Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2005-06-08, 11:51
  #1213
Banned
Liberale Lejonborgs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
1925 fanns det omkring 160.000 judar i Berlin...dock knappast samtliga av dem tyska medborgare.

http://www.ushmm.org/wlc/article.php...uleId=10005276

1939 hade de allra flesta av Tysklands judar naturligtvis lämnat landet...och därmed väl kvalat in som "överlevare"?:

http://www.radioislam.org/historia/really/01.htm
Antalet kvarvarande judar vid årsskiftet 1940-41 i Berlin, då emigratíonen upphört, beräknas till 50.000-55.000. Av dessa överlevde alltså c:a 5000 kriget. Men det bör omnämnas att några tusen av dessa var judar gifta med en "arisk partner", där nazisterna var tvehågsna om hur man skulle förfara och i allmänhet inte deporterade dem. Det var dock olika, speciellt i det övriga Tyskland med detta, och det var en del av dessa med sina barn som kom till det s.k. "familjelägret" i Auschwitz, som Ezzelino så ivrigt uppehållit sig kring. Det omfattade som mest några tusen personer och ger alltså alls ingen förklaring till vart alla hundratusentals som selekterades vid ankomsten till Auschwitz tog vägen.

De första transporterna av judar "österut" skedde i Berlin i november 1941 och gick till Kaunas i Litauen, där de den 25.11. 1941 tillsammans med andra judar som kommit från München och Frankfurt am main arkebuserades. Även påföljande transporter mötte efter en tid samma öde, varefter transporterna i fortsättningen i stort sett gick till Auschwitz med alltså en mycket stor dödlighet och beträffande en del äldre judar till Theresienstadt.

Om vad som hände i Kaunas finns beskrivet under inlägg 41 i tråden "60 år för kort tid för revisionister", där det bl.a. återgetts ett utdrag ur insatsgruppens rapport.

"29.10.41 Kauen-F.IX 2,007 Jews, 2,290 Jewesses, 4,273 Jewish children (mopping up ghetto of superfluous Jews)

3.11.41 Lazdjai 485 Jews, 511 Jewesses, 539 Jewish children

15.11.41 Wilkowski 36 Jews, 48 Jewesses, 31 Jewish children

25.11.41 Kauen-F.IX 1,159 Jews, 1,600 Jewesses, 175 Jewish children (resettlers from Berlin, Munich, and Frankfurt am main) "

Samt en del andra fakta, se alltså http://forum.flashback.info/scandina....php?p=2306835
Citera
2005-06-08, 19:53
  #1214
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Liberale Lejonborg
Antalet kvarvarande judar vid årsskiftet 1940-41 i Berlin, då emigratíonen upphört, beräknas till 50.000-55.000.


Beräknas av vem? Av dig och Krosson?

Citat:
Av dessa överlevde alltså c:a 5000 kriget.

Det pågick ett krig, ja, att strida vid fronten innebar inte heller det att man fick semlor på sängen direkt:

http://zhukov.mitsi.com/Seelow.htm

Citat:
"---Until recently the Russians had claimed that they lost 10,000 men during the battle for the Seelow Heights and 100,000 in Berlin. The actual figures are unknown. Yet no less than 30,000 Red Army soldiers were killed at Seelow, and the staggering figure of 600,000 killed in Berlin seems more plausible. Konev complained at one point that he was losing 1,000 men a day because Zhukov's artillery failed to shift fire when asked. Zhukov denied that allegation, stating that Konev was not using his troops intelligently.

German losses at Seelow were also high, with 11,000 of the 18,000 troops positioned on the lower hill dying and the Third Panzer Army suffering a total of 80,000 killed during the week of fighting. The survivors would, for the most part, perish in Berlin, fighting without respite in a city destined to die.---"

5000 låter lite knappt tilltaget, tusentals vistades väl illegalt i Berlin? Har du någon källa för dessa "en på tio överlevde"-påståenden vad gäller Berlin?

Citat:
"familjelägret" i Auschwitz, som Ezzelino så ivrigt uppehållit sig kring. Det omfattade som mest några tusen personer


Hur många tusen? Femton-tjugotusen?

Med tanke på att det exempelvis i januari 1945 fanns 54.000 (eller förmodligen snarare 67.000, Jewish Virtual Library brukar ju ha fel i sina siffror) fångar i hela Auschwitz-Birkenaus lägerkomplex är 15.000-20.000 i familjelägret vid någon tidigare tidpunkt inte någon försumbar kvantitet.

http://www.jewishvirtuallibrary.org/...t/austats.html

Citat:
och ger alltså alls ingen förklaring till vart alla hundratusentals som selekterades vid ankomsten till Auschwitz tog vägen.

Du famlar ju bara i blindo och låtsas som om du hade några fakta att komma med - men det du har är en myt. Fram till 1990 "visste" man från officiellt håll att 4 miljoner dödats i Auschwitz, efter 1990 "visste" man att det bara var 1,5 miljon. De mest realistiska utrotningstroende, Pressac och Meyer, är dock nere på omkring en halv miljon, judar och icke-judar, avlidna i Auschwitz. Och något bevis för att en enda av dem "gasats" hittade ju inte heller Pressac.
Dessutom förblir statistiken som sagt oklar, osäker, vi vet inte hur många av de oregistrerade och de som satt i karantän som slussades vidare till andra läger. Den totala dödssiffran för Auschwitz-Birkenau torde ligga mellan 130.000 och 500.000 - färre än vad man kan förmoda sovjeterna förlorade under offensiven mot Berlin.
Citera
2005-06-10, 17:09
  #1215
Medlem
Överlevande i Sverige

Hade nazisterna lyckats att genomföra förintelsen av Europas judar, hade det inte funnits några vittnen till förintelsen – utom vittnen bland förövarna, förstås.

Å andra sidan hade det i det fallet inte behövts några vittnen, eftersom en genomförd förintelse vittnat om sig själv – ”var är alla Europas judar?”

Lite tillspetsat kan man säga att det är de överlevande från förintelsen som ställer till problem när förintelsen ska bevisas – deras existens kan tyda på att de inte bevittnat det dom tror.

