Hur kommer det sig att just människan är utvecklade, men inte djuren?

Människans kultur är kumulativ, därför kan vi lära vår avkomma. Att på så sätt utvecklas. Medans andra djur måste "börja om från början" vid födseln.

Du tänker fel.

Dvs det finns många arter som undervisar sin avkomma.
De lär sig allt de behöver veta för att kunna klara sina vuxna liv, av sina föräldrar och ibland också av släktingarna och medlemmarna av flocken.

Vi människor undervisar också våra barn.
Dock har vi vårt språk som stor fördel.
Med språkets hjälp kan vi undervisa långt fler än bara de närmast sörjande - vi kan dessutom (som förmodligen enda arten) även undervisa kommande generationer.
Dvs vi kan spara information, och låta den gå i arv
Abstraktare information, inte bara "så här gör du när du ska nacka en höna".

Chimpanser tex, de lär sig genom att observera, deras lärare visar dem vad de ska göra.
Men vi kan lära oss av berättad information också.

Chimpanser har tex vid flera tillfällen i sin långa historia lyckats utveckla förmågan att göra sten-verktyg.
Men de har alltid glömt bort det igen, och alltså varit tvungna att om och om igen lära sig det på nytt - när "rätt" tillfälle uppenbarade sig.

Det är pga av att de inte för med sig historisk kunskap/information genom sitt språk (för de har inget språk).
Så varje gång deras redskaps-kunniga individer dött (kanske genom skogsbrand) så har också förmågan försvunnit.
Och det har tagit massor av generationer innan någon ny, av en slump kanske, upptäckte förmågan på nytt.
Och då, när de väl har lärt sig det, då överför de kunskapen mellan sig bara. Dvs kunskapen hålls inom familjen, inom gruppen.

Samma med späckhuggare.
Det finns familjer bland späckhuggarna som har lärt sig väldigt avancerade saker. Sådant som inga andra späckhuggare utanför familjen kan.
Det är alltså samma sak med dem.
De saknar också ett avancerat språk som kan förmedla information över tid och rum.


Men grejen är ändå att dessa djur, de har Förmågan att lära sig mer.
Men så länge språket saknas kan de inte komma vidare.

Det finns teorier som menar att det är en arts position i näringskedjan som påverkar dess evolution, artens evolution.
Dvs om en art når toppen av den ekologiska nischen, så öppnas det det också för de nisch-relaterade genetiska utvecklingsmöjligheterna.
Att det var därför som vi utvecklade språket alltså - för att vi nådde toppen av vår ekologiska nisch.

För det finns flera arter som har "tal-gener/språk-gener", men de är inte aktiverade hos dem.
De kommer inte att aktiveras förrän deras art når rätt position i näringskedjan.

Dvs förutsättningarna måste vara de rätta för att en utveckling ska kunna starta.


Man kan kanske med fog säga att chimpanser, gorillor och orangutanger står på tur efter oss.
Så först om människorna antingen dör ut, eller blir så få att vi inte märks/har någon effekt på ekologin, så kommer en öppning i systemet att skapas.
En öppning som någon måste fylla ut alltså.
Så är det med alla hierarkiska system, även ekosystemet.

Och då har vi dessa chimpanser, gorillor och orangutanger.
De kommer få sin "tal-gen/språk-gen" aktiverad, och de kommer att börja tala med varandra.
Bära information mellan sig och lära sig tillverka redskap etc.

Precis som vi människor har haft konkurrens av andra människoarter (neanderthalare, indonesiska hobbiten, kinesiska "röda grott-hjortens folk" etc), så kommer dessa tre arter också att konkurrera med varandra om den absoluta toppostionen ...

Vilken art kommer att vinna?
Gorilor är starka, men de är fredliga gräsätare i mindre familjer. Orangutanger är mer eller mindre enstöringar. Chimpanser däremot har stora sociala samhällen ...

Och att det Måste bli någon as-sort är inte så märkligt.
För den humanoida formen är den enda fungerande för uppgiften ifråga.
Dvs delfiner eller späckhuggare kan inte göra redskap - de har inga armar/händer.
Inte fåglar heller, fast de kan vara otroligt smarta ...

Hade en skata kunnat utvecklas till planet-härskare?
Kanske, men det hade krävt att de använde bara benen för redskapstillverkning, och jag vet inte ... det hade inte varit särskilt effektivt.

Hade skator kunnat bygga sågverk?
HAde de kunnat startat gruvdrift?
Allt sådant som är ett måste för avancerad utveckling ...

Sen måste jag bara anmärka att vi människor har totalt dominerat vår planet dom senaste 10 000 åren, och på så sätt aktivt hämmat några andra arters utveckling eller "världsdominering"...

Ge till exempel kråkfåglarna 10 miljoner år av evolution så kanske vi skulle få se någonting som liknar en förbättring av livsförhållanden. Det tog ju ungefär 10 miljoner år från det att vi skiljdes från våra och schimpansernas gemensamma förfader innan vi lyckades komma fram med någonting riktigt bra (odling i stor skala och specialisering i samhället etc) som höjde oss...

