2013-04-26, 11:07
#13
Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Jag har nu läst två av dennes artiklar:
(1) http://pugio.se/wp-content/uploads/2...-avgrunden.pdf
(2) http://pugio.se/wp-content/uploads/2...r-for-Kant.pdf
--
Utifrån titeln att döma representerar (1) den "(...) slakt av postmodernism" du talar om. Är detta dina egna ord eller har du kopierat dem från vederbörandes hemsida? Någonting väldigt snarlikt ditt ursprungliga inlägg står att finna där -- kanske är sidan din? Oavsett hur det ligger till är detta min kritik av (1):
I ditt första inlägg i tråden ställer du dig frågan om det finns någon här på FB "(...) som kan såga ett enda av hans argument". Problemet i det här fallet är att det inte finns några argument att såga. Som vanligt återfinns kortfattade formuleringar om hur fånig filosof X tes Y är, men detta är ett antagande som författaren gör utan att alls motivera varför så är fallet. Det verkliga argumentet -- om det alls finns ett sådant underförstått resonemang -- är gömt bakom ett antagande som författaren tycker att alla som läser artikeln borde acceptera. På nedanstående vis beskrivs artikelns innehåll på hemsidan:
Följande stycken motsvarar författarens hela behandling av de filosofer -- och genom dem den position -- han ämnar kritisera:
Artikelns syfte är att göra narr av postmodernismen och dess mest framstående tänkare. Men detta syfte är -- som framkommer första gången 'TEXT' skrivs med versaler -- bara ett av de många antaganden som författaren bygger sina ytterligare påståenden på. Med andra ord har det som artikeln haft för avsikt att påvisa redan antagits som premiss. Denna typ av fallacy kallas av de filosofiskt bevandrade för 'Begging the question'. Följande citat från Wikipedia förklarar i ett nötskal vad författaren gjort sig skyldig till:
Alltså:
(I) Vad ska påvisas? Att postmodernismen är trams.
(II) Vad antages? Att postmodernismen är trams.
(III) I egenskap av (II) bevisas (I); att postmodernismen är trams.
Hur förödande är det att i vad som måste anses vara ett försök till akademisk litteratur begå denna typ av argumentationsfel? En grundregel för den filosofiska diskurs som bedrivs på en högre nivå än amatörmässigt svammel, är att det som kritiseras ska presenteras på ett sätt som i all väsentlighet motsvarar den ursprungliga författarens åsikter. Klarar vederbörande inte av detta anser de flesta akademiska institutioner att denne inte till fullo förstått problematiken, vilket allt som oftast leder till ett mycket lågt betyg. Fast då handlar det om studenter; inte författare som tjänar pengar på publicerade artiklar. Bör man då skratta eller gråta åt Svante Folin? Oavsett är det ett beklagligt men precist uttryck för den svenska filosofins nuvarande nivå. Om titeln 'Sveriges störste filosof' på något bisarrt vis hänvisar till 'den stereotypiska svenska flashbackfilosofen' är det i detta sammanhang en mycket passande sådan.
---
Artikel (2) får författaren att framstå som ännu mer obildad än argumentationsstrukturen i (1) gör. Den attackerar antagandet att "Filosofernas flertal anser, i likhet med den ofilosofiska allmänheten, att förnuft och känsla är antagonister", genom en bok (Descartes' Error) skriven av en neurolog vid namn Antonio Damasio. Bokens tes är att "kognitiva och emotionella processer är så sammanflätade att varje försök till en dikotomi leder till felaktiga teorier". Detta leder artikelförfattaren till slutsatsen att den också "(...) underminerar (...) hela den västerländska filosofin".
