[WW2] - "De rena förintelselägren" (Treblinka II, Belzec, Sobibor och Chelmno)

Du gör det väldigt enkelt för dig, det håller inte som argumentation. När och hur skulle tyskarna ha spritt aska, likdelar, ben, tänder som (tämligen värdelöst?) gödsel? Med de kringboende böndernas samverkan? Utan deras kännedom? Om bönderna kände till det måste de väl ha vittnat om det, de också, och det måste ha varit en smal sak att dokumentera vad de fått vräkt över sina åkrar? Vilka är dessa enstaka "vittnen" Lauterbach och Kodriavtsev, vilket läger talar de om? Vi har ju inte något som talar för att det verkligen ägt rum, lika lite som den vid Nürnbergrättegången framlagda vittnesbaserade skrönan om den pedaldrivna garrotteringsmaskinen i Sachsenhausen som avlivat över 800.000 ryska krigsfångar...


Bensinmotorer skulle ha varit så väldigt mycket effektivare, men för någon som inte känner till halten av kolmonoxid ter sig sannolikt dieselavgaser som mycket farligare, de stinker mer...Men den som verkligen sätter sig före att döda med avgaser skulle väl snabbt komma underfund med att dieselavgaser är föga lämpade för uppgiften. Vill man till varje pris ha ihjäl människor behövs det inga stora arrangemang: ta en fotbollsarena med publik, spola vatten över dem, låt dem frysa och svälta ihjäl i ett nordligt klimat. Lägervistelse tog död på miljoner ryska och tyska krigsfångar utan att de "gasades", och det finns inga hårda, trovärdiga bevis för denna industriella massgasning av judar.
Det ska inte vara en fråga om att tro eller förmoda, det måste ledas i bevis!



Revisionistiska forskare förnekar inte den brutalitet och vårdslöshet som drabbade deporterade judar, i den nu låsta tråden citerade jag ur Mattognos återgivande av en befintlig tysk rapport om en katastrofal tågtransport till eller via Belzec, där 2000 judar kvävdes till döds. Dock finns det gott om dokumentation för att man i arbetsläger och ghetton sökte förhindra epidemier och minska dödligheten för att tillvarata den judiska tvångsarbetskraften:

http://www.ihr.org/jhr/v18/v18n3p-4_Weber.html

"---On July 22, 1942, an official in the central Berlin office responsible for concentration camp administration (WVHA) radioed Auschwitz: "I hereby give permission for a five ton truck to go from Auschwitz to Dessau and back, in order to pick up gas [Zyklon] for gassing of the camp, to fight the epidemic that has broken out." This was just one of several such deliveries.note 10

But these measures proved inadequate. Even as the camp's hospital blocks were overcrowded with typhus victims, the disease continued to claim many lives. In early December 1942, SS camp physician Dr. Wirths spoke at a meeting that had been called to address the typhus crisis. Reflecting the seriousness of the occasion, the attendees included local and regional government officials, military officers, and important civilian figures.note 11 Wirths reported optimistically that

three large disinfestation, shower and sauna facilities can be put into operation right now, specifically two facilities for the inmates and one for SS troop members. The capacity of these facilities is some 3,000 to 4,000 persons per 24 hours.

The central WVHA office in Berlin-Oranienburg, which was responsible for the SS concentration camp system, sent a secret directive on December 28, 1942, to every concentration camp, including Auschwitz and Majdanek (Lublin). After sharply criticizing the high death rate, it ordered that

camp physicians must use all means at their disposal to significantly reduce the death rate in the various camps.... The camp doctors must supervise more often than in the past the nutrition of the prisoners and, in cooperation with the administration, submit improvement recommendations to the camp commandants.... The camp doctors are to see to it that the working conditions at the various labor places are improved as much as possible.

The directive concluded: "The Reichsführer SS [Himmler] has ordered that the death rate absolutely must be reduced."---"

Om man inget bestämt vet om dessa holländska judars öden kan man inte dogmatiskt utan bevis deklarera att de "gasades". Det mest sannolika är att de flesta dog av epidemier och umbäranden, vissa kanske emigrerade och bytte namn. Jag kan säkert hitta listor med herr Müller och fru Meyer som spårlöst försvann i hundratusental under fördrivningen från östprovinserna vid krigsslutet (mellan två och tre miljoner omkomna). Vad bevisar det? Att de är borta, att de levde i en hård tid och hamnade mitt i ett skoningslöst krig mellan fanatiska världsåskådningsrörelser och etniska grupper. Däremot inte att de "Förintades" enligt en plan, att de "gasades" eller avlivades på något än mer exotsikt sätt som något enstaka "ögonvittne" berättar om.

http://www.ihr.org/jhr/v08/v08p173_Weber.html

"For a time, the acting commandant of Sobibor was Gustav Franz Wagner. Some years after the war, he was found living in Brazil and was put on trial there. Jewish witnesses testified in court that he was responsible for 150,000 deaths and took special delight in brutally killing women and children. Wagner, however, swore that Sobibor had been a "model" work camp, not an extermination center. The Brazilian court rejected the prosecution's case and decided to neither convict nor extradite him. Wagner was released in 1979, but was found dead a short time later at his farm, knifed in the chest.---

For years this camp did not figure very prominently in Holocaust accounts, but that's no longer the case. Earlier this week, for example, the CBS television network broadcast a new "docudrama" movie entitled "Escape From Sobibor."

