De stridslystna pojkarna var förstås inte mycket för att skriva: det finns lite väringarungraffiti på ett av de marmorlejon som venetianarna en gång stal från Atens hamnstad Pireus och placerade vid den kanal som ligger "hitom" det stora fortfarande stängda skeppsvarvsområdet i Venedig, Arsenalen:
http://www.necessaryprose.com/piraeuslion.htm
"---A guidebook gives one scholar's translation of the inscription on the lion's left shoulder:
Hakon, combined with Ulf, with Asmund, and with Orn, conquered this port. These men and Harold the Tall imposed large fines, on account of the revolt of the Greek people. Dalk has been detained in distant lands. Egil was waging war, together with Ragnar, in Romania and Armenia.
According to the inscription on the lion's other shoulder, it was Harold the Tall who ordered these engravings, against the wishes of the defeated Greeks. He was then working as a mercenary for the Byzantine emperor.---"
Heidenstam diktade om det:
http://runeberg.org/svenhovd/10.html
"---Och där ankrade de i en hamn, som hette Pireus. Längre uppåt fälten lyste som snötinnar gavlarna och marmorpelarna på Atens tempelberg. Väringarna gingo i land med korgar som goda matmödrar

och togo, vad de behövde. Då kommo de till fyra marmorlejon. De hade inte sett några levande lejon, utan ställde sig gycklande omkring det största. Det var mycket högre än den längsta man och satt och smågapade liksom flåsande i värmen. »Vov, vov, en sådan gårdvar de satt här för att skrämma oss!» ropade de och pekade. »Skall du inte vispa litet med svansen, din tok? Ser du inte, att vi stå här med färskt bröd i händerna? Det ha vi tagit från dina herrar.» »Vänta», sade Faste till väringarna, som skrattade, så att tårarna tillrade. »Jag skall sätta halsband på hunden, så syns det för alla tider, att han i dag har fått nya husbönder.» Och så äntrade han upp till lejonet med en hammare och en mejsel och begynte att hugga in den prydligaste runslinga. De stora runkonstnärerna Öper och Balle skulle inte raskare ha gripit sig an med en minnessten där hemma under de uppländska björkarna. Men då märkte han, att han under årens gång hade glömt flera av runtecknen, och när det besvärliga arbetet var fullgjort, kastade han verktygen. »Jag kan inte längre förställa mig», sade han trött. »Min krämpa heter hemsjuka. Och ser jag rätt, är det lika illa med många av er. Tillräckligt länge ha vi varit gårdvarar åt grek-konungen. Nu får den här vita pudeln sitta här i vårt ställe och vakta hans land. Skäll högt, väringahund, om fienden kommer! Det är dina nya husbönder, som säga dig det. Hejsan, skeppsmän, stäven mot norr!» »Ja, mot norr!» svarade väringarna och vände skeppet.---"