Destruktivt förhållande, Rebound va fan... Hjälp!

God morgon folket på Flashback.

Jag ska försöka hålla detta så kort som möjligt, det är så att jag har/hade/haft ett förhållande med min flickvän/ex nu i snart 2.5år. Första två åren hade vi inte en enda konflikt dels för att jag är konflikt rädd och accepterade många beetenden och för att jag är lite för "snäll". Jag ser mig inte som snäll och jag kommer till det. Vad jag menar med snäll här nu är att jag inte kan säga nej, jag kan inte vara sur på något. Visst kan bli sur men det går över efter en halvminut eller så. Detta gör att alla problem som eventuellt var problem förr var något jag hade överseende över och jag sa att jag skulle göra det. Om det var något som hon inte tyckte jag gjorde.

Vet att de flesta tycker jag är en toffel just nu och jag är väl det i något avseende. Problemet är det att för drygt en månad sen så hade vi vårt första stora bråk... Denna gång tänkte jag att jag skulle inte låta mig bli kastad omkring och sa det jag ville göra. Hur jag såg på saker i livet och ja, jag drog ur allt som hade stört mig under 2år. Detta gjorde att vi gjorde slut(fjortis fasoner), vi sårade varandra otroligt mycket. Vi höll kontakten då och då under denna gågna månad och vi pratade och försökte fixa det, vi träffades en gång och hade det mysigt(sex...) sen dagen efter ångrade jag mig.
Vi sårade varandra lite till och det var "över". Detta gick fram och tillbaka tills i Måndags denna vecka då vi träffades igen och ja vi hade det mysigt igen(yes... again...).

Nu får jag höra kommentarer att hon aldrig kommer kunna lita på mig, att jag inte vill träffa henne osv osv. Detta pga att jag lämnade henne(gjorde slut) när hon hade det svårt i livet. Visst jag borde haft överseende men jag kände att jag inte ville ge upp exakt allt jag höll på med i livet innan henne. Jag hade börjat tappa kontakten med vänner, jag drog helt plötsligt när vi var för att hon ville ses(toffel ). Sen när jag började träffa vänner igen mer regelbundet så kämpade jag inte för förhållandet.

Jag tycker att jag inte gjorde något fel men nu har jag gått och sagt det. Vi försöker bli tillsammans igen, och jag vet inte om det kommer att gå. För att hennes krav att ha en i livet var just allt som hon bad om tidigare och eftersom jag var dum nog och inte tänkaöver det så gick jag med på det. Jag vill ha henne i mitt liv, jag älskar henne men hon litar inte på mig. Försöker jag påpeka detta så blir hon sur och säger att jag överger henne igen, jag kan inte säga något eller kritisera något utan att bli anklagad för att överge henne och vara en skitstövel. För att beskriva hur mina dagar är så ger jag här ett exempel ifrån igår då vi bråkade igen.

Jag jobbade 16:30-21:00, vi hade pratat om att ses innan men hon kunde inte sova så vi sågs inte då. Under jobbet SMSade jag henne om att vi skulle ses men hon var på dåligt humör och skrev i varje SMS jag skickade "Det är kanske ingen bra ide att ses, du kan bli sur". Jag insisterade på att ses men fick samma svar. Vid 20:00 tiden skrev jag att jag "Jag slutar om 30min och är där om 60min", fick samma sorts svar och att hon var tvungen att duscha. När jag slutar har jag inte hört något som ens indikierar vad jag tycker på att hon vill ses, när min mamma då ringer och frågar vart jag är(jag har bilen och hon jobbar på ett ställe på vägen hem ifrån mitt jobb) och jag säger att jag är på jobbet. Hon frågar om jag kan hämta henne, då min "flickvän" inte har gett mig ett positivt intryck så väljer jag att hämta min mamma på vägen hem. Sagt och gjort, under tiden jag kör bil hör jag mobilen ringa(jag svarar inte då jag inte pratar telefon i bilen).

När jag kommer hem får jag utskällning över att jag tydligen lovade att jag skulle komma och att hon väntade, sen att jag ringde precis efter ett sms hon skickade så min timing var fel enligt henne. Enligt henne hade jag då ignorerat henne för att jag tydligen alltid flyr när hon inte är glad och gullig. Efter 2 timmars prat om detta så vill hon fortfarande inte se min sida eller ens förstå min sida utan det är bara hennes som finns. Jag vill inte vara med henne när hon är sur, det är hennes sida...

Jag vet inte om detta är sunt för oss båda, vet inte vad som är bäst för oss båda. Är det någon som tycker att jag är boven i dramat eller gjorde vi båda lika mycket fel? Sen seriöst, var mitt agerande igår verkligen så allvarligt som hon fick det att bli eller gjorde jag rätt?

Varför daltar du så med kvinnan?

Ni verkar riktigt omogna och inte redo för ett riktigt förhållande. Hon är som en 14 årig bebis och du lika så. Man ska kunna bråka med någon utan att man slänger in handduken. Herregud, så många gånger som jag och min pojkvän stått och skrikit på varandra, så skulle vi gjort slut 100 gånger om by now.

Hon drar med tillitskortet bara för att hon förlorade makten. Den dagen du satte ner din fot och rubbade hennes balans, det var den dagen hon började göra allt för att få tillbaka dig som du var innan; En tofflande kille som säkert gjorde allt hon bad om och bara tog emot slagen hon matade.

Det med sms:en är ett exempel på hur hon manipulerar dig för att få sin tofflande pojke tillbaka. Först säger hon att hon inte "vill" (även fast det i slutändan kommer fram att hon vill men hon spelar ett barnsligt spel där hon försöker få dig att tjata dig grön, vilket hon lyckades då du timmar senare fortfarande höll på. Attentionwhore brukas det kalla). HÄR så skull du ha slutat bry dig efter första sms:et. HÄR skulle du ha sagt "Okej, då tar vi det en annan gång " eller liknande. Istället så matade du på som sjutton, träffas hit och träffas dit. BARA SLUTA DALTA MED HENNE. Herregud.