Between 200,000 and 600,000 Jews were supposedly gassed at Sobibor in 1942 and 1943. Holocaust historians are not able to agree about what gas was supposedly used, how the camp was laid out, or even how many gas chambers there were.

Fortunately, a few secret documents have survived which explain the camp's function. On July 5, 1943, SS chief Heinrich Himmler sent a personal directive to several top SS leaders. In this directive, which was issued at the same time that Sobibor was supposedly functioning as an extermination center, Himmler ordered that . . .

... the Sobibor transit camp in the Lublin District is to be transformed into a concentration camp. A center for dismantling captured ammunition is to be established in the concentration camp.

---These documents simply cannot be reconciled with the Holocaust portrayal of Sobibor.---"


Men konkret, specifikt! jag länkade till det som sades om Treblinka i Nürnbergrättegången...Det var bara detta, dessa torftiga skräckfantasier. Tills Eichmann-och Treblinkaskåderättegångarna på 60-talet var detta vad man hade att komma med, Verniks och Rajzmans intetsägande svammel:

http://www.ukar.org/nuremb01.html


Tysklands fiender var i så fall ännu mer öppenhjärtiga i sin trängtan efter att "förinta" tyskar. Problemen i källmaterialet och bevisföringen om "Förintelsen" är inte små och bagatellartade; de är enorma, historien som prånglats ut som tyskhatande propaganda håller inte:

http://litek.ws/k0nsl/detox/Prop-Masters.html

"---In a leaflet addressed to Soviet troops, Ehrenburg wrote: "...the Germans are not human beings...nothing gives us so much joy as German corpses." (Anatol Goldberg, Ilya Ehrenburg, p. 197). Goldberg concedes that Ehrenburg, "...had always disliked the Germans...now that there was a war on he turned his old prejudice into an asset." (Ibid., p. 193).

Another publication distributed to the Red Army, this time as the soldiers approached Danzig, was described by a historian: "Millions of leaflets were air-dropped on the troops with a message composed by the propagandist Ilya Ehrenburg and signed by Stalin: 'Soldiers of the Red Army! Kill the Germans! Kill all Germans! Kill! Kill! Kill!" (Christopher Duffy, Red Storm on the Reich).

The Soviet leadership acknowledged that Ehrenburg sought the extermination of the entire German people (cf. Pravda, April 14, 1945. [Pravda was also published in a Yiddish edition, Einikeyt). Ehrenburg won the Order of Lenin and the Stalin Prize. He willed his papers to the Israeli Yad Vashem 'Holocaust' Museum.---"


http://www.ihr.org/books/kaufman/perish.html

Aska av olika slag har faktisk i alla tider varit känt som ett utmärkt gödningsmedel, och bönder har ofta därför i alla tider använt aska när de gödslat sina åkrar.

Detta kan lätt bekräftas om man söker lite på aska på nätet, det ger massor av träffar.

Faktum är att än idag så finns det företag som säljer aska som ett miljövänligt effektivt gödningsmedel, det är faktiskt big business.



Dr Tinnitus

Likrester brända i det fria på "grillgaller" av järnvägsräls, som "vittnen" gör gällande var fallet i "de rena förintelselägren"? Jag tvivlar. Det talas ju inte heller om "spridande av askan (inklusive ben, tänder, bränt kött) på kringliggande åkrar" i de ytterst fåtaliga standardverken från "den officiella historien" om "de rena förintelselägren", som Yitzhak Arads bok om vad som påstås vara de ställen där "Aktion Reinhard" ägde rum:

http://vho.org/GB/Books/t/index.html#toc

"---If we assume the value determined in our experiment of 160 kg of wood per 45 kg of organic substance, the quantity of wood necessary for the incineration of all bodies amounts to (870,000×160=) 139,200,000 kg or 139,200 metric tons. The ashes from combustion resulting from this would have been (139,200×0.08=) approximately 11,100 metric tons and occupied a volume of (11,100÷0.34 =) approximately 32,600 m3.

The ashes resulting from cremation of a body weigh approximately 5% of the body weight and have a specific weight of approximately 0.5 g/cm3.[441] Thus, from 870,000 bodies having an average weight of 45 kg, a mass of (870,000×45×0.05÷1,000=) approximately 1,950 tons of ashes results, which has a volume of (1,950÷0.5=) 3,900 m3. The total weight of the wood ashes and the ashes from incineration of the bodies therefore amounts to (11,100+1,950=) approximately 13,000 metric tons, which occupy a volume of (32,600+3,900=) 36,500 m3. To what location was this enormous quantity of ashes brought?

