Flytta hemifrån, svår situation

Hej alla. Jag har nu tagit beslutet att flytta hemifrån. Ska börja med att berätta hela min livshistoria så att ni förstår allting. Förbered er för mycket läsning

Min mor: Min mor har levt ett väldigt udda liv. Hon har blivit misshandlad som barn, våldtagen som barn och haft en dålig uppväxt helt enkelt. Hennes mor favoriserade hennes syster, och hon har därför jobbiga minnen från sin barndom. Min mor är helfinsk. Hennes första make var en finsk zigenare, som hon blev misshandlad av. Kort efter att att de gifte sig, dog hennes make, och en stor del av denne zigenarens släkt skyllde detta på henne, vilket tvingade henne till att flytta från landet. (Finska zigenarfamiljer kunde gå väldigt långt när det gäller familjen, hon flyttade då till Sverige eftersom hon var orolig att de skulle försöka ta livet av henne)

Hennes andra make fick hon barn med, ett barn, min äldsta bror. Ca två år efter att de fick barnet, fick de massa problem, han började dricka väldigt mycket och de skiljde sig.

Hennes tredje make, som är min far, fick hon två barn tillsammans med. En dotter och en son, jag är sonen. De levde relativt lyckliga (jämfört med vad som hänt tidigare i hennes liv) tills en incident skedde.
Kan tillägga att min far är Tunisier, vilket innebär att jag är halvtunisier & halvfinsk derp.
Incidenten: En dag hamnade min far i bråk tillsammans med en "vän" till mamma, denna vän fann sig sedan på sjukhuset och min far hamnade i problem med polisen. Eftersom min far inte var en svensk medborgare utvisades han till landet där han senast befann sig, vilket var Danmark.
Han sattes där i någon slags beläggning, har ingen aning om vad för någon, men dit personer som han själv hamnar. Han ville väldigt bort därifrån, så han anlade en brand i hopp om att kunna ta sig därifrån. Hans plan lyckades inte, han blev istället kraftigt brandskadad och hamnade på sjukhus. Han återhämtade sig bra, skadorna hade han kvar men efter sex månader på sjukhuset kunde han gå, kommunicera och funktionera som en vanlig person. Min mor åkte och hälsade på en gång, sedan åkte hon tillbaka till Sverige och ett tag efteråt skickade hon ett brev till min far där hon ville meddela att deras relation var över, pga brandskadorna. Han skrev tillbaka och sade att om hon inte tar tillbaka honom slutar han äta och dricka. Vilket han gjorde och till slut dog på sjukhuset.

Efter detta hamnade morsan i en ny relation med någon idiot, som slog oss (mig och mina syskon) och han misshandlade även henne. Hon hamnade då i en epok av droger och vårdslöshet. Hon hade kanske lite ångest efter vad som hänt med min far, fast det får jag förmodligen aldrig veta. När jag var cirka 2 1/2 år gammal, kom socialen och tog mig och mina syskon, vi hamnade sedan på barnhem.

Fosterfamilj: En snäll finsk familj valde att ta emot mig och min bror, där bodde jag tills jag var 18 år och 6 månader. Vistelsen hos denna familj är inget jag kan klaga på. Min bror flyttade därifrån som 16åring tillbaka till våran biologiska mor, där han började ett liv som pundare. (Vill tillägga att när jag var fem år gammal, hittade min mor en ny partner som hon fick två barn med, hennes make hamnade senare i en olycka på VOLVO där han blev färgförgiftad och kunde inte vara en normal far, så de skiljdes. Mina fosterföräldrar startade en Nordeafond åt mig, och när jag var 18 år gammal kunde jag använda pengarna (ca 30 000 kr). Jag spenderade dessa pengar ganska flitigt, och fick sedan besked från skatteverket att jag hade skatt att betala. Vilket jag såklart inte kunde, så jag fick mina första skulder redan där.

Utflyttning: Tre månader efter att jag hade gått tagit examen (utan komplett slutbetyg) valde jag att flytta till min biologiska mor.

