Därför gräver inte media djupare i "Counter-Jihad" - rörelsen

Du vill helt enkelt ha fler bögar, ett mindre antal moskéer och ett statiskt antal synagogor? Alright, vi hajar.

"Det fåtal judar som benådar mångkulturen"? Alla offentliga judar stödjer mångkulturen tillsammans med alla andra rasgrupper som för närvarande befinner sig i västvärlden och konstigt vore väl annars egentligen - de vill ju vara kvar. Ja judar har generellt sett samma agenda, du tycker det är märkligt men inte särskilt då det gäller muslimer. Du verkar ärligt talat inte särskilt frisk. Angående judar som homogen grupp borde man tala i termer av det judiska medvetandet. Hervé Ryssen förklarar det hela på ett bra vis:


De är förvisso något olika men i slutändan verkar det som om de tycker om varandra trots allt. Lappri säger trasdocka, det går lika bra ändå.


http://www.nytimes.com/2006/01/14/science/14gene.html

De präglas av den grundläggande judiska idén, vilken har rotat sig djupt inne i den judiska själen efter tusentals år av utövning. Även här finns det visdoms ord att finna:


http://www.toqonline.com/blog/herve-ryssen-part-1/

Nog om det, på riktigt. Det känns dock viktigt att folk är införstådda med grundläggande fakta då dessa ämnen dryftas. Korsriddare känner nog att det är ganska varmt där under hjälmen samtidigt som solen gassar på så dant.

Knäppgökarna på JihadWatch belyser idag det faktum att Suadiarabien har slagit ned på kristna Etiopier. Den korta texten fungerar bra för att beskriva det countrajihadiska lynnet. De är helt enkelt bara ute efter att klanka ned på Islam (håll hårt i kippan nu SummaSummarum - jag är svensk!), det faktum att dessa kristna etiopier nu uppehåller sig i Europa och antagligen håller sig sysselsatta med sattyg mellan morsgrisartiklarna verkar inte bekymra herrarna på JihadWatch det minsta. Som Varnagel ovan klargjorde är lösningen på våra problem mycket enkel, den stavas ras. Förbjud alla rasfrämlingar, kör ut dem och vips så är våra problem borta. Dessa trådvävare till grisherrar inser detta och spinner vidare på kulturlinjen, vilken SD hörsammar på ett misstänksamt entusiastiskt vis. De fångar upp de få dissidenter som avviker från den extremt politiskt korrekta linjen och lullar in dem i en mysig fantasi där judar och "kristna" (vem fan är kristen idag?) vaktar varandra men där juden alltid fokuserar framåt då den "kristna" står och stampar, själlös, förvirrad och ensam.


Om vi ska vara ärliga för en sekund är det väl just vad vi sysslar med i den norra JewSA-kontrollerade provinsen "Skandinavia"?


Det verkar klokt, man borde testa att skaka om hos Bonniers genom en husrannsakan. Vem vet vad man då finner - guldkalvar, döende minotaurfoster och "kristna" etiopiska slavar?

http://www.jihadwatch.org/2011/12/sa...r-meeting.html

Kan någon förklara varför just Iran ligger i skottgluggen? Vad är det Israel och USA föraktar hos just Iran?

Det här var kul. Jag kan ju avslöja ett land där muslimska gästarbetare blir behandlade som skit i. Saudi Arabien.

Ahmadinejad vägrar att valsa med Israel och USA i deras dans och är alltför ärlig och kritisk rörande vissa känsliga frågor, exempelvis vad som egentligen skedde med judarna under andra världskriget och 9/11. Det finns ett antal intressanta intervjuer på Youtube, bara att söka, jag hinner tyvärr inte just det nu.

