Poltava

Undrar vad f.. vi hade där att göra.. , bara för att få på flabben precis som nappe och hitler..

Ryssland, Danmark och Sachsen angrep tillsammans Sverige år 1700. Sverige lyckades besegra och få fred med Danmark och Sachsen, men Ryssland kvarstod som fiende och var fast beslutet att lägga under sig de svenska Östersjöprovinserna som man helt logiskt ansåg stod i vägen för de egna ambitionerna.

Ryssarna tänkte alltså inte ge sig, och svenskarna kunde inte hålla undan dem när de brände ned Baltikum och Finland. Den chansartade men inte helt obegripliga lösningen på det strategiska dilemmat blev att invadera Ryssland och försöka tvinga dem till fred. På det sättet använde man sig av Sveriges enda fördel, den dittills överlägsna fältarmén som hade besegrat ryssarna i alla större slag.

Man satte alltså allt på sitt enda starka kort och det gick åt skogen. Hade det gått bättre med en defensiv strategi? Kanske, men man kan lika gärna invända att den verkliga katastrofen kom när man tvingades på defensiven efter Poltava och ryska galärer brände inte bara Baltikum utan den svenska kusten. Karl XIIs rykte bidrog också till avstyra en planerad rysk-dansk invasion av Skåne, och vid freden 1721 fick man otippat tillbaka Finland.

Så Sveriges och Karl XIIs krigsinsats under stora nordiska kriget får nog, hur konstigt det än kan låta, anses som lyckad. Man fick mer eller mindre oavgjort mot extremt dåliga odds, och stormakten bestod i 100 år till. Med andra beslut kunde den lika gärna varit över 1700 eller 1710. Historien kommer precis som idrotten ofta bara ihåg den som vann, men det togs knappast sämre beslut av "fosterlandsfördärvaren" Karl XII än av Karl X Gustav, Karl XI eller Gustav II Adolf. Det blev bara annorlunda utfall.

(Tankeexperiment: Karl X Gustav går genom isen vid Bält och armén kapitulerar. Hade han då fått titeln som Störste Idiot? Skillnaden mellan succé och fiasko är ofta hårfin.)

Har inte Peter Englund gjort ett slags brädspel baserat på sin bok?

Han har gjort inte mindre än tre spel om det ryska fälttåget:

https://boardgamegeek.com/boardgamed.../peter-englund

Alla är dock äldre än boken, som gavs ut 1988.

Nu kommer jag in lite sent i diskussionen, men var inte problemet att det svenska kavalleriet skulle göra någon kringgång och sedan tog för lång tid på sig och kom inte fram i tid för att stödja infanteriet, så att när de väl sattes in så var det för att rädda infanteriet snarare än att stödja dem som det var tänkt?

Sverige var allierat med Turkiet (Osmanska riket) och med kosacker som gjorde uppror mot Ryssland, och Karl XII förlitade sig på dessa allierade och tog därmed hänsyn till annat än det rent svenska. Ett stort skäl till att det gick som det gick vid Poltava var att man ursprungligen hade tänkt att gå i vinterkvarter med förnödenheter som kosackhetmanen Ivan Mazepa hade ställt till förfogande.
Problemet var att ryssarna lycakdes med att få reda på det, hinna dit först, inta staden och bränna ner den och alla förråd där som hade lagts upp.
Det tillsammans med att Lewenhaupt förlorade sina förråd, gjorde att den svenska armén fick stora problem med sin försörjning. Kosackerna verkade iaf göra sitt bästa, medans turkarna däremot verkade ställa till lika mycket problem som de tillförde, trots att Osmanska riket vid den här tidpunkten var en av de största militärmakterna i världen.

Vänta nu! Sverige var inte alls allierat med turkarna. Men när armén närmade sig Turkiet förekom kontakter. Främst svenskarna var ju ivriga att få turkarna till allierade men storturken i Konstantinopel sade "vänta och se". Däremellan kom Poltava.

Nu gissar jag bara. Karl XII stressade framåt. Därför räknade han med kosackernas resurser nere i Baturin. Därför lämnade han Lewenhaupt bakom sig alltför oskyddad. Stämmer detta berodde Lesna på slarv från svensk sida. Karl XII borde ha tagit det lugnare och ett litet tag gått mot nordväst, mot Lewenhaupt.

För att avsluta kriget var målet att ta Moskva. När Napoleon gjorde samma sak 100 år efteråt räckte inte det. Kanske svenskarna hade grejat det. St Petersburg var ju ännu inte ett stort hinder mellan Finland och Moskva. Men den brända jordens taktik plågade svenskarna så de vek av söderut, mot kosackerna som kunde hjälpa oss med resurser.

Englunds bok är väldigt dramatisk och framställer det som att segern var inom räckhåll ända tills att kavalleriet inte kunde hjälpa till under huvudanfallet, men den bilden är nog lite väl optimistisk. Minns att jag läste en bok med fler ryska källor (vet inte om Englund använde någon) och där var det mer kattens lek med råttan. Att ryssarna sölade på morgonen berodde mest på att de tog god tid på sig (det skulle sittas till bords först), och kavalleriet som drevs tillbaka var de (rätt värdelösa) ryska dragonerna som agerade förposter.