Allting har flytit på, dock med problem, men det har gått liksom. Men på det senaste har min mor blivit så oförstående, hon vet inte vad som är bäst för min lillebror som håller på att bli en kopia av min storebror. Jag försöker vara sträng med honom men när jag frågar min mamma om vissa beslut, som hon tycker låter bra och logiska, sedan när det kommer till dessa beslut så skiter hon i vad jag har sagt och säger helt enkelt jag kan inte göra det... Svårt för er att förstå men allt skiter sig helt enkelt. Jag gör mitt bästa för att hålla hushållet i god form, när hon jobbar. Men sedan efter två månader när jag en dag inte diskar tex säger hon och nu citerar jag "Jag är inte din jävla hund, nu får det fan vara nog, det måste bli förändring".

Alltså det är jättesvårt att beskriva allt som sker här hemma, men jag säger det att jag har fått nog, och måste bort härifrån.

Jag har skulder, går på soc, har inte komplett slutbetyg, hur ska jag göra för att ta mig härifrån?

Funderar på att flytta efter nyår, till en vän i Norrköping, fast hur kommer det bli där? Kommer det ordna sig med soc tex? Jag vill läsa upp mina betyg, vilket inte är en omöjlighet, med tanke på vad jag har hört när jag har talat med personer som jobbar med studievägledning. Jag vet bara inte hur jag ska göra nu, jag har alltid varit en optimistisk person, även i de mörkaste stunderna. Jag anade verkligen att jag skulle tappa hoppet i samband med min biologiska mor, som jag verkligen längtade efter att få bo med, att få lära känna bättre. Min livsanda håller på att ta slut, vilket den inte borde göra i den här åldern..

Jag vet att väldigt mycket av det som har hänt i mitt liv är mitt fel, och att jag är i just den situation jag är i pga tidigare beslut.

Vill även tillägga att det inte går att diskutera med min mor, det går helt enkelt inte. Jag får inte visa mina känslor, om jag gör det innebär det oftast till att hon blir förbannad och säger dra åt helvete med er alla, jag skiter i er nu. Jag kan inte säga mina åsikter, för om hon inte delar samma åsikter får jag bara skit för det och säger att jag får hitta något annat ställe att vara på imorgon, för hon orkar inte med mig. Då går jag oftast någonstans och helt enkelt väntar tills kvällen kommer, så att jag kan gå in igen. Det är riktigt jobbigt, fruktansvärt jobbigt, och jag är hjälplös. Vad ska jag ta mig till? Har börjat få sömnsvårigheter pga allt som händer, hjärnan vill inte sluta tänka på orättvist det är här hemma så jag ligger ofta sömnlös i 3-4 timmar och försöker att koppla bort hjärnan.

Hjälp mig

Vad är det för utbildning du gått? Hur gammal är du nu?

Allt löser sig alltid.

Edit: Känner dessutom väl igen det där med att det inte går att prata/resonera med föräldrar. Det enda som biter är förändring och tillflyktsort så att säga. Hitta andra kanaler.

Kan du kanske få mellanlanda hos dina fosterföräldrar medan du hittar en bra lösning?

Det framgår inte om du valde att flytta ut eller om de skickade ut dig... Om du valde så vill de säkert göra vad de kan för att få dig på köl igen.

Samhällsvetenskapliga 20 inom två veckor. Nej men du förstår inte, min mor är en bitter, aggressiv gammal finsk kvinna, ni kan omöjligen inte förstå. Jag överreagerar inte.

Jag valde att flytta ut, eftersom jag fortf var omogen och dum i huvudet då, trodde allt skulle bli bättre hos biomorsan men jadu, så blev det ju inte. Har inte möjlighet att flytta tillbaka till dem eftersom det inskedde en incident, som gör att det är omöjligt att flytta tillbaka.

Kontakta socialtjänsten, du bör ha en handläggare där som hade hand om ditt ärende när du var placerad i fosterhem. Berätta om din situation - berätta om din brors problem med droger, om att din lillebror är på väg att spåra ur - säg att det kommer gå illa för dig också, att du inte kan leva hos din mamma. Det fungera inte - du kommer också hamna snett och dras in i droger osv.

Be om hjälp med att få slutföra dina studier - det finns möjligheter att få bli placerad på olika former av skolhem/folkhögskolor etc. Försök få din mamma att säga till socialtjänsten att hon inte heller tycker det fungerar - i värsta fall, bli osams med henne så hon slänger ut dig, då måste socialtjänsten hjälpa dig med härbärge om inte annat.

Men tänkt på att du redan är ett ärende inom socialtjänsten och därför bör ha lättare att få fortsatt stöd än om ett nytt ärende skall aktiveras. Du har en dokumenterad problematik i hemsituationen - det kan hjälpa dig i den här situationen.

De känner till min brors drogproblem, och jag vill typ inte att min mamma ska förlora sina barn osv, alltså hur illa det än är kan jag inte göra det mot min mor. VIll bara försöka ta mig härifrån, madhouse är vad hemmet är.

Det bästa är nog att du inte lägger så mycket energi på på din mor och dina syskon utan att du försöker ta tag i ditt liv. Skriv en bra cv o sök jobb på alla möjliga ställen, börja jobba, försök att bo kvar hos din mamma då dina utgifter blir mindre och bygg dig upåt ekonomiskt. Det är viktigt att du har ett mål som du kan grunda din strävan på. Spendera inte alla pengar du tjänar utan lägg in det på ett konto men betala först o främst av din skuld. Håll ut så i en period och när du har pengar så öppnas de flesta dörrar ut, hitta en billig lägenhet(som du har råd att bo i med pengarna du har tjänat) och plugga upp dina ämnen på KOMVUX, jobba gärna extra på helger. När du har G i alla ämnen och har behörighet till högskolan(lär ta 1 år ungefär beroende på hur dina betyg ser ut idag) så börjar du plugga vart du vill och kommer in på. Fullt studielån som är runt 8k/månaden räcker till boende och annat. Kommer du igång med det så har du en bra grund och förutsättningar att få ett riktigt skönt liv. Lycka till!

Nu är jag helt okunnig i vad som gäller med socialtjänsten och hur pass mycket hjälp man kan få i såna lägen.

Rossoneri det är det jag siktar mot, men det är riktigt jobbigt att stå ut, seriöst. Har pratat med comvux, nästa period som jag kan komma med i börjar i mars, mittenperioden elr något liknande, har varit riktigt ambitiös med jobbsökande men folk vill helt enkelt inte ha personer som inte har avslutat gymnasiet, vilket är förståeligt. Vill bort härifrån, funderar på att vänta tills nyår, dra till en ny stad, till en vän för att vara precis som är vänlig nog och säger att jag får flytta dit ifall jag vill, där kan jag anmäla mig till nästa komvuxperiod, samtidigt som jag förhoppningsvis kan jobba på något halvtaskigt ställe.

Edit: Har IG i 10 ämnen, resten har jag flest G i, ett par VG och 2 st MVG. Jag failade så mycket i gymnasiet, inte för att jag är dum, kunde få iaf VG i allt men jag var så korkad och började lira Dota och spenderade massor på ITcafe.. /:

Hon behöver inte förlora sina barn bara för att DU inte fungerar där. Är de dessutom redan medvetna om vad som pågår så "skvallrar" du ju inte ens om något nytt - du berättar ju bara om en situation som du inte kan hantera, och att du och din mor hamnar i konflikt.
Det handlar om att DU skall hålla dig stabil och på rätta sidan, samt få ordning på DITT liv - och det är ju det du beskriver i ditt inlägg.

Kanske ska du tänka mer på dig själv och din unga brorsa än på mamma som gjort sina val.

micro113 har ändå rätt, kontakta socialtjänsten och säg att du behöver hjälp att komma hemifrån för att kunna studera ifred.