Det är sant att islam bör kritiseras i den mån det krävs och dess eventuellt ökande inflytande mycket noga observeras och motarbetas. Men, att du inte inser hur provocerande USA och sionisternas agerande i Mellanöstern faktiskt är, är beklämmande. Märker du inte själv hur illa stött du blir av att Europa har fyllts på med muslimer som kräver saker, sysslar med allehanda kriminalitet och inte visar uppskattning mot oss européer för vår godhet? Tänk dig då att ditt land bombas till ruiner, tusentals och åter tusentals människor dör, kanske hela din familj stryker med samtidigt som man tvingas observera den lögnaktiga propagandan som sprids över världen om att "demokrati" och "frihet" ska spridas i era länder, men det enda du ser är förödelse. Hade du inte blivit oerhört förgrymmad och velat kämpa emot inkräktaren? Jag tror nog du hade velat det.

Det är inga svåra saker det här, det gamla talesättet "våld föder våld" är mer sann än du kanske inser.

De flesta som stöder SD är troligen inte övertygade counterjihadister, enligt min egen uppfattning. De är allmänt invandringskritiska och har som de flesta svenskar inte någon speciell antipati mot just judar, eller är speciellt rastänkande.
De hittar ett parti som det går att rösta på utan att finna sig stå sida vid sida med en ölrapande skinhead.

Att det är ett väldigt liv om just islam från partiet i fråga är väl något man kan stå ut med, fast svennebanan tycker att brottsligheten är en viktigare fråga. Svennebanan är också lite skeptisk till EU och tycker att vi klarar oss väl bra här ändå utan euro nu när det går så dåligt.

Nu är partiet han sympatiserar med helt inriktat på counter-jihad, det är islam hit och dit för hela pengen. När euron rasar står de ekonomiska talesmännen tysta och låter Anders Borg föra Sveriges talan. När det ställs frågan om vi ska göra någon insats i Libyen så vill partiet inte dit eftersom det kan medföra att islamismen stärks och det är inte bra för Israel. Vad som är bra för Sverige räknas liksom inte.
När frågan om marginalfolket palestiniernas framtid ska se ut så är det tvärstopp hos partiledningen. Det är endast Israel som räknas. Ett så ensidigt Israeltänkande har knappast skådats sedan Per Ahlmarks dagar.

Men allt detta accepterar svennebanan, därför att han tror att det är enda sättet att komma tilrätta med invandringens baksidor.

Ekerotharnas vansinnesutbrott finns länkade till i tråden om SDU:s debattartikel, där deras våldsamt hatiska svenskfientliga kloakanhang som vanligt lever rövare :

https://www.flashback.org/t1707475

Och vad gäller Ekerotharnas djupa insyltning i det extremsionistiska kontrajihadismnätverket får du nog gå till trådarna om Ted och Kent och pussla ihop en bild av eländet:

https://www.flashback.org/t1615293

https://www.flashback.org/t1315942

Del 1
Jag håller med dig. Men jag måste understryka att ideologin CJ har gynnat Sverigedemokraterna och andra partier av deras typ ute i Europa. Dessa "kulturnationalistiska" partier har rönt betydligt större framgång än explicita etniska nationalistiska partier. För det första är Counter-Jihad (CJ)som politisk ideologi betydligt enklare att hantera.

Istället för att tala om främmande folk och kulturer, och hur de kan tänkas hota ursprungsbefolkningen så talar CJ om ideologin Islam. Islam reduceras till politisk ideologi snarare än en religion. Detta är gynnsamt eftersom man då kan bortse från de svåra frågorna om ”etnicitet” och ”kultur”.

Sverigedemokraterna har haft rätt stora problem med att förklara för både väljare och media varför de är motståndare till ”mångkultur”, eftersom mångkultur inkluderar alla folk inom ramen för ett land. Ett motstånd mot ”mångkultur” skulle innebära ett motstånd mot bland annat judisk kultur och annan minoritetskultur med lång tradition i Sverige. De explicita etniska nationalisterna har alltid misslyckats eftersom de allt för ofta har varit antisemiter och har brutit mot viktiga normer, vilket har gjort att de aldrig har nått utanför viktiga väljargrupper. Undantaget är Front National i Frankrike.