Som Ambelain säger så håller jag med om att den mänskliga anatomin (praktiska händer i kombination med bra förflyttningsförmåga) har nog antagligen gjort att det gått så bra som det gjort för oss hominider, men jag tror att andra intelligenta arter skulle kunna komma ganska långt. Inte så långt att dom kan tämja eld och bearbeta material framgångsrikt, men om dessa arter får leva relativt ostörda så skulle det kanske kunna bli intressant.

Kråkfåglars fixering av föremål är ju en bra början.. Ge det 25 miljoner år så ser vi sen

Hur kommer det sig att människan är det enda djuret på denna planet som inte
lyckas leva i harmoni med sin omgivning?

Sedan blandar du ihop människans samhällsutveckling med den evolutionära.
Samhället: Utvecklas år för år. Evolution: Tar lite längre tid.

Vi ser negativa effekter av denna hastiga utveckling på många olika håll.

När av människans konstruerade omgivning passerar dess underliggande
evolutionära utveckling med ljusets fart, i sammanhanget.

Vi är den högsta intelligensen och det mest spirituella väsen som finns, vi befinner oss i olika kroppar och upplever födsel till död på denna jord. Vi är dom som regerar över djuren, naturen till viss del och allt annat, vi är vandrande gudar och utan oss försvinner poängen med existens överhuvudtaget, för vad vore poängen med allt om det inte fanns intelligenta varelser som oss själva, som kan uppskatta det?

Av någon anledning är du, jag och alla andra satta här på jorden för att vara dess brukare/herre och slav, varför vi är dom ända som är utvecklade nog till att skapa en tråd här är ett svar som är större än livet själv.

Det vi kan konstatera nu är att vi är den högst stående mest intelligetna varelsen som existerar på vår planet och att det i sig självt är något som betyder att vi har en signifikant betydelse för allt som existerar.

Livet på jorden fanns ganska länge innan människan anlände. Några miljarder år sådär. Vi är inte anledningen till livet på jorden. Det är tvärt om.

Andra djur (människan är också ett djur) har andra egenskaper än oss. Många betydligt mer utvecklade än våra.
Skulle istället säga att människan troligen är en av livets återvändsgränder. Vi förstör en hel del av livet på jorden istället för att bygga upp det. Den där omtalade intelligensen är vad som förstör. Både vi och framför allt övrigt liv på jorden skulle antagligen ha mått och fungerat bättre utan den.

Men det är oväsentligt, för om vi inte finns så finns det heller ingen som kan göra en objektiv analys över livet och konstatera att det är 'bättre' utan oss. Många gånger när folk säger som du gör känner jag att det nästan är anti människo prat ni kommer med, är det bättre om vi människor försvinner så isbjörnarna och lejonén kan ta över planeten? Om så, vad är bättre med att låta lejon och isbjörnar leva fritt jämfört med att du, jag, våra vänner släktingar barn och nära och kära får leva och fortsätta leva? Om vi inte får göra det så är jorden ointressant, om du inte existerar så spelar det ingen roll om vad Som existerar, för du finns inte. Åter igen, vi är troligtvis det mest viktiga/mest avgörande/mest intressanta/den överlägset viktigaste varelse som existerat.

OCH om du nu fortfarande säger att det är Bättre för tillvaron vi lever i att vi inte finns, och att alla andra ting får det bättre utan oss, jorden mår bättre utan oss, osv, om du verkligen påstår detta, då måste det finnas ett högre syfte för planeten som du vet om som jag inte vet om? Du får gärna dela med dig om målet för existensen om vi bortser från oss människor, för jag vet det inte.

Och hur tusan kan du säga att den plats där vi existerar har funnits i flera miljarder år? Förstår du inte hur Dumt det låter?

Vi har böcker från vad, några hundra år tillbaka? Sällsynta fall, några tusen år tillbaka. Sen så kommer du och andra tokar och påstår att... jorden är flera Miljoner år gammal? Det är en lika bra gissning som att jag gissar på snö om 2 veckor i Skåne.

Dinosaurier.... Första berättelserna är 18xx talet... varför?

Omöjligt att säga hur länge jorden funnits, allt är gissningar..

Det kan ju komma att finnas arter som är mycket mer medvetna och intelligenta än oss i framtiden. Och de som menar på att en Gud finns anser ju att en sådan är mer medveten och intelligent än en människa, så potentialen för vidare utveckling finns ju där.
Om frågan har med en medvetenhet av verkligheten att göra så tror jag inte människan står högst i djurriket ändå. Människan är ju mer självmedveten än medveten om dess omkring liggande natur jämfört med djur.
Om självmedvetandet var så viktigt så borde det ha räckt med en liten bubbla till universum.

Det är en bra fråga. Ja varför vill vi till skillnad från resten av djurvärlden ständigt förändras?
Vi smyckar oss, klär oss, ansar och förändrar. Ta vilket djur som helst bortsett från människan och vi märker att det enda de gör för att underhålla och förändra sig är att de på olika sätt i sitt nakna tillstånd tvättar sig och sköter en viss hygien. En och annan art biter även av sina klor när de blir för långa, that's it.
Människan däremot har en mängd sätt att ta avstånd från det som är det "evolutionärt naturliga" för själva arten, om man nu kan uttrycka det så.
Har vi ens något exempel på en människa som levt ett liv och tagit hand om sin kropp på exakt samma sätt som andra djurarter? Tänker då främst på en människa som inte klipper sitt hår varken på huvudet, benen, i ansiktet, armhålorna, skrevