[WW2] - Auschwitz

Jag tycker det är mindre sannolikt.

Jag antar att barnen från Drancy gasades vid ankomst i Auschwitz, men även om de transporterades annanstans är det svårt att tro att deras chanser att överleva från augusti 1942 till befrielsen var stora. I Drancy handlade det om några barn med tjeckisk nationalitet, men de flesta av dem hade nog varit i Frankrike länge nog för att tala bra franska.

I princip är båda möjligt, men "grandes personnes" tyder på ett barnperspektiv.
Drancy såg ut som en betongförort:
http://www.saij-netart.net/25-s5-Vel-d-Hiv-Drancy.html (fler bilder)
http://www.jewishgen.org/ForgottenCamps/Camps/DranEngl.html (med bild):

Wellers talade på franska, Halevi lyssnade genom tolk, antar jag. Dessutom hade han papper framför sig. En kontrollfråga behöver inte vara så konstig som det ser ut i protokollet.

T/449 i Jerusalem var RF-1234 i Nürnberg (se förteckning):

I Nürnberg sa åklagaren följande:

Tack för svaret!

http://www.jewishgen.org/ForgottenCamps/Camps/DranEngl.html


I redogörelsen ovan sägs det att mer än 6000 judiska barn från alla regioner av Frankrike fördes till Auschwitz(?) för att dödas (to their deaths). Det tillkom alltså ytterligare (och mer än) 2000 barn till de 4000 som deporterades från Drancy.

Deporterades dessa 2000 direkt från Beaune-la-Rolande eller Pithiviers? Eller fanns det flera franska uppsamlingsläger som tog emot föräldralösa barn för vidaretransport till Auschwitz?

Här är ett citat från den franska sajten:

http://perso.wanadoo.fr/histoire-memoires/tpehelenecamillejulie.htm

Här får man intrycket att barnen separerades från sina föräldrar redan i Pithiviers, för att sedan sändas till Drancy tillsammans med främmande vuxna.

Jämför med skildringen från jewishgen.org-citatet ovan:

Varför sände man inte barnen till Auschwitz samtidigt som föräldrarna? Vad var meningen med en sådan separation?

Åklagaren i Nürnberg trodde inte sina ögon när han läste om ”knepet” att blanda barn med vuxna:



Från jewishgen.org-citatet ovan igen:

Varför tog dom till ett sådant knep helt i onödan, när dom hade föräldrar att ta till?

Vem var det som skulle luras? Föräldrarna borde ha fått panik, tycker man.

Och barnen borde ha varit halvdöda av vanvård och skräck:



Varför ville Nazisterna ge intryck av att hålla familjer samman, när dom samtidigt gjorde raka motsatsen - och kunde ha gett det avsedda intrycket genom att inte separera barnen från föräldrarna?

Frågorna ovan kan tyckas vara av godda-yxskaft-karaktär, eftersom det finns dokument som styrker att nazisterna hade sådana instruktioner, och det uppenbarligen fanns föräldralösa judiska barn som inte fick dödas i Frankrike eller i Tyskland, men måste deporteras till Polen om de skulle gasas. Deportationen var en kamouflage-åtgärd.

Frågorna ställs för att få fram historien bakom vansinnet. Historien har ett förlopp med orsak/verkan, och historiska händelser har rötter i andra händelser. Finnarna skickade barn till Sverige när det blev krig mot Sovjet -"deportationen" hade rationella krigs-rötter, om uttrycket tillåts.

De franska judiska barnen kan skickats av sina franska judiska föräldrar till länder som senare blev invaderade av tyskarna, och därefter ”återbördade” till Frankrike av ockupanterna och deras samarbetspartners. Föräldrarna var kanske redan i Auschwitz, som slavarbetare?

Tyskarna kanske ville ge intryck av att återförena familjerna – i Auschwitz?

De 4000 (eller 4051) var de barnen som skiljdes från sina föräldrar i cykelhallen Velodrome d'Hiver, och som sedan deporterades genom Drancy. Antalet 6000 handlar om en något längre period (även september) och (som jag läser det) kan även inkludera barn som fördes till Auschwitz tillsammans med sina föräldrar.
Samma fråga kan man ställa sig om barnen i Belaja Tserkov (jag har skrivit ett antal inlägg om fallet på Einsatzgruppe-tråden: #163, #165, #170).

Jag tror att operationen inte var helt genomtänkt, och att många som skulle genomföra sådana aktioner för första gången ryggade tillbaka för att skicka barnen in i döden. Men sedan hade man problemet vad man skulle göra med dessa barn.

Det kom ett brev från Eichmann 22 juni 1942 till Paris, att 40.000 judar från Frankrike skulle deporteras. Sedan skriver Dannecker 26 juli att arbetsföra män och kvinnor mellan 16 och 45 år skulle deporteras. Det finns en del diskussioner om barnen. Hos Mattogno & Graf ser jag en del källhänvisningar om dessa diskussioner. (Man ska nog inte godta deras tolkning utan att själv ha läst källorna.)