Citat:
Under våren och sommaren 1945 kom ungefär 30 000 överlevande från de tyska koncentrationslägren till Sverige. De flesta fördes hit av Svenska Röda korset i de s.k. vita bussarna. Många av offren tillfrågades om sina fruktansvärda erfarenheter och deras svar publicerades hösten 1945 i boken ”De dödsdömda vittna” av Gunhild och Einar Tegen.
Men, vad hände sedan med dessa människor? Återfann de sina närmaste? Kunde de återvända hem? Hur blev deras liv?
Det har nu gått 60 år. Författaren Pia-Kristina Garde har under många år med en enorm envishet försökt ta reda på de överlevandes vidare öden. Nu finns äntligen materialet tillgängligt för allmänheten.
http://www.levandehistoria.org/default.php?cat=43&s=flh

Boktiteln ”De dödsdömda vittna” tyder på att de överlevt en dödsdom, och vittnar om den. Men samtidigt vittnar deras överlevnad om att dödsdomen inte verkställts. Hur vet de att de var dödsdömda? Kan de vittna om domen? Eller vittnar de om verkställandet, som inte blev av, istället?

Det stod:
Författaren Pia-Kristina Garde har under många år med en enorm envishet försökt ta reda på de överlevandes vidare öden.

Här är ett citat som jag använde i ett tidigare inlägg:
Citat:
Antonie Bleierová, som förlorade hela sin familj i Förintelsen, valde att inte medverka, men eftersom hon ville att det här skulle korrigeras, måste jag ändå nämna hennes dåvarande namn.
[…]
Jag hoppas hon förlåter mig, i sin himmel, om jag berättar att hon efter ankomsten till Sverige arbetade15 med tjeckiska barn som hade förts till Sverige.
15 Hon var anställd av Mosaiska församlingen i Stockholm.
http://www.levandehistoria.org/defau...h&tid=1381&ss=

A. Bleierová valde att inte medverka, men gör det ändå, genom att korrigera det hon(? Eller någon annan?) berättat om hur Mengele dödade hennes barngrupp:

Citat:
”Jag gick med en grupp på trettio barn, som jag hade kommit med, men jag fick inte behålla dem länge. Jag bodde med dem i en särskild barack, och jag kan inte med ord beskriva hur jag kände mig, när dr Mengele vid det urval, som företogs var tredje vecka, tog ifrån mig det ena barnet efter det andra. Nej, det var ingen människa, som med ett djävulskt leende sa åt barnen att de bara skulle över i ett annat läger!


Vad hindrade P.-K. Garde att vara envis när det gällde de tjeckiska barnens öden istället, när A. Bleierová nu valde att inte medverka? Gick det inte att kontrollera med Mosaiska församlingen i Stockholm vad som hände med dom, och varifrån dom kom?

Citat:
Det man kan tänka sig att översättaren eller Gunhild Tegen har kopplat samman flera vittnesmål, för att få med historien. Det går att plocka ut det stycket ur texten, utan att det verkar saknas något. Det finns inget spår av händelsen i resten av enkäten och inte heller i de brev jag fick, innan jag sände en kopia av texten till fru Bleierová.

De ”tjeckiska barn som hade förts till Sverige” är kanske ”spår av händelsen”?

Bolt skrev in en angränsande länk:

Citat:
Även en SS-man (lägervakt) medgav i "Auschwitz: The Nazis and the Final Solution" att judar massmördats i Auschwitz.

Tre överlevande från Sonderkommando också (en inte helt skamfri grupp) beskrev hur gasade kroppar flyttades och brändes i massiva bränngropar.

PS. En annan "pikant" detalj. 4 000 judiska ensamma barn hämtades från Frankrike, samtliga dog i Auschwitz.
http://forum.flashback.info/scandina...&postcount=812

Kom de judiska barnen från Frankrike till Auschwitz via Theresienstadt?

Zdenka Fantlová var tjeckiska, och hon beskrev Terezin/Theresienstadt, och alla de…

Citat:
..nya transporterna som anlände, med ”judar från alla ändar av Tyskland, Danmark och Holland”.
http://www.levandehistoria.org/defau...lh&tid=810&ss=

Även från Frankrike?
Citera
2005-06-10, 19:37
  #1216
Medlem
Ezzelinos avatar
Får se om bolt har några svar att ge på dina nyanserade och tänkvärda frågor, Erleb - det brukar vara lite svårt för honom att föra en konstruktiv dialog.

Ett forum för stanislav att referera något från, till oss som inte behärskar några slaviska språk:

http://www.historycy.org/Lets_Stop_W...ies-t4576.html

En lätt upphetsad diskussionstråd om Auschwitz:

http://bbs.chinadaily.com.cn/forumpo...tml?pid=293731

För de mer filosofiskt sinnade, en recension av Giorgio Agambens bok om "etik efter Auschwitz":

http://www.borderlandsejournal.adela...s_agamben.html

Citat:
"An Ethics of Bare Life: Agamben on Witnessing

Giorgio Agamben, Remnants of Auschwitz: The Witness and the Archive, trans. Daniel Heller-Roazen, Zone Books: New York, 1999.

Catherine Mills
Australian National University

1. Giorgio Agamben’s recently translated volumes of the Homo Sacer series offer extremely provocative considerations of Western politics and ethics. In the first volume, entitled Homo Sacer, Agamben develops a political analysis of the contemporary biopolitical conditions of existence, whereas in its companion volume, Remnants of Auschwitz, he develops an account of ethical response to biopolitical subjection. While he argues in Homo Sacer that the concentration camp operates as ‘the nomos of the earth’, the biopolitical space par excellence, in Remnants, Agamben takes the condition of the camps as his starting point for a reconsideration of ethics in light of the political determination of life worth living. In doing so, he argues for a conception of ethics as bearing witness to the absolute separation of human life from inhuman survival that biopower aims at.---"
Citera
2005-06-10, 20:18
  #1217
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Erleb
Hade nazisterna lyckats att genomföra förintelsen av Europas judar, hade det inte funnits några vittnen till förintelsen – utom vittnen bland förövarna, förstås.

Det finns det gott om. Tror du att det råder brist på vittnesmål om judeutrotningen?

Citat:
Kom de judiska barnen från Frankrike till Auschwitz via Theresienstadt?