Till den 'västerländska filosofin' tror jag att vi måste räkna de världsberömda s.k. 'British Empiricists' : John Locke, George Berkeley och David Hume. Dessa filosofer lade grunden för den empiriska metod som präglar all dagens vetenskap, inklusive den som Antonio Damasios bok är baserad på. Vi ska därför vrida tillbaka klockan till 1739; det år då David Humes A Treatise of Human Nature gavs ut. Den s.k. 'Book II' av detta verk är titulerat 'Of the Passions', där bland annat känslornas relation till 'reason' eller förnuftet behandlas. Vilken roll spelar då 'The Passions' i förhållande till det rena förnuftet enligt Hume? Besvärligt nog för artikelförfattaren -- samt i viss utsträckning Damasios -- är dennes åsikt mer eller mindre identisk med deras. Hume erhöll nämligen att "reason is a slave of the passions", dvs. att känslorna styr allt det vi använder förnuftet till att uppnå; att de samarbetar med varandra. Enligt denna mycket västerländska filosof kan förnuftet alltså inte uppnå eller bedöma någonting ordentligt utan hjälp av känslorna, samtidigt som det omvända också stämmer: "'Tis not contrary to reason to prefer the scratching of my finger to the destruction of the world".
För den som läst på om den västerländska filosofin på riktigt, framstår Damasios bok mest som ett typexempel på någon som har 'reinvented the wheel'. Om Svante Folin någonsin läst Hume hade han nog aldrig skrivit sin artikel överhuvudtaget. Men som vanligt är filosofin där först, för att sedan glömmas bort i det bländande skenet av häftigare läror som 'evolutionsbiologi' och 'neurologi'. Att dessa sedan plockar upp denna filosofi utan att källhänvisa är en bedrövlig realitet. Det minsta som kan göras -- om man är en filosof värd benämningen -- är att genomgående studera filosofins historia, så att man inte av misstag distribuerar dumheter till allmänheten.
Svante Folin begår fler misstag än detta i sin artikel; särskilt i sin beskrivning av Kant och Platon. Som jag ser det finns det dock inget behov att ta upp dessa, då det redan är självklart att Folin inte besitter tillräckliga kunskaper för att skriva om det han skriver om.
Om denna Svante Folin reducerar Foucault, Lévi-Strauss och Derrida till:
Jag lånar din utmärkta modell till en "problematik" som jag avhandlade på annan plats igår.
(I) Vad ska påvisas? Att etnicitet inte är orsak till kriminellt beteende.
(II) Vad antages? Att etnicitet inte är orsak till kriminellt beteende.
(III) I egenskap av (II) bevisas (I); att etnicitet inte är orsak till kriminellt beteende.
Följande skarpsinniga reflektion hämtar jag ur detta :
Att visa någonting (eller bevisa, om man så vill)
innebär att i ett samspel mellan aktörerna A och B,
aktören A, utgående ifrån ett antal av både A och B accepterade axiom,
med hjälp av logikens regler härleder en slutsats.
Samma igen, men med andra ord :
A och B har överenskommit om att
1. logikens regler är giltiga
2. ett antal axiom är giltiga
Om A ur denna utgångspunkt, med användande av axiomen som råmaterial,
och logikens regler som transformationsverktyg
kan härleda en slutsats, S,
så har A (be)visat S.
Jag är medveten om att det är möjligt att anklaga mig för att begå brottet att inte hålla mig till ämnet.
"Hovmannens svar"
När jag får möjlighet återkommer jag till resten av ditt inlägg-
Det stycke ovanstående kritik åsyftar utgör den oväsentliga avslutningen på vad som annars är en högst detaljerad och fullständigt förödande sågning av dig och din idol. Hade mitt inlägg bestått av detta stycke och ingenting annat hade din kritik varit rättvis, men nu framstår den mest som 'grasping at straws'.
Ser jag något skäl till att utöka min granskning av vad denna pundare skrivit till dennes förståelse av Platon och Kant är detta lätt ordnat, men i nuläget finner jag ingen som helst anledning att göra det.
Så enkelt var det.
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
2013-04-26, 16:05
#14
Citat:
Ursprungligen postat av urverksapelsin
Ber att få meddela att en hemsida helt tillägnad Svante Folin nu finns ute på nätet:
http://pugio.se/
Väl mött!
http://pugio.se/
Väl mött!