Y. Arad writes:[442]

"Ultimately it was decided to dump the ash and bits of bone into the ditches that had previously held the bodies and to cover them with a thick layer of sand and dirt. The ash was scattered in the pits in several layers, interspersed with layers of sand. The top 2 meters of the pit were filled with earth."

As explained in Section 9, the excavated earth from the pits took up 130,700 m3 of space. Had the pits really been filled with ashes - a total of (130,700 m3 + 36,500 m3 =) 167,200 m3 - then there would still remain (167,200 - 118,800 =) approximately 48,400 m3 of earth-ash mixture, which could not have disappeared in smoke: where was this mass put? The claim of the Polish-Soviet commission of September 1944, according to whom the single connecting road between Treblinka I and Treblinka II "was covered with cinders and ashes to a height of 7 - 10 cm," would result in a maximum volume of (3,000m×4m×0.1m =)[443] 1,200 m3. But Łukaszkiewicz made no statement referring to this, and it would have been a rather stupid attempt to 'eradicate' the traces on the part of the SS-men of Treblinka anyway. Lastly, this claim contradicts even the witness testimony, according to which the ashes were poured into the mass graves in toto. Thus, for example, Y. Wiernik writes:[444]

"It was our job to fill in the empty ditches with the ashes of the cremated victims, mixed with soil, in order to obliterate all traces of the mass graves."---"


Och denna enorma likbränningsorgie, som påstås ha fortlöpt under månader, har tydligen inte väckt någon uppmärksamhet i omgivningen:

"---These kinds of enormous pyres, had they actually existed, would obviously have been immediately conspicuous in the area surrounding Treblinka. In reference to this, the witness Kazimierz Skarzyński explained:[448]

"The bodies were piled on the rails and burned. The glow of the fire was visible at a distance of 15 km. During the day, a black smoke spread. With a strong wind, the smell of burning was still perceptible 30 km away from the camp."

As pointed out in our Introduction, the Treblinka camp was surrounded by quite a number of villages and hamlets. Within a radius of 10 km were the small towns of Wólka Ogrąlik, Poniatowo, Grady, Treblinka, Małkinia, Zawisty Dzikie, Rostki Wlk., Rytele, Świeckie, Olechny, Wszołki, Jakubiki, Tosie, Kosów Lacki, Dębe, Żochy, Rostki, Maliszewa, Guty, Bojewo, Brzózka, Kołodziaż, Orzełek, Złotki, Prostyń, Kiełczew.

From every single one of these villages and hamlets one would have seen the glow of the flames from Treblinka for 122 days - how does it happen that there is no mention of this in any of the reports of the Polish resistance movement?

And how is it that the Soviet reconnaissance planes discovered no trace of this gigantic cremation operation? Jankiel Wiernik supplies the following explanation for this:[63]

"Whenever an airplane was sighted overhead, all work was stopped, the corpses were covered with foliage as camouflage against aerial observation."

This, of course, is outrageous nonsense, since in the first place the planes would already have noticed the smoke of the grates long since, by the time that they themselves were visible from the camp, and in the second place due to the generation of smoke thereby effected, the covering of the grates with foliage would have been the best method to make them even more visible!---

Wiernik maintains silence about the exact number of victims of the camp, but speaks of "millions of people,"[457] which corresponds to a minimum of two million; in the report of November 15, 1942, which he brazenly plagiarized, there was also mention of two million, which had allegedly been exterminated in Treblinka just up to that time. According to his claims, therefore, in not more than ten days 500,000 bodies - a quarter of these two million - were transformed into ashes, although the grates could manage at most, according to his own statements, 12,000 bodies per day or 120,000 in ten days!

The idiocies dished up by this witness are really beyond description. Wiernik gives every indication of being the author of the story of the spontaneous combustion of bodies, later taken up by his cronies:[63]

"It turned out that bodies of women burned more easily than those of men. Accordingly, the bodies of women were used for kindling the fires."

Let us remind ourselves once again that the entire version of the history of Treblinka accepted today was put out into the world by exactly this Jankiel Wiernik!"

Auschwitz torde ha genererat avsevärda mängder aska, eller hur.

Var kan man ha gjort sig av med den, vilka naturliga alternativ fanns? För den ligger ju inte kvar i en stor hög utanför resp. krema där.


Dr Tinnitus

Den torde ha "grävts ner", men "ögonvittnet" Filip Müller (tre år i Sonderkommandot i "gaskammarna"! ) berättar tydligen inte var, och ingen har tydligen undersökt saken mer utförligt genom fältarbete. Sedan finns ju tämligen exakta rapporter om koltransporter till Auschwitz-Birkenau, som inte stödjer "Förintelsetesen" (de är alldeles för begränsade, dessa transporter, Mattogno har redovisat det länkad till i en studie i Auschwitztråden:

http://www.ihr.org/jhr/v01/v01p267_Brandon.html

"---Müller's book does not waste any time in getting down to the subject matter. Already by page 11 we are "into the crematorium" where the author was assigned to taking corpses out of the gassing room, stripping them of their clothes, and burning them in the crematoria next door. This will come as a surprise to all those Exterminationists who have been telling us all along that the victims were stark naked in the gas chamber, having been tricked into believing that they were taking a shower. The rest of the narrative continues in the same vein.

