Expo visar SD:s framtidsvision, mörkret faller..

Det är en kommun där alla är välkomna. Om man är svensk. För invandrare är gästfriheten ytterst begränsad. Avtalet med Migrationsverket har rivits upp. De som mot all förmodan har bosatt sig i kommunen är assimilerade. Efter att ha genomgått kommunens språktest har de lagt sin gamla identitet bakom sig och ingått i den svenska gemenskapen. Möjligheterna att värna sitt ursprung är borta. Modersmålsundervisningen är slopad och bidragen till invandrarföreningar har dragits in. I Sverigedemokraternas mönsterkommun har mångfaldsplanerna slängts i papperskorgen, det finns ingen med extrema religiösa åsikter, burka och niqab är förbjudna att bära offentligt, kosher- och halalslaktat kött är borttaget från affärernas diskar som istället dignar av lokalt producerad svensk husmanskost.

I Sverigedemokraternas mönsterkommun kastar man inte ut invandrare, man ser till att så få som möjligt kommer. De som trots allt kommer ska anpassa sig och vara tacksamma för gästfriheten och ta seden dit de kommer. Trivs de inte kan de åka hem. Och kommunen lämnar gärna ett generöst bidrag till hemresan.

Tack vare kommunens kulturarvsfond har den lokala hembygdsföreningen fått ett uppsving. På fritiden träffas kommunens invånare inte bara i det vitala föreningslivet även undervisningen i folkmusik och folkdans är en viktig träffpunkt. Även barnen får chansen att komma i kontakt med sitt kulturarv. På danslektionerna i skolan är gammeldansen ett stående inslag.

På Nationaldagen är det fest. Kommunen ser som sitt ansvar att göra dagen till folkfest. Kommunens pensionärer och det äldreboende som utmärkt sig prisas för sina insatser och firandet präglas av folklighet där alla känner sig välkomna.

Även det lokala kulturutbudet ska värna och stärka den nationella identiteten. Konsten ska gå att förstå och inte bara vara till för en liten grupp i samhället. Den skattefinansierade konsten ska dessutom vara politiskt neutral. Syftet får inte vara att provocera eller propagera för en specifik åsikt. Samtidigt är yttrandefriheten viktig. På det lokala kulturhuset som fått extra resurser efter att invandringen till kommunen begränsades kan invånarna därför se en utställning med Lars Vilks rondellhundar.

Yttrandefriheten och demokratin är honnörsord i Sverigedemokraternas mönsterkommun. Avtalet med Migrationsverket sades upp efter att invånarna fått säga sitt i en folkomröstning. För de små partier som väljs in i kommunen är alla dörrar öppna. Man erbjuds insyn i alla nämnder och styrelser och valkretsarna har ritats om för att inte de små partierna ska missgynnas. Att vara politiker i Sverigedemokraternas mönsterkommun är ett hedersuppdrag. Man ska stå nära folket och folket ska känna att deras röster räknas. Politiker möter medborgarna på olika former av träffar och frågestunder, och kommunfullmäktiges möten sänds via radio och webb-tv. En länk mellan folket och politiken är borgmästaren som spelar en viktig roll i marknadsföringen av kommunen. Med sin käpp, halskedja, stadens nycklar och värja kan han värdigt representera kommunen i dess möten med vänner från den israeliska vänorten.

Men det finns gränser för yttrandefriheten. Allt kan inte tillåtas. Förutom förbuden mot burka har de lokala knallarna tvingats ta bort vänsterextrema inslag, som knappar med Che Guevara-tryck, från sitt utbud. I Sverigedemokraternas mönsterkommun finns inte några politiska extremister. Ingen misshandlas på grund av sina åsikter, inga valaffischer rivs ner och alla respekterar majoritetens beslut. Den starka sammanhållningen i kommunen gör att ingen blir kommunist, anarkist, islamist eller nazist. Kommunen har en genomarbetad plan för att förebygga att extremism sprider sig. I skolan läggs stor kraft på att lära ungdomarna om framför allt kommunismens brott. Material från antirasistiska organisationer som anklagar Sverigedemokraterna för att sprida ett rasistisk och främlingsfientligt budskap är inte längre tillåtet.

Skolan har en viktig funktion. Där formas morgondagens medborgare. Barnen och ungdomarna ska inte bara ges kunskap. Skolans uppgift är också förmedla en förståelse för det svenska kulturarvet, våra gemensamma normer och värderingar. Skolan ska stärka elevernas förståelse för demokratin och den judeo-kristna värdegrunden. Men undervisningen i gammeldans är långt ifrån den enda punkten på schemat som ska stärka sammanhållningen. I Sverigedemokraternas mönsterkommun får barnen lära sig att utveckla lokala dialekter, seder och bruk. De invandrare som vill ha hemspråksundervisning får bekosta den själva. När terminen är slut firas skolavslutningen med psalmsång i kommunens välbesökta kyrka.