Jag har nu läst två av dennes artiklar:
(1) http://pugio.se/wp-content/uploads/2...-avgrunden.pdf
(2) http://pugio.se/wp-content/uploads/2...r-for-Kant.pdf
--
Utifrån titeln att döma representerar (1) den "(...) slakt av postmodernism" du talar om. Är detta dina egna ord eller har du kopierat dem från vederbörandes hemsida? Någonting väldigt snarlikt ditt ursprungliga inlägg står att finna där -- kanske är sidan din? Oavsett hur det ligger till är detta min kritik av (1):
I ditt första inlägg i tråden ställer du dig frågan om det finns någon här på FB "(...) som kan såga ett enda av hans argument". Problemet i det här fallet är att det inte finns några argument att såga. Som vanligt återfinns kortfattade formuleringar om hur fånig filosof X tes Y är, men detta är ett antagande som författaren gör utan att alls motivera varför så är fallet. Det verkliga argumentet -- om det alls finns ett sådant underförstått resonemang -- är gömt bakom ett antagande som författaren tycker att alla som läser artikeln borde acceptera. På nedanstående vis beskrivs artikelns innehåll på hemsidan:
Citat:
Meningslösheten i kvasifilosofiska tramsläror från Seines vänstra strand, utspillt av pretentiösa nollor som Derrida, Levi-Strauss och Focault.
Följande stycken motsvarar författarens hela behandling av de filosofer -- och genom dem den position -- han ämnar kritisera:
Citat:
Ursprungligen postat av Svante Folin
Lévi-Strauss, Foucault och Derrida var de tre vise män, som skådade ljuset och insåg att "verkligheten" är en TEXT. Människor, samhällen, måltider, slaget vid Waterloo, sex, Renässansen ad infinitum -- allt är TEXTER, det vill säga språkliga artefakter.
Citat:
Ursprungligen postat av Svante Folin
Lévi-Strauss ansåg att tankars värde avgjordes av att "de var goda att tänka", alltså ett slags gastronomisk kunskapsteori.
Citat:
Ursprungligen postat av Svante Folin
Foucault menade att "sanningen" var en ren maktfråga -- "sanningens regim" omtalas i samma tonart som stalintiden eller nazismen.
Citat:
Ursprungligen postat av Svante Folin
Supergurun Derrida, som alltsomoftast drabbas av eklarerande snilleblixtar av typen att filosofkatastrofen Hegel på franska låter rätt likt aigle (örn), är den förhoppningsvis terminala "boa-deconstructorn", vars nebulöst pretentiösa svammel svårligen låter sig överträffas.
Artikelns syfte är att göra narr av postmodernismen och dess mest framstående tänkare. Men detta syfte är -- som framkommer första gången 'TEXT' skrivs med versaler -- bara ett av de många antaganden som författaren bygger sina ytterligare påståenden på. Med andra ord har det som artikeln haft för avsikt att påvisa redan antagits som premiss. Denna typ av fallacy kallas av de filosofiskt bevandrade för 'Begging the question'. Följande citat från Wikipedia förklarar i ett nötskal vad författaren gjort sig skyldig till:
Citat:
Ursprungligen postat av Wikipedia
Begging the question (Latin petitio principii, "assuming the initial point") is a type of informal fallacy in which an implicit premise would directly entail the conclusion.
Alltså:
(I) Vad ska påvisas? Att postmodernismen är trams.
(II) Vad antages? Att postmodernismen är trams.
(III) I egenskap av (II) bevisas (I); att postmodernismen är trams.
Hur förödande är det att i vad som måste anses vara ett försök till akademisk litteratur begå denna typ av argumentationsfel? En grundregel för den filosofiska diskurs som bedrivs på en högre nivå än amatörmässigt svammel, är att det som kritiseras ska presenteras på ett sätt som i all väsentlighet motsvarar den ursprungliga författarens åsikter. Klarar vederbörande inte av detta anser de flesta akademiska institutioner att denne inte till fullo förstått problematiken, vilket allt som oftast leder till ett mycket lågt betyg. Fast då handlar det om studenter; inte författare som tjänar pengar på publicerade artiklar. Bör man då skratta eller gråta åt Svante Folin? Oavsett är det ett beklagligt men precist uttryck för den svenska filosofins nuvarande nivå. Om titeln 'Sveriges störste filosof' på något bisarrt vis hänvisar till 'den stereotypiska svenska flashbackfilosofen' är det i detta sammanhang en mycket passande sådan.
---
Artikel (2) får författaren att framstå som ännu mer obildad än argumentationsstrukturen i (1) gör. Den attackerar antagandet att "Filosofernas flertal anser, i likhet med den ofilosofiska allmänheten, att förnuft och känsla är antagonister", genom en bok (Descartes' Error) skriven av en neurolog vid namn Antonio Damasio. Bokens tes är att "kognitiva och emotionella processer är så sammanflätade att varje försök till en dikotomi leder till felaktiga teorier". Detta leder artikelförfattaren till slutsatsen att den också "(...) underminerar (...) hela den västerländska filosofin".
Till den 'västerländska filosofin' tror jag att vi måste räkna de världsberömda s.k. 'British Empiricists' : John Locke, George Berkeley och David Hume. Dessa filosofer lade grunden för den empiriska metod som präglar all dagens vetenskap, inklusive den som Antonio Damasios bok är baserad på. Vi ska därför vrida tillbaka klockan till 1739; det år då David Humes A Treatise of Human Nature gavs ut. Den s.k. 'Book II' av detta verk är titulerat 'Of the Passions', där bland annat känslornas relation till 'reason' eller förnuftet behandlas. Vilken roll spelar då 'The Passions' i förhållande till det rena förnuftet enligt Hume? Besvärligt nog för artikelförfattaren -- samt i viss utsträckning Damasios -- är dennes åsikt mer eller mindre identisk med deras. Hume erhöll nämligen att "reason is a slave of the passions", dvs. att känslorna styr allt det vi använder förnuftet till att uppnå; att de samarbetar med varandra. Enligt denna mycket västerländska filosof kan förnuftet alltså inte uppnå eller bedöma någonting ordentligt utan hjälp av känslorna, samtidigt som det omvända också stämmer: "'Tis not contrary to reason to prefer the scratching of my finger to the destruction of the world".
För den som läst på om den västerländska filosofin på riktigt, framstår Damasios bok mest som ett typexempel på någon som har 'reinvented the wheel'. Om Svante Folin någonsin läst Hume hade han nog aldrig skrivit sin artikel överhuvudtaget. Men som vanligt är filosofin där först, för att sedan glömmas bort i det bländande skenet av häftigare läror som 'evolutionsbiologi' och 'neurologi'. Att dessa sedan plockar upp denna filosofi utan att källhänvisa är en bedrövlig realitet. Det minsta som kan göras -- om man är en filosof värd benämningen -- är att genomgående studera filosofins historia, så att man inte av misstag distribuerar dumheter till allmänheten.
Svante Folin begår fler misstag än detta i sin artikel; särskilt i sin beskrivning av Kant och Platon. Som jag ser det finns det dock inget behov att ta upp dessa, då det redan är självklart att Folin inte besitter tillräckliga kunskaper för att skriva om det han skriver om.
__________________
Senast redigerad av Ontic 2013-04-26 kl. 17:05.
Senast redigerad av Ontic 2013-04-26 kl. 17:05.
2013-04-26, 16:57
#15
Citat:
Ursprungligen postat av Ontic
Svante Folin begår fler misstag än detta i sin artikel; särskilt i sin beskrivning av Kant och Platon. Som jag ser det finns det dock inget behov att ta upp dessa, då det redan är självklart att Folin inte besitter tillräckliga kunskaper för att skriva om det han skriver om.
Om denna Svante Folin reducerar Foucault, Lévi-Strauss och Derrida till:
Lévi-Strauss, Foucault och Derrida var de tre vise män, som skådade ljuset och insåg att "verkligheten" är en TEXT. Människor, samhällen, måltider, slaget vid Waterloo, sex, Renässansen ad infinitum -- allt är TEXTER, det vill säga språkliga artefakter.Så är han nog rätt irrelevant som tänkare. Det känns som att han tagit den slentrianmässigaste kritiken mot Derrida, där Derrida i någon bok (Of Grammatology?) beskrev att »allting är text» för att sedan ändra sig till att »allt är kontext», och även bestämt sig för att smeta den över Foucault och Lévi-Strauss på ett brutalt och felaktigt sätt. Vad jag vet så brukar Lévi-Strauss tillhöra strukturalismen, och gjorde det till sin död, och på den punkten så skiljer sig ju Foucault och Derrida då dessa kritiserade strukturalismen för dess försök till att »ställa sig utanför strukturen» (eller något sånt).
2013-04-30, 08:04
#16
Citat:
Ursprungligen postat av Ontic
(I) Vad ska påvisas? Att postmodernismen är trams.
(II) Vad antages? Att postmodernismen är trams.
(III) I egenskap av (II) bevisas (I); att postmodernismen är trams.
(II) Vad antages? Att postmodernismen är trams.
(III) I egenskap av (II) bevisas (I); att postmodernismen är trams.
Jag lånar din utmärkta modell till en "problematik" som jag avhandlade på annan plats igår.
(I) Vad ska påvisas? Att etnicitet inte är orsak till kriminellt beteende.
(II) Vad antages? Att etnicitet inte är orsak till kriminellt beteende.
(III) I egenskap av (II) bevisas (I); att etnicitet inte är orsak till kriminellt beteende.
Följande skarpsinniga reflektion hämtar jag ur detta :
Att visa någonting (eller bevisa, om man så vill)
innebär att i ett samspel mellan aktörerna A och B,
aktören A, utgående ifrån ett antal av både A och B accepterade axiom,
med hjälp av logikens regler härleder en slutsats.
Samma igen, men med andra ord :
A och B har överenskommit om att
1. logikens regler är giltiga
2. ett antal axiom är giltiga
Om A ur denna utgångspunkt, med användande av axiomen som råmaterial,
och logikens regler som transformationsverktyg
kan härleda en slutsats, S,
så har A (be)visat S.
Jag är medveten om att det är möjligt att anklaga mig för att begå brottet att inte hålla mig till ämnet.
Citat:
http://scienceblogs.com/pharyngula/2...urtiers-reply/Svante Folin begår fler misstag än detta i sin artikel; särskilt i sin beskrivning av Kant och Platon. Som jag ser det finns det dock inget behov att ta upp dessa, då det redan är självklart att Folin inte besitter tillräckliga kunskaper för att skriva om det han skriver om.
"Hovmannens svar"
När jag får möjlighet återkommer jag till resten av ditt inlägg-
Citat:
http://scienceblogs.com/pharyngula/2...urtiers-reply/
"Hovmannens svar"
När jag får möjlighet återkommer jag till resten av ditt inlägg-
"Hovmannens svar"
När jag får möjlighet återkommer jag till resten av ditt inlägg-
Det stycke ovanstående kritik åsyftar utgör den oväsentliga avslutningen på vad som annars är en högst detaljerad och fullständigt förödande sågning av dig och din idol. Hade mitt inlägg bestått av detta stycke och ingenting annat hade din kritik varit rättvis, men nu framstår den mest som 'grasping at straws'.
Ser jag något skäl till att utöka min granskning av vad denna pundare skrivit till dennes förståelse av Platon och Kant är detta lätt ordnat, men i nuläget finner jag ingen som helst anledning att göra det.
Citat:
De är mina
ontic:
Jag har nu läst två av dennes artiklar:
(1) http://pugio.se/wp-content/uploads/2...-avgrunden.pdf
(2) http://pugio.se/wp-content/uploads/2...r-for-Kant.pdf
Utifrån titeln att döma representerar (1) den "(...) slakt av postmodernism" du talar om. Är detta dina egna ord eller har du kopierat dem från vederbörandes hemsida?
