2002-11-05, 17:04
#1
Vem är världens bästa okända regissör? Det kan visserligen vara svårt att dra en gräns mellan vad som är en "känd" och en "okänd" regissör, men jag tycker att mitt exempel nedan (som jag anser är på gränsen) kan vara en fingervisning. Vad tycker ni?
Enligt mig så är Darren Oronofsky världens bästa okända regissör. Jag har sett två av hans filmer, "Pi" och "Requiem For A Dream", och de hamnar lätt på tjugo-i-topp över världens bästa filmer.
"Pi" handlar om ett mattegeni som lever som enstöring i en liten lägenhet i New York, där han med sin dator försöker hitta en konstant som på något vis skall göra det möjligt att förutspå aktiemarknadens fluktuationer. Det är nämligen så att han ser samband överallt i naturen och samhället, så han får för sig att det finns något gömt samband i aktiemarknaden också.
Så småningom hittar han ett 213 (har jag för mig) siffror långt tal, som verkar viktigt. Vid ungefär samma tidpunkt tar en judisk kabbalaexpert kontakt med honom. Han anser att koden kommer att förklara judarns heliga skrift, Torah, vilket innebär att Messias kommer. Han blir även kontaktad av representanter för en aktiemäklarfirma som vill köpa koden av honom, och de accepterar inte ett nej. Slutet är lika oväntat som bra.
I "Requiem For A Dream" möter vi ett menageri av personligheter. En kvinna i övre medelåldern som ägnar dagarna åt att se på tv och äta; hennes son, hans flickvän och hans kompis, som har fått för sig att de skall bli rika på att sälja knark. Snart börjar saker och ting gå fel--för alla--och de försvinner djupare och djupare ned i en riktig mardröm.
Båda filmerna är alltså riktiga mästerverk. "Pi" är filmad i svart-vitt, och ofta med starka kontraster, vilket för tankarna till "Eraserhead". I "Requiem..." leker Aronofsky med kameran och ljudet; ibland är det klipp i musikvideotempo, med pålagda ljud som ständigt återkommer genom hela filmen. Båda filmerna delar samma mardrömslika stämning, och när jag ser de så tänker jag alltid på hur jag känt de gånger jag haft så hög feber att jag hallucinerat. Precis så känns filmerna--klaustrofobiska, otäcka och samtidigt så otroligt verkliga.
Rekommenderas varmt.
Enligt mig så är Darren Oronofsky världens bästa okända regissör. Jag har sett två av hans filmer, "Pi" och "Requiem For A Dream", och de hamnar lätt på tjugo-i-topp över världens bästa filmer.
"Pi" handlar om ett mattegeni som lever som enstöring i en liten lägenhet i New York, där han med sin dator försöker hitta en konstant som på något vis skall göra det möjligt att förutspå aktiemarknadens fluktuationer. Det är nämligen så att han ser samband överallt i naturen och samhället, så han får för sig att det finns något gömt samband i aktiemarknaden också.
Så småningom hittar han ett 213 (har jag för mig) siffror långt tal, som verkar viktigt. Vid ungefär samma tidpunkt tar en judisk kabbalaexpert kontakt med honom. Han anser att koden kommer att förklara judarns heliga skrift, Torah, vilket innebär att Messias kommer. Han blir även kontaktad av representanter för en aktiemäklarfirma som vill köpa koden av honom, och de accepterar inte ett nej. Slutet är lika oväntat som bra.
I "Requiem For A Dream" möter vi ett menageri av personligheter. En kvinna i övre medelåldern som ägnar dagarna åt att se på tv och äta; hennes son, hans flickvän och hans kompis, som har fått för sig att de skall bli rika på att sälja knark. Snart börjar saker och ting gå fel--för alla--och de försvinner djupare och djupare ned i en riktig mardröm.
Båda filmerna är alltså riktiga mästerverk. "Pi" är filmad i svart-vitt, och ofta med starka kontraster, vilket för tankarna till "Eraserhead". I "Requiem..." leker Aronofsky med kameran och ljudet; ibland är det klipp i musikvideotempo, med pålagda ljud som ständigt återkommer genom hela filmen. Båda filmerna delar samma mardrömslika stämning, och när jag ser de så tänker jag alltid på hur jag känt de gånger jag haft så hög feber att jag hallucinerat. Precis så känns filmerna--klaustrofobiska, otäcka och samtidigt så otroligt verkliga.
Rekommenderas varmt.