De judiska barnen, tillsammans med deras föräldrar, kom först till ett uppsamlingsläger. Därefter upplöstes familjerna och 4000 franska/judiska barn
kom till Auschwitz - de flesta, om inte alla, utan föräldrar - varav ingen noterad överlevde.
Citera
2005-06-10, 20:28
  #1218
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bolt
Det finns det gott om. Tror du att det råder brist på vittnesmål om judeutrotningen?

Som man kan se på de få ställen där fri diskussion och fritt ifrågasättande tillåts, exempelvis på Flashback och The Revisionist Forum, så finns det inga bevis alls för någon "Förintelse" i form av "miljontals gasade judar" och "en plan att döda alla judar". Inte en tillstymmelse till bevis, plutten, däremot en mängd folkliga martyrlegender och avslöjade lögnhärvor.

Citat:
De judiska barnen, tillsammans med deras föräldrar, kom först till ett uppsamlingsläger. Därefter upplöstes familjerna och 4000 franska/judiska barn
kom till Auschwitz - de flesta, om inte alla, utan föräldrar - varav ingen noterad överlevde.

Det här tycks ju fortfarande bara vara du som sitter och berättar sagor, försök dokumentera det du påstår, varför skulle någon tro på dig?
Citera
2005-06-10, 20:43
  #1219
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
"en plan att döda alla judar". Inte en tillstymmelse till bevis

Det beror på att inga bevis och vittnesutsagor godkänns. Det är ungefär som att sitta och diskutera dinosaurier med kreationister. Det är rätt meningslöst egentligen
Citera
2005-06-10, 20:57
  #1220
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bolt
Det beror på att inga bevis och vittnesutsagor godkänns. Det är ungefär som att sitta och diskutera dinosaurier med kreationister. Det är rätt meningslöst egentligen

Du är väl lite av dinosaurie och kreationist, tycker jag, med din marxistiska tro?

Det verkar lite svårt för dig att hitta rätt tråd för Oskar Groening-snacket...

Finns det något som verifierar att han överhuvud tjänstgjorde i Auschwitz?

Han ska alltså ha varit bokhållare eller kamrer i stamlägret, vad gjorde han i så fall i Birkenau?

http://www.yourforum.org/revforum/vi...ening&start=15

Citat:
"---" He watched while SS doctors first separated men from women and children, and then selected who was fit to work and who would be gassed immediately. "Sick people were lifted on to lorries. Red Cross lorries - they [the SS] always tried to create the impression that people had nothing to fear."

Not impression, but fact. There were hospitals and treatment given to the sick, young, and elderly. Which destroys his 'selection' canard since they were supposedly considered useless for labor. There were many inmates released as well ... oops.
Quote:

He made fun of the fact that when the bodies started burning they obviously developed gases from the lungs and these bodies seemed to jump up, and the sex parts of the men suddenly became erect in a way that he found laughable. "

The only thing laughable here is his fantasy. I didn't realize air from lungs could cause an erection. The poor guy is senile.

Quote:

To meet Gröning today, and listen to his attempt to explain his time at Auschwitz, is a strange experience. In appearance, he is indistinguishable from countless other elderly, prosperous Germans. He wears good clothes, eats solid German food and espouses conventional right-of-centre political views ...

A shallow attempt at the 'banality of evil' tactic which implies that the average German is potentially evil and no special qualities are required ... therefore, just because the story doesn't make sense we're all supposed to believe it anyway. Yawn.
Quote:

He took part in the burning of books written by Jews and "degenerates".

Ofcourse today Revisionist books are banned and burned. Undoubtedly the author fears debate.
Quote:

"I would like you to believe me," he says. "I saw the gas chambers. I saw the crematorium. I saw the open fires. I was on the ramp when the selections took place. I would like you to believe that these atrocities happened, because I was there."

He may have seen the 'selection' of the young, old, & sick out of the labor force for medical treatment & care and thinks they were gassed ... after years of conditioning, propaganda on an old man. He may have seen the morgues which are claimed to have been gas chambers, but Revisionist have shown them to have been just that, morgues. He may have seen crematoriums to control typhus, and the some open air cremations when a crematorium went down, but he never saw any gas chambers and the numbers allegedly cremated to fit the storyline are scientifically impossible. This guy is a classic case of senility and recites what he's been told to recite. AND, being SS and at Auschwitz, if he didn't he would be imprisoned.

And ofcourse there is no forensic/physical evidence to support the story.---"


Vad sade han egentligen i BBC-dokumentären? Han tycks inte ha nämnt "gaskammare", men en "kreativ översättning" smugglade tydligen in de magiska hopfantiserade mordinstrumenten (åtminstone i den portugisiska versionen), som gör hela Holocaustlögnen till en så speciellt morbid och för judar reserverad historia:

Citat:
"---What Gröning actually said

I HAVE just read the article "The fight against Holocaust denial" by Raffi Berg, quoted by your site from BBC News. In that article, we read the following:

"The fear that deniers could gain the upper hand led an SS camp guard, Oskar Gröning, to break a lifetime of silence earlier this year in a BBC documentary, Auschwitz: The Nazis and the Final Solution. 'I saw the gas chambers. I saw the crematoria. I saw the open fires. I was on the ramp when the selections [for the gas chambers] took place,' said Mr Gröning, now in his 80s. 'I would like you to believe these atrocities happened -- because I was there.' "

Mr. Berg's quote is intriguing. I happen to have not only watched, but also tape-recorded, the BBC documentary he mentions, when it was broadcast last March 8 [2005] on the Portuguese channel RTP-2, in its original English version subtitled in Portuguese, and I was struck by the contradiction between the subtitles and the actual words one can hear in the film.

They differ in one important detail from what one can distincly hear, both in the German words spoken by Gröning and their superposed English translation.

The Portuguese subtitles, like Mr. Berg's quote, follow what I gather to be the BBC-distributed text that one can find here (Gröning speaking): http://www.pbs.org/auschwitz/about/transcripts_6.html

"I see it as my task, now at my age, to face up to these things that I experienced and to oppose the Holocaust deniers who claim that Auschwitz never happened. And that's why I am here today. Because I want to tell those deniers: I have seen the gas chambers, I have seen the crematoria, I have seen the burning pits - and I want you to believe me that these atrocities happened. I was there."