Jag har nu läst två av dennes artiklar:
(1) http://pugio.se/wp-content/uploads/2...-avgrunden.pdf
(2) http://pugio.se/wp-content/uploads/2...r-for-Kant.pdf
Utifrån titeln att döma representerar (1) den "(...) slakt av postmodernism" du talar om. Är detta dina egna ord eller har du kopierat dem från vederbörandes hemsida?
Citat:
Tja, det är artiklar i Finanstidningen, inte avhandlingar. Det ändrar dock inte att budskapet framkommer. Postmodernism mm är trams.
Någonting väldigt snarlikt ditt ursprungliga inlägg står att finna där -- kanske är sidan din? Oavsett hur det ligger till är detta min kritik av (1):
I ditt första inlägg i tråden ställer du dig frågan om det finns någon här på FB "(...) som kan såga ett enda av hans argument". Problemet i det här fallet är att det inte finns några argument att såga.
I ditt första inlägg i tråden ställer du dig frågan om det finns någon här på FB "(...) som kan såga ett enda av hans argument". Problemet i det här fallet är att det inte finns några argument att såga.
Citat:
Därför att vad de säger är dumheter. Det är väl inte så svårt att fatta?
Som vanligt återfinns kortfattade formuleringar om hur fånig filosof X tes Y är, men detta är ett antagande som författaren gör utan att alls motivera varför så är fallet.
Citat:
Nej den är att visa att kejsaren är naken. Att postmodernism faktiskt är nonsens.
Artikelns syfte är att göra narr av postmodernismen och dess mest framstående tänkare.
Citat:
Det är rätt meningslöst att slänga fram och tillbaka sådana kommentarer. Om du ställer upp på postmodernismen, försvara den bättre än va Derrida, Foucault och Levi Strauss kunde. Om du inte gör det, varför är du då här?
Men detta syfte är -- som framkommer första gången 'TEXT' skrivs med versaler -- bara ett av de många antaganden som författaren bygger sina ytterligare påståenden på. Med andra ord har det som artikeln haft för avsikt att påvisa redan antagits som premiss.
Citat:
Då har du ju chansen att tala om dem för oss.
…… det som kritiseras ska presenteras på ett sätt som i all väsentlighet motsvarar den ursprungliga författarens åsikter. ..
Citat:
OK, då tolkar vi förstås Folins kommentar som underminerar EN STOR DEL av den västerländska filosofin. eller underminerar DEN DEL AV den västerländska filosofin som tidigare berörts dvs den tradition som ser förnuft och känsla som motsatta.en bok (Descartes' Error) skriven av Antonio Damasio. tes är att "kognitiva och emotionella processer är så sammanflätade att varje försök till en dikotomi leder till felaktiga teorier". t den "(...) underminerar (...) hela den västerländska filosofin".
Till den 'västerländska filosofin' tror jag att vi måste räkna de världsberömda s.k. 'British Empiricists' : John Locke, George Berkeley och David Hume. ......
Till den 'västerländska filosofin' tror jag att vi måste räkna de världsberömda s.k. 'British Empiricists' : John Locke, George Berkeley och David Hume. ......
Så enkelt var det.
Försökte skapa en wikipedia sida om Svante Folin, men den togs bort då den inte ansågs tillräckligt relevant.
Fruktansvärda nyheter: Svante Folin har gått ur tiden!
Han dog i augusti; begrovs 15 september. Nästa gång i Stockholm skall jag lägga en blomma på hans grav Skogskyrkogården.
Måtte Bog bevara oss!
Han dog i augusti; begrovs 15 september. Nästa gång i Stockholm skall jag lägga en blomma på hans grav Skogskyrkogården.
Måtte Bog bevara oss!
