2011-12-26, 14:40
#1
Hallå!
Jag vet inte riktigt om det här är rätt forum att få dela med sig av lite tankar jag har, men jag hoppas på en härlig feedback så kan vi diskutera därefter. Jag ska berätta fyra historier och sedan avslutar jag med en frågeställning, och det är där jag är lite kluven - har jag verkligen rätt eller är jag ute och cyklar. Risk för att bli en lång trådstart, men det får ni banne mig tåla.
Länge har jag funderat över lika problem men rädd för att grubbla för mycket har jag slutat halvvägs för att inte bli kallad för saker, eller behandlad illa o.s.v.
Story #1
Första gången jag åkte på stryk var jag tio år. Liten för min ålder och livrädd några veckor framöver. Jag var inne i stan (nämner inte vilken, tyvärr) med några vänner och det blev rätt sent och vi skulle ta bussen hem. Det var mörkt ute och på väg till busshållplatsen så möter vi ett gäng nysvenskar (vad man nu får säga), nysvenskar är väl accepterat?). De går raka vägen mot oss och jag går med huvudet vänd mot min kompis och märker inte deras approach. En av dem går in i mig, ger mig en lavett och påstår att jag är dum i huvudet. Tagen av stundens kaotiska och hemska stund förstår jag ingenting och tror ej heller de är på riktigt. Men det gjorde ont och jag var rädd väldigt länge egentligen.
Story #2
Nästa möte sker två år senare när jag hunnit fyllt tolv unga år. "NRJ in the park"-liknande evenemang inne i stan och vi skulle minsann uppleva skiten, för det var verkligen bara skit. En av mina rebelliska vänner hade fått tag i fyra st öl och ville prova. Precis som han drar upp en bärs på väg ifrån evenemanget möter vi en ensam individ med rötter från elsewhere. Han bestämmer att det är hans öl och tar ett friskt stryptag mot min vän. Jag agerar instinktivt och knuffar bort, även denna, nysvensken. Det blir genast knuffar hit och dit och inte många sekunder efter närmar sig även nysvenskens vänner. Vi lägger då benen på ryggen och tar bussen hem.
Story #3
Third time's a charm. Sex år senare, tredje gången utspelar sig here i landet. En beachfestival med inriktning idrott. D.v.s på dagarna utövar man oseriös idrott och har roligt, och senare på kvällarna så dricker man och har ännu roligare! Men en av kvällarna var inte så lajbans när jag ensam ska gå till en tjej jag har haft kontakt med hela veckan i stort sett och blir stannad av två nysvenskar runt ett öde hus. Den ena frågar om jag är bög, baserat på mitt utseende antar jag(?) då jag bryr mig om hur jag ser ut och klär mig. Den andra är mer mallig och passiv, men ändock jävligt skum och läskig. Den första nysvensken ger mig först en örfil och jag undrar vad fan det är frågan om. Får inget vettigt svar utan åker på ytterligare en och det börjas vevas från allas parter. Blir bestulen på mitt etui med innehållande kontanter, ID-kort etc. Lämnas blödande på stenplattorna täckta av sand.
Story #4
Och igår så var det dags igen då när vi skulle åka buss hem. Ett gäng patrullerande nysvenskar passerar oss och säger någonting tufft och min promillehalt vill besvara, och korkat nog gör det. De vänder tvärt och går direkt fram till mig. Tyvärr kan jag inte komma ihåg vad de sa, men jag var skraj som fasen och hade all rätt att vara. De sopade på mig duktigt, idag kan jag känna allting. Gårdagen var mer känslan av rädsla som jagade mig, idag är det smärta, ilska och besvikelse. Blev även denna gången bestulen på kontanter man fått i julklapp av nära och kära, lämnad helt förstörd i ett gathörn.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Och nu då till min frågeställning, vad fan är det som slår slint hos de influgna? Varför får jag aldrig ett gäng svenskar vända emot mig när jag skriker något till dem på fyllan? Varför snor inte de mina grejer och lämnar mig mörbultad någonstans?
Jag lovar att versioner av samma eller liknande historier går att hitta i forumet om man letar. Varför kan jag lova det?
Så, vad är det som är problemet? Varför känns det alltid som att det är de nya människorna i vårt land som beter sig mest illa? Är det bara en känsla eller delar ni samma uppfattning?
Man skulle ju kunna fråga sig varför folk slåss överhuvudtaget, men eftersom det aldrig skett att ett par svenskar sopat på mig så blir det ju lättare att dra trådar till deras bakgrund/ursprung. Och jag tror att det är en helt rätt tråddragning. Om politiker enas om att både invandrings- och flyktingpolitiken är skött illa, varför fortsätter man blint som man gör?
För att nå tillbaka till någon slags vettig avslutning, vad bottnar problemet i? Varför slår det helt enkelt slint hos nysvenskarna i de historier som jag delat med er?
OBS!
Historierna är ej kryddade. Har ingen anledning att skriva om mig i superhero-format när jag spöar på antalet fler förövare.
