Hon kan inte bestämma sig. Vänta på domen - hur länge?

Har varit tillsammans med min flickvän i 3 år, vi har varit sambos i 2, är förlovade, har hund...

Jag har ju vetat om att det varit lite jobbigt mellan oss senaste tiden, men några dagar innan jul fick jag reda på att hon gått och funderat på att göra slut, ingen överraskning dock.

Hon ville inte ta några förhastade beslut som hon kanske ångrade, utan ville vara isär ett tag och fundera och känna efter.
Så vi firade jul och nyår isär på varsitt håll. Och för mig har det känts bra, har haft tid att tänka och se saker ur ett annat perspektiv.
Vi pratade ju en del innan jag drog och jag har förstått vad som måste ändras i förhållandet för att det ska överleva. Dock är jag inte så säker på om hon vill att det ska överleva... Hon har ju inte gjort slut ännu så nåt måste ju får henne att vilja vara kvar.

Frågade senast idag hur det känns, när vi varit isär såpass länge (2 veckor tycker jag är rätt länge).
Men hon svarade ganska flyktigt att hon inte vet, att hon försöker att inte tänka så mycket på det och att vi får se hur det blir.

Men det jag undrar är hur länge man ska behöva stå ut med att vänta och "se hur det blir"?
Jag älskar henne som fan och är beredd att kämpa, men jag vill ju inte vara i ett förhållande där den andra inte vet vad hon känner.
Det är som att vänta på en dödsdom, ungefär.
Inte för att jag kommer dö, men det är sjukt jobbigt det här...

Har varit med om det där själv. Det är bättre att gå direkt, slutar så gott som alltid med att tjejen vill göra slut ändå. Tyvärr, men mitt råd är att du ringer upp henne, säger du har väntat länge nog och att du tackar för tiden ni haft.

Att "ta en paus" betyder i min erfarenhet att förhållandet är slut.

Jag föreslår att du dumpar henne och går därifrån med din värdighet i behåll. Detta visar att du inte finner dig i velande + att du har ett fullgott liv utan henne.

Detta är attraktivt och kan i bästa fall leda till att hon kommer krypande tillbaka. Gör hon inte det så betyder det att hon inte ville vara med dig ändå. I vilket fall har du räddat det som räddas kan genom att sätta ner foten.

Jag har funderat på det fram och tillbaka. Ibland känns det ovärt att vänta på att hon ska göra slut, men hoppet lever ju nånstans att hon ska komma på att det är mig hon vill ha.


Jo, det är väl lite så jag tänker också, och hoppas att hon ska komma krypande. Men hon är väldigt självständig och jag tror faktiskt att hon kommer acceptera mitt beslut och inte göra så mycket mer åt det...

Instämmer till fullo.

+1

Det här. När jag läser igenom din text så känns det som om du väntar på hennes svar och sen tänker ta det vidare därifrån, att hon bestämmer över er framtid/förhållande. Gör istället det du vill.

Edit: Såg nu att du redan hade svarat. Men om du gör som du själv vill så blir ångesten mycket mindre eftersom det är ditt eget val.

Såklart blev jag ju lite knäckt att det var så allvarligt som att hon funderade på att göra slut på riktigt. Vet att jag blev knäckt för att jag verkligen byggt upp mitt liv kring henne och vårt förhållande. Det är så jävla fel, jag vet det nu.

Det är inte världens undergång om det tar slut. Jag kan till och med se fram emot att flytta och bo själv och allt...

Men att själv göra slut tar emot så oerhört. Det är henne jag vill vara med resten av livet, och jag trodde hon kände likadant eftersom det faktiskt var hon som "friade" så vi förlovade oss. Har även tatuerat oss som en extra trolovning. Men detta var för ett år sedan, och mycket kan ju hända på ett år...

Jag vet att vi båda har förändrats, mest hon för hon har gått igenom sjukt mycket senaste åren. Jag har liksom varit hennes klippa att luta sig mot och gett henne trygghet. Men nu när hon kommit ur det så "behöver" hon inte mig på samma sätt.

Jag tror att vi bara måste "lära känna" varann igen, på nytt.
Men om hon inte ens vill snacka så är det ju svårt...

Känner mig så kluven, ena sidan vill göra slut, andra vill vänta och se...
Så man kan väl säga att jag också behöver fundera på vart jag står i det hela.
Det är ju inte bara hon som styr heller.

Din otacksamma hagga, ta emot det tips du får eller basta. Du kommer inte få något bättre råd än det tarmespreckarelof skrivit. Gör det som måste göras även om det tar emot.
Visa nu att du är en man och inte låter dig hönsas, eller så låter du henne fullständigt våldta dig i röven med beskedet att hon träffat någon annan. Sluta vara så naiv.

Haha. Jag är tacksam för alla svar jag får, det var därför jag skrev här i första hand.
Jag vill dock höra fler åsikter och inte ta första bästa, även om det i slutändan kanske visar sig vara det absolut bästa.
Jag skrev här för att skapa diskussion och se ur andras synvinklar, så därför tackar jag även för ditt inlägg här.

Jag tror knappast att det visar sig att hon träffat någon annan. Hon skulle aldrig vara otrogen, det är jag helt 100 på. Men om det är så, så lär jag få veta det när hon vet vad hon känner för den personen. Vi har alltid varit öppna om sådant och är ärliga i alla lägen, så där litar jag på henne totalt.

Jag tror inte heller att hon är otrogen, det låter inte som sådant fall, men du behöver just nu se dig om utanför ramarna, think outside the box som vissa kioskmongon till viktigpetter så fint säger

Kan ju meddela alla insatta att det tog slut, tillslut. Jag fick handen ur röven och förstod att det inte funkade längre. Så det blev ett gemensamt uppbrott, och jag mår faktiskt över förväntan skitbra!

Så tack alla ni som tog sig tid att svara och ge rår här.