Now here are the actual words one gets in the English superposed commentary, which is a faithful translation of the German words one is also able to hear beneath the English:

"I see it as my task, now at my age, to face up to these things that I experienced and to oppose the Holocaust deniers who claim that Auschwitz never happened. And that's why I am here today. Because I want to tell those deniers: I have seen the crematoria, I have seen the burning pits - and I want you to believe me that these atrocities happened. I was there."

Spot the difference.

Tough luck. Back to Höss's "confessions" (never mind Richard Baer or Arthur Liebehenschel) and, of course, the Germans that also confessed to have seen the truth, the whole truth and nothing but the truth: Hans Stark (10 years for gassing Jews, under juvenile law due to his age, in the Frankfurt 1963-65 "Auschwitz Trial") and Pery Broad (5 years, same trial)...

A. S. Marques
Lisbon, Portugal---"
Citera
2005-06-10, 21:00
  #1221
Medlem
quarks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Erleb
Kom de judiska barnen från Frankrike till Auschwitz via Theresienstadt?
Det tror jag inte. Bolt talade nog om följande grupp:
Citat:
Les enfants:

Pour comprendre les souffrances et les malheurs des enfants de Drancy, voici un extrait du témoignage de Georges Wellers, un ancien interné et déporté, témoin de l’arrivée à Drancy, en août 1942, des enfants arrêtés les 16 et 17 juillet 1942, lors de la rafle du Vel’ d’Hiv’. ‘’ Dans la deuxième moitié d’août on amena à Drancy 4000 enfants sans parents. Ces enfants avaient été arrêtés avec leurs parents le 16 juillet. Deux jours plus tard, les parents et les enfants furent envoyés de Paris au camp de Pithiviers et on renvoya les enfants par groupe de 1000 mêlés à 200 grandes personnes étrangères à Drancy.

Ces enfants étaient âgés de deux à douze ans. On les déchargea des autobus au milieu de la cour comme de petites bestioles. (…) Les tout-petits ne connaissaient souvent pas leur nom, alors on interrogeait les camarades, qui donnaient quelques renseignements. Les noms et prénoms ainsi établis étaient inscrits sur un petit médaillon de bois, qu’on accrochait au cou de l’enfant. Parfois, quelques heures après, on voyait un petit garçon portant un médaillon avec le prénom de Jacqueline ou de Monique. Les enfants jouaient avec les médaillons et se les échangeaient entre eux.
Chaque nuit, de l’autre coté du camp, on entendait sans interruption les pleurs des enfants désespérés et, de temps en temps, les appels et les cris aigus des enfants qui ne se possédaient plus.

Ils ne restèrent pas longtemps à Drancy. Deux ou trois jours après leur arrivée, la moitié des enfants quittaient le camp, en déportation, mélangés à 500 grandes personnes étrangères. Deux jours plus tard, c’était le tour de la seconde moitié. La vieille de la déportation, les enfants passèrent à la fouille, comme tout le monde. Les garçons et les fillettes de deux ou trois ans entraient avec leur petit paquet dans la baraque de la fouille ou les inspecteurs de la Police des Questions Juives (PQJ) fouillaient soigneusement les bagages et les laissaient ressortir avec leurs objets défaits. On installa près de la porte de sortie une table ou toute la journée, des hommes volontaires refaisaient tant bien que mal les paquets des enfants. Les petites broches, les boucles d’oreilles et les petits bracelets des fillettes étaient confisqués par les PQJ. Un jour, une fillette de dix ans sortit de la baraque avec une oreille sanglante parce que le fouilleur lui avait arraché la boucle d’oreille, que, dans sa terreur, elle n’arrivait pas à enlever assez rapidement.

Le jour de la déportation, les enfants étaient réveillés à cinq heures du matin, et on les habillait dans la demi-obscurité. Il faisait souvent frais à cinq heures du matin, mais presque tous les enfants descendaient dans la cour très légèrement vêtus. Réveillés brusquement dans la nuit, morts de sommeil, les petits commençaient à pleurer et, petit à petit, les autres les imitaient. Ils ne vouaient pas descendre dans la cour, se débattaient, ne se laissaient pas habiller. Il arrivait parfois que toute la chambrée de 100 enfants, comme pris de panique et d’affolements invincibles n’écoutaient plus les paroles d’apaisement des grandes personnes incapables de les faire descendre : alors on appelait les gendarmes qui descendaient sur leurs bras les enfants hurlant de terreur.

Dans la cour, ils attendaient leur tour d’être appelés, souvent répondant mal à l’appel de leur nom ; les aînés tenaient à la main les petit et ne les lâchaient pas. Dans chaque convoi, il y avait un certain nombre d’enfants que l’on ajoutait pour terminer : c’était ceux dont les noms étaient inconnus. Ces derniers noms étaient marqués sur la liste par des points d’interrogation. Cela n’avait pas beaucoup d’importance : il est douteux que la moitié des malheureux bambins ait pu supporter le voyage, et les survivants étaient sans doute détruits dès leur arrivée.

Ainsi il a été déporté de Drancy en deux semaines 1000 enfants sans parents. Cela se passait dans la seconde moitié du mois d’août 1942."
http://perso.wanadoo.fr/histoire-mem...millejulie.htm

Wellers vittnesmål i Nürnberg börjar på denna sida:
http://www.nizkor.org/hweb/people/e/...on-032-01.html
Citera
2005-06-10, 22:22
  #1222
Medlem
Ezzelinos avatar
Här har vi en salvelsefullt hymlande predikant som sett BBC-programmet om Auschwitz och påstår att en jude vid namn Morris Venezia smittades av en specifikt nationalsocialistisk (eller kanske helt enkelt tysk? ) "ondska" så att han tillsammans med några vänner satte sig på en tysk fånge tills han kvävdes, under en fångtransport som "tyskarna gjorde vid krigsslutet för att dölja sina brott" :

http://ekklesiastes.blogspot.com/200...s-in-adam.html

Citat:
"---One of these Jewish prisoners, Morris Venezia, was interviewed in this film, and he revealed how the evil had infected him. In the last days of the war, the Nazis, eager to cover the evidence of their crimes, shipped out as many of the prisoners as they could. They were loaded on trains to be shipped off, much as they had arrived. Crowded and cramped in the train, Venezia managed to find a seat on the floor of the car. A German prisoner, probably a criminal who’d ended up in Auschwitz along with the other thousands determined undesirable by the Nazi state, offered Venezia a few cigarettes in exchange for being allowed to take his place sitting down for a few minutes. When, at the end of those few minutes of rest he refused — or was too weak — to get up, Venezia and his friendssat on him until he suffocated, and then threw his body from the train.