Revisionisterna påstår som bekant att det inte finns några dokument som bevisar Förintelsen, men bara på nedannämnda webbsida förtecknas under rubriken LIST OF EXHIBITS SUBMITTED IN THE TRIAL OF ADOLF EICHMANN flera hundra dokument som användes i Eichmannprocessen 1960 i Israel.
Se
http://www.nizkor.org/ftp.cgi/people/e/eichmann.adolf/transcripts/ftp.py?people/e/eichmann.adolf/transcripts//Exhibits/List-of-Exhibits .

Många av dem, med Eichmanns kommentarer och förklaringar, finns att läsa i till den svenska översatta boken "Förhören med Eichmann", även om vad som hände i Frankrike.

Det finns många franska skildringar om hur föräldrar och barn deporterades till Auschwitz och om selektionen där, men givetvis inga från de tusentals barnen som ensamma deporterades dit och gasades ihjäl.

På webben har jag på svenska hittat två skildringar av deportationen till Auschwitz av vuxna och barn.

Utdrag ur dessa skildringar (som förtjänar att läsas i sin helhet!)

http://gd.se/special/foreningssparbanksligan/fotbollslag01/lag_01.jsp?article=10356

"Sioma Zubickey föddes 1926 i Berlin. Han växte upp på en cirkus och hans far ville att han skulle bli akrobat. Höjdrädde Sioma valde istället att bli xylofonspelande underbarn.

Han turnerade med sin familj och när Hitler kom till makten 1933 lämnade de Tyskland, judar som de var. Strax innan krigsutbrottet kom de till Paris.
I juli 1943 arresterades familjen sedan det avslöjats att Sioma och hans far arbetat för den franska motståndsrörelsen. Pappan flydde men Sioma, hans mamma och lillebror Viktor transporterades till Auschwitz. De fick en limpa bröd och en flaska vatten och fördes in i godsvagnarna.

Så här skriver Sioma i sin bok:

"Vi färdades i en godsfinka fylld till bristningsgränsen. Vi uträttade våra behov i hinkar som snart skvalpade över. Vi tvingades ge upp allt inlärt beteende och bli en kropp som behövde tömmas och det inför alla andra. Det var september, kvävande varmt. Vagnen fylldes av urin- och fekalienångor. De taggtrådsförsedda luckorna släppte bara in lite luft. Jag ser min mors svettiga ansikte, hon hade svårt att andas. Vi hade för länge sedan tappat tidsbegreppet. Tåget stannade ofta, åkte fram och tillbaka, tycktes växla spår, tycktes byta lok. Var var vi? Dagar och nätter flöt samman i den halvskymning vi befann oss i."

När de kom fram skilde man männen från kvinnor och barn. I trängseln på bangården skingrades familjen för alltid. Icke arbetsföra som kvinnor, sjuka, gamla och barn skickades till gaskamrarna. Sioma som var 17 år och arbetsför fick fångnumret 146021 tatuerat på armen.

I oktober 1944 blev Sioma förflyttad till Dachau. När Tyskland kapitulerat och Hitler tagit sitt liv fick fångvaktarna panik.

- De tömde lägren och jagade ut oss på vägarna, berättar Sioma.
I maj 1945 blev Sioma fri, två månader innan han skulle fylla 19 år. Han blev förd till ett amerikanskt fältsjukhus."

http://www.vartgoteborg.nu/prod/sk/vargotnu.nsf/2/levande_historia,han_overlevde_bade_hitler_och_sta lin

"17 år gammal reste Jerzy till Warszawa och började studera matematik och fysik på universitet.

- Jag var även intresserad av politik och hade kontakt med dom som var vänsterorienterade. Efter ett år hittade polisen kommunistisk litteratur hos mig. Jag blev arresterad och omedelbart relegerad. Jag skickades till Kutno och måste anmäla mig en gång i veckan hos polisen.

Jerzy insåg att han saknade framtid i Polen och han bestämde sig för att ta sig till Grenoble i Frankrike. För det behövde han ett illegalt pass och han fick hjälp av sina kamrater.

-När jag lämnade Kutno var det sista gången jag såg mina föräldrar, ett ögonblick som jag ofta påminns om, mycket tragiskt eftersom vi också hade känslan av att det var sista gången vi såg varandra.

Föräldrarna gasades ihjäl.

I mars 1942 mördades Jerzys mamma och pappa i Chelmno, instängda i bilar som fylldes med gas. Hans bror Henryk dog redan tidigare i tyfus i Kutnos getto. I Grenoble utbildade sig Jerzy till civilingenjör. För att finansiera sina studier jobbade han illegalt på restauranger, både i staden och uppe i Alperna. Han försörjde sig också genom att ge privatlektioner och blev så småningom ansvarig för studentrestaurangen.