I noticed there were some small greenish-blue crystals lying on the concrete floor at the back of the room. They were scattered beneath an opening in the ceiling. A large fan was installed up there, its blades humming as they revolved. (p13)

It is rather curious that there is no such giant fan exhibited today at Auschwitz. Nor is there a large hole in the ceiling where it might have been.

Now all six ovens were working. (p14)

The powers that be had allocated twenty minutes for the cremation of three corpses. (p16)

With three corpses going into each oven at intervals of twenty minutes, it was possible to cremate more than fifty-four in one hour. (p17)

This will come as a surprise to pathologists and morticians, who, even with modern crematoria, find that it takes three to four hours to burn just one body!---

The SS guards, of course, know no limits to their sadism and depravity. On page 80 they tie up a prisoner and push him into one of the, ovens, where he is burnt alive. How it is possible to push someone into a horizontal oven is not explained. On page 87 one of the female gassees attempts to distract the guards with a striptease show. During the mayhem, Müller gets locked in the gas chamber with the gassees, but miraculously is let out before the others are gassed. On page 141, the chief gasser Moll gets sexually turned on-as does his dog-with the killing of another beautiful young gassee.

The author is transferred once again, this time to work on the pits for burning excess corpses. By page 136, the burning is in full operation, with Müller's main job being to scoop up the run-off of human fat, and pour it over the pyre to keep the corpses well basted. It sounds like he is getting rather confused again; just a few pages previously he was telling us how the prisoners were all skin and bone.

The "ashes" (sic; no bones) were then dug out and carted away to be ground down into dust, and then buried in pits. Where these pits are located today -- so that a forensic examination might take place -- Müller doesn't say.

Events then move rapidly to a close, as Müller is evacuated from Auschwitz and marched to Austria, where he is liberated by the Americans.

Many of the descriptions, names and events in Müller's book have an uncanny familiar ring about them. Many seem to be direct plagiarism from earlier Holocaust testimony, overlain with a high-octane mixture of salacious sex, scatalogical grossness, sado-masochism, and Twilight Zone scenarios. No doubt one day David Wolper will want to make the book into a movie, a la Fania Fenelon, for such are the aggregate ingredients of cinematographical commercial success nowadays.---"


http://www.ihr.org/jhr/v02/v02p219_Buchner.html

"---In Part I of this study it has been demonstrated that -- of the alleged 6 million -- at least some 5.5 million would have had to be cremated in pits. Even dismissing any realistic incineration time in pits it must be pointed out again that large amounts of bones must have resulted from such an enterprise. Considering the 5.5 million evenly distributed over R. Hilberg's six "Killing Centers" one would have to find remains of more than 916,000 corpses in each camp (a numerical equivalent of 221 Katyns for each camp). Even R. Hilberg[5] claims such a number only for Auschwitz (page 572). But while claims exist, tacit proof in the form of excavations and numerical evaluations is absent, for even 10% of the claims -- 36 years after WWII. Today this most fantastic part of the Holocaust theory must either be totally rejected for lack of proof or must be fanatically believed which requires no proof.---

This brings up the question of fuel and ashes. It is at best difficult to estimate the consumption of coal or coke for cremators whose technical design is not known at least in some detail. But if one assumes 100 kg (220 lb) of coal per corpse (which may be insufficient) even 250,000 cremations would have required 25,000 tons. There are no storage or processing facilities known for larger amounts of fuel. One would expect at least railway tracks to have been extended directly up to the cremators. There were none.[25] There are not even simple mechanical unloading facilities (ramps or chutes for example) known either. Distributed over 20 months in Auschwitz II, 25,000 tons would have required more than 41 tons of manual handling of coal per day. If one considers R. Hilberg's[5] "one million" dead in Auschwitz (page 572) 167 tons per day would have had to be moved. And Pope Paul II's announcement of 4 million victims in Auschwitz[26] would have required the manual handling of no less than 667 tons per day.---"

Richard Lauterbach var korrespondent för Time i Moskva. Hans artikel som nämnar gödsel (enligt citat i Van Pelt) finns här att köpa: http://www.time.com/time/archive/pre...775229,00.html.

Det är mycket möjligt att det finns fler dokumenterade vittnesmål, men det blir ju alltid "enstaka", hur många jag än skulle hitta. Det var bara ganska lätt att falsificera ditt "inget ljud någonstans om gödsel".

Tyskarna behöver förstås inte ha gjort samma sak överallt och alltid på samma sätt. Jag läste också någonstans att de tippade askan i en å, men det var utan hänvisning till samtidig källa.

Jag säger inte att jag vet vad tyskarna har gjort med askan. Jag säger bara att det är fel att säga "omöjligt" baserat på någon överslagsberäkning.
Som jag sa: ni får väl försöka på ert nästa kongress.

Jag vet inte om de hade bensinmotorer tillgängliga som skulle producera en tillräcklig mängd avgaser, men den diskussionen är inte alls viktig. Det finns många industrier som fungerar utmärkt med processer som inte är optimala.
Det verkar som att du kräver juridisk bevis för en historisk fråga, med samma beviskraven som svensk domstol har år 2005: fingeravtryck, DNA, full skriftlig redovisning av alla ekonomiska transaktioner, osv. Det är förstås anakronistiskt. Hur ser du på bevisläget för Stockholms blodbad? Självklart, epidemier kan sprida sig till bödlarna också.
Och hörde aldrig av sig? Inte ens för att få del i ekonomiska Wiedergutmachung?
Det här hände 1943, inte direkt i en krigszon.
Och det behövdes barn och åldringar för? Vem som helst skulle oskadliggöra granater och miner?
Det skulle förstås också kunna vara en förklarning för dödligheten...

Nej, men nu är det ju den version som Yitzhak Arad nämner i sitt "standardverk" som Utrotningsförkunnarna bestämt sig för, som citeras ovan (hans bok behandlar Treblinka, Belzec, Sobibor): askan och likresterna grävdes ner där liken förut legat. Så aska och mänskliga lämningar i väldig omfattning måste finnas kvar - eller också ljög "de mest trovärdiga vittnena", dem ortodoxins historiker bestämt sig för att anföra i denna aspekt av storyn.


Jag deltar aldrig i några kongresser, har aldrig tillhört någon förening eller något parti, och sätter alltid oavhängigheten framför allt annat. Jag underkastar mig ingen -ism. Hur är det själv på den punkten, vilka kongresser bevistar du, vilka åskådningar är du betingad av (i den bemärkelsen att du inte "får" tvivla på dem)?


Som Friedrich Paul Berg visat i sina analyser är den frågan givetvis högst relevant: dieselgashistorien var fel häst att spela på för Utrotningsförkunnarna, redan dess tekniska orimlighet ställer den i ett löjets skimmer. De skulle ha satsat på arkebusering som metod i stället, om de nu ville spela det höga utpressnings-och lögnspel som denna flerdubbling och dramatisering av det judiska krigslidandet innebär.


Vi talar om en process som påstås ha ägt rum under flera år, i läger som stod i ständig tät förbindelse med yttervärlden (20.000 fångar frisläpptes från Majdanek mitt under "utrotningen", Röda Korset besökte Auschwitz i september 1944, "de rena förintelselägren" var inga hemliga anläggningar med särskilt strikta säkerhetsregler). Det finns inte ett dokument som stödjer Förintelsetesen, och inga fysiska eller tekniska bevis. Vad ska man säga? Något motsvarande existerar givetvis inte i den moderna historien...Slaget vid Somme eller Massakern i Nanking är kända och dokumenterade och obestridliga fenomen.



Israeliska myndigheter räknade fram omkring en miljon "förmånstagare" i slutet av 90-talet, så hur många som fanns 1945 kan man väl bara spekulera i, knappast färre i alla fall? De femton sexton miljoner tyskar som fördrevs från sin hembygd (två tre miljoner dödsfall) fick vackert klara sig utan någon Wiedergutmachung.


Det som dök upp 1990 från arkiv i Moskva, delar av Auschwitz dödsfallsregister, visar på ett fenomen som Förintelseprofeterna talar väldigt tyst om: förekomsten av åldringar och barn i arbetslägret. Jag citerar en del av materialet, som dock i princip är oåtkomligt för revisionister, liksom mycket annat material som förvaras i arkivet i Arolsen, i Auschwitztråden. Vilka fakta som finns om fångpopulationen i Sobibor återstår att undersöka.

Enligt tysk dokumentation grävde man i september 1942 upp tusentals tyfusdöda lik och brände dem för att förebygga smittspridning via grundvattnet; platsen för dessa massgravar, där man får förmoda att de brända människolämningarna begravdes på nytt, tycks vara känd (se sista stycket):

http://vho.org/cgi-bin/perlfect/sear.../fndcrema.html

"---John C. Ball demonstrates in the present volume that the air photos taken of Auschwitz by the Allies show no traces of mass incinerations in pits. Aside from the above arguments, we have also explained other reasons that would show the mass incinerations alleged to have taken place in open pits to be impossible.[203]

However, this is by no means to say that no incinerations were carried out in Birkenau in the open air - on pyres or in rudimentary open ovens.