The shocked interviewer asks, “You murdered another prisoner, just to be able to sit down?” And the answer comes, “What? He was a German. His people killed thirty, forty members of my family. So he gave me a couple of cigarettes — for that he should live?”

It is not for the interviewer, or for you or for me to judge this man. Who knows what choices you or I might have made in the situation in which he found himself — where the only way to preserve his own life was to become a cog in the killing machine; where a seat on the floor of a crowded train car is worth a few cigarettes — or a human life.---"

Och detta är herr pastorns intryck av Oskar Gröning, som han betraktar i ett skenheligt skimmer av "botgöring" och "nåd":

Citat:
"---But I want to end today with one glimmer of redemption that was also part of that PBS documentary. One of the persons interviewed throughout the film is a German man named Oskar Gröning. He was a young soldier serving at Auschwitz. In the interviews he tries to distance himself from any responsibility for the horrors that went on there. But the film-makers provide the harsh details he tries to soften. True, he was not one of those who poured the poison pellets down the chutes, nor one of those who divided the arriving prisoners to the left or right — the leftgoing to the labor camp, the right, mostly women and children and old people, off to be killed immediately. No, the 22-year-old Oskar Gröning, who had been a bank teller before the war began, had the simple task of collecting all the money stolen from the arriving victims, tallying it up in neat columns and bearing the loot to Berlin every few months. He was a cog in the machine of death, and even though he personally killed no one, his hands were red with blood money.

After the war he managed to avoid prosecution for war crimes. He kept his participation at Auschwitz secret, and became an ordinary prisoner of war. Posted to a prison camp in England, he joined a choir of German prisoners who traveled the country giving concerts in Anglican churches, billeted in English and Scottish homes. As he said, “Everybody wanted to have a singer stay with them, so we had a good night's sleep and got a good breakfast and the next morning we were taken back to our gathering point and off we went to the next place. It was great.”

I watched these comments with growing anger as the filmmakers documented Oskar’s happy and contented life unfolding — getting a good job as a factory personnel manager, sunning himself on the beach with his family, snoozing on the back porch with his dog in his lap. My anger was roused as these happy scenes were intercut with interviews with Jewish survivors who lost everything but their lives at Auchwitz — their families, their property, their self-respect, even for some the sense of their own humanity. And I kept wondering, is there no justice? Is there no redemption? Will Oskar Gröning ever understand?

And the good news? Yes, the good news is that finally Herr Gröning did understand. For there was one thing he would not stand. Not too many years ago a few German historians — if you can call them that — came forward and began to deny that the holocaust had ever happened, that while a few Jews here or there might have been killed or deported, the stories of Auschwitz were massive exaggerations, part of a Jewish plot to defame and insult the German people.

And that is when Oskar Gröning came forward. He’d kept his secret all those years, never letting anyone know he had even been at Auschwitz — not even his wife or his children. But faced with the monstrous lie of the revisionist historians, he stepped forward: He said, “I see it as my task, now at my age, to face up to these things that I experienced and to oppose the Holocaust deniers who claim that Auschwitz never happened. And that's why I am here today. Because I want to tell those deniers: I have seen the gas chambers, I have seen the crematoria, I have seen the burning pits — and I want you to believe me that these atrocities happened. I was there.”

This took a change of heart, this ability to confess and testify. And it renews my hope that even in a world infected by sin, the truth can sometimes shine forth. I cannot and I will not put Herr Gröning’s act at the level of heroism or virtue — but it was the beginning of repentance and a recompense, a first stepfor him on the pilgrimage back to true humanity.

How much more powerful is the free gift of the truly innocent one, the one who had done nothing wrong at all, when he offered himself on our behalf? Beloved, let us think on these things this Lent, how far we have fallen, how much we owe, and above all, let us give thanks to our Lord Jesus Christ, the one whose abundant grace and free gift of righteousness exercises dominion in life, now and to the end of the ages.---"


Men var Oskar Gröning överhuvudtaget stationerad i Auschwitz?

Att hans "vittnesmål" är helt värdelöst kan förstås vem som helst se, ett normalt korsförhör skulle krossa den förmodligen smådemente åldringen...men var han där, finns det någon dokumentation av det?
Citera
2005-06-10, 22:45
  #1223
Medlem
Överlevande

Citat:
Ursprungligen postat av Erleb
Hade nazisterna lyckats att genomföra förintelsen av Europas judar, hade det inte funnits några vittnen till förintelsen – utom vittnen bland förövarna, förstås.


Det finns det gott om. Tror du att det råder brist på vittnesmål om judeutrotningen?

Vad jag menade var att det ”bästa” beviset på att Europas judar förintats hade varit om det inte funnits några judar kvar. Det låter cyniskt, jag vet, men det är just de många vittnesmålen om judeutrotningen som ställer till besvär – ju fler de är, desto motsägelsefullare blir Den Slutgiltiga Lösningen.

Boken De Dödsdömda Vittna är motsägelsefull, i synnerhet i P.-K. Gardes version. En postare här på Flashback hävdade någonstans (gällde det inte en finsk motsvarighet?) att de tidigaste vittnesmålen är de trovärdigaste – och det var ju även motivet bakom författandet av De Dödsdömda Vittna.

Från den engelska summeringen:

Citat:
After having visited one of these "camps", the vice-president of SDU, Alva Myrdal, reported back to SDU that here was a unique scientific opportunity that "would hopefully never come back" but they must not let it slip - they had to find out what the survivors had been going through during the war.
http://www.levandehistoria.org/defau...h&tid=1378&ss=
Citat:
[…]hon föreslog att man skulle tillsätta en svensk undersökningskommission för att samla in vittnesmål från de överlevande. Hon anförde olika skäl till detta och tillade: ”Det behöver ej påpekas, att detta är ett för vetenskapen unikt tillfälle, som förhoppningsvis aldrig återkommer.”32
http://www.levandehistoria.org/defau...=flh&tid=5&ss=

"Ett för vetenskapen unikt tillfälle, som förhoppningsvis aldrig återkommer". Men 60 år senare är vetenskapen på området förhoppningsvis störrre?

