2011-12-13, 21:08
#1
Den unge brittiske diplomaten Benjamin Bathursts försvinnande i Tyskland år 1809 har återgetts i otaliga böcker om historiska mysterier och oförklarliga fenomen. Enligt den vanliga versionen skulle Bathurst klättra upp i sin vagn utanför ett värdshus. Han gick runt till hästarnas andra sida - och sågs aldrig mer!
Det är sant att Bathurst försvann spårlöst - men fallet har "förbättrats" avsevärt under årens lopp. Alla indicier tyder på att han helt enkelt blev mördad.
Den bara 25-årige Bathurst hade gjort sig känd som en skicklig diplomat, då han i början av 1809 skickades till Wien för att förhandla om militärt samarbete mot Napoleon. Men i juli segrade Napoleon i slaget vid Wagram, Österrike måste sluta fred och avträda stora landområden, och Bathurst återkallades hastigt till London.
Under hemfärden genom Tyskland färdades Bathurst under namnet Koch och utgav sig för att vara rik köpman. Den 25 november anlände han till den lilla staden Perleberg, ungefär halvvägs mellan Berlin och Hamburg. Han tog in på värdshuset "Zum weißen Schwan" för att vila några timmar. På kvällen skulle han fortsätta sin resa. Då vagnen var klar för avfärd gick diplomaten ut på gatan.
Så lyder den fenomenale Charles Forts redogörelse i boken Lo! från 1931. Bathurst gick bokstavligen upp i rök, försvann in i ett parallellt universum, eller något liknande. Så skildras tilldragelsen idag på en lång rad mer eller mindre trovärdiga nätsajter.
Men redan 1990 skrev Mike Nash för Fortean Times en artikel om fallet, där han i grund går igenom källorna - brittiska utrikesdepartementets dokument samt biografin om Bathursts far, biskopen av Norwich, som hans syster Tryphena Thistlethwayte gav ut år 1853. Dash' ytterst läsvärda redogörelse kan studeras här.
I all korthet: Bathurst tycks helt enkelt ha avlägsnat sig från värdshuset, utan att någon såg vart han gick. Men under uppehållet där hade han bland annat (enligt vad hans betjänt uppgav) viftat med sin välfyllda börs, vilket inte var förnuftigt - staden var full av allsköns löst folk, desertörer och flyktingar, och det fanns knappast några fungerande polismyndigheter i det krigsdrabbade Preussen. Mord och rån var vanliga, och Bathurst hade själv varit oroad för säkerheten under resan.
Genast då Bathurst konstaterades saknad, började militären i Perleberg, under kommando av kapten Klitzing, leta efter honom. Redan den 27 november hittades diplomatens dyrbara päls i ett skjul, och den 16 december hittade ett par gamla gummor hans byxor i en skog några kilometer norr om staden. I ena byxbenet fanns två kulhål, men det fanns inga blodspår. Klitzings slutsats var att Bathurst blivit rånad och mördad, och att gärningsmännen genom fabricerade bevis försökte ge sken av att franska soldater haft ihjäl honom.
Trots att en belöning utlovades för den som kunde lösa mysteriet, blev Bathursts öde ouppklarat. Flera skelett påträffades senare i trakten, men inget kunde bevisas vara Bathurst. Det märkligaste fyndet gjordes våren 1852 i källaren hos en murare. Det rörde sig om skelettet av en man, som blivit dödad med ett slag i huvudet. Han hade klätts av och begravts under golvet. Husets förre ägare, en viss Mertens, hade varit servitör på Zum weißen Schwan i november 1809. Trots sin usla lön hade han senare kunnat betala en riklig hemgift för sina båda döttrar ...
Fallet torde nog förbli ouppklarat - men det är inget skäl att börja yra om övernaturliga ingrepp, tidsförskjutningar och dylikt. Även Wikipedia-artikeln lyfter upp Mike Dash' rön kring Bathursts försvinnande. Men där får man också veta hur science fiction- och fantasyförfattare - och Iron Maiden! - låtit sig inspireras av historien.