One may reasonably assume that in late 1941, when the mortality rate in Auschwitz rose to frightening proportions, many bodies were taken to Birkenau and buried there in mass graves. According to the Mortuary Book and the Book of the Dead, 1,358 inmates and 3,726 Soviet prisoners-of-war died in November 1941, a total of 5,084 people, 169 per day on average. At that time the crematorium of the Main Camp had only two ovens whose maximum capacity altogether was 84 bodies per day and which, on top of everything else, had sustained some damage.[204] The coke deliveries to the crematorium also prove that only a portion of the deceased inmates could have been cremated. From November 1, 1941 to January 31, 1942, the crematorium received 93.6 metric tons of coke, which would have sufficed for 3,000 bodies at the very most; however, a total of 9,355 inmates died during that period. In the following months the crematorium could just barely handle the cremation of the people who died in the Main Camp. On March 1, 1942, the Soviet prisoners-of-war were taken to Birkenau.[205] On August 6, the inmates of the Women's Camp, which had been opened on March 26, were also transferred there.[206] From March 1, 1942, to February 28, 1943, 14,515 male inmates died in the Main Camp and were registered in the Mortuary Book, and several thousand female inmates also died, but during this same time only 373.5 metric tons of coke were supplied to the crematorium, which would have sufficed for the cremation of at most some 12,200 bodies. All the bodies of inmates who died in Birkenau were buried in mass graves.

In the following months the mortality rate rose sharply due to the dreadful typhus epidemic that had broken out in acute form in July 1942. As a consequence of this epidemic the Head of the camp, Commandant Rudolf Höß, ordered the camp "completely closed off" on July 23, 1942.[207]

In other words, bodies buried in mass graves also included many thousands of typhus victims, which made sanitary conditions in Birkenau even more catastrophic, especially if one considers the high water table of Birkenau, which must have swamped the graves quickly. It is easy to believe Pery Broad when he writes - albeit with propagandistic embellishments - that the body toxins of the buried had contaminated the ground water in the entire area,[208] which resulted in the massive death of fish in the lakes surrounding Birkenau, particularly in Harmense.[209] And in fact the pollution by body toxins - pollution not only of the ground water but also of the soil and the air[210] - had been one of the main arguments of the proponents of cremation in the late 19th century![211]

The SS in Auschwitz countered this dreadful sanitary problem for the long term by planning the four crematoria of Birkenau (one of which - the one that was to become crematorium II - had already been planned in October 1941, but for the Main Camp) and by the efficient installation of disinfestation and delousing facilities (the Central Sauna), and for the short term by exhuming and burning the bodies.

The decision to construct the crematoria of Birkenau was made in August 1942,[164] at a time when the mortality rate averaged 270 inmates a day due to the typhus epidemic, and this with an average camp population of some 22,000 male and 10,000 female inmates (in August 1942). On the occasion of his inspection of the camp on July 17 and 18, 1942, Himmler had ordered that POW camp Birkenau's initial intended capacity of 125,000 be increased to 200,000. Under these circumstances, it is clear that the 550-per-day capacity of the Birkenau crematoria (for which the memo of March 17, 1943 provides for a daily operation time of 12 hours) was by no means exaggerated in view of potential future epidemics among a three- or four-fold greater camp population.

Little is known about the opening of mass graves and incineration of bodies contained therein. On September 17, 1942, SS-Untersturmführer Walter Dejaco, who together with his colleague Hössler had accompanied Camp Commandant Rudolf Höß to Litzmannstadt (Lodz), drew up a "travel report" in which he mentioned that the purpose of the trip had been the "visual inspection of the special facility, and discussions with SS-Standartenführer Blobel about the implementation of such a facility." This special facility was almost certainly a means for incinerating bodies in the open air. Dejaco also reported that the construction materials ordered from the Ostdeutsche Baustoffwerke in Posen via "special order by Staf. Blobel" had to be delivered to Auschwitz immediately; and that the firm of Schriever & Co. in Hannover had to supply a "ball grinder for substances".[212] This was most likely a device for grinding up the residue left after incineration.

According to Danuta Czech's Auschwitz Chronicle, 1939-1945, incineration of exhumed bodies began on September 21,[213] which seems quite credible, and ended in November. It is not known how these bodies were burned, but most definitely not in burning pits. Mass graves were almost certainly located to the southwest of the "temporary earth basin", about 650 ft. west of what was to become Sector BIII of Birkenau, since the air photos from 1944 - specifically those from May 31 - show traces of four huge, parallel trenches in that area. (See the chapter by J. C. Ball, this volume.)

The majority of the inmates who died between September 23, 1942 and the opening of the crematoria were also burnt in the open air.

However, if traces of mass cremations of human beings are in fact found in the vicinity of the former camp Birkenau,[214] this does not in any way mean that the camp was the site of mass murders."

Tinnitus, jag har nämnt något om nedanstående märkliga rättegång i Auschwitztråden, men eftersom det är en av Herren välsignad monologtråd så fick jag ingen respons från gasningsförespråkarna på forumet.