Med CJ så blir ”kultur” inte längre ett problem, eftersom västerlandet (och resten av världen) reduceras till ett antal politiska uppfattningar som står i opposition till den politisk definition av Islam. Eftersom lejonparten av muslimer som kommer till väst kommer från fattiga förhållanden och är präglade av den ”konservatism” som återfinns bland de lägre klasserna. Dessa muslimska invandrare har dels reaktionära värderingar och dels så hanterar de sin identitetspolitik på ett mycket obekvämt sätt.

Detta är således inte så konstigt eftersom muslimerna saknar både socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital. De vet helt enkelt inte hur de politisk skall agera och de saknar också förutsättningarna. För den judiska minoriteten är det dock annorlunda. De har en lång historia i Europa, oftast i flera hundra år. De har således byggt upp det nödvändiga sociala, ekonomiska och kulturella kapital som behövs. De få nya judiska invandrargrupper assimileras fort in i den äldre judiska gemenskapen. På 1950-1960-talet var det dock en del slitningar mellan nyligen immigrerade judar och den äldre svensk-judiska aristokratin.

Ta det judiska folket – de försvenskar efternamn och tar svenska förnamn. Vad man har lyckats med är att ”smälta” in till det ”yttre” och det räcker oftast för att slippa majoritetsbefolkningens etnocentrism i post-moderna i Europa. Under 1930-1950-talet fanns det en viss konflikt i USA mellan ortodoxa och liberala judar. De ortodoxa judarna ansåg att USA var ett land där ”antisemitismen” inte var hotande och därför behövde man inte heller anpassa sig till WASP. De liberala judarna ansåg att det var nödvändigt att anpassa sig till WASP. Idag är WASP på väg att försvinna och utgör inte längre ett ”hot”, och således behöver inte judarna i USA anpassa sig till deras uppfattningar. De frågor som den judiska communityn anser är viktiga är redan internaliserade av WASP.

Vidare. Judar är också underrepresenterade i brottstatistiken och är i mångt och mycket en ”medelklassminoritet”. Det för inte alls med sig samma slitningar som den relativt nya icke-västerländska invandringen, där invandrarna både syns (fenotypiskt och kulturellt) och lider av de negativa effekterna av socio-ekonomisk negativ stratifiering. Den kulturella och ekonomiska mobiliteten är låg hos muslimer. Detta gäller även svarta.

För att återgå till CJ. CJ som ideologi ger den politiska möjligheten att inkludera i stort sätt alla kulturer och religioner i ”vi”. Det enda motståndet är mot ”ideologin” Islam. Detta konstruerar ett nytt ”universellt” vi. Även om man kan tänka sig att det finns ett visst motstånd, så bygger vår kultur i mångt och mycket inte längre på en stark etnocentrism, det visar sig i alla fall inte politiskt. Istället handlar det om ”ideologi” och Islam är den nya ”kommunismen” eller ”nazismen”.

De många referenserna till Islam som ett uttryck för nazism eller marxism visar sig ständigt. Nazism och Marxism är naturligtvis oförenliga, eftersom det är oppositionella ideologier. Den senare är ”universalistisk”, men kulturellt förstås dessa ideologier i väst som någonting ”dåligt” och ”farligt”.

Dessa ständiga referenser CJ gör till nazismen hör också ihop med att CJ har starka kopplingar till den anglosaxiska neo-konservativa judeo-kristna sionismen. Detta nätverk är sedan länge etablerat. Även om det finns vissa ”slitningar” mellan de neo-konservativa och CJ-anhängarna så verkar de ha hittat många gemensamma plattformar.

I USA blir detta parodiskt, eftersom de flesta muslimer i USA är etno-nationalistiska afro-amerikaner som konverterade till Islam på 1900-talet, eftersom de anser/ansåg att ”kristendomen” är/var den vita mannens religion. Detta är en etnisk tolkning av Islam och det är sällan den för med sig religiösa element så som slöjor och speciell kosthållning.

