2011-12-06, 13:21
#1
Medlemskapet EU har längre varit drömmen för östeuropeiska stater. Drömmen om att vara med i en europeisk organisation, vara med och bestämma och ha lika rösträtt som alla andra har varit mycket tilltalande för ex-Sovjetiska satelliter och f.d. republiker.
Många av dessa stater som Bulgarien, Rumänien, Lettland, Estland, Litauen m.fl. har faktiskt lyckats komma med och är fullvärdiga medlemmar i EU.
Frågan är dock om hela arrangemangen kostar mer än det smakar. Nej, frågan är inte om bidragen som strömmar in till deras regeringar, det handlar inte om pengar. Det handlar om människor och om hur nya eu-medborgare uppfattas av andra ”gamla” medlemmar.
När Sovjet var som starkast hade vi en stor respekt för våra grannar. Ryssar såg efter Letter och Ester och försökte ta efter deras mode, kultur och musik. Att besöka ett av dessa länder var en ära och alla som gjorde det blev mycket imponerade av deras artighet och ärlighet.
Situationen i EU är faktiskt helt omvänd. Östeuropeiska stater har blivit tätt förknippade med kriminalitet, fusk och bedrägeri. Folk som kommer därifrån uppfattas som opålitliga och otrevliga alkoholmissbrukare. Män duger endast till att jobba i byggbranschen, kvinnor som städerskor och i värsta fall som prostituerade. Ingen av mina svenska kollegor skulle aldrig våga åka till något av dessa länder i rädslan att bli rånad eller misshandlad.
Så vad hände egentligen? Man kan knappast skylla på Sovjet, det var inget fel på dem tidigare. Något hände efteråt, när ”friheten” kom. Det är också frågan om dessa människor och länder är verkligen är välkomna i unionen. Jag undrar om våra f.d. bröder och systrar har kvar sin stolthet. De blev av med en storebror med har fått en annan och den nya behandlar dem som skräp. Är det verkligen värt det? Länder förlorar sina bästa medborgare som åker till Tyskland, Frankrike, Sverige för att känna några euro. Vem kommer att bygga upp deras länder, hur kommer de att se ut i framtiden?
Det är många frågar som man kan ställa. Varningsklockor borde börja ringa hos dem som verkligen bryr sig om sina hemländer. Det kanske var bättre förr?
Många av dessa stater som Bulgarien, Rumänien, Lettland, Estland, Litauen m.fl. har faktiskt lyckats komma med och är fullvärdiga medlemmar i EU.
Frågan är dock om hela arrangemangen kostar mer än det smakar. Nej, frågan är inte om bidragen som strömmar in till deras regeringar, det handlar inte om pengar. Det handlar om människor och om hur nya eu-medborgare uppfattas av andra ”gamla” medlemmar.
När Sovjet var som starkast hade vi en stor respekt för våra grannar. Ryssar såg efter Letter och Ester och försökte ta efter deras mode, kultur och musik. Att besöka ett av dessa länder var en ära och alla som gjorde det blev mycket imponerade av deras artighet och ärlighet.
Situationen i EU är faktiskt helt omvänd. Östeuropeiska stater har blivit tätt förknippade med kriminalitet, fusk och bedrägeri. Folk som kommer därifrån uppfattas som opålitliga och otrevliga alkoholmissbrukare. Män duger endast till att jobba i byggbranschen, kvinnor som städerskor och i värsta fall som prostituerade. Ingen av mina svenska kollegor skulle aldrig våga åka till något av dessa länder i rädslan att bli rånad eller misshandlad.
Så vad hände egentligen? Man kan knappast skylla på Sovjet, det var inget fel på dem tidigare. Något hände efteråt, när ”friheten” kom. Det är också frågan om dessa människor och länder är verkligen är välkomna i unionen. Jag undrar om våra f.d. bröder och systrar har kvar sin stolthet. De blev av med en storebror med har fått en annan och den nya behandlar dem som skräp. Är det verkligen värt det? Länder förlorar sina bästa medborgare som åker till Tyskland, Frankrike, Sverige för att känna några euro. Vem kommer att bygga upp deras länder, hur kommer de att se ut i framtiden?
Det är många frågar som man kan ställa. Varningsklockor borde börja ringa hos dem som verkligen bryr sig om sina hemländer. Det kanske var bättre förr?