Du ska sätta ner din fot, mer än en gång. För att få ett fungerande förhållande så måste man kunna säga sin mening utan att helvetet brakar loss. För ett förhållande har två parter och det kommer alltid finnas NÅGOT som man inte är ense om. Det handlar om att man inte ska toffla. Visst så finns det en liten del som alltid småtofflar men hela förhållandet ska inte grunda sig i vare sig hon får som hon vill eller inte. När hon gör något som stör dig; SÄG TILL FRÅN FÖRSTA BÖRJAN. Hon ska inte få göra som hon vill, när hon vill och hur hon vill utan konsekvenser, bara för du är lite av en "pussy" och inte vågar säga till (Kanske för du märker att hennes sätt att kontra sådant är att "göra slut" och vara överdramatisk).

Låt henne inte manipulera dig. Låt henne inte göra vad hon vill utan konsekvenser. Och inse att om ni gör slut så är det inte hela världen. Du är ung, du kommer hitta en tjej som du kanske gör rätt med från början. Människor är sociala djur, så man måste på något sätt forma förhållandet i början. Visa vad man accepterar och inte accepterar. Man måste visa att man inte är en person som man kan trampa på.

Mussigud säger många sanna saker, sluta dalta med kvinnan. Hon låter både omogen, manipulativ och stundvis elak, rent ut sagt.

Sen måste du, inför nästa förhållande, tuffa till dig. Jag är precis som du när det kommer till att vara sur - jag kan inte vara sur eller arg i mer än några minuter, sen glömmer jag bort det. Jag vet ärligt talat inte om jag är konflikträdd, det kan vara så, men jag tar oftast konflikten. Det betyder inte att man måste gräla, man kan prata konstruktivt och diskutera saker utan att skrika på varandra. Så, om min partner gjort något som upprör mig så låter jag det aldrig bara glida förbi, utan tar upp det. Men jag tror det funkar bättre att säga "jag blev förvånad och lite ledsen när du..." istället för att skrika "varför i helvete gjorde du...".

Men. Jag tror även detta kräver att man har en partner med ungefär samma temperament och mognad. Jag har aldrig funderat på detta förrän för några veckor sen, men för mig är i vart fall det i vart fall väldigt viktigt hur ens partner beter sig under konflikter. Och ditt ex låter som någon som kör över dig om tillfälle ges, vilket ger dig alternativen att antingen sätta hårt mot hårt varje gång det händer eller låta dig köras över. Om du inte kan få henne att förstå och hon ändrar på sig, vilket jag betvivlar. Min erfarenhet säger i vart fall att människors temperament och grältekniker oftast är väldigt svåra att rucka på, speciellt när de funkat så länge. Men om du tycker hon är värd det så satsa!

Lycka till!

ni låter väldigt omogna .. bryt allt tills ni mognat, låter ingen bra det här.

Sorry de är bara att göra slut. Det du har skrivit påminner så jävla mycket om mitt ex. Felet man gör är att man daltar med dom från början. Man ska trycka ner dom från första dejten då kan man få ett drägligt förhållande. Som du skrev att när du umgås med dina kompisar "så kämpar du inte tillräckligt"
Är de så man måste kämpa för ett förhållande gör slut för fan.
Det är konstigt att nästan varje tjej beter sig på de viset lika har du säkert hört den här frasen "Du har skapat den situationen för att du ska ut med dina kompisar bla bla"

[quote=kattenfritz]Man ska trycka ner dom från första dejten då kan man få ett drägligt förhållande. QUOTE]

Måste bara kommentera detta. Antingen har jag uppfattat den fel eller så skriver du att man ska trycka ner någon i början för att få ett bra förhållande?

Min kille tryckte aldrig ner mig utan var helt enkelt bestämd. Tyckte han att något var fel så visade han det. Gillade han inte något så sa han till. Ett nej var ett nej. Jag var oftast sur förr, en bitter liten fitta för att vara ärlig men han fick mig att ändra på mig, bara genom att inte acceptera hur jag var mot honom. Likaså så har jag inte accepterat hur han varit mot mig och genom att visa var man sätter sina gränser, genom att på något sätt forma sitt förhållande så kommer det i slutändan bli ett bra och stabilt förhållande. Om man inte har den grunden från början så kan man alltid skapa den genom att forma förhållandet till något bättre. Så att trycka ner någon är INTE okej, i min mening. Det är ingen grund i ett förhållande.

Jag kanske uppfattade din mening fel för den är rätt.. konstig. Isåfall så kan jag gå till skamvrån.

[quote=Mussigud]
Det jag mena var väl mer att inte aceptera ett odrägligt betende.

Jag tackar er alla för att ni gav raka svar, jag hade länge tänkt i banorna att jag inte gjorde fel men trodde inte jag hade gjort så mycket fel. Eftersom detta är relationsakuten och allt är akut så ska jag väl ge lite resultat för mödan utav vad ni skrev.

Jag pratade med ja, mitt ex, och sa det jag kände. Påpekade även att vi inte var mogna i förhållandet då jag fann sanning bakom det som sas i tråden. Det hela slutade med att jag fick höra kommentaren som jag fick höra varje gång jag ifråga satte "Du bara går när livet blir svårt det är din lösning".

Trots sorgen man känner så vill jag tacka er alla, förhoppningsvis gör jag aldrig om dessa misstag eller något som ens kan liknas med dessa misstag. Jag tackar er ännu en gång.

Tack!