Trots detta så återfinns en stor del av CJ-rörelsen och de neo-konservativa i USA. Fenomenet CJ kommer med all sannolikhet därifrån. Den tog fart på 1980-talet men fick inte spridning förrän efter 11 september. En av de tidigare var David Horowitz som bildade David Horowitz Freedom Center 1988. Den kända projektet (som började som en blogg) tog form 2003, alltså två år efter det islamistiska terrordådet i New York. Robert Spencer är direkt hämtad från en mängd neo-konservativa och konservativa tankesmedjor och var fram till 2001 en okänd person i offentliga sammanhang. Idag är han en känd person som publicerad nästan tio böcker på Islam, de flesta populärvetenskapliga varav några bästsäljande.

Del 2
Det är just denna relativt nya rörelse som Kent Ekeroth (kanske även Björn Söder) har en fot i och som SD nu en del av, om än (med all sannolikhet) litet avsides på grund av sin tidigare historia. Vi talar alltså om ett amerikanskt nätverk av neo-konservativa och konservativa. Det skall sägas att CJ fortfarande är en liten rörelse. Det är en intellektuell rörelse, inte en rörelse som driver partier. Det är dock gynnsamt för SD att tillhöra den här rörelsen eftersom den ger kontakter de annars inte skulle ha fått. Counter-Jihadrörelsen i USA är nämligen en rörelse som är helt eller nästan helt skapad av personer med sina tentakler i redan etablerade organisationer, bland annat media. För fyra-fem år sedan skapades Tea Party-rörelsen som en proteströrelse mot det amerikanska krigen och den dåliga ekonomin.

Oftast brukar Ron Paul tillskrivas rollen som ”farfar”. Precis som Occupy Wall Street-rörelsen blev den snabbt ett föremål för olika politiska intressen. De flesta marginaliserade rörelser, från rent rasistiska grupperingar till mainstream socialliberaler har försökt få in en fot i ”Tea Party”. Vilka lyckades? Glenn Beck rekryterades av Fox redan 2006, som ett led att fånga den allmänna konservativa opinionen. Tanken var att göra ”Tea Party” rörelsen en del av den neo-konservativa falangen. Den falangen som kanske hårdast har argumenterat för intervention i MENA. Vad Fox insåg var att Hannity, O”Reilly och de andra klassiska TV-värdarna inte riktigt kunde fånga ”Tea Party” anhängarna. Det kunde däremot Glenn Beck. Några år senare fick Glenn Beck sparken. Han gick för långt när han började granska viktiga institutioner för etablissemanget så som FED.

Under 2009 års val så var Sarah Pallin ”Tea Party”-rörelsens röst och under 2012 års val hoppas man på Michelle Bachmann. Vad de här neo-konservativa aktörerna lyckades med var att få delar av Tea Party rörelsen på sin sida och i synnerhet så långt ifrån Ron Paul som möjligt och den ursprungliga Tea Party rörelsen. Det är viktigt att notera att Michelle Bachmann i sin tur har många anhängare i CJ.

Detta är rätt nytt eftersom CJ under lång tid ansågs för ”farliga” att ta i. Detta beror på att CJ är betydligt mer aggressiva i sin retorik och deras svart-vita världsbild som i mångt och mycket är svårhanterlig. Helst skulle naturligtvis många i den neo-konservativa eliten se sådana som Mitt Romney eller Newt Gingrich i sina led. Men om inte de vinner och det blir ett osäkert kort så skall det osäkra kortet vara ett kort man kan kontrollera – vilket är Michelle Bachmann.

Just Michelle Bachmanns ”relativa” framgång vittnar om att CJ är på väg att normaliseras i USA. Robert Spencer, David Horowitz och alla de andra i den här rörelsen har länge ansetts vara högerextremister av etablissemanget. Idag är de nästan inne i etablissemanget och har betydligt mer kontakter än tidigare. Det är således givet för Sverigedemokraterna att få en del av det stundande nätverket som har öppnat sig för dem genom Kent Ekeroth.

