Skvaller om den kända syndikalisten Ruben Tastas Duque

Det var en del syndikalister som dömdes för förtal för att de delat ut flygblad om en tandläkare där tandläkaren utpekades som våldtäktsman och rasist. Sanningen var att han aldrig anklagats för något något brott någonsin och han har två barn adopterade från samma världsdel som Amalia Alvarez, det var alltså bara en typiskt lögnaktig syndikalistkampanj mot honom som arbetsgivare. Amalia Alvarez var den anställde som var missnöjd över något, eventuellt kan det ha rört sig om att hon inte fick fast arbete efter provanställning p g a att hon misskötte arbetet. För det hela belönades Amalia Alvarez med Syndikalisternas interna "civilkurage"pris, ett pris som delas ut av syndikalisterna till andra syndikalister för insatser i deras politiska kamp.

Detta är ingen nyhetsartikel. Denna text handlar istället om gamla och obestridbara fakta, som "den fria kämpande" fuckföreningen SAC har försökt sopa under mattan i ungefär sex års tid.

Låt oss börja med ett konstaterande: Uberkamraten Ruben Tastas-Duque är en skojare. Vill man använda ordet bedragare istället så fungerar det alldeles utmärkt.
Att den gamle miljöpartisten och överklassbarnet Ruben överhuvudtaget har mage att fortfarande kalla sig socialist är en kränkning mot ALLT vad socialism i dess olika riktningar står för. Carl Bildt är en sannare socialist än Ruben Tastas-Duque. Jimmie Åkesson, Le Pen och George W Bush skulle kunna kalla sig socialister, utan att jag faktiskt mår lika illa som när RTD gör det.

Att stjäla från de fattigare och utsatta, för att ge till sig själv är i de allra flestas värld ganska oförenligt med någon form av socialism. För Ruben Tastas-Duque funkar dock detta alldeles utmärkt.
Kombinerar man detta med det klassiska psykopatdraget, att beskylla offret för att vara tjuven, så har man Rubens "socialism" i ett nötskal.
Att denne fete parasit har kunnat härja fritt i många år är en skandal som många höjdare i SAC inte borde komma undan med. Men detta förutsätter förstås antingen att de själva tar sitt ansvar och rannsakar sig själva och SAC, eller att det fria ordet har en plats inom den syndikalistiska rörelsen.
Dessvärre är det nog jävligt klent med både det ena och det andra.

Att skriva en insändare i tidningen Syndikalisten är till exempel tydligen en mycket dålig metod, för att påtala missförhållanden inom SAC, När jag gjorde detta i augusti 2007 ändrades min text på ett mycket anmärkningsvärt sätt. Jag pekade nämligen ut mig själv som klassförrädare...(kan det ha något att göra med Ruben Tastas-Duque, som hängde som en svettig korv på Sveavägen på den tiden?)
Andra texter, som har kritiserat den heliga rörelsen, har haft en tendens att "försvinna"...
För det mesta bemöts dock den interna kritiken med kompakt tystnad.

Att SAC påstår sig kämpa för medlemmarna är dessutom ett stort skämt. Under min medlemstid tvingades jag kämpa mer mot SAC och Ruben Tastas-Duque, än mot min arbetsköpare.

Det finns de som jämför SAC med maffian. Detta är en dålig jämförelse, eftersom maffian skyddar sina medlemmar. Maffian utnyttjar heller inte sina medlemmar lika cyniskt som SAC.
När du vill gå ur maffian är det möjligt att dom inte blir så glada, men dom skickar åtminstone inte Kronofogden på dig för att driva in de medlemsavgifter du på grund av utebliven strejkersättning inte kunnat betala. Detta har SAC inga problem med, så glöm för fasiken inte att betala medlemsavgiften i tid.

Marschera sedan i raka led på första maj tillsammans med Kamrat Tastas-Duque och sjung glatt om solidaritet och vad som är rätt och fel. Nåja, inom vissa gränser så klart. Det finns ju personer som är heligare kor, än själva ideologin även inom anarkorörelsen.
Personligen stannar jag hemma på sofflocket. Jag kommer inte att ödsla mer tid på syndikalismen. Jag kan, möjligen, sträcka mig till att ge Er mitt långfinger.
Varsågod.

"Detta kommer jag nu att försöka publicera på motkraft.net, jag tvivlar på att det kommer att lyckas"

Problemet med den mannen är att han är så flummig, och när han gör ändå fel, kan inte erkänna det, utom försvarar sig så bra han kan. Han är himla duktigt på att hitta olika taktiker men kan inte ta hand på rätt sätt på det mest praktiska. Han ser för positiv på allt och tror kan ta hand om allt samtidigt, vilket resulterar i att mycket av det han lovar, försvinner med vinden, för det blir för mycket. Man måste vara vid honom hela tiden för att påminna om det han lovar, för glömmer han, rinner det hela i sanden, gömd bland massa andra projekter som förekommer samtidigt. Men alla kan inte hänga vid honom hela tiden, av flera av de blir lidande. Han var mycket populär under en tid, och då var det lättare att man trodde på honom, när man fick välja mellan honom och någon, nu går det åt motsats håll och hans ord har inte längre samma värde och vikt i SAC och därför blev han mer eller mindre tvungen att lämna organisationen. Grunden för denna ändring är hans föredetta bolivianska fru, som förutom att vara lite maffia och en oportunist, motarbetade honom när de var ihop och även ljög en hel del bakom ryggen, och inom SAC har man en tendens att tro mest på utlänska kvinnor, än på männen överhuvutaget, och ändå mindre på utländska man. Så där började hans ner för baket. Maria, så heter hon, försökte ta av de pengarna som kom till en av SAC grupper, från olika studiecirklar, och ta vara på detta själv. Hon hatade också Maaret, en annan fru Ruben fått, och gjort allt möjligt konstigt inom SAC för att göra det svårt för henne. Och på någon sätt, även utan att kunna ett ord svenska, blev talare vid otroligt många samanhang, visst tal med tolk. Hon tjuvade också en hel del saker, från en del SACmedlemmar, att hon var med i SAC handlade inte om övertygelse, utom om att hon ville ha uppehålstillstånd, och att Ruben var med henne hjälpte henne att få det. I grunden hatade hon allt facklig arbete, vore sig SAC eller LO.

Ber om ursäkt, det här handlar om Ruben inte om María, men tycker ändå intressant att nämnda detta, när i grunden är hon som är orsak att han lämnat SAC.

[
Det som är bra är till och med etablerad media fått upp ögonen för gangsterorganisationen och polisen har börjat visa intresse för den. Maffian i USA använde ju också fackföreningar som maskeringar för sina verksamheter, i SACs fall handlar det mer om ekonomisk opportunism och politisk fanatism.[/quote]








En opportunist är aldrig fanatisk. Fanatiker kan inte vara opportunister. Tror man verkligen politiskt på något, då blir det riktigt svårt att vara opportunist, tror man inte på något är det mycket lättare att manipulera och på så viset bli opportunist.

Uppdatering på Amalia Alvarez. (kanske förtjänar egen tråd?) Hon är inblandad i Vilda väster, ett allaktivitetshus. Hon har låtit invällare sova över, som om det vore ett hotell. De som hyr ut har förbjudit det ty det är emot reglerna. http://www.skd.se/2015/09/30/besvike...s-nej-ar-stor/
https://www.facebook.com/Refugees-we...5008/timeline/