Konservativ mat?

Inspirerad av en tråd om muslimska krav på halalmat, så kom jag att tänka på om man kan identifiera någon särdeles konservativ mat, företrädesvis ur ett svenskt perspektiv. Jag som gillar husmanskost ser ju t ex ärtor med fläsk, stekt salt sill och isterband som traditionell svensk mat. Men säkert finns det regionala variationer att uppmärksamma, och man kanske skall skilja på konservativ "nödmat", vardagsmat och festmat.

Varför då konservativ mat? Ju, liberaler har ju inga begrepp om traditioner, utan skull kunna få för sig att servera hummus till ett smörgårdsbord eller chips till revbensspjäll. Socialister dricker rödtjut och äter biodynamiskt odlade brännässlor. Visst måste en konservativ gå att identifiera genom val av maträtt?

Ärtsoppa tycker jag rent spontant känns ganska konservativ. Anknytningen till militären försvagar ju inte de banden direkt.

Det är klart att man kan identifiera en konservativ på matvalet.

Dillstuvad potatis med isterband. Blodpudding. Fläsklägg. Pölsa. Pannbiff med löksås. Det finns en rad gamla vanliga maträtter. Som givetvis serveras med röd mjölk! Till jul bör man som konservativ för övrigt tänka på att inmundiga antingen svagdricka eller enbärsdricka.

Alla de där gamla klassiska rätterna som man växte upp med tycker jag sakta men säkert börjar försvinna. Glädjande nog har vi iallafall Kanelbullens dag varje år. Det känns så där särdeles svenskt, tryggt och genuint.

fantastisk tråd, lägg upp klassiska recept en vit man på 24 borde kunna för att få en barbie att kapitulera!!

Någon som testat:
Spaghetti con le vongole?

Paolo Roberto lade upp ett recept:
http://www.recept.nu/1.118503/paolo_...ozze_o_vongole

Förvisso en italiensk rätt, men ser inga jädra vänsterpartister äta detta - i 20 års åldern.

Ärtsoppa och pannkakor serverades varje Torsdag på Carlssons skola (gör väl än idag?)

Ett svenskt urval:
Nödmat: gubbröra. Inte vidare gott, men funkar för ändamålet (nöd).
Vardagsmat: stekt fläsk, kokt potatis och löksås. Gärna rårörda lingon till det här och ett glas mjölk. Svåröverträffat.
Festmat: flygande Jacob! Ni vet ingredienserna; kyckling, ris, grädd- och chilisås, banan och jordnötter i en salig(t god) röra. Jag tycker gott och väl att det uppfyller kriterierna för festmat, med tanke på hur pass sällan man äter det i proportion till hur gott det faktiskt är.

Lite stort och gott: http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_k%C3%B6ket

Blodpalt. Främst för att jag associerar det med Emil i Lönneberga.

Inte OK nu blev jag sugen på stekt salt sil, revbensspjäll och smörgårdstårta! (nej inte på samma gång) Småländska rötter som jag har får jag väl nämna just smörgårdstårtan samt ostkakan sen får vi ju inte glömma potatis med stora hemmagjorda köttbullar. Tur att man snart kommer hem till jul och får ordentlig mat i magen

Rotfrukter, sanna mina ord! En gammal fin svensk tradition. Kålrötter och majrovor! Potatis i all ära, men låt oss inte fullständigt hänge oss ut kulinarisk kulturimperialism; de äldre, mer äkta svenska rotfrukterna förtjänar den mest centrala av platser i det konservativa köket. Ni som tjatar om potatis är i bästa fall rotlösa skåningar (ehuru er avsikt med all säkerhet är god), i värsta fall liberomarxisitska individualisthyndor.

Smörgåstårta, om jag får be.

Stekt strömming har ingen nämnt ännu. Klassiker, i kombo med lingonsylt och potatismos.

Med släkt utspridd över i stort sett hela landet har jag haft den stora glädjen att få avnjuta många lokala rätter. Favoriterna är nog kroppkakor (Småland/Öland) - gillar mina stekta med lingonsylt, så på den punkten är jag väl inte vidare konservativ -, palt och dopp i grytan (Norrland).
Glöm inte de biodynamiskt odlade brännässlorna! Väldigt gott att göra soppa på, faktiskt!

Smörgåstårtan kommer från Jämtland, så där kan inte smålänningarna ta åt sig någon ära. Ostkaka, möjligen.
http://www.smörgåstårta.com/