--------

Plötsligt en dag kom polis från Vernet och hämtade mig. Teodora förstod att vi inte skulle träffas mer. Jerzy sändes med tåg till Drancy, ett uppsamlingsläger av judar som skulle transporteras till Auschwitz. I ett dokument, skickat från Drancy till Adolf Eichman, står att Jerzy Lipchytz ska transporteras med tåg 28 till Auschwitz den 4 september 1942. Transporten ska ha 1 000 judar.

–Men vi kom först till ett ställe som heter Cosel och där gjorde tyskarna en första sortering. Dom tog 50 unga män åt sidan som kunde jobba. Resten skickades direkt till Auschwitz.

Motorvägsbygge

Jerzy var en av de unga männen. I två månader byggde han motorvägar i Sacrau innan han skickades vidare till Laura Hütte, ett tvångsarbetsläger för bara judar där tyskarna tillverkade krigsmaterial. Här jobbade han som elektriker och kunde röra sig förhållandevis fritt. "

Du kan ju plocka fram dokumenten som du finner mest övertygande, ett efter ett, till granskning av de vakna gossarna på Flashback, i stället för att sitta och svamla som om det fanns bevis för:

1. "gaskammare"
2. "en plan att Förinta judarna"
3. "sex miljoner dödade judar"

Det Sioma Zubicky och Jerzy Lipchytz berättar är ju bara rykten eller lösa påståenden om att någon som måhända omkom under kriget skulle ha "gasats". Sioma figurerade i "Trovärdiga vittnen"-tråden, och det var väl rätt tydligt att han inte hade några hållbara vittnesmål om "industriell massgasning av judar" att komma med.

Ja Sioma var förstås vittne till gaskamrarna, och om propagandan istället hade valt att använda påståendena om "elektriska kamrar", "ångkamrar" eller Elie Wiesels "bränngropar som judarna fick hoppa ned i", så hade Sioma givetvis valt att påstå att han VET att hans släktingar gasades och inget annat.

Hedi Fried är ett annat lika bra vittne. Hon har ju hållt tårdrypande tal där hon beskriver hur hennes mor går in i gaskammaren i tron att hon skulle få duscha "men det kom inte svalkande vatten ur kranarna, utan GAS!".

Men vid ett annat tillfälle berättar Hedi att efter selektionen när hon blev uttagen till arbete, så såg hon inte sin mor efter det. ÄNDÅ vet hon precis vad som hände hennes mor.

Jag vet inte vad som hände med mina två kusiner som åkte för att arbeta i USA. De måste ha gasats. Jag har ju hört att de gasar folk i USA.

Som sagt....det är rätt svårt att få vittnesmål från de som ihjälgasats, om ni nu till äventyrs ens skulle godkänna dem....

Däremot finns det vittnesmål från flera tiotusental som överlevt selektionen vid ankomsten till Auschwitz och som samfällt intygar att de mängder av folk som fördes till höger, i allmänhet barn, åldringar och kvinnor som inte såg ut att klara kroppsarbete, aldrig mera syntes till.

Inte heller kom de till något "familjeläger" som Ezzelino ett tag gjorde stora ansträngningar att bevisa och som jag kommenterat i inläggen 1222, 1226 och 1229 i denna tråd.

Där framgår också (med en intressant kommentar av Ezzelino!) att nazisterna den 25.11 och 29.11 1941 kallblodigt sköt ihjäl alla de deporterade, 4934 tyska judar och män, kvinnor och barn, i Kaunas, Litauen (och en del i Riga också!)

Fast det gör det givetvis otänkbart att man skulle ha gasat ihjäl folk i Auschwitz....

Ja, det skulle fan inte förvåna mig om det finns någon dåre som "kanaliserar de ihjälgasades andar" i någon amerikansk avkrok ...Men det är riktigt att jag inte skulle vara böjd att sätta någon tilltro till de "vittnesbörden".

Men du snackar om "selektionen" med en mytologiserande ton som inte övertygar någon skeptiker: givetvis skilde man könen åt, och de arbetsföra organiserades i olika kommandon eller transiterades vidare. Det mesta tyder förstås på att många av de icke arbetsföra också transiterades till andra läger, men dödsregistren visar ju också att åldringar som definitivt inte kunnat arbeta vistats i lägret och dött av naturliga orsaker...

Och detta med arkebuseringen i Kaunas har vi ju faktiskt bara ett suspekt dokument som berättar om, saken vore i ett annat läge om man bemödat sig om att forensiskt dokumentera händelsen efter kriget.

Moshe Peer överlevde ju sex gasningar i Bergen-Belsen. Han vittnar ju om skriken och hur alla föll döda ner runt honom.

En judisk kvinna i Sverige, som visst spelar piano och heter Tjajkowski (stavning), blev ju instängd i gaskammaren, men sedan utsläppt eftersom gasen var slut.

Läste i Aftonbladet i början på 90-talet om en kvinna som blev räddad av en vakt precis i det ögonblick då de skulle skruva på gaskranen. Artikeln handlade om att hon senare ovetande gifte sig med en man som senare visade sig ha varit lägervakt.