Det är sant att Bathurst försvann spårlöst - men fallet har "förbättrats" avsevärt under årens lopp. Alla indicier tyder på att han helt enkelt blev mördad.
Den bara 25-årige Bathurst hade gjort sig känd som en skicklig diplomat, då han i början av 1809 skickades till Wien för att förhandla om militärt samarbete mot Napoleon. Men i juli segrade Napoleon i slaget vid Wagram, Österrike måste sluta fred och avträda stora landområden, och Bathurst återkallades hastigt till London.
Under hemfärden genom Tyskland färdades Bathurst under namnet Koch och utgav sig för att vara rik köpman. Den 25 november anlände han till den lilla staden Perleberg, ungefär halvvägs mellan Berlin och Hamburg. Han tog in på värdshuset "Zum weißen Schwan" för att vila några timmar. På kvällen skulle han fortsätta sin resa. Då vagnen var klar för avfärd gick diplomaten ut på gatan.
Citat:
In the presence of his valet and his secretary, he was examining horses, which were to carry his coach over more of his journey back to England. Under observation, he walked around to the other side of the horses. He vanished.
Så lyder den fenomenale Charles Forts redogörelse i boken Lo! från 1931. Bathurst gick bokstavligen upp i rök, försvann in i ett parallellt universum, eller något liknande. Så skildras tilldragelsen idag på en lång rad mer eller mindre trovärdiga nätsajter.
Men redan 1990 skrev Mike Nash för Fortean Times en artikel om fallet, där han i grund går igenom källorna - brittiska utrikesdepartementets dokument samt biografin om Bathursts far, biskopen av Norwich, som hans syster Tryphena Thistlethwayte gav ut år 1853. Dash' ytterst läsvärda redogörelse kan studeras här.
I all korthet: Bathurst tycks helt enkelt ha avlägsnat sig från värdshuset, utan att någon såg vart han gick. Men under uppehållet där hade han bland annat (enligt vad hans betjänt uppgav) viftat med sin välfyllda börs, vilket inte var förnuftigt - staden var full av allsköns löst folk, desertörer och flyktingar, och det fanns knappast några fungerande polismyndigheter i det krigsdrabbade Preussen. Mord och rån var vanliga, och Bathurst hade själv varit oroad för säkerheten under resan.
Genast då Bathurst konstaterades saknad, började militären i Perleberg, under kommando av kapten Klitzing, leta efter honom. Redan den 27 november hittades diplomatens dyrbara päls i ett skjul, och den 16 december hittade ett par gamla gummor hans byxor i en skog några kilometer norr om staden. I ena byxbenet fanns två kulhål, men det fanns inga blodspår. Klitzings slutsats var att Bathurst blivit rånad och mördad, och att gärningsmännen genom fabricerade bevis försökte ge sken av att franska soldater haft ihjäl honom.
Trots att en belöning utlovades för den som kunde lösa mysteriet, blev Bathursts öde ouppklarat. Flera skelett påträffades senare i trakten, men inget kunde bevisas vara Bathurst. Det märkligaste fyndet gjordes våren 1852 i källaren hos en murare. Det rörde sig om skelettet av en man, som blivit dödad med ett slag i huvudet. Han hade klätts av och begravts under golvet. Husets förre ägare, en viss Mertens, hade varit servitör på Zum weißen Schwan i november 1809. Trots sin usla lön hade han senare kunnat betala en riklig hemgift för sina båda döttrar ...
Fallet torde nog förbli ouppklarat - men det är inget skäl att börja yra om övernaturliga ingrepp, tidsförskjutningar och dylikt. Även Wikipedia-artikeln lyfter upp Mike Dash' rön kring Bathursts försvinnande. Men där får man också veta hur science fiction- och fantasyförfattare - och Iron Maiden! - låtit sig inspireras av historien.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2011-12-13 kl. 21:22.
Senast redigerad av Ördög 2011-12-13 kl. 21:22.