Naturligtvis är det inte överlevarnas fel att ett sammanhängande stycke prosa som det följande gör ett motsägelsefullt, för att inte säga bisarrt, intryck:

Citat:
- Hur kan man leva i ett sådant tyst land? Jag blir vansinnig, hur tyst det är på restaurangen och på bussarna! Hos oss är det så bullersamt och livligt! Svenskarna är mycket arbetsamma, men jag tycker inte om livet här...
De snyggare flickor, vilka uppvaktas av svenska pojkar klagar i allmänhet om, att ”det finns ingen romantisk flirt i Sverige” och om en pojke inte får allt efter tredje mötet” brukar han inte infinna sig till det fjärde..
En flicka berättade, att ”de bästa” har dött bland dem i Tyskland, vilka nämligen inte orkade (med) de oerhörda strapatserna. Bara ”de hänsynslösa och sluga överlevde helvetet”, de klena och intellektuella dog mestadels...
Många berättade, att den hemskaste upplevelsen var, då tyskarna till sist inte hade tillräckligt med gas och kastade halvbedövade människor i ugnarna. Dessa olyckliga vaknade naturligtvis och deras skrik hördes överallt i lägren.”
http://www.levandehistoria.org/defau...h&tid=1391&ss=

Detta är alltså några månader efter befrielsen från tyskarna och deras gasbrist. Går det verkligen att klaga över brist på romantisk flirt med sånt i åminne?

P.-K- Garde hade mött motstånd när hon letade efter de överlevande, bl a från en blivande skådespelerska och memoar-författarina:

Citat:
Zdenka Fantlová har skrivit det längsta stycket i ”De dödsdömda vittna” under rubriken ”Modern medeltid”, och jag har sammanfattat en del och valt ut några stycken ur texten.364
[…]
Jag ställde en hel del frågor till Zdenka, bl.a. om hennes far, men hon svarade sällan. Jag hade fått barn under tiden, och hade mött ett sådant motstånd när jag letade efter de överlevande att jag inte visste om jag skulle fortsätta, men som tidigare nämnts – projektet fortsatte av sig själv.
http://www.levandehistoria.org/defau...lh&tid=810&ss=

Citat:
Hösten 1940 arresterades hennes far, Ernst Fantl. Han anklagades för att ha varit närvarande vid sändningar från BBC.382 Familjen satt vid middagsbordet då Gestapo kom för att hämta honom.
[…]
Fadern fördes till koncentrationslägret Buchenwald, och senare till Bayreuth. Familjen lyckades hålla kontakt med honom fram till 1942, då de fick ett kort där det stod att de inte skulle oroa sig för honom.
Hon skriver:
Citat:
Min bror var redan borta och pappa sedan tre år i fängelse någonstans, på grund av föregiven politisk verksamhet.
[..]
En av anledningarna till att Zdenka återvände till Tjeckoslovakien 1946, var att hon skulle träffa en man som hette Doktor Lederer, som hade varit närvarande när hennes far dog, under en dödsmarsch från Auschwitz, i januari 1945.
Doktor Lederer hade funnit Zdenkas namn på en lista över överlevande och kontaktat henne. Han skrev att fadern hade talat mycket om henne och att hans största förhoppning var att hon skulle överleva. Zdenka reste till Prag, fann hans hus, gick upp för alla trapporna, eftersom hissen var trasig, och skulle just ringa på, då hon hejdade sig.
Plötsligt mindes jag den sista bilden jag hade av min far när han arresterades och fördes ut ur huset av Gestapo. Min far såg stark och modig ut, han vände sig om i dörren, tittade på oss och sa: ’Var lugna, det ger styrka’, lyfte på hatten, vinkade åt oss och var borta.

Hon visste alltså inte att hennes far befann sig i Auschwitz samtidigt som hon själv, vilket naturligtvis är fullt tänkbart. Familjen hade förlorat kontakten med honom 1942 (se ovan).

Men visste han att hans dotter befann sig i samma läger? Vad hoppades han annars att hon skulle överleva? Kriget?

Citat:
I ett brev till mig skrev hon att hon inte var medveten om allt som pågick i Auschwitz förrän efter kriget, och att det var lika bra. Man hade inte kunnat klara av situationen annars.3

Hon beskrev det så här 1945:

Citat:
I detta ögonblick grumlades min hjärna på något sätt som om det inte var tillåtet att tänka efter vad det var som skedde här, annars hade jag väl blivit vansinnig.
Jag slutade tänka, jag slutade känna. Och det var enda sättet för naturen att hjälpa oss behålla en gnutta förstånd.
Vi som var ögonvittnen till dessa vanvettiga orgier i massmord, vi trodde ju, ty sannolikhetsbevisen var för klara och övertygande, men vi förstod bara med svårighet att sådant över huvud taget var möjligt och att ingen makt i världen kunde göra slut på detta imbecilla raseri.
Skulle ni kunna förstå att er mor eller ert barn, som ni för bara några timmar sedan såg in i ögonen, de oskyldiga, intet anande ögonen som kanske ännu lett mot er, och som ni kysste på den lilla mjuka munnen, att just den munnen för alltid kvävts av den smygande röken och att den lilla kroppen brändes och vanställdes av de väldiga lågorna? Nej, det skulle ni inte kunna förstå ...
Vi såg den natten in i flammorna, som magnetiskt drog oss och alla våra tankar till sig, och vårt förstånd stannade. Bleka läppar rörde sig i stilla bön för de döda ...
I dessa gaskamrar och krematorier kvävdes miljoner människor. I dessa människoslakthus dödades inte bara sjuka, gamla och för tyskarna onyttiga varelser utan även unga friska människor och framförallt mängder av barn. Hela transporter förintades på det viset. Man kunde inte fly, det fanns ingen räddning. Det är så förskräckliga, obeskrivliga katastrofer att det inte finns ord som kan utrycka så många tragedier och så mycket lidande.
Auschwitz var för mig en så fruktansvärd livschock, att mina minnen därifrån och allt vad jag upplevde där höljer sig som i en dimma. Jag gick som bedövad hela tiden. Jag kunde på lång tid inte begripa att det jag upplevde var verklighet, och att det faktiskt var jag som lydigt som ett lamm gick alla obanade och törniga vägar.