Jag läste nyligen sociobiologen Pierre van den Berghes bok ”The Ethnic Phenomenon” (1987) och i hans introduktion formulerar denne meningar som onekligen känns igen från Svante Folins artikel ”De festa kulturer är rena skräpet”. Tyvärr har vi att göra med uppenbara plagiat av fraser, hela meningar och hela stycken från den störste filosofen Folins sida, vilket framgår från exemplen nedan:
Citat:
Gunnar Myrdal inkallades till USA för att utreda ”negerproblemet” och fann, föga förvånande, att det var ett vitt problem (Folin)
Citat:
A Swedish Social Democrat, Gunnar Myrdal (1944), was commissioned to study the "Negro problem" in America and predictably pronounced it a white problem. ( Van den Berghe, s. 2)
Citat:
Denna utveckling är ganska ny. Under efterkrigstidens avkolonisering utnämndes de forna koloniernas helt godtyckligt avstyckade territorier till nationalstater. Med detta semantiska trick förlorade de stammar som helt eller delvis hamnat inom de nya nationsgränserna alla hävdvunna rättigheter. Politiker och samhällsvetare avfärdade tendenser till stammedvetande som omoderna utbrott, tribalism (Folin)
Citat:
A neat semantic trick of semantic mislabeling took place here with the nearly universal cooperation of Western social scientists. All states were now declared to be nation-states. The real nations within these artificial multinational creations of European colonialism were proclaimed to be mere "tribes," and any genuine nationalism that might develop within them was stigmatized as "tribalism." (Van den Berghe, s. 3)
Citat:
Under 70-talet ändrades dessa attityder radikalt och samhällsvetarna som tidigare applåderat assimilation och modernisering följde med som vindflöjlar. I USA startade en etnisk orgie. Själva ordet ”etnicitet” myntades och det blev högsta politiska mode att ägna sig åt ”etnisk identitet”, ”rötter”, ”svart nationalism” osv. Regering, universitet och intellektuella skyndade till och upprättade ”kvotsystem”, ”positiv diskriminering” och ”etniska studieplaner”. Nya byråkratier med uppgift att tillvarata minoriteternas intressen tillskapades(Folin).
Citat:
In the late 1960s, and increasingly in the 1970s, the ideological climate changed once more, and social science followed, once again, like a weather vane. The United States and, to a lesser extent, other industrial societies like Canada and Britain went on an ethnic binge. The very word "ethnicity" was coined during that period. It became fashionable to discover, cultivate and cuddle "ethnic identities" and "roots." "Nationalist" movements (e.g. "black nationalism" in the United States) sprang up, and governments, universities and intellectuals followed suit with alacrity with quota systems, affirmative action, ethnic studies programs, offices of minority affairs and the like (Van den Berghe, s. 4)
Citat:
Plötsligen meddelade sociologer att den amerikanska ”smältdegeln” var ett jättefiasko och att själva idén om assimilation var en sinister företeelse som luktade ”etnocidium” och att staten framgent skulle distribuera sina sociala och ekonomiska resurser från rasmässiga och etniska utgångspunkter (Folin).
Citat:
All of a sudden, social scientists began to proclaim that the melting pot had failed and had been a sham to start with, that ethnic identities were precious, that assimilationism was a sinister policy of "ethnocide," and that the state should give full recognition to ethnic and racial sentiments and should base its policies of resource distribution on criteria of race and ethnicity.(Van den Berghe, s. 4)
Citat:
Om en samhällsvetare på 50-talet hade insinuerat att svarta amerikaner var något annat än mörkt pigmenterade, fattiga och förtryckta anglosaxare hade vederbörande snabbt åsatts rasist- eller fasciststämpel (Folin).
Citat:
In the 1950s, for example, any social scientist who suggested that American blacks were anything but darkly pigmented, poor and oppressed Anglo-Saxons was called a romantic at best-a fascist at worst(Van den Berghe, s. 4)
Citat:
Vid slutet av 60-talet var samma samhällsvetare frenetiskt sysselsatta med att upptäcka begrepp som svart själ, svart kultur och svart engelska (Folin).
Citat:
By the late 1960s, social scientists were busy discovering black soul, black culture, black English and so on…(Van den Berghe, s. 4).
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