Du nämner ofta som om det vore ett verifierat faktum att man har "originalritningar till gaskammarna i Auschwitz", vilket förstås inte är sant: det man har är ritningar till de bårhus och krematorier dit den tekniskt absurda mytologin, grundad på traumatiserade och hämndlystna fångars ryktesspridning, förlägger denna "gasning". 1970 hölls en rättegång i Wien i hopp om att få männen bakom konstruktionen av dessa bårhus och krematorier fällda för sin Uppenbara Ondska och Ogudaktighet - men det gick inte som skådeprocessens regissörer hoppats, de frikändes tack vare "vittnens" svammel och expertutlåtanden som deklarerade att dessa byggnader inte konstruerats för "gasning", och nu är handlingarna från denna rättegång tydligen inte tillgängliga för offentlig granskning: varför?

http://vho.org/tr/2004/3/Lueftl294f.html

"---The accused did not contradict the orthodox historiography about the camp Auschwitz, which should not be surprising in light of the fact that any attempt to do so would have been utterly hopeless and would have led to intensified punishment. However, Walter Dejaco claimed that during the planning and construction of the crematoria[10], he did not know anything of their alleged future utilization as tools of mass murder, while Fritz Ertl stated that he attempted to delay the completion of the crematoria through inner resistance.[11]

Contrary to many other trials against so-called National Socialist violent crimes, the media's interest in these trials was relatively minor. Thus, the Vienna newspaper Die Presse evidently did not report about it, and the trial itself took place before a mostly empty court room.[12]---

A construction expert testified before the court that the plans submitted during the indictment are identical to the original construction plans of the crematoria in Auschwitz from Poland, as submitted to the court.[19]

This last piece of information is quite interesting, since it indicates that the revisionist allegation that criminal courts never use material evidence is false. At least in this trial a construction specialist was requested for his expertise. This construction expert who testified during that trial got in touch with the author of this article and informed him that he had explained more than just the identity of the original plans with the copies, which were in the public prosecutor's hands. He had to answer basically two questions put to him by the court:

Do the plans indicate that these were gas chambers? His answer was: No.

Could the accused infer from the plans that they could be transformed later into gas chambers? Here also was the answer: No.

Walter Dejaco and Fritz Ertl were thus acquitted. The public prosecution did announce an appeal,[20] but did not follow through with it. Despite protests no further measures against the two acquitted architects were taken. In the Vienna Auschwitz trial a well known construction specialist prepared an expert opinion. The material evidence did not indicate mass killings with poison gas.

Question: Is this the reason why the files of the trial described here cannot be found?"

Så om man ritar en vanlig villa, och på ritningen skriver vardagsrum för ett av rummen, men sen efter ett par år hivar ut bokhylla soffa och TV och istället bubbar in dubbelsäng och några garderober. Vad används rummet till då? Sovrum eller vardagsrum? Vad är rummet oavsett vad det står på den ritning som finns för rummet?


Sen till traqmset om rättegångarna som frikände de som byggde de rum som sen kom att användas som gaskammare.

Om nazisterna beställt jobb för att bygga vad de kallade likrum på ritningarna, så utförde givetvis leverantörerna jobbet så som nazisterna önskade. Ville nazisterna ha överdimensionerade ventilationssystem mm. i bara vissa av dessa utrymen och inte i de andra, så skiter väl en leverantör/byggherre fullständigt i det så länge de bara får betalt. För dem är det ändå enligt papprena ett likrum.

Och därför kan de även bli svårt att få dem fällda för medhjälp, därför att de har bara enligt papprena sett dessa utrymmen som likrum. Vad de sen kanske ändå innerst inne har förstått är svårt att bevisa.

Leverantör/byggherre kan sen inte som en självklarhet ställas till svars för vad kunden sen använder dessa utrymmen till. Lika lite som Järnhandeln kan ställas till svars för att ha sålt morakniven till killen som sen högg ihjäl sin fru.

Så dina slutsatser i saken är än en gång värdelösa dimridåer som skulle passat som hand i hanske på nazistaraben Assmed Rahmi's Radio Islam.



Dr Tinnitus

Tyskarna hade i sina läger avlusningskammare för bekämpning av tyfusspridande insekter. Om de velat försöka sig på att gasa judar skulle de förstås ha begagnat den designen, endast i större skala. Men något sådant ägde inte rum, nej, enligt din och andra hatpropagandisters fantasier så tog de vanliga utrymmen (bårhuslokaler) som genom läckande gas via de högst ordinära dörrarna skulle ha dödat de som arbetade i krematorierna (sprängt hela skiten i luften, eftersom cyanvätegas är så brandfarligt!), rum där inga vedertagna anordningar för att vädra ut gasen från på ett sätt som tycks ha varit nödvändigt för att handskas med desinfektionsgasning av kläder existerade...Ja du, hela idén är sinnesrubbad och grundligt diskrediterad, synd att Utrotningsförkunnarna inte hade bättre reda på sig innan de började sprida detta ohållbara skitprat.


