Om synden, döden och evolutionen

En fråga till er kristna på forumet som både tror på Paulus undervisning och om synd, död och på evolutionen. De flesta kristna håller Paulus undervisning i bland annat romarbrevet om synden och döden som rena sanningar, eftersom hela det kristna budskapet (menar man) hänger på dogmerna om synd, död, lag, evangelium, rättfärdiggörelse osv. Samtidigt tror jag att de flesta kristna också erkänner evolutionen som en sanning, men det är jag inte lika säker på.

Om man tror på naturvetenskapens världsbild och på evolutionen så erkänner man att levande ting har levt och dött i miljarder år, långt innan människan existerade. Om man tror på Paulus undervisning så tror man att döden kom in i världen när människan syndade. I mitt huvud blir det raka motsättningar. Döden påstås ha funnits innan människan och döden påstås ha kommit in i världen när människan gjorde entre.

Så. Hur förstår ni detta?

Detta att man tror på evolutionsteorin och bibeln är motsägelsefullt, så dessa "kristna" som tror på evolutionsteorin kan inte tro på bibeln.

Att evolutionen existerar är ju dock inte samma sak som att man accepterar abiogenesis som förklaringsmodell.

Kan du förklara vidare. Jag är inte biolog eller ens naturvetare.

Paulus skulle inte hålla med mig, men jag tänker såhär:
Människan är en självmedveten varelse. Vi har insikt om oss själva som individer och kan därtill se oss själva utifrån hur vi tror att andra ser oss. Dessutom har vi insikt om att vi ska dö, vilket till stor del förhindrar oss att till fullo leva här och nu (vi kan förvisso diskutera huruvida andra djur har ett liknande medvetande eller hur de verkligen lever här och nu, men vi lämnar det resonemanget för tillfället).

Detta skapar oro, existentiell ångest och trauma hos människan. Man kan säga att det är att vara människa. Detta 'hål i våra hjärtan' är vad man skulle kunna kalla arvssynden. Ur ett bibliskt perspektiv hade Adam och Eva inte vetskap om detta förrän de åt av kunskapens träd. När de fick tillgång till insikten blev de varse om sin egen nakenhet och inte minst sin förgänglighet (det är min egen tolkning).
Vi skulle kunna jämföra det med 'the dawn of man', när vi gick från apa till människa.

Så utifrån detta är alltså inte synd per automatik något ondskefullt, snarare nackdelarna med att vara människa. Vi kan bara hoppas på att få återkomma till gud, och än en gång få uppleva hur det var att leva utan denna oro och negativa självmedvetenhet. Vissa kallar det paradiset, andra är lite mer trevande. Men om man tror att Jesus är vägen till Gud, kan man plötsligt förstå tanken bakom att han dog för våra synder. Jesus blir därmed den som tar bort arvsynden, eftersom han är vägen till gud.

Det var inte döden som kom med synden, det var lidandet. Att dö fysiskt ska inte behöva innebära lidande utan är ett naturligt steg i den andliga kedjan. Nu är människan istället livrädd för döden, man är så rädd för döden så att man inte ens vågar vara sig själv och leva ut anden genom kroppen. Utan synd blir människan befriad från lidandet och det är lidandet som tolkas som död.

Den stora förvirringen beror på perspektiv.

De gamla religionernas skapelsehistorier och deras historia i allmänhet syftar inte särskilt mycket på biologisk och fysisk existens. Det är som sagt religioner, de fokuserar på människans medvetande och psyke samt övernaturliga saker och själar osv. Sen har vi det där med tideräkning, tror du att det fanns sätt för 6000 år sedan att mäta tiden på samma sätt som vi mäter den nu?

Slutligen bör man ha i åtanke att dagens bibel inte har mycket gemensamt med den ursprungliga bibeln. Omskrivningar, feltolkningar och manipulationer har ägt rum genom tiderna. Visst håller jag med om att dagens kristna är ofta är dumma och ologiska, men det beror inte på kristendomen i sig utan på hur de kristna tänker och beter sig.

Jag är inte kristen, men är väldigt intresserad av religion och studerar det.

Evolutionsteorin beskriver hur ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer.
Men den förklarar egentligen inte varför den själv finns, och varför denna drivkraft att sprida sina gener vidare är så kraftfull. Den förklarar heller inte det faktum att det kan ha funnits epoker under jordens tid, där det kan ha funnits individer/arter som var förskonade från döden.. Är det exempelvis orimligt att tänka sig att den evolutionära processen kan frambringa arter som inte kan dö? Är inte den ultimata nivån som en arts överlevnad sträcker sig mot.. Handlar inte den evolutionära processen om den starkes överlevnad?

Jag har personligen inga problem med att evolutionen kan frambringa en art av det slag som Adam och Eva beskrivs som, nämligen i ett tillstånd av odödlighet, helt nära sin skapare. För att sedan avfalla från detta tillstånd.

En annan tolkning är ju att bibeln beskriver människans uppvaknande ur djurstadiet och vårt medvetande, som för oss till ett andligt tillstånd bortom vår verklighet. Där Adam och Eva är de första som når dit, och iom denna uppenbarelse, så är denna erfarenhet något som gör att dom är de första människor som syndar. Ett djur kan inte synda, utan endast den som har nått de tillstånd som Adam och Eva befann sig i.
Adam och Eva kan därför mycket väl ha dött utan att de befann sig edens lustgård. Men, att denna erfarenhet gjorde dem medvetna om att de faktiskt kommer att dö, samt att de helt plötsligt var nakna. Denna erfarenhet skiljer oss från djuren.

Det finns många tolkningar av denna berättelse..

Så vad du gör att blanda ihop vetenskap med din vidskepelse och sen då?
Du lurar ju dig själv, du kan inte ha vetenskap på ena sidan och odödlighet på andra och sedan blanda dom...
Dom är som olja och vatten. Det fattar folk som inte är religiösa tokar.
Odödlighet är omöjligt. Evighetsmaskiner är omöjliga.
Du är bland dom farligaste kristna, för du är smart nog att verka smart för dumma...

Det finns faktiskt djur där ute som är "odödliga". Beror lite på vad ni menar med odödlighet men i alla fall djur som inte kan dö av ålder. Det finns t.o.m. en bakterie som är högst resistent till fysiskt våld och således så nära sann odödlighet man kan komma.
http://en.wikipedia.org/wiki/Biological_immortality

Jag har också sett en föreläsning på youtube (som jag inte kan hitta nu) med en av världens mest framstående biologer, som menar att människan kan öka sin livslängd potentiellt så att de kan leva oändligt länge, om vi börjar ha sex senare i livet. Kroppen är programmerad att hålla sig ung och viril fram tills vi skaffar barn, vilket idag förväntas ske innan 31 (i runda slängar) - för det är ungefär vid denna ålder (lite olika från individ till individ) som åldrandet börjar gå åt andra hållet, kroppen börjar bli svagare alltså. Självklart skulle det ta flera hundratals generationer innan vi skulle märka en ökning i livslängd genom denna metod, men denna biolog menar att det funkar och att metoden är lycka på djur på vilket man testat teorin. Synd att jag inte hittar föreläsningen igen.

Men varför är det inte fler djur som uppnått biologisk odödlighet då? Jag skulle vilja förklara det med att en varelse som är odödlig är mindre benägen att fortplanta sig, än en varelse som kanske bara lever 10-15 år. En biologiskt odödlig varelse kan lugnt vänta tills den är 100 (eller ännu mer) innan den blir intresserad, och således blir det lång tid mellan generationerna. Varelser med kort livslängd förökar sig också fortare och således för sina gener vidare till nästa generation snabbare. Detta är bara min egna förklaring utifrån vad jag vet om evolution, men jag tror mig inte sett någon officiellt text som behandlar just varför inte fler djur är biologiskt odödliga.

Jag tror och hoppas att vi hittar en metod till att leva längre som inte innebär att min blir doppfri tills sen ålder, innan den doppfria metoden ger verkan.

Talar evolutionen om för oss om människan i en viss epok inte haft ett sönderfall i organen, som leder till åldrande?
Det finns ju exempelvis djur som inte uppvisar åldersomdomstecken, tex hajar, alligatorer, och galapagossköldpaddor.
Och som luffarlasse beskriver, så verkar det ju finnas bakterier, som är i det närmaste ödligheten man kan komma? Varför skulle det vara en vidskeplighet att människan under en viss epok, ha haft liknande attribut?