Efter Oslodådet fick nog CJ sig en viss törn men troligtvis är det inget den kommer skadas ut av, eftersom den fortsätter oförändrat i USA och med allt större framgångar. För att ni skall förstå hur stora CJ är så släppte de en professionell dokumentärfilm vid namn ”Islam: what west need to know” redan 2006, där bland annat Robert Spencer medverkade. Den hade premiär på ett antal biografer och diskuterades en del (om än rätt så marginellt) i mainstream press i USA. Sedan rätt länge har CJ-rörelsen redan stöd av enskilda journalister, akademiker och politiker i flera länder. Dessa är alltså inom ramen för ”mainstream”.

Jag tror det bara är en tidsfråga innan den här rörelsen kommer få en del stöd i Sverige. Detta är naturligtvis ett nummer som SD väntar på. Ni kanske kommer ihåg när SD bjöd in Robert Spencer till Gotland och Per Gudmundsson är där. Per Gudmundsson frågar Robert Spencer varför han föreläser för SD då Gudmundsson anser ”främlingsfientliga” och ”farliga”. Spencer säger då att han hoppas att SD skall vinna. Per Gudmundsson vet, precis som vi andra, att Sverige är ett extremt land.

I många länder i Europa räknas CJ som litet till ”höger” om etablissemanget, men fortfarande accepterade även om det gamla etablissemanget inte är så förtjusta i dem. I Sverige anses CJ fortfarande som ”högerextremister”. Detta är naturligtvis övergående även om det nu sker en ”paus” efter Oslodådet.

Sverigedemokraterna satsar på ett vinnande kort. Det kan vara så, och detta är en spekulation, att SD genom att kalla sig för ”socialkonservativa” nu tar första steget in i den här rörelsen. Politiskt skulle det innebära att SD kommer röra sig mot det som är dagens Danskt Folkparti. Partiet kommer ställa upp på internationell intervention, ta ständigt positioner för Israel, enbart kritisera Islam och då på kryptoliberala grunder, och samtidigt balansera detta mot sin gamla väljarkår.

Partiet kommer fortfarande vara främlingsfientligt, men med en ny ton, där den bruna skjortan kommer vara ljusblå istället. Enligt min uppfattning är det CJ-rörelsens och de neo-konservativas slutgiltiga ”fusion” utanför Sverige som kommer lyfta SD in i etablissemanget. Vi lever in i en globaliserad värld och Sveriges etablissemang kommer inte klara av att ställa sig utanför sådana relationer i all evighet, då riskerar de att bli marginaliserade av väljarna.

Även om den här CJ-rörelsen är många gånger är en djupt amoralisk rörelse så är det den politiska framtiden och den framtiden vi kommer varandra. Det handlar bara om tid.

- Är svenskan kyrkan infiltrerad av "låtsaskristna" och "kändis-homo-feministpräster", av bl a "konverterade" från någon av de andra religionerna måntro? ;-)
- Är kyrkan "bakbunden" av sina egna budskap om tolerans, kärlek, allas gemenskap och etnicitetens obetydelse?
- Har kyrkan marginaliserats av kulturmarxister, som alla häckar på nyhetsredaktionerna?
- En präst som tog fighten var John S Torell. Läs och/eller lyssna om hans historia. Mkt intressant.
Inkluderar De Vises Protokoll samt Vilddjurets märke: http://www.youtube.com/watch?v=3xQIccUj3OQ
- Att vara kritiskt idag är att tillhöra sanningsrörelsen - ej vara det som andra vill paketera dig som: fobisk, fientlig, rasist, konspiratorisk, anti dit - anti hit.
- som bibel säger: det kommer en tid när många människor förs bakom ljuset - de som kan sin bibel kommer vara vakna och uppmärksamma - men du bör göra livsavgörande val: http://www.eaec-se.org/predikningar/pdf/RLJ-1312-SE.pdf

Intressant.
Jag håller med dig om att neo-konservatism i sin utrikespolitiska tappning är etablerat i Sverige. Den som tvivlar kan läsa valfritt ledarinlägg från DN, SvD eller Expressen eller lyssna till valfri folkpartist som lägger ut texten om Israel, arabvärlden och behovet av militär intervention.