Om vi bortser från dina obligatoriska försök till smutskastning, som inte tycks upphöra vad än administrationen ber oss om i fråga om ett bättre debattklimat och ärligare tag, så har du uppenbarligen inte läst artikeln, alternativt inte förstått vad du läser:

Dejaco och Ertli var själva givetvis nazister, de var Waffen SS-officerare, och Dejaco stod även åtalad för "grymheter" mot fångar, som dock inte kunde styrkas eftersom det tydligen bara rörde sig om hörsägensuppgifter och han överhuvudtaget inte kunde identifieras av "vittnen". Dejaco och Ertl var alltså, eftersom de tidvis vistades i lägret och sysslade med underhåll av de faciliteter de dirigerat byggandet av, mycket medvetna om att deras krematorier och bårhus inte användes till denna tekniskt ogenomförbara "gasning" som lögnarna efter kriget fabulerat om.

http://vho.org/tr/2004/3/Lueftl294f.html

"---The trial against Walter Dejaco and Fritz Ertl was a little different. It took place before the Superior Criminal Court in Vienna between January 1 and March 10, 1972, under the presiding judge Dr. Reisenleitner.[2] Both defendants were officers of the Waffen-SS during the war and as such were at times involved in the design, construction, and maintenance of the crematoria of the Auschwitz-Birkenau camp. Because according to today's official historiography these buildings served for the mass murder of European Jews, both were accused by the Austrian public prosecutor of having at least indirectly participated in the planning and execution of this crime.

The trial files are allegedly no longer accessible in the Vienna courthouse. However, a short review of this trial will be attempted, based on newspaper articles. Judging by these reports, this trial was in line with the other trials about actual or alleged violent NS-crimes regarding external circumstances as described by Köhler:[3]

The accused were prejudged as "contractors of the mass murder,"[4] and the trial against them was called a "a monster trial."

The press reported untruthfully:[5]

"A construction drawing by Dejaco of both large gas chambers with his signature exists."

Plans of the Auschwitz-Birkenau camp were displayed in the courtroom, in which

"clearly the crematoria, the gas chambers, the barracks and the infamous ramp [...]"[5]

were allegedly drawn, although no plan has yet been found, on which the words "human gas chamber" are written or from which use as gas chambers could be indirectly construed.---"

Och varför dessa rättegångshandlingar, från en skåderättegång som "misslyckades" inte är offentligt tillgängliga skulle jag som sagt gärna se att du försöker ge en förklaring till.

Hur kan du påstå att jag smutskastar på nåt vis?

Jag förklarar att dina påståenden är värdelösa dimridåer, vilket de in fakto är. Likaså passar de utmärkt på Ramis hemsida. Och vad jag förstått så har du inget emot Rami? Ni verkar vara mer eller mindre själsfränder om ser till hur du håller Rami om ryggen.

Sen till sakfrågan.

Du far med osanning och falska påståenden ännu en gång.

Var har du fått det där med läckande dörrar ifrån?

Kan de vara så att du och Stevie Wonder har samma optiker?

Det har flera gånger i trådarna påtalats att det finns beslagtagna autentiska nazistiska domument på deras beställningar av gastäta dörrar med titthål av extra tjockt glas med kraftigt skyddsnät på insidan mot de gaskammare som är de rum som sen kom att användas till massavrättningar. Det finns likaså dokumenterat arbetsrapporter från monteringen av dessa, liksom att de finns med på inventarielistor.

Likaså finns det bilder på tillsynes normala dörrar men som har ett spår för montering av tätningslist för att göra den stängda dörren gastät.

Likaså har vi beskrivit att det inte är några som helst tekniska hinder eller problem att kamoflera en dörr så att den ser ut som en vanlig dörr men egentligen är en invändigt förstärkt dörr och gastät. Det går utmärkt bra att sätta träfanér utan på en ståldörr och göra så den ser ut som vilken vanlig dörr som helst, ja nazisterna hade ju även ett klart motiv till det.

Släktingar till mig har ett gammalt stort kassaskåp som ser ut som ett vanligt träskåp, just för att det har klätts med trädetaljer, fanér och målats med träådring på utsidan. Gissa om inbrottstjuvarna för 20 år sen blev snopna när de högg yxan i det på jakt efter värdesaker.


Vad gäller ritningarna på vissa faciliteter så är de givetvis av vikt för en brotsutredning mm. men absolut inte ensamt avgörande. Utan det som vagör är vad man kan få fram att faciliteterna faktiskt har används till, vilket man har kunnat med t ex. fallet Auschwitz.

Om ritningarna var de enda sanningarna så kan man heller inte säga att lik har legat, för på ritningarna är det bara just likrummen som heter just lik-....

Men alla vet att man stundom lade lik där man hade plats, även om det var utanför dessa på ritningen benämnda likutrymmena.


Dr Tinnitus