Ryssarna hade svenskarna i fällan och de visste det, och tågade i godan ro och ordning ut för att avsluta jobbet när det var dags. I princip allt klaffade också: skansarna sabbade för svenskarna, och anfallet senare på dagen sköts i småbitar och följdes av en väl genomförd förföljning både på slagfältet och efteråt. Tsaren hade besegrat en arvfiende och dessutom hjältemodigt fört befäl på slagfältet tillsammans med sina favoriter, och efteråt fick han hela den svenska armén i säcken och kunde avsluta med en fin parad i Moskva. Det var ett av Rysslands största ögonblick någonsin, och vi fick äran att bjuda på det. :-)

Strategiskt gjorde Peter också det mesta rätt, och efter Poltava hade Sverige i princip inte en enda framgång mot Ryssland under resten av kriget (ok, kanske Stäket). Sett i backspegeln framstår hela kriget som en överkörning av den ryska ångvälten, som bara tillfälligt stoppades av svenska slagfältsframgångar 1700-1708 (Narva, Gemauerthof, Fraustadt, Holwczyn) innan det förmodligen oundvikliga. Till och med vid Poltava gjorde armén bra ifrån sig och orsakade ryssarna hyfsat stora förluster för en segrande armé, men det mäktade intet mot den strategiska bankrutten.

(Eller kanske: när en rysk-dansk invasion av Skåne planerades var ett av skälen till att man avstod att Karl XII personligen skulle leda försvaret. Uppenbarligen hade man fortfarande viss respekt även efter Poltava.)

Synd att det inte det finns fler och bättre spel om slaget! Dock har det kommit några nyare som jag inte provat, men ett verkar iaf spännande. Svårt slag att simulera, mest pga ryssarnas övertag i manskap dels genom terrängen. Det pågår väl fortfarande diskussioner om hur redutterna verkligen låg och vilket skick dom var i.

Jag vet inte om svenskarna kunnat gjort så mycket bättre ifrån sig! Visst, det skedde misstag (och missuppfattningar) men i längden så var slaget givet på förhand. Det var väl mer en fråga om att bryta dödläget, Karl XII visste att det inte var optimalt att anfalla men det fanns bara två val, få till stånd ett avgörande slag (trots dåliga odds) eller vända hem med en svår väg framför sig.

Det finns förvånansvärt många, fler än för något annat svenskt slag gissar jag.

Har tyvärr inte heller testat nåt av dem, men flera av dem är från senaste åren och ser bra ut. Intressant att Armémuseum delade ut ett spel om Poltava i samband med sin utställning om krigsspel. Svenska muséer har varit förutsägbart sega på den fronten, där det hänt en hel del utomlands.


Japp, men man kan ju alltid justera olika saker. Reglerna till Englunds spel finns att ladda ned och han har valt att inte låta ryssarna röra sig fritt förrän omgång sex.

Han har också tre varianter: en där svenskarna har max styrka (belägringen av Poltava hävs och de trupperna finns på slagfältet), en där Karl XII inte är sårad (svenska armén får högre moral) och en med båda sakerna. Finns också andra varianter, som att svenskarna anfaller tidigare och extraregler för svenska kavallerichocker. Blir faktiskt riktigt sugen på att testa det men är väl omöjligt få tag på.


Man har grävt en del vid Poltava och inte mycket verkar stämma med kartorna.

Hur mycket det sen förändrar bilden av slaget är en annan sak, det finns trots allt rätt många källor till förloppet. Men intressant hursomhelst.


Ungefär så. Svenskarna var under hela kriget beroende av ryska misstag och underskattningar för att ha en chans, och när ryssarna gjorde allt rätt under invasionen rasade korthuset. Ska man säga något till den svenska ledningens försvar är det väl att det var ett smärre mirakel att det man höll ut så länge, och freden man fick till slut var som sagt bättre än väntat.

Poltava lever också kvar som ryskt ordspråk:

Jodå, det finns några spel men vissa sållar jag bort bara av att titta på brickorna och/eller kartorna! Jag har spelet som Armémuseumet delade ut (du kan maila dit så skickar dom en kopia gratis), men det är väldigt "light", som ett "beer and pretzels-spel". Kul tidsfördriv om du vill dra ett snabbt parti dock, men inget som gräver djupt i ämnet.

Finns ett jag vill prova dock, i det får du även flera andra slag:

https://boardgamegeek.com/boardgame/...t-northern-war

Poltava blev en jävla röra mycket på grund av att kungen hade blivit träffad i foten och var medvetslös fram och tillbaka. Bortsett från att armén var helt sönderkörd fick sig moralen en smäll av att kungen var sårad och var nära döden eller hade dött. Ett annat problem som var hur dålig sikt det var. Finns källor som beskriver hur ryskt kavalleri ställd upp sig bredvid det svenska efter deras första attack. Det man hade förlitat sig på tidigare kunde man inte uppnå, nämligen överraskning och att skapa panik.

Taktiken var i grunden upplagd kring någon sorts frontalanfall och att omfattningar gjordes av det rörliga kavalleriet som ofta utgjorde 50% av det totala manskapet. Rent strategiskt så hade vi aldrig någon chans att vinna i längden. Sverige var för stort för sin minimala befolkning.