Allt har en motsatt kraft

Så länge väggen inte rör sig när den trycker mot handen.

haha
Håller på att plugga lite fysik nu men jag tycker själv att jag är jävligt dålig på det :S Ville nog bara påpeka att jag inte är nåt fysikproffs

men lite på mig då

Men man kan väl inte påstå att hela jorden rör sig, om än lite? Sten och jord under sig flyttar på sig och stöter vidare på andra stenar osv osv varpå rörelsemängden bevaras.

Sten och jord flyttar på sig => jorden flyttar på sig.
Vart tar annars tenarna och jorden vägen när dom flyttar sig?

Men det blir ju självmotsägande. Om väggen inte behöver hämta energi från någon annanstans, varifrån kommer då den andra, lika stora kraften? Och hur kan en kraft bli två? Bokföringsmässigt är det högst suspekt.

Givetvis förnekar jag inte att man får ont i handen. Men det kanske är så att mystikern Newton inte var så bra på att uttrycka detta, och att hans metafysiska metaforer om krafter är motsägelsefulla.

Det blir ju inte alls motsägande. Du kanske har misstolkat vad kraft och energi betyder? Ty kraft ≠ energi. Det andra lika stora kraften kommer från en motreaktion. I detta fall en normalkraft/friktionskraft/deformation... whatever.

Missförstått och missförstått. Jag har använt mig av korrekt enhet för kraft, N, eller hur?

Ja, men det känns nästan som om du tolkar energi och kraft som samma sak, och det är det inte.

Vi tar det igen. Kraften när du slår handen i väggen är 1 N. Den lika stora motreaktionen är 1 N. Vi har alltså 2 N. Hur gick dubbleringen till, och varifrån kommer den kraften?

Slutligen tar jordklotet upp stöten. För inte fortsätter väl stenarna genom jordklotet?

Hört talas om vektoruppdelning och kraftkomposanter?
De två krafterna tar ut varandra. Den ena kraften är 1N och den andra -1N.
Det här ger svar på din fråga på ett enkelt sätt: http://www.pluggakuten.se/forumserve...ic.php?id=4815

Baalzebub,

En kraft som inte är balanserad av en lika stor motkraft leder alltid till acceleration enligt formeln a=F/m där a är accelerationen i m/s^2, F kraft i N och m massa i kg.

Tänk dig att du har en liten helikopter som står på marken på en våg (vågar mäter för övrigt egentligen kraft och inte massa). Helikoptern väger 100 kg, vilket motsvarar en nedriktad kraft på ungefär 1000 N. För att den inte ska sjunka rätt genom jorden puttar marken och vågen tillbaka på den med precis samma kraft, 1000 N. Hade vågen puttat mer hade helikoptern tryckts uppåt, hade den puttat mindre hade den sjunkit ned.

Om du nu startar motorn på låg effekt, säg 500 N, kommer rotorn att lyfta helikoptern med 500 N och vågen putta på den med 500 N - du får utslaget 50 kg på vågen. Ökas gaspådraget till 1000 N står helikoptern fortfarande stilla, men nu lyfter motorn hela tyngden och vågen ger inte längre något utslag. Den nedriktade kraften, tyngden från helikopten, balanseras helt av den uppriktade kraften från rotorn.

Ökar du motorpådraget ytterliggare till 1100 N har du en uppåtriktad kraft på 100 N som är obalanserad. Helikoptern börjar då accelerera uppåt enligt a=F/m = 100 N/100 kg = 1m/s^2. Dvs efter en sekund stiger den med 1m/s (3.6 km/h), efter två sekunder med 2 m/s (7.2 km/h) osv. Accelerationen fortsätter tills luftmotståndet byggs upp så att det motsvarar 100 N. Efter det stiger helikoptern med konstant hastighet. (tills luften börjar tunnas ut,)

Blev det klarare?