2011-12-11, 02:30
#1
(POST 1 I EN SERIE AV 2)
Tjena, här är en kille på trettio jordsnurr som inte varit riktigt beng på mycket länge nu (läs: år).
Men saker har varit extremt knivigt och minst sagt påfrestande drygt sista månaden här hemma (läs: med olycker i frugans familj och även med min ängel själv (frugan)).
Testade först ibörjan när allt slog överbord och bara ta lite gammla droppar som låg liggande (theralen 5ml x 2 dagligen) för att plåstra om de mest akuta såren liggandes i själen.
Och visst har dom en liten charm men det räker inte på när hela vägen fram...
Så efter ett tag besluta jag mig att ta till flaskan igen (trotts att vi har ett bråkigt förflutet).
Men utan direkt stor framgång som lungnandet av mitt nu febrillt tänkande och söndertrasade huvud, som mest bara små små stunder av lungn hur packad jag än blev...
Då läget inte förbättras utan mer och mer skit bara inträffar så beslutar jag att det (trotts min frus förbjudit det) dags att träffa en gammal vän, cannabis.
Cannabis och jag har hade en ändå bra relation under några år men sen tacka vi varandra och sa adjö då passionen inte fanns längre och jag valde att sattsa på frugan heltid.
Hur som helst efter lite om och men så sitter jag tillslut där med fröken grön i handen och packar den nu avdammade gammla bongen.
Ett två och tre djupa och pang då var man tillbaka i dimmornas land.
Samma problem som med spriten dock = bara små korta korta stunder av frid och ro trotts att jag ändå rökte mig extremt skev gång efter gång...
Fas 4:
Sitter nu med en karta imovane några 100mg lergigan forté och sobril.
Tar självklart inte allt på en gång men ändå en riktig hästkur.
Nåväl ingen total avslappning på långa vägar (även om det hjälpte bäst hittills)...
Tiden går och saker blir bara tyngre och jobbigar istället för att vända.
Är på väg ut ur hemmet för att ta en promenad och att skingra tankarna klockan står 22:30 och det är fredag kväll det känns inte särsklilt roligt.
Kan dock inte sitta hemma och titta på tv/data längre då tankarna bara krettsar kring oro över hur saker med otur kan bli i framtiden med familjen totalt snurrandes i huvudet nonstop.
Har gott lite i tankarna på att försöka ge en opiat typ sub chansen (har bara testat tram och xanor tidigare i ungdomen).
Men det känns inte som att jag kan använda min bardomsvän(kran) till det (speciellt inte efter allt annat han styrt upp sista veckorna).
Nån annan stabil kran har jag inte direkt läglig heller i dagsläget så skall jag styra upp något blir det nog tyvärr i sånt fall centralen, plattan, klara kyrka eller fatbursparken vilket känns som att ta saker till en helt ny inte så trevlig nivå från att varit helt vitt i flera år rätt nyligen :-(
Hur som helst tillbaka ditt vi var:
Tar hissen ner och ut ur porten till gatan öppnar dörren och ögonen för att till min förvånan där står en gammal bekant som jag inte sett i byggden på mycket mycket länge (som varken ser ren eller nykter ut dock).
Jag försöker först undvika honom då jag inte har ork att stå och babbla då min hjärna bara vill ha frid (men frid är inte alltid synonymt med detsamma som att få vila vet jag nu idag).
Självklart ser han mig ändå och börjar gasta och gårma efter mig och mitt namn.
Först tänker jag ignorera allt och låsas som det regnar, men samvetet och nyfikenheten tog överhand och jag vände mig åt hans håll med ett överraskatt tjena mannen det var länge sen dravel i någon minut innan hans lilla fråga poppa upp: Har du testa super skunk doppat i syra?
Jag blir bara rätt paff och mållös nån sekund innan jag hostar fram ett, nej det tror jag inte.
Var på svaret blir, är det inte dags då att göra det då nu i vår ålder?
Under inga omständigheter annars hade jag svarat ja på detta, då jag inte är helt stabil själv mentalt redan innan allt djävla oflytt som nyligen hänt (sånna våghalsiga saker har jag inte gjort sen i tonåren).
Men som ur någon inre dessperation kommer det ut ett:
ja va fan varför inte!
Vilket jag sen efter får svaret:
det är inte helt gratis men du skall få det för inköpspris.
Okej säger jag lite travande varpå han vänder på klacken och sticker till en minst sagt väldigt skum parkerad bil parkerad på gatan längre bort med nåt som ser ut som en nedrökt pundare i.
Efter lite fumlande och lite vanlig pundar paranoia vänder sig min "polare" helt tvärt om och vinkar ditt mig.
Mitt hjärta börjar gå på dubbla slag och jag tänker för mig själv va fan jag gett mig inpå!