Men jag undrar vilka politiker och media som ligger närmast till att ta counter-jihad till sig?
Ulf Nilssons beryktade krönika om Iran är kanske ett exempel.
Tittar jag på Per Gudmundsons samlade produktion så är det politisk islam som står i fokus. Dessa kritiska inslag får en viss uppmärksamhet. Men han har åtminstone tidigare angripit Spencer för att ge sig i lag med rasister. Finns att se på youtube, och innehåller en del ofrivillig humor speciellt när Gudmundson ska försöka diskutera på engelska. Men han försöker hålla distansen till Spencer. Visserligen länkar han till Little Green Footballs.

Erik Svansbo på sin blogg Pophöger har genom tiderna citerat Spencer som islamolog men efter Utöya så nyanserade han sitt ställningstagande och förklarade att han numer tagit avstånd från Spencer.

Blir det något annat parti som kan fånga upp CounterJihadismens principer? Kd kanske är desperata nog, moderaterna verkar satsa på mångkulturalism.
Kanske kan någon folkpartist förutom Svansbo lockas över?

Angående den judiska axeln så tror jag att uppsidan för Israel och judendomen ligger främst i neokonservatismen. Counterjihad är i och för sig starkt Israelvänligt men de counterjihadistiska partier som startas riskerar att gå emot traditionellt judiska traditioner som koscherslakt och omskärelse. På längre sikt finns också risken att traditionell nationalism tar över och vrider fokus från Israel-Islam till mer närliggande frågor om invandring. Eller att det i skuggan av counterjihadistiska partier mer nationalistiskt inriktade partier kan växa till när tabut mot invandringskritik nu är brutet.
Det finns alltså en viss nersida för judendomen och Israel med counterjihad, en nersida som inte finns när det gäller neokonservatism.

Men vilka andra svenska politiker, bloggare, kommentatorer eller journalister står idag nära counterjihad?

Som du säger så finns neo-konservatismen representerad i Sverige idag. Jan G kallade dem för "bombliberaler" för ett par år sedan. Spencer har som du säger en viss "status" bland vissa "liberaler" i Sverige, men jag antar att Breivik satte stopp för det. Jag undrar hur det skulle ha artat sig om Oslodådet aldrig inträffat.

Grejen med neo-konservatismen är att den mycket väl underkastar sig normativ mångkulturalism om än med vissa förbehåll. Så är det inte alltid, men oftast. De neo-konservativa fokuserar främst på utrikespolitiken och har inga som helst problem med en "öppna gränser" politik. Den här CJ-rörelsen har dock en hel del agg mot "öppna" gränser. CJ är ju en rätt hård linje och är ibland extremt hård jämfört med "mainstream" neo-cons som Mitt Romney. Trots allt så är CJ-rörelsen utanför etablissemanget om än på väg in.

Sverige är ju rätt unikt och etablissemanget verkar inte än röra sig allt för fort i en CJ-riktning, även om vi har sett några undantag. Jag tror man har en rätt stor tro på att neo-konservatismen räcker och man har inget behov just nu att inkludera CJ. Så är det till viss del fortfarande i USA även om CJ är i mångt och mycket accepterade inom delar av etablissemanget. CJ kanske betraktas som litet "extremare" än Axess i en amerikansk kontext. Kanske tidningen Contra är ett bra exempel - som precis låg utanför etablissemanget. Så betraktas nog CJ. I villket fall så är CJ utanför etablissemanget i Sverige och i bästa fall har de några kontakter, men det är faktiskt tveksamt.

I Sverige kan jag bara tänka på Johan Ingarö och Per Gudmundson. De är väl dem som är "närmast" och med att de inte har några problem med Hot Air folket som i sin tur har kontakter med David Horowitz Freedom Center.