Varför är folk i allmänhet så rädda för naturvetenskap?

Folk föds med olika förutsättningar rent vävnadsmässigt och ovanpå detta växer vi upp under olika externa villkor vilket i sin tur cementerar vår fallenhet åt abstrakt tänkande. Att du (TS) uttrycker dig så väldigt ingående hur variabler inom algebra 'fungerar' skvallrar om din egen ungefärliga nivå. Förmodligen når du lite större förståelse när du blir äldre och själv avmystifierat naturvetenskapen något ytterligare.

Eller kort: folk är inte rädda. De har bara andra referenser. Visst reagerar vissa som exemplen ovan, men att inte förstå detta är lika "konstigt" som reaktionerna i sig.

Sluta oroa dig och fokusera på vad du själv förstår i första hand. Tänk mindre på att andra inte förstår samma saker som du för du har missat att ni inte ser saker från samma perspektiv.

Stort tack för dagens lektion i svenska! Kontrasterna mellan naturvetare och kulturfolk kunde inte blivit tydligare.

Därför att det inte bara räcker med social kompetens.

Ärligt talat så förstår jag inte riktigt vad du menar här - att jag gav algebra som ett exempel på vad jag har testat att beskriva (jag valde det eftersom det är den lämpligaste introduktionen man kan ge till nybörjare) har väl ingenting med egen kunskapsnivå att göra?
Oavsett hur det nu är med den saken för min del, menar jag.
Och jag mystifierade väl ingenting?
Jag beskrev ju tvärtom algebra på ett sånt simpelt sätt som möjligt - bokstäver som står för någonting obekant tills man har räknat ut värdet.

Förstår deras reaktioner gör jag väl, jag vet att de som inte sysslar mycket med matematik och liknande kan behöva förklaringar på vissa detaljer innan de ser helheten - det jag dock inte riktigt förstår är vitsen med att börja spöka sig så fort någonting lite obekant och nytt dyker upp.
Det är alltid bättre att ha inställningen "okej jag kanske inte kan det här just nu, men jag kan lära mig det om jag verkligen vill" istället; det handlar bara om att man behöver träna på det och ha en avslappnad inställning.
Somliga kanske har svårare att tänka på det sättet, men det gör ju helt uppenbart saker mycket enklare för en själv.

Denna beskrivning passar bättre på konstanter än variabler. Men det var kanske det du menade.

Man väljer nog inte att spöka upp sig med vilje för att förstå sämre.

Jag håller med dig helt och hållet! Men det blir ju lite som att säga "det är alltid bättre att vara bättre om man vill vara bra!"

Det är inget medvetet val!

Är ju ändå ganska likt på många sätt, om man bortser från att konstanter är mer definierade.

Man kan träna upp sig i att försöka avdramatisera saker och ting om man verkligen vill.

Nja, poängen här är att man ska försöka undvika att krångla till det för sig själv, helt enkelt.

Jag skulle säga att de är väldigt olika.

Ja det går.

Personerna i fråga som krånglar till det för sig själva är nog inte medvetna om detta. Annars hade man nog inte valt detta sätt, jag tror också att det är svårt att övertyga personen om att ändra beteendemönster. Dessutom är det inte bevisat att du har rätt, även om jag personligen tror på att du har det.

Du insinuerar alltså att naturvetare per automatik måste vara okunniga inom språk, eller vad?

I och för sig, råkade nog blanda ihop det lite här nu och tänkte på storheter som F och p som konstanter, vilket de såvitt jag vet inte är eftersom de inte har några fasta förutbestämda värden.

De kan vara konstanter, det beror bland annat på vad som varierar.

Med tanke på hur denna tråden spinner iväg skulle jag nog tro att folk tycker naturvetare är jobbiga besserwissrar.

Vad syftar du på då?