Hon visste allt redan när det skedde, fast höljt i en dimma. Hon var ögonvittne till dessa vanvettiga orgier i massmord, fast hon förstod bara med svårighet att det överhuvudtaget var möjligt.

I en annan intervju låter det annorlunda. Här är det ett högre tillstånd snarare än en dimma, ”man var mycket mer medveten om allting”, ”alla ens sinnen var…akut medvetna om allt som hände”:

Citat:
Dr Wood undrade om hon någonsin upplevde leda, att det helt enkelt var tråkigt under lägertiden.
Nej, aldrig, aldrig. Man var alltid akut medveten om vad som hände omkring en. Man levde i en ... ständig osäkerhet, eftersom man aldrig visste vad som skulle hända samma kväll, nästa morgon. Man levde i en ständig anspänning ... Man var mycket mer medveten om allting, man levde i ett ... högre tillstånd. Alla ens sinnen var ... akut medvetna om allt som hände.

Motsägelsefullt, kanske man kan säga.

Citat:
Jag kan bara säga att ju högre intellekt, desto sämre möjlighet att överleva, eftersom det hindrar överlevnadsprocessen. Det bryter ner motståndskraften och försvagar dig, eftersom du så klart ser hur hopplöst det är.
Hon använde återigen uttrycket ”Att vara ovetande är en välsignelse”/”Ignorance is bliss”, och sa att det hade räddat henne från undergång. Hon trodde inte på det hon såg, hon avvisade det eftersom hon inte hade råd att veta – det hade kunnat försvaga henne.

”Hon trodde inte på det hon såg” – kan vi tro på det hon säger?
Citera
2005-06-10, 23:48
  #1224
Banned
Liberale Lejonborgs avatar
Ang. mitt inlägg 1213 ovan om bl.a. antalet dödade och överlevande judar i Berlin strax efter krigsslutet.

Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Beräknas av vem? Av dig och Krosson?

5000 låter lite knappt tilltaget, tusentals vistades väl illegalt i Berlin? Har du någon källa för dessa "en på tio överlevde"-påståenden vad gäller Berlin?
Litet källor till antalet deporterade och överlevande i Berlin 1945-46:

Ur http://www.luise-berlin.de/Lexikon/M...Faschismus.htm

Om det rätt nyligen invigda monumentet över förintelsen av Berlins judar, Denkmal Jüdische Opfer des Faschismus“

"Für das D. wurden 13 der insgesamt 15 erhaltenen Figuren ausgewählt, in Bronze gegossen und zu einer Gruppe kombiniert, die einen nach vorn drängenden Keil bildet und auf eine gestalterische Grundidee von John Heartfield (1891-1968) zurückgeht. Rechts daneben erinnert ein Gedenkstein an die Deportation von 55 000 Berliner Juden. Das D. war mehrfach Anschlägen ausgesetzt und ist daher zeitweilig bewacht. Es steht unter Denkmalschutz."

Ur http://www.berlin-tourist-informatio...es-berlin.html

"Vor dem Holocaust zählte die Jüdische Gemeinde Berlins 173.000 Mitglieder, hatte 16 Gemeindesynagogen, war die größte Deutschlands und die fünftgrößte der Welt. Während der NS-Zeit wurden 55.000 Berliner Juden ermordet, 90.000 konnten auswandern, unzählige verübten Selbstmord und nur 1.500 überlebten in der Illegalität. 1946 zählte die Stadt ca. 6.000 Überlebende und zurückgekehrte jüdische Mitbürger. Heute hat die Gemeinde bereits wieder über 11.000 Mitglieder, von denen viele aus Osteuropa kommen. "

Alltså genomgående ungefär samma siffror, 55000 judar deporterade eller mördade och 6000 överlevande.

Här ang. det nazityska problemet med judar gifta med arisk partner och barnen (som följaktligen blev "Mischlinge") och som också belyser antalet överlevande judar i Berlin. Och här anges 50500 ha deporterats till förintelseläger (och alltså inte överlevt), medan antalet överlevande också här är c:a 6000.

Ur http://www.topographie.de/de/rosen.htm

"Am 27. Februar 1943 leiteten die Nationalsozialisten mit einer großen Verhaftungsaktion die Deportation aller noch im Reichsgebiet befindlichen nicht privilegierten deutschen Juden und die Erfassung der als Mischlinge und in Mischehe lebenden Juden ein..-- Bis zum 6. März wurden nahezu 7.000 von ihnen in das Vernichtungslager Auschwitz deportiert.

Ein Teil der über 1.000 bei der Fabrikaktion verhafteten Mischlinge oder in Mischehe lebenden Juden, die aufgrund ihres geschützten Status nicht in diese Deportationen eingeschlossen waren, wurden getrennt in einem Verwaltungsgebäude der Jüdischen Kultusvereinigung in der Rosenstraße 2-4 und in einem Gebäude in der Großen Hamburger Straße festgehalten. In einer für die NS-Zeit beispiellosen öffentlichen Aktion protestierten Hunderte von nichtjüdischen Angehörigen, zumeist Ehefrauen der verhafteten jüdischen Zwangsarbeiter, tagelang vor der Rosenstraße 2-4 und forderten die Freilassung ihrer Familienangehörigen. Am 6. März 1943 wurden die festgehaltenen Juden aus der Haft entlassen.

Die nicht deportierten geschützten Juden lebten bis Kriegsende in zunehmender Isolation und unter der ständigen Bedrohung einer weiteren Radikalisierung der NS-Vernichtungspolitik. "

Alltså: Sedan man deporterat de nästan sista "rena" 7000 judarna i Berlin till Auschwitz ville man även deportera de återstående 1300 judiska männen, som hade en arisk fru. Det vållade dock så stor oro, även bland de ariska hustruarnas släktingar, att Goebbels i varje fall i Berlin faktiskt avbröt aktionen.

Här anges 1300 manliga judar. Det är att förmoda att antalet judinnor gifta med ariska män var i stort sett samma, varför vi här har kanske 2500 överlevande judar i Berlin vid krigsslutet. Av de övriga är kanske 1000 "underjordiska" och 2500 återvändande från koncentrations- och arbetsläger. Som bekant upphörde gasningarna i Auschwitz i slutet av oktober 1944, då Himmler fick för sig att använda de kvarvarande judarna som bytesobejkt med de väst-allierade, villket räddade många judar från förintelse.

