2011-11-24, 20:59
#1
När man som tråkig, sur svensk vandrar runt i staden i det gråmulna vädret ser man bara glada, leende araber överallt.
- Titta!, där står en tant i huckle med hennes söta små barn. Se hur fint de talar med varandra.... & så kärleksfullt.... Utanför McDonalds hänger Adidas-gänget & röker & käkar cheeseburgare.
- Hej svensk hur är det?, frågar någon vänligt medan han håller upp dörren åt mig på väg in för en kaffe.
- Har du nån cigg? - Tyvärr inte, svarar jag.
- Haru mobil då?, frågar den vänliga killen. Klart jag har, tänker jag & sträcker fram iPhonen. Beställer kaffet, vilket tar någon minut, vänder mig om för att se att gänget är borta. Vänliga killen glömde säkert lämna tillbaka den bara. Sånt kan hända den bästa tänker jag.
Alla fik i den här stan är numera proppfulla av araber. Förut var stan så in i h-e tråkig, men nu har den livats upp. Det är så härligt att se alla fik med utlänningar som spelar kort, röker & skrattar. Ja hur hinner de då allt tänker jag? De sitter där dag & kväll, alltid med ett leende på läpparna & några vänliga ord när man knatar förbi. Åhh, jag skulle också vilja unna mig tiden att sitta & fika hela dagarna. Fy f-n vad skönt om man kunde tjäna lika bra som dem & unna sig så mycket ledig tid.
Bio + simhallar + bibliotek har blivit så mycket roligare sen vi välkomnade våra nya gäster. Förut var det tyst som i graven: torra svennar som inte sa ett knyst på nån av dessa institutioner. Nu är det tjo & tjimm & allmänt skoj var man en går: mammor som leker kärleksfullt med sina glada (ibland högljudda, men det gör ingenting) barn; ungdomar som glatt spelar TV-spel & socialiserar med varandra.
På bio t.ex. har kompisarna/gängen alltid några roliga skämt på lut, speciellt vid våldtäkts-scener eller riktig blodiga slagsmål kommer de mest träffsäkra kommentarerna (jag bryter ihop av skratt bara jag tänker på dem), med sådan finness att Peter Wahlbeck skulle blivit grön av avund.
I simhallen leker araberna friskt med varandra & flörtar ibland med de yngre tjejerna. Ibland försöker de busa & dra av baddräkterna på flickorna, eller så försöker de dra med dem in i bastun, men vanligtvis när det inte är så mycket folk i simhallen. De är bara så himla gulligt att beskåda. Det är också härligt att se den nya generationen svenskar visa sån glädje & engagemang i allt de tar sig för.
Det som kan verka skrämmande är när man går på huvudgatan i min stad, då kan man ibland se en ensam svensk (ibland två) få ett kok stryk av de snälla araberna, men det man lätt glömmer bort är hur rasistiska & illvilliga svenskar kan vara. Tur att man vet bättre & vet att svenskarna förmodligen trakasserat & kränkt dessa stackare, år ut & år in, & numera får smaka sin egen medicin. Så kan det gå!
Nåväl! Hur kommer det då sig att araber alltid ser så glada & lyckliga ut när man möter dem? Att de utstrålar värme & jävlar anamma på samma gång? Att de alltid är långt mer artiga, intelligenta & respektfulla mot andra än någon svensk någonsin kommer bli?
Ni araber/mena för gärna svara. Hur kan vi svenskar bli mer som er?
- Titta!, där står en tant i huckle med hennes söta små barn. Se hur fint de talar med varandra.... & så kärleksfullt.... Utanför McDonalds hänger Adidas-gänget & röker & käkar cheeseburgare.
- Hej svensk hur är det?, frågar någon vänligt medan han håller upp dörren åt mig på väg in för en kaffe.
- Har du nån cigg? - Tyvärr inte, svarar jag.
- Haru mobil då?, frågar den vänliga killen. Klart jag har, tänker jag & sträcker fram iPhonen. Beställer kaffet, vilket tar någon minut, vänder mig om för att se att gänget är borta. Vänliga killen glömde säkert lämna tillbaka den bara. Sånt kan hända den bästa tänker jag.
Alla fik i den här stan är numera proppfulla av araber. Förut var stan så in i h-e tråkig, men nu har den livats upp. Det är så härligt att se alla fik med utlänningar som spelar kort, röker & skrattar. Ja hur hinner de då allt tänker jag? De sitter där dag & kväll, alltid med ett leende på läpparna & några vänliga ord när man knatar förbi. Åhh, jag skulle också vilja unna mig tiden att sitta & fika hela dagarna. Fy f-n vad skönt om man kunde tjäna lika bra som dem & unna sig så mycket ledig tid.
Bio + simhallar + bibliotek har blivit så mycket roligare sen vi välkomnade våra nya gäster. Förut var det tyst som i graven: torra svennar som inte sa ett knyst på nån av dessa institutioner. Nu är det tjo & tjimm & allmänt skoj var man en går: mammor som leker kärleksfullt med sina glada (ibland högljudda, men det gör ingenting) barn; ungdomar som glatt spelar TV-spel & socialiserar med varandra.
På bio t.ex. har kompisarna/gängen alltid några roliga skämt på lut, speciellt vid våldtäkts-scener eller riktig blodiga slagsmål kommer de mest träffsäkra kommentarerna (jag bryter ihop av skratt bara jag tänker på dem), med sådan finness att Peter Wahlbeck skulle blivit grön av avund.
I simhallen leker araberna friskt med varandra & flörtar ibland med de yngre tjejerna. Ibland försöker de busa & dra av baddräkterna på flickorna, eller så försöker de dra med dem in i bastun, men vanligtvis när det inte är så mycket folk i simhallen. De är bara så himla gulligt att beskåda. Det är också härligt att se den nya generationen svenskar visa sån glädje & engagemang i allt de tar sig för.
Det som kan verka skrämmande är när man går på huvudgatan i min stad, då kan man ibland se en ensam svensk (ibland två) få ett kok stryk av de snälla araberna, men det man lätt glömmer bort är hur rasistiska & illvilliga svenskar kan vara. Tur att man vet bättre & vet att svenskarna förmodligen trakasserat & kränkt dessa stackare, år ut & år in, & numera får smaka sin egen medicin. Så kan det gå!
Nåväl! Hur kommer det då sig att araber alltid ser så glada & lyckliga ut när man möter dem? Att de utstrålar värme & jävlar anamma på samma gång? Att de alltid är långt mer artiga, intelligenta & respektfulla mot andra än någon svensk någonsin kommer bli?
Ni araber/mena för gärna svara. Hur kan vi svenskar bli mer som er?