Alla eventuella universum upprepas?

Ber om ursäkt för min dåliga rubrik.

Hur som helst. Om oändligheten koncentreras i en enda punkt, vilket leder till expansionen av rummet, borde väl alla eventuella universum skapas exakt likadant? Om alla universum börjar på detta sätt, varför skulle något universum bli olikt ett annat?

Inom detta synsätt är allt matematik inte sant? Allt skulle gå i teorin att beräkna för att allting går att beräkna. 4 + 3 kommer alltid att bli 7, sen blir det mer komplext men ändå fullt logiskt. Vi tror att vi har valmöjligheter men alla val vi gör är resultatet av våra gener och våra intryck från vår miljö. Vi styrs av matematik, hela universum styrs av matematik.

Om den första "beräkningen" sker på samma sätt i alla universum borde väl alla universum vara exakt likadana? Finns exakt samma galaxer, exakt samma solsystem, exakt samma planeter, exakt samma livsformer etc etc, ända till molekylnivå?

Jag tycker detta låter rätt logiskt om man ska utgå från att världen finns, är matematisk och inte handlar om riktig slump, att matematiken är det rådande och att universum skapades genom singulariteten. Vissa talar om slump inom detta synsätt, men vilka lurar ni? Bara för ni inte förstår hur allt fungerar betyder det inte att det är slump? Har man alla variabler och kunskap i ekvationen kommer man kunna beräkna även det ni kallar för slump.

Gör jag någon tankevurpa någonstans eller något annat felaktigt?

Denna video kan vara av intresse.

http://www.youtube.com/watch?v=fJqpN...ure=plpp_video

Det finns ytterligare videon där Brian Greene diskuterar detta ämne om du söker på youtube och ted.com

Det beror helt på detaljerna. Det kan uppstå spontan symmetribrytning som i någon mening är "oändligt känsligt" för små variationer.


Om det nu finns flera universum, vad har du för teori som säger att de skulle skapas med identiska initialvillkor? Du verkar ta detta för givet.

Om Universum är oändligt, bör det ju finnas oändliga variationer i detta universum, dvs att det finns oändliga kopior av varje galax, stjärna, planet och levande varelse. Var på det då finns oändliga variationer av det olika kopiornas öden.


Om universum inte är oändlig, men att det finns parallella universum, bör samma princip råda då som tidigare, dvs oändliga variationer av "samma" universum.

Varför det? Kan det inte bara vara död mineral och gas i oändlighet?

Det du talar om här påminner mig om Barbours modell för tiden. Jag har inte läst ut hans The End of Time, men som jag tolkar det kan vi tänka oss en mängd av alla möjliga konfigurationer. Om vi ordnar den, så har vi vid en punkt i modellen ( vi kan tänka oss den som två-dimensionell, men den kan ju egerntligen ha ett oändligt antal dimensioner) den allra enklaste möjliga konfigurationen.

När vi nu går från denna den allra enklaste möjligheten ( en enda punkt kanske?) till alla möjliga mer komplexa konfigurationer, får vi en oändlig mängd olika möjliga världar, och deras kausala/tidsmässiga 'utveckling'.

http://www.youtube.com/watch?v=WKsNraFxPwk#t=13m