Inneboende kär

Okej saken är att jag blev kär i en tjejkompis men vi har haft bra relation till varandra under en längre period och flummar alltid till det (jag är drivmotorn som alltid får till skämt osv när det passar som bäst, dvs jag får henne att må bra.)
Efter ett tag så frågade hon mig om jag ville flytta in, så jag sa what the hell why not.
Hon var tillsammans med en kille men det gick utför för dom så vi drack mer eller mindre konstant i en två veckors period innan detta.
När det slut berätta jag vad jag tyckte och kände om henne rakt ut alltså, och hon sa ahaaa men jag känner nog mer syskon kärlek än så för dig.
Men innan jag flyttade in och berätta detta så hade vi mer närkontakt jag satt bredvid henne när vi drack oså och jag sov alltid över när jag kunde bredvid henne (Inget knull då.) MEn när hon frågade om jag ville flytta in så tänkte jag att det kanske fanns något hopp mellan oss för jag är alltid en glad person och väldigt aktiv i mitt betèende så jag är alltid igång som så och får alltid med folk i svängarna när man har kul .
Men nu när jag har blivit inneboende känns det som detta har tappat helt!
Men jag har kommit närmare träningen som att det finns en 1.2 km sträcka som går runt sjön och nu har jag bara par meter till den istället för en halvtimme, och nu kom hennes ex och hälsa på i en vecka och det känns ju rätt jobbigt men han kunde fixa lite grejer för träningen som jag varit intresserad av tidigare men inte fått kontakt med som så om ni fattar vad jag menare och den fronten bara slingar sig ner rätt av utan ansträngning, så är mitt liv bara träning? (Om jag läser det rätt) för mina föräldrar är döda och jag pratar knappt med mina systrar även om jag försöker jag vill egentligen bara skita i allting och kärleken nu dessutom för man mår bara dåligt när man väl förklarar sig när det känns som mest rätt och skrattar lite hysteriskt för you know, what the hell atleaest I can kill myself through the training and go as far as im intended to caus obviously that don`t seem ti frikin fail!
Men jag gråter ibland av att det känns osm det är den enda orsaken jag föddes, träna bli stor, dö fuck emotions.
But hey what do I got to lose, no parents, no love, atleast training gives something in return.

Om jag, vilket jag troligtvis har, rätt, så menar du alltså att hennes förfrågan om att du ska flytta in till henne var ett ragg-försök mer eller mindre?
Tror helt ärligt att hon inte drog den för att ni var på G eller för att det skulle bli något utan mer för att hon behövde en rumskamrat.

Klart det suger ibland.
Vi alla har varit där.
Jag tycker (som tjej) konfrontera henne och säg precis som du tycker. Du vill vara hennes vän, men du är trött på att bara finnas tillgänglig när du behövs som tröst och när det passar henne. Vissa börjar visa intresse först när de förstår vad de kan förlora. I andra fall ta avstånd ett tag för bådas skull. Kärleken dyker upp igen där man minst anar det.

Alltså jag fattar nada när jag läste din text?? du sa att du älskar henne men hon neka dig? Du bor fortfarande kvar som inneboende efter detta eller??
Det e bara po flytta omedelbart...

Så vad ska jag göra? satsa på dety jag var född till? för jag litar inte på mina känslor längre, kommer begrava dom djupt.

JA jag kom av mig lite för det är så mycket mer jag kan berätta men inte drog upp, om jag drog upp lite historia hade ni nog fattat det bättre men det känns som livet ledde mig hit för att komma närmare träningen i princip och detta inte riktigt hade med mina känslor eller vad jag ville att göra.

Jag tycker att du ska sluta knarka o flytta därifrån. träna är bra!

Ärs, bli inte sån. Det är bara trams (ja, jag har också haft den inställningen). Lägg din energi på nåt vettigt men ha ett öppet sinne den dagen kärleken knackar på igen

thats just it, den kommer inte att knacka igen, detta kändes verkligen rätt! allting kändes bra runt henne och mitt liv fick en vad man säga lugnande omställning.

Men livet tycks vilja mig annat, öl musik träningen och flummigheten är mitt enda alternativ, träna hårt på vardagarna och sen ett par öl på helgen för att få lite sköjj i det hela.

Men alltid när jag försöker så blir jag alltid nummer två! fuck that jag förtjänar och vara nummer ett! jag är bättre än nummer två och jag vet det. Fuck it im goin forward!
It aint how hard you can hit, but how hard you can get hit and keep moving forward! thats how winnin is done! *Rocky Balboa*

So yeah you only live once right?

Jag veeet att det känns så. Allt är perfekt, man kan inte tänka sig någon som överträffar yadda yadda, men precis som du skriver är du värd att vara nummer ett. Det är alla. Om hon inte tycker du är den, är hon inte heller värd det. Håll huvudet högt - gå in i det du gillar att göra och avvakta tills det slår till igen