Det är en skola med ordning och reda. Eleverna får betyg i ordning och uppförande från första klass och får genomgå frivilliga drogtester. Om någon skolkar skickar skolan sms till föräldrarna. De som inte kan sköta sig hamnar i kommunens jourskolor. Men risken att det ska behövas är liten. Efter att ha befriat kommunen från mångkulturen känner sig eleverna betydligt tryggare och lugna. De får dessutom extra stöd av klassmorfarsystemet. Ett system där kommunens äldre fungerar som extraresurs åt de flitiga eleverna.

Sverigedemokraternas mönsterkommun är en kommun som präglas av småskalighet, klasserna slås inte ihop och bygdeskolorna hålls vid liv. I matsalen serveras gratis svensk, närproducerad ekologisk mat, men inget kosher- eller halalslaktat kött.

Skolan styrs av staten, men kommunen välkomnar givetvis lokala friskolor, även religiösa. Så länge de är kristna.

Det är en trygg kommun. Kommunens ordningsvakter och en omfattande kameraövervakning håller ett öga på invånarna. På nätterna vandrar grannarna i gemensamma ronder för att kunna rapportera till polisen som efter kommunens enträgna lobbyarbete har valt att utöka sin bemanning på kommunens polisstation. Tiggarna har inte något att hämta i kommunen och efter att kommuninvånarna har tröttnat på gatumusikanternas enformiga melodier har de även förbjudits att spela för pengar.

Det är samtidigt en trivsam kommun. Kommunala patruller motverkar klottret och nedskräpningen hålls nere genom kommunens alla papperskorgar och de servicevärdar som rapporterar om nedskräpning och skadegörelse. Lokaltrafiken är billig och går ofta, även ut till de mer glesbefolkade delarna av kommunen. Det finns gott om lekplatser, parker och hundrastgårdar och till och med hjärtstartare är utplacerade.

I Sverigedemokraternas mönsterkommun är familjen viktig. Kärnfamiljen är samhällets grundpelare resonerar kommunen. Män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor. Därför har man strukit genuspedagogiken inom barnomsorgen, som är generös med sina öppettider. För de som jobbar natt går det att lämna barnen på natten. Men helst ska inte barnen vara för mycket i förskolan. Åtminstone inte under den första tiden. Det kommunala vårdnadsbidraget gör att barnen inte behöver stressas in på förskolan utan de kan istället vara hemma. Och det finns många småbarn. Efter att ha minskat antalet aborter och gjort kommunen familjevänlig har födelsetalen skjutit i höjden. Samtidigt finns det stöd för dem som trots allt hamnar i destruktiva förhållanden. Kvinnojourerna kan varje år räkna med ett generöst bidrag från kommunen, likaså stödfunktionen för män. För att det inte ska bli slagsida i debatten har kommunen inrättat en internationell mansdag för att hylla de män som i övriga samhället är under ständig attack från feminister.
Framför allt värnar kommunen sina äldre. Äldre- och handikappsombudet säkerställer att pensionärer får vad de, efter sitt långa liv, har rätt till; trygghetslarm, rätten att bo med sin partner på ålderdomshemmen, intressanta utflykter till platser med anknytning till det gamla bondesverige de är uppvuxna i och en pensionärslekpark. På ålderdomshemmen är standarden hög. Det serveras god nylagad svensk husmanskost, de boende får vilket kaffe de vill, de har gratis halkmattor, IP-bildtelefon, dagliga läkarbesök, löpband och kameraövervakning.

Hela kommunen präglas av ett sunt leverne. I de livsmedel som köps in med skattemedel finns inga transfetter, aspartam eller glutamat. Maten ska inte heller har producerats så att djur ska ha lidit i onödan. Idrottslivet är lättillgängligt och i skolan tar idrotten stor plats. Även naturen tas om hand. Kommunen har gett plats åt vindkraftverk men inte samma stora skala som i många andra kommuner och har tydliga utsläppsmål. Kommunens bilar går på el eller andra icke-fossila bränslen. Solpanelerna glittrar på skolans tak. Gifterna i kommunens marker är sanerade och fisklivet har blivit rikare sedan fiskarnas vandringsvägar förbättrats. Det är inte bara fisk som ska skyddas. Djurrätten är självklar i Sverigedemokraternas mönsterkommun. På det kommunala djurhemmet kan alla djurälskare vara säkra på att bortsprungna djur tas väl om hand. Invånarna kan dessutom känna sig trygga med att inga av de produkter som köps in med skattebetalarnas pengar har testats på djur.

Tack vare den kraftigt begränsade invandringen till kommunen har man råd att satsa på svenskarna och det svenska. Kommunen behöver ändå ta ut skatt, men den är helt enkelt anpassad efter de behov som kommunen har. De delar av kommunens verksamheter där man har hittat billigare privata alternativ har privatiserats och kommunen drivs framåt av en småföretagaranda som understöds av kommunens småföretagarcenter.

Det är sedan länge slut på kommunens studieresor till de mångkulturella förorterna i Frankrike. Istället vallfärdar landets kommuner till Sverigedemokraternas mönsterkommun för att ta del av det unika framgångskonceptet. I stadshuset möts de av den folkliga och populära borgmästaren. Vid hans sida står en av nyckelfigurerna i framgångskonceptet - kommunens återvandringsombudsman...