Väl där var det bara tydligen att räcka över "kompisdegen" 100:- samt med pundarnas ansiktuttryck skall vi inte splita på rakten alla tre nu eller??
Mitt förnufft säger åt mig att jag defentivt bara borde spela dum vända mig om och gå.
Men mitt huvud hinner inte säga mig många saker till innan jag sitter i bilen med vad det verkar som då dels min "vän" och hans "vän" båda uppenbart så här på lite närmare håll i en upplyst bil helt klart två riktiga horse pundare.
Efter bara nån sekund börjar snacket om intresset för min halskedja i silver (är den äkta osv) jag intygar att den bara är i plåt och till min förvåning köper dom storyn och går vidare (tyligen två väldigt maxade pundare på gott och ont säkert).
Nåväl fram med "kompis spliffen" doppad i ren galenskap.
Den skickas runt grundligt ner blaskad av två pundare och mig och resten är? Ja jag vet faktiskt inte vad resten är ingen vet egentligen till 110% vad som har hänt..
Som jag minns det så kändes jag inget alls och sen sa det bara pang (och det är nog det ända jag minns relativt säkert).
Direkt innan spliffen tror jag mig verkligen verkligen minnas att klockan stog på 22:50 och vi alla blev (enligt mig) rätt skeva och snacka ett bra tag med varandra hade lite sköna skratt tillsammans osv men när jag tillslut netutralt kunde kliva ur bilen efter vad det kändes som en och en halv vecka hade förflutit och jag väl nu lyckats fly då jag tittar igen på klokan och till min stora förvånad står klockan nu bara på 22:55!
Snacka om helt djävla bisarrt då jag kunde svurit på att jag minst varit i bilen 2-3timmar!
Nåväl efter den chocken tar jag mig sakta ned för gatan hemåt igen efter lite traskande i vad som känns som känns som max 30sekunder står det nu på klockan att den nu är 00:30...
Jag registrerar att något står riktigt fel till men jag är ändå inte så orolig.
Mitt när minne sviker mig bara mer och mer och jag kommer inte ihåg någonting alls mera än till slut två ord i följd max (det måste tydligen oroat mig lite för jag väljer att slå på mobilens kamera och video filma mig själv sägandes detta (om en väldigt otydligt) så jag/nån skall kunna veta vad som händer med mig om nåt går snett).
Sen mins jag att min fru sätter sig bervid mig på mitt på gatan fast med min mammas ansikte, vilket inte känns rätt men inte så farligt det heller, sen blir det tomt igen och jag är alldeles själv igen.
Lite noja och hemkärlek kombinerat får mig att ta upp telefonen för att ringa hem, men den laggar och vägrar sätta på sig och alla moment känns som det tar 30-40sekunder minst (funkar perfekt direkt när jag nyktra igen), så jag anntar att jag inte uppfattade tiden riktigt som man brukar om vi säger så..
Orkar inte joxa vidare med mobilen mera sen och tänkte i ren ilska slänga den i vägen men efter som jag gjort det med många mobiler när jag varit på lite lyran tidigare hinner jag bromsa mig själv och tänker på hur mycket jag alltid ångrar det efteråt.
Väl efteråt detta minns jag sen bara att jag står hemma på balkongen helt naken med hög musik på stereon och dansar som en vettvilling (det gorde mig minst sagt lite ångestfylld, men jag kan se att det inte är mer än 10 minuter tidigare som jag spela in videon på mig tidigare och videon nu efter jag gick in från balkongen och skriker i telefonens videofil att det var i pitbullens namn (va fan det nu betyder?).
Sen kommer tydligen frugan in i kåken hem från syrran sin relativt omgående och jag spyr tydligen direkt ut hur mycket hallisar och maxad jag är samt är helt naken och iskallt i hela lägenheten samt med max volym på stereon.
Pratade tydligen väldigt friskt om hur jag befan mig i tre olika universum och hur allt luktade rött och mörklila om vart annat och att man visst kan se ljud precis som fladdermöss.
Jag var tydligen ändå väldigt svår kontaktad då jag bara mindes några sekunder vad vi prats om och att jag hela tiden kom tillbaka till frågan om hon tyckte jag hade gjort något fel.
Frugan hade då direkt omgående ringt pizzabudet i hopp omu att jag skulle nyktra till efter jag får i mig mat (fat chance, host host).
Och jag var tydligen väldigt orolig att det var psyk/polis/jour eller liknande hon ringt och inte "pizza storkarna" som jag av nån sjuk anledning gick och sa konstant ett tag enligt frugan.
När jag inte nyktra efter maten ringde hon tydligen morsan som var där på ett knyk (sa till bägga att jag var spikad men vid god vigör så dom lätt mig hållas utan att ringa psyk för hemleverans av bältes säng).
Tjena, här är en kille på trettio jordsnurr som inte varit riktigt beng på mycket länge nu (läs: år).
Men saker har varit extremt knivigt och minst sagt påfrestande drygt sista månaden här hemma (läs: med olycker i frugans familj och även med min ängel själv (frugan)).
Testade först ibörjan när allt slog överbord och bara ta lite gammla droppar som låg liggande (theralen 5ml x 2 dagligen) för att plåstra om de mest akuta såren liggandes i själen.
Och visst har dom en liten charm men det räker inte på när hela vägen fram...
Så efter ett tag besluta jag mig att ta till flaskan igen (trotts att vi har ett bråkigt förflutet).
Men utan direkt stor framgång som lungnandet av mitt nu febrillt tänkande och söndertrasade huvud, som mest bara små små stunder av lungn hur packad jag än blev...
Då läget inte förbättras utan mer och mer skit bara inträffar så beslutar jag att det (trotts min frus förbjudit det) dags att träffa en gammal vän, cannabis.
Cannabis och jag har hade en ändå bra relation under några år men sen tacka vi varandra och sa adjö då passionen inte fanns längre och jag valde att sattsa på frugan heltid.
Hur som helst efter lite om och men så sitter jag tillslut där med fröken grön i handen och packar den nu avdammade gammla bongen.
Ett två och tre djupa och pang då var man tillbaka i dimmornas land.
Samma problem som med spriten dock = bara små korta korta stunder av frid och ro trotts att jag ändå rökte mig extremt skev gång efter gång...
Fas 4:
Sitter nu med en karta imovane några 100mg lergigan forté och sobril.
Tar självklart inte allt på en gång men ändå en riktig hästkur.
Nåväl ingen total avslappning på långa vägar (även om det hjälpte bäst hittills)...
Tiden går och saker blir bara tyngre och jobbigar istället för att vända.
Är på väg ut ur hemmet för att ta en promenad och att skingra tankarna klockan står 22:30 och det är fredag kväll det känns inte särsklilt roligt.
Kan dock inte sitta hemma och titta på tv/data längre då tankarna bara krettsar kring oro över hur saker med otur kan bli i framtiden med familjen totalt snurrandes i huvudet nonstop.
Har gott lite i tankarna på att försöka ge en opiat typ sub chansen (har bara testat tram och xanor tidigare i ungdomen).
Men det känns inte som att jag kan använda min bardomsvän(kran) till det (speciellt inte efter allt annat han styrt upp sista veckorna).
Nån annan stabil kran har jag inte direkt läglig heller i dagsläget så skall jag styra upp något blir det nog tyvärr i sånt fall centralen, plattan, klara kyrka eller fatbursparken vilket känns som att ta saker till en helt ny inte så trevlig nivå från att varit helt vitt i flera år rätt nyligen :-(
Hur som helst tillbaka ditt vi var:
Tar hissen ner och ut ur porten till gatan öppnar dörren och ögonen för att till min förvånan där står en gammal bekant som jag inte sett i byggden på mycket mycket länge (som varken ser ren eller nykter ut dock).
Jag försöker först undvika honom då jag inte har ork att stå och babbla då min hjärna bara vill ha frid (men frid är inte alltid synonymt med detsamma som att få vila vet jag nu idag).
Självklart ser han mig ändå och börjar gasta och gårma efter mig och mitt namn.
Först tänker jag ignorera allt och låsas som det regnar, men samvetet och nyfikenheten tog överhand och jag vände mig åt hans håll med ett överraskatt tjena mannen det var länge sen dravel i någon minut innan hans lilla fråga poppa upp: Har du testa super skunk doppat i syra?
Jag blir bara rätt paff och mållös nån sekund innan jag hostar fram ett, nej det tror jag inte.
Var på svaret blir, är det inte dags då att göra det då nu i vår ålder?
Under inga omständigheter annars hade jag svarat ja på detta, då jag inte är helt stabil själv mentalt redan innan allt djävla oflytt som nyligen hänt (sånna våghalsiga saker har jag inte gjort sen i tonåren).
Men som ur någon inre dessperation kommer det ut ett:
ja va fan varför inte!
Vilket jag sen efter får svaret:
det är inte helt gratis men du skall få det för inköpspris.
Okej säger jag lite travande varpå han vänder på klacken och sticker till en minst sagt väldigt skum parkerad bil parkerad på gatan längre bort med nåt som ser ut som en nedrökt pundare i.
Efter lite fumlande och lite vanlig pundar paranoia vänder sig min "polare" helt tvärt om och vinkar ditt mig.
Mitt hjärta börjar gå på dubbla slag och jag tänker för mig själv va fan jag gett mig inpå!
Väl där var det bara tydligen att räcka över "kompisdegen" 100:- samt med pundarnas ansiktuttryck skall vi inte splita på rakten alla tre nu eller??
Mitt förnufft säger åt mig att jag defentivt bara borde spela dum vända mig om och gå.
Men mitt huvud hinner inte säga mig många saker till innan jag sitter i bilen med vad det verkar som då dels min "vän" och hans "vän" båda uppenbart så här på lite närmare håll i en upplyst bil helt klart två riktiga horse pundare.
Efter bara nån sekund börjar snacket om intresset för min halskedja i silver (är den äkta osv) jag intygar att den bara är i plåt och till min förvåning köper dom storyn och går vidare (tyligen två väldigt maxade pundare på gott och ont säkert).
Nåväl fram med "kompis spliffen" doppad i ren galenskap.
Den skickas runt grundligt ner blaskad av två pundare och mig och resten är? Ja jag vet faktiskt inte vad resten är ingen vet egentligen till 110% vad som har hänt..
Som jag minns det så kändes jag inget alls och sen sa det bara pang (och det är nog det ända jag minns relativt säkert).
Direkt innan spliffen tror jag mig verkligen verkligen minnas att klockan stog på 22:50 och vi alla blev (enligt mig) rätt skeva och snacka ett bra tag med varandra hade lite sköna skratt tillsammans osv men när jag tillslut netutralt kunde kliva ur bilen efter vad det kändes som en och en halv vecka hade förflutit och jag väl nu lyckats fly då jag tittar igen på klokan och till min stora förvånad står klockan nu bara på 22:55!
Snacka om helt djävla bisarrt då jag kunde svurit på att jag minst varit i bilen 2-3timmar!
Nåväl efter den chocken tar jag mig sakta ned för gatan hemåt igen efter lite traskande i vad som känns som känns som max 30sekunder står det nu på klockan att den nu är 00:30...
Jag registrerar att något står riktigt fel till men jag är ändå inte så orolig.
Mitt när minne sviker mig bara mer och mer och jag kommer inte ihåg någonting alls mera än till slut två ord i följd max (det måste tydligen oroat mig lite för jag väljer att slå på mobilens kamera och video filma mig själv sägandes detta (om en väldigt otydligt) så jag/nån skall kunna veta vad som händer med mig om nåt går snett).
Sen mins jag att min fru sätter sig bervid mig på mitt på gatan fast med min mammas ansikte, vilket inte känns rätt men inte så farligt det heller, sen blir det tomt igen och jag är alldeles själv igen.
Lite noja och hemkärlek kombinerat får mig att ta upp telefonen för att ringa hem, men den laggar och vägrar sätta på sig och alla moment känns som det tar 30-40sekunder minst (funkar perfekt direkt när jag nyktra igen), så jag anntar att jag inte uppfattade tiden riktigt som man brukar om vi säger så..
Orkar inte joxa vidare med mobilen mera sen och tänkte i ren ilska slänga den i vägen men efter som jag gjort det med många mobiler när jag varit på lite lyran tidigare hinner jag bromsa mig själv och tänker på hur mycket jag alltid ångrar det efteråt.
Väl efteråt detta minns jag sen bara att jag står hemma på balkongen helt naken med hög musik på stereon och dansar som en vettvilling (det gorde mig minst sagt lite ångestfylld, men jag kan se att det inte är mer än 10 minuter tidigare som jag spela in videon på mig tidigare och videon nu efter jag gick in från balkongen och skriker i telefonens videofil att det var i pitbullens namn (va fan det nu betyder?).
Sen kommer tydligen frugan in i kåken hem från syrran sin relativt omgående och jag spyr tydligen direkt ut hur mycket hallisar och maxad jag är samt är helt naken och iskallt i hela lägenheten samt med max volym på stereon.
Pratade tydligen väldigt friskt om hur jag befan mig i tre olika universum och hur allt luktade rött och mörklila om vart annat och att man visst kan se ljud precis som fladdermöss.
Jag var tydligen ändå väldigt svår kontaktad då jag bara mindes några sekunder vad vi prats om och att jag hela tiden kom tillbaka till frågan om hon tyckte jag hade gjort något fel.
Frugan hade då direkt omgående ringt pizzabudet i hopp omu att jag skulle nyktra till efter jag får i mig mat (fat chance, host host).
Och jag var tydligen väldigt orolig att det var psyk/polis/jour eller liknande hon ringt och inte "pizza storkarna" som jag av nån sjuk anledning gick och sa konstant ett tag enligt frugan.
När jag inte nyktra efter maten ringde hon tydligen morsan som var där på ett knyk (sa till bägga att jag var spikad men vid god vigör så dom lätt mig hållas utan att ringa psyk för hemleverans av bältes säng).
