Varför är folk i allmänhet så rädda för naturvetenskap?

Men man gör faktiskt helt tvärtom, jag skulle säga i alla grundskolor jorden runt så börjar man med att introducera konstanter lååångt före variabler. Det ingår som moment i lågstadiet att i grupp eller ensam lösa ekvationer (ta reda på värdet av en okänd konstant).


Jo man skall nämna konstanter tidigt. En konstant är ett okänt tal som aldrig kan ändras i en given uppgift. Jag lovar dig att 90% av alla 12åringar förstår detta, sedan hur det tillämpas är en annan femma. Men det kan man lätt börja med redan i 6:an då man ofta börjar att formalisera ekvationslösning.

En konstant:
Det är ett specifikt tal, men vi väljer att skriva det som en bokstav för att vi ännu inte vet vilket tal denna konstant representerar.

eller

En konstant är ett hemligt tal, vi skall ta reda på vilket tal det är genom att lösa ekvationen. Ofta brukar man använda x som det hemliga talet.

Olika versioner för samma begrepp bara mer eller mindre reducerat.

Visst, det finns ju en del konstanter som man lär sig relativt tidigt under skoltiden (främst π), men grejen är väl att det kanske inte är relevant att förklara skillnaderna just konstanter om någon bara undrar hur man löser ut x i en ekvation - då handlar det ju egentligen inte ens så värst mycket om variablerna i sig, utan snarare om hur man kan göra för att lösa ut någonting.

Nej, det är inte svårt att lära sig två ord och två begrepp och skilja dessa åt, det är viktigt som fan att man trycker på detta. Å nej, man måste inte alltid göra det superformellt, speciellt inte i högstadiet.

Ett problem är t.ex. att vi i skolan (ingen aning om varför) använder x när vi löser ekvationer, alltså som en konstant. Och sedan använder x som variabel när vi använder funktioner, t.ex. räta linjen och x-axeln.

Vid lösandet av ekvationer bör istället a,b,c användas, ty de är konstanter.


Konstanter:
Ja de är hemliga tal som vi inte nödvändigtvis känner till värdet på. Syftet med en ekvation är att lösa den så att vi nu kan känna till vilket det hemliga talet var från början, talet ändras alltså inte. De flesta elever i högstadiet (ja de flesta) tror att värdet på x ändras mer och mer, ju längre vi kommer i ekvationslösningen.

Vad man vill förmedla om konstanter och speciellt ekvationer:
Vi måste alltså skriva om ekvationen på ett sådant sätt att det är uppenbart för oss vilket värde konstanten representerar.


Det är en enorm skillnad, högstadieelever är inte dumma i huvudet, de förstår två tre meningar och de flesta förstår innebörden av ordet "konstant". Är inte speciellt svårt på det planet, en konstant ändras aldrig. Och en oberoende variabel väljer man själv, som matematiker, värdet på. Och våra elever är ju matematiker i klassrummet.

Just n brukar ofta vara en n diskret variabel.

Sen så är det en jävligt stor skillnad mellan konstanter och variabler när man löser en ekvation. Ekvationen x+a=0 där x är en variabel i R har ingen lösning då den blir aldrig identisk med 0, men har lösningen x=-a om x hade varit en konstant. När man har variabler i ekvationer så måste ekvationen vara giltig för alla värden på variabeln, dvs vi måste sätta alla koefficienter till 0 i ett polynom för att ekvationen skall gå ihop då jag annars alltid kan hitta ett x där ekvationen inte är giltig. Detta slarvas det mycket med, egentligen så skall man indexera så fort x blir en konstant.

Just n brukar ofta vara en n diskret variabel.

Det låter som om du läst det i relationsspalten på Allers veckotidning.

Det borde vara som du säger men så är inte alltid fallet.

Visst, det finns ju en del konstanter som man lär sig relativt tidigt under skoltiden (främst π),

men grejen är väl att det kanske inte är relevant att förklara skillnaderna just konstanter om någon bara undrar hur man löser ut x i en ekvation - då handlar det ju egentligen inte ens så värst mycket om variablerna i sig, utan snarare om hur man kan göra för att lösa ut någonting.

Trodde du Peter_18's π (pi) var ett n?

Visst, frågan är ju bara om dessa skillnader spelar sån stor roll just i början, när personen mest är intresserad av att se hur man gör för att ta reda på något vardagligt okänt värde - till exempel radien r för en cirkel om man känner till volymen.
I såna här fall är det inte alltid nödvändigt att fördjupa sig i konstanter bara för att förklara hur man får reda på r.

Visst, frågan är ju bara om dessa skillnader spelar sån stor roll just i början, när personen mest är intresserad av att se hur man gör för att ta reda på något vardagligt okänt värde - till exempel radien r för en cirkel om man känner till volymen.
I såna här fall är det inte alltid nödvändigt att fördjupa sig i konstanter bara för att förklara hur man får reda på r.

Du insinuerar alltså att naturvetare per automatik måste vara okunniga inom språk, eller vad?

Nej det är så