Citat:
Ursprungligen postat av Begntt
Utredningen har den 17 december 2012 överlämnat sitt slutbetänkande till civil- och bostadsminister Stefan Attefall.
Förslaget till de nya länsstyrelsernas indelning och sätesorter är:
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Sätesort: Luleå
Länsstyrelsen i Västerbottens län
Sätesort: Umeå
Länsstyrelsen i Jämtland och Västernorrlands län
Sätesort: Östersund
Länsstyrelsen i Dalarna och Gävleborgs län
Sätesort: Falun
Länsstyrelsen i Värmlands och Örebro län
Sätesort: Örebro
Länsstyrelsen i Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län
Sätesort: Uppsala
Länsstyrelsen i Stockholms och Gotlands län
Sätesort: Stockholm
Länsstyrelsen i Västra Götalands och Hallands län
Sätesort: Göteborg
Länsstyrelsen i Jönköpings och Östergötlands län
Sätesort: Linköping
Länsstyrelsen i Kalmar och Kronobergs län
Sätesort: Växjö
Länsstyrelsen i Skåne och Blekinge län
Sätesort: Malmö
Mer läsning här.
http://www.sou.gov.se/regional/
Centralisering av makt är alltid något som centrala makthavare förespråkar. Vad som varierar är bara hur man motiverar centraliseringen. Ofta ger man en utredning uppdraget att formulera lämpliga argument.
Regionnivå i Sverige "uppfanns" centralt för adelns maktutövning och senare kronans och den saknar generellt legitimitet och relevans, med undantag för ett fåtal förvaltningsuppgifter som knappast motiverar vare sig en egen regional byråkrati eller regionsindelning.
Om man får för sig, att som TS, reglera något och inbillar sig att det är både nödvändigt och önskvärt kan man testa sina ideer genom ett enkelt kontrafaktiskt resonemang: vad skulle ske om regionsnivån helt enkelt försvann?
För den som intresserar sig för hur komuner fungerar är det upoenbart vad som skulle ske; samma som nu fast lite mer. D.v.s. det finns en uppsjö av regionala angelägenheter som idag s.a.s. faller mellan kommunal och landstingsnivå. Det hanteras på så sätt att och komuner och ibland landsting sammarbetar i olika grupper om gemensamma angelägenheter. T.ex. finansiera en flygplats, ett badhus, räddningstjänst, skolverksamhet, byggprojekt o.s.v o.s.v.
Det är flexibla sammarbeten som förutsätter aktualitet och legitimitet. En specifik regionnivå "låser fast" frågor och angelägenheter i en byråkrati som alltid vid behov kommer att återuppfinna sin 'raison d'etat'. Och de behoven känner vi allt för väl.
Mitt enkla och geniala förslag är att helt enkelt (sjukvård undantaget) avskaffa regionnivån och låta den återuppstå spontant och efter behov.
Känner tio komuner att de verkligen vill ha ett länsmuseum, en gemensam konsthall, ett operahus och en prideparad så ska de naturligtvis gå samman och fixa det. Men den önskan och de besluten ska komma underifrån och inte ovanifrån.
Eller vill de hellre, i andra konstelationer, ha tre prideparader, fyra separata operaproduktioner en regional rälsbusslinje och två äventyrsbad så går det också bra.
Vad gäller länsstyrelse så borde komunerna få vetorätt mot sammanslagning och centralisering.