Vad fan har hänt med det svenska språket?

Fast här skulle jag intuitivt säga att den första stjärnade meningen är grammatisk om än väldigt oidiomatisk, medan den andra är helt ogrammatisk.

Den distinktionen håller jag inte med om. Påkörde är också ogrammatiskt i mina öron. Annars skulle skrivde också vara grammatiskt.

Kan vi säga att valet mellan »repa upp« kontra »upprepa« hamnar någonstans i pragmatiken och semantiken snarare än grammatiken? Kanske grammatiken också ändå, med hänvisning till följande och tyskan nedan. Idiomatiken sträcker sig också ibland in i grammatiken, eftersom arkaisk grammatik ofta tolereras och rent av krävs i robusta idiom.

– Nu har jag repat upp ogräs så att jordgubbarna ska ta sig.
– Upprepade svordomar är som ett ogräs i språket.

Det blev lite av en underdrift när det gäller fast och löst monterade partiklar i tyskan. Där är infinitiv och perfekt particip rutinmässigt fasta, medan preteritum är löst sammansatt.

http://de.wiktionary.org/wiki/anschnallen
http://de.wiktionary.org/wiki/anfahren (som är mångtydigt)

Det finns åtminstone en tråd om partiklar och prepositioner. Verbpartiklar tassar omkring i gränslandet mellan prepositioner och adverb.

Eftersom denna tråd slår an en negativ ton så lägger jag ett uppföljande inlägg på den gamla tråden.

Vad gäller tyskan har de tydligen en särskild term för det som svarar mot svenskans synonyma konstruktionen »avfrosta« / »frosta av«.
http://de.wiktionary.org/wiki/trennbares_Verb

Det är inte bara under dessa veckor som sådana felsägningar har förekommit inom min omgivning, men det har varit några mycket bissara felsägningar under dessa veckor.

Jag tycker att dessa sorters felsägningar är väldigt vanliga, som t.ex "att inställa" säger folk oftast som "att ställa in". Dessa felsägningar är särskilt vanliga hos de nyare generationerna, av någon anledning. Jag kan tänka mig ett sorts evolution inom det svenska språket inom några tiotal år som är full med dessa sorters felsägelser.

Det verkar också vara något av en trend att göra ändringar på olika prepositioner, som t.ex att "vart" blir till "vars", eller några idioter som sa "vafrån" istället för "varifrån". Och det är inte endast invandrare som säger dessa fel!

Ytterligare en nyhet är att ändra in till inom.

Då har de i alla fall sällskap av SAOL när de säger fel:


Däremot påpekar man skillnaden mellan inställa sig = infinna sig och ställa sig in = vara inställsam. Och om någon skulle säga sig "inställa tallrikar i skåpet" skulle jag reagera.

Okej då, att folk skriver lite sådär halvfel ibland.. Jag har egentligen noll koll på svenskans grammatik och begår relativt ofta små fel själv när jag uttrycker mig skriftligen. Men många kan ju dessvärre inte ens tala modersmålet korrekt nuförtiden!

Ofta (läs. nästan alltid) när jag ser människor som blir intervjuade på tv retar jag mig på felsägningar.

Det är ju faktiskt en viss skillnad på talspråk och skrift, skulle vi tala hela tiden som man skriver så blev det ju vansinnigt stelt och konstigt. Dessutom tillkommer dialektala skillnader.

Något jag uppmärsammat för att det låter så fel i mina öron är när det i tv-reklam babblas om "erbjudanden" hit o dit, med de säger Ärbjudande. Jag skriver som ni ser lite som jag talar, det är en salig blandning, likaså när jag talar, vilket de allra flesta av oss gör.

Språket ändras hela tiden så jag tycker inte det är så konstigt att nya ord dyker upp. Antingen är det nya ordet bara en tillfällig trend eller så hamnar det tids nog i Svenska ordlistan.

Här är vi helt överens! Men det jag stör mig på är när folk snackar som Mona Sahlin eller kungen. Alltså det utelämnas ord ur meningar, och det är ibland fel ordföljd och sånt.. Alltså okunskap/slarv. Jag skyller på dagens skola

Mona Sahlin var ju faktiskt just ett bra exempel på en person som inte behärskar språket så bra att en normal vardagskonversation kan föras på ett vuxet sätt.