Jag vet inte riktigt om det här är rätt forum att få dela med sig av lite tankar jag har, men jag hoppas på en härlig feedback så kan vi diskutera därefter. Jag ska berätta fyra historier och sedan avslutar jag med en frågeställning, och det är där jag är lite kluven - har jag verkligen rätt eller är jag ute och cyklar. Risk för att bli en lång trådstart, men det får ni banne mig tåla.
Länge har jag funderat över lika problem men rädd för att grubbla för mycket har jag slutat halvvägs för att inte bli kallad för saker, eller behandlad illa o.s.v.
Story #1
Första gången jag åkte på stryk var jag tio år. Liten för min ålder och livrädd några veckor framöver. Jag var inne i stan (nämner inte vilken, tyvärr) med några vänner och det blev rätt sent och vi skulle ta bussen hem. Det var mörkt ute och på väg till busshållplatsen så möter vi ett gäng nysvenskar (vad man nu får säga), nysvenskar är väl accepterat?). De går raka vägen mot oss och jag går med huvudet vänd mot min kompis och märker inte deras approach. En av dem går in i mig, ger mig en lavett och påstår att jag är dum i huvudet. Tagen av stundens kaotiska och hemska stund förstår jag ingenting och tror ej heller de är på riktigt. Men det gjorde ont och jag var rädd väldigt länge egentligen.
Story #2
Nästa möte sker två år senare när jag hunnit fyllt tolv unga år. "NRJ in the park"-liknande evenemang inne i stan och vi skulle minsann uppleva skiten, för det var verkligen bara skit. En av mina rebelliska vänner hade fått tag i fyra st öl och ville prova. Precis som han drar upp en bärs på väg ifrån evenemanget möter vi en ensam individ med rötter från elsewhere. Han bestämmer att det är hans öl och tar ett friskt stryptag mot min vän. Jag agerar instinktivt och knuffar bort, även denna, nysvensken. Det blir genast knuffar hit och dit och inte många sekunder efter närmar sig även nysvenskens vänner. Vi lägger då benen på ryggen och tar bussen hem.
Story #3
Third time's a charm. Sex år senare, tredje gången utspelar sig here i landet. En beachfestival med inriktning idrott. D.v.s på dagarna utövar man oseriös idrott och har roligt, och senare på kvällarna så dricker man och har ännu roligare! Men en av kvällarna var inte så lajbans när jag ensam ska gå till en tjej jag har haft kontakt med hela veckan i stort sett och blir stannad av två nysvenskar runt ett öde hus. Den ena frågar om jag är bög, baserat på mitt utseende antar jag(?) då jag bryr mig om hur jag ser ut och klär mig. Den andra är mer mallig och passiv, men ändock jävligt skum och läskig. Den första nysvensken ger mig först en örfil och jag undrar vad fan det är frågan om. Får inget vettigt svar utan åker på ytterligare en och det börjas vevas från allas parter. Blir bestulen på mitt etui med innehållande kontanter, ID-kort etc. Lämnas blödande på stenplattorna täckta av sand.
Story #4
Och igår så var det dags igen då när vi skulle åka buss hem. Ett gäng patrullerande nysvenskar passerar oss och säger någonting tufft och min promillehalt vill besvara, och korkat nog gör det. De vänder tvärt och går direkt fram till mig. Tyvärr kan jag inte komma ihåg vad de sa, men jag var skraj som fasen och hade all rätt att vara. De sopade på mig duktigt, idag kan jag känna allting. Gårdagen var mer känslan av rädsla som jagade mig, idag är det smärta, ilska och besvikelse. Blev även denna gången bestulen på kontanter man fått i julklapp av nära och kära, lämnad helt förstörd i ett gathörn.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Och nu då till min frågeställning, vad fan är det som slår slint hos de influgna? Varför får jag aldrig ett gäng svenskar vända emot mig när jag skriker något till dem på fyllan? Varför snor inte de mina grejer och lämnar mig mörbultad någonstans?
Jag lovar att versioner av samma eller liknande historier går att hitta i forumet om man letar. Varför kan jag lova det?
Så, vad är det som är problemet? Varför känns det alltid som att det är de nya människorna i vårt land som beter sig mest illa? Är det bara en känsla eller delar ni samma uppfattning?
Man skulle ju kunna fråga sig varför folk slåss överhuvudtaget, men eftersom det aldrig skett att ett par svenskar sopat på mig så blir det ju lättare att dra trådar till deras bakgrund/ursprung. Och jag tror att det är en helt rätt tråddragning. Om politiker enas om att både invandrings- och flyktingpolitiken är skött illa, varför fortsätter man blint som man gör?
För att nå tillbaka till någon slags vettig avslutning, vad bottnar problemet i? Varför slår det helt enkelt slint hos nysvenskarna i de historier som jag delat med er?
OBS!
Historierna är ej kryddade. Har ingen anledning att skriva om mig i superhero-format när jag spöar på antalet fler förövare.