Ang. "familjelägren I Auschwitz.
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Hur många tusen? Femton-tjugotusen?

Med tanke på att det exempelvis i januari 1945 fanns 54.000 (eller förmodligen snarare 67.000, Jewish Virtual Library brukar ju ha fel i sina siffror) fångar i hela Auschwitz-Birkenaus lägerkomplex är 15.000-20.000 i familjelägret vid någon tidigare tidpunkt inte någon försumbar kvantitet.
http://www.jewishvirtuallibrary.org/...t/austats.html
Det fanns ett familjeläger för c:a 17000 judar från Theresienstadt som existerade från september 1943 till mitten av juli 1944 och det är högst troligt att en del av dessa var familjer med "Mischlinge". Hur det gick för dem nämns ju också i den (tydligen för en gångs skull!) objektiva webbsidan du hänvisat till
http://lastexpression.northwestern.e...ilton_main.htm nämligen att "The family camp for ca. 17,517 Jews from Theresienstadt at Birkenau existed from September 1943 to mid-July 1944; 3,500 had been reassigned to labor crews before the liquidation of the Theresienstadt family camp, and 1,167 survived at liberation".

Det var ju från början meningen att judiska pensionerade krigsdeltagare i WW I med familjer (vilka deporterades till Theresienstadt) skulle behandlas relativt hyggligt och anständigt där, men när lägret blev överfyllt där transporterades sammanlagt c:a 70.000 judar,därifrån till Auschwitz där de tydligen efter en del tvehågsenhet slutligen gasades ihjäl. Många av de 1167 överlevande var troligen blandäktenskap med barn. Sedan kan det ha funnits smärre familjeläger för de många "vanliga" tvångsarbetarna i Auschwitz, alltså sådana som deporterades dit av icke rasmässiga skäl, och som var goda arbetskrafter.

Beträffande de c:a 25000 zigenarnas öde i Auschwitz öde har jag klippt litet ur en finsk tidskrift, som ingående redogör för deras historia och som belyser att nazisterna där, liksom när det gällde de blandäktenskap med judiska "Mischlinge", hade svårt att bestämma sig för vad som skulle göras - men att de slutligen gjorde det!!! Som det också står i den ovan angivna länken http://lastexpression.northwestern.e...ilton_main.htm : "By the time that Birkenau was evacuated, 13,614 Gypsies from the German Reich had died of exposure, malnutrition, disease, and brutal medical experiments, and 6,432 had been gassed; 32 had been shot while trying to escape. Thus, about 20,000 of the 23,000 German and Austrian Roma and Sinti deported to Auschwitz had been killed there. "

Ur den finska tidskriften:

http://www.abo.fi/org/finsk_tidskrif...FT_10_2001.pdf sid. 566 - 571 :

"I december 1942 träffades Adolf Hitler och Heinrich Himmler, ledare för SS, för att besluta om ”zigenarfrågan”. Himmler hade en egen uppfattning om romerna och ville spara den ”renrasiga” och ”socialt välanpassade” sintigruppen från den pågående förintelsen.

Himmler, vars SS skulle genomföra förintelsen, vände sig emot att alla zigenare likställdes med judar. I mötet i december 1942 lyckades han övertyga Hitler att gå med på vissa undantag. Himmler, med stöd av vetenskapliga rådgivare, hävdade att romerna härstammade från norra Indien, talade ett språk som var indoeuropeiskt och sålunda hörde de individer som talade språket hemma bland ”arier”, fast endast om de var renrasiga. De renrasiga som levde i Tyskland betecknade han ”sinti”. Den grupp som skulle undantas beräknades uppgå till ett par tusen individer. Han framförde tanken om att sätta upp en ”indisk” legion inom SS med frivilliga sinti. De bevarade zigenarna skulle få ett eget reservat i Burgenland (ett gränsområde mellan Österrike och Ungern) och få röra sig fritt och bedriva sin nomadkultur. Lingvister och antropologer skulle studera dem på plats för att spåra rötterna till tyska seder och bruk. Förpassas till förintelse skulle däremot alla av blandras, kallad Zigeunermischlinge, samt alla som betecknades ”rom” vilket på tyska betydde zigenare som invandrat nyligen från Balkanhalvön.

En enig tysk kriminalforskning ansåg de blandrasiga ”Mischlinge” vara ärftligt brottsbenägna, arbetsskygga och asociala. Deras antal ansågs vara vida större än de ”renrasiga” romernas och därför utgjorde de ett stort hot mot samhällsordningen och utsattes för brottsförebyggande uppmärksamhet.

Hitler gick inte med på alla Himmlers idéer, men han accepterade att sinti skulle undantas. Det blev dock aldrig något zigenskt reservat, ej heller rekryterades någon zigensk frivilligkår inom SS. Men när romer i februari 1943 började skickas från Tyskland till Auschwitz föregicks det av en säregen urvalsprocess i vilken lokala ”zigenartalesmän” listade de renrasiga familjerna.

Om dessa märkliga diskussioner hos naziledarna berättar historikern Michael Zimmermann i ”Rassenutopie und Genozid die nationalsozialistische Lösung der Zigeunerfrage”. Han har också följt arkivspåren och kan konstatera att lokala myndigheter ofta struntade i Himmlers undantag. In i zigenarlägret tvingades
omkring 25 000 människor, däribland uniformerade frontsoldater på hempermission, krigsveteraner med järnkorset, gamla nazipartimedlemmar och även en ledare för Bund Deutsches Mädel.

Lägret i Auschwitz existerade från början av 1943 till 2 augusti 1944 då alla kvarvarande lägerfångar gasades ihjäl för att skaffa utrymme för de stora skaror av ungerska judar som var på väg mot förintelsen."

Slutligen - jag frågar igen om du har något svar på det som hände i Kaunas i Litauen i nov. 1941 med bl.a. 900 deporterade Berlin-judar, män, kvinnor och barn, kallblodigt arkebuserade och som också finns återgivet under mitt inlägg 1213 i denna tråd!
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback