Äldsta personerna på bild - träffat folk från 1600-talet. Fashinerande.

Såna personkedjor är fascinerande, även om de strikt taget inte betyder så mycket.

När det gäller Conrad Heyer ovan är 1749 så tidigt att man kan sätta ihop orealistiska men inte omöjliga händelsekedjor tillbaka till 1500-talet, typ 10-årige Conrad träffar en 90-åring (född 1669) som i sin tur träffat 1500-talsmänniskor som barn. :)

Sådana saker är ju onekligen intressanta. Men jämför man någon/några som levde på den tiden (1500 - 1800) och någon som har levt under större delen av 1900-talet så har den som levt mer nyligen sett mer förändringar i både mode, teknik, politiska ideologier, sociala förändringar och annat. Även om en person som levt under större delen av 1900-talet upplevt dessa förändringar så har han eller hon kanske inte reflekterat så mycket över de olika förändringar som pågått just när de skedde. Det kanske är först när denne närmar sig döden som denne inser vad den egentligen upplevt.

De som levde under åren 1500 - 1800 levde mer eller mindre under samma förhållanden med endast några mindre förändringar, exempelvis modet, vetenskapen och industrin under 1800-talet, om man jämför med alla de förändringar som skedde under 1900-talet.

John Tyler (1790 – 1862) var USAs tionde president (1841 – 1845):
http://en.wikipedia.org/wiki/John_Tyler

Och har barnbarn som fortfarande lever.

Helt apropå, och inte fullständigt OT.

Man kan tänka framåt också, tänk att ett nyfött barn idag kanske kommer att leva på 2100-talet, eller kanske vi också om dom uppfinner nåt så man lever längre

John Quincy Adams, USAs sjätte president

Yes.

Det jag dock tyckte var anmärkningsvärt var att två av John Tylers barnbarn ännu är i livet.

Ja det stämmer nog bra, dock skulle jag nog räkna med att personer födda från ca 1840 talet (svenskar) som sådana som upplevt enorma samhällsomvälvningar under sin livstid, om de blev gamla. Proletariseringen, emigrationen, industrialiseringen, urbaniseringen är också väldigt stora förändringar som var igång långt före 1900 talet. Men jag kan hålla med om att en person före dess antagligen inte sett SÅ stora förändringar under en enda livstid som de som levt de senaste knappt 200 åren har haft möjlighet till.

Jag minns inte längre vem det var men någon har sagt att om en person från år 1900 kunde gjort en tidsresa till 1950, så hade den yttre miljön varit så förändrad att de inte känt igen sig, men däremot hade tankegångarna varit bekanta nog att anpassa sig snabbt. Om däremot en person från 1950 rest till år 2000, hade den yttre miljön varit någorlunda bekant, men idévärlden och uppfattningarna fullständigt främmande.

Jävlar. :neutral: Hur gamla är de?

Osäker.

Men John Tyler föddes 1790. Fick i sitt andra äktenskap Lyon Gardiner Tyler 1853, dvs i en ålder av 63 år. Lyon Gardiner Tyler gifte i sin tur om sig 1921 (dvs vid en ålder av 68 år), och det är från det äktenskapet som de båda nu levande barnbarnen kommer (Lyon Gardiner Tyler Jr. och Harrison Ruffin Tyler). Dvs de kan ha ett antal goda år kvar…

Mkt intressant! Det finns till och med foton från kamerans gryning på åldriga gubbar som i sin ungdom kämpat i det amerikanska frihetskriget mot engelsmännen. En av dem kände George Washington ganska väl.

Det följande är visserligen inte foton men väl livsberättelser som också på sitt sätt spänner egendomligt över seklerna.

Här en intervju från 2001 med en man, 98 år gammal, vars far stred i det amerikanska inbördeskriget, på nordstatssidan. Den här mannen talar tydligt och upplevs yngre. Han berättar att fadern enrollerades vid 15 års ålder, blev skjuten flera gånger, överlevde och fick bl a den här sonen, Edvard Blakely senare i livet, år 1903. Pappan var då 50 +.
http://www.youtube.com/watch?v=GoR2A...7F63963645DEC9

Andra egendomliga händelser är det här med änkor, till soldater som stridit i det amerikanska inbördeskriget, som levt till nutid. Inte helt ovanligt. En av dem var t ex Gertrud Janeway som dog 2003. Hon gifte sig med officeren John Janeway år 1927. Han var 81, hon var 16. Änkorna ärvde en för den tiden generös militärpensionen livet ut. En sådan man var en trygghet. Arrangemang av det här slaget förekom. Gamla soldater kunde tänka sig att hjälpa en fattig ung flicka utan att det för den skull var nåt samliv inblandat. Militärpensionen skulle ju ändå brinna inne. Man kan ju tänka sig att det var flickor som kanske hade det svårt både med försörjning eller hade ofördelaktigt utseende eller nåt. I det här fallet levde de tu dock tillsammans i en stuga 10 år innan mannen dog 1937. Gertrud fortsatte att bo i stugan i ytterligare 60 år och gifte tydligen aldrig om sig. Han föddes alltså 1846. Hans fru dog två sekel senare.

Änkorna intygade pliktskyldigast ända in på 2000-talet att de hade älskat sina män för att inte bli sedda som bidragsbedragerskor, även om de använde sig av omskrivningar av slaget "jag älskade min man för att han gav mig trygghet när jag hade det svårt". Det producerades dock inga barn i dessa, av åldersskillnad tyngda, äktenskap. Vad jag vet. Däremot var det en änka, som dog för några år sedan, som efter att hennes krigsveteran från amerikanska inbördeskriget, till man dött nångång på sent 20-tal, gifte som sig och skaffade barn med sin dennes barnbarn (från dennes första äktenskap - han var själv änkeman när han gifte om sig på 20-talet alltså).

Jag vill tro att att detta skvallrar om att även om dessa äktenskap till en början var ekonomiska arrangemang, så med tiden växte det att kvinna och man trots allt umgicks med varandra, lärde känna varandras släktingar (sonsonen) och faktiskt levde ihop som nära vänner åtminstone, och säkert ömhet i stunder, åldersskillnaden till trots. Vem vet?

Några tidsmaskiner lär vi aldrig få uppleva men på sätt och vis har vi de redan, det är väldigt lätt att glömma det fantastiska med fotografi och film då vi är så vana vid det men egentligen är det helt fantastiskt att vi kan se saker som skedde för så otroligt länge sen precis som det såg ut då. Vi kan se 1:a världskrigets slagfält, stunder ur Adolf Hitlers privatliv, dig själv eller mor/farföräldrar som små barn julen 1935, bilder från ögonblick som egentligen skulle ha förlorats för evigt, men vi kan se det exakt som det såg ut då det skedde. Som sagt, det är lätt att glömma bort hur fantastiskt det egentligen är. Man kan bara gräma sig över att att det flesta stora och för den delen små ögonblick som skedde före år 1900 är för evigt förlorade, tänk att se 1600-talets slagfält, dagliga liv och människor. Kanske sitter det någon utomjording om 1 miljon år som snappat upp en gammal tv-signal från jorden med någon gammal Rederiet repris som ju flyger omkring ute i rymden och tar sig länge och längre ut för varje dag. I teorin skulle vi också kunna fånga in signaler från världar i andra galaxer eller åtminstone väldigt långt bort(vet inte hur långt dessa signaler kan färdas innan de blir för svaga, någon får gärna upplysa mig!) men det om något vore otroligt och egentligen fullt möjligt, istället för att se saker som skedde för ett 100-tal år sedan så kanske vi skulle kunna börja snacka om 10-100 000-tals år sedan. I alla fall om man tror på liv i rymden, vilket jag är helt övertygad om finns.

Sen är det ganska otroligt hur snabbt man glöms bort, min mormor kan visa mig gamla svartvita foton på sina föräldrar och berätta lite om dom, jag lyssnar lite halvintresserat och kommer kanske ihåg 10 % av det som sägs, när sen mina barn berättar om dom så kommer de väl på sin höjd vara namnet de minns, sen glöms även det bort, ingen bryr sig om en gammal släkting man aldrig träffat om de inte gjort något extraordinärt. Så det tar inte lång tid att bli totalt bortglömd, efter ens barnbarn så finns det inte längre någon som bryr sig ett skit längre, men kanske sitter de om 200 år och kollar igenom några gamla dammiga bortglömda foton från mormors gamla vind och skrattar åt din 2030-tals frisyr, men de kommer inte veta veta vem du är mer än att det är någon gammal totalt oviktig släkting, men samma sak kommer hända även dom.

En grym parallell - för några år sedan hittade man brittiska sjömän som bevarats intakta i isen på Nordpolen sedan mitten av 1800-talet.
Det var en person som var med vid upptäckten som var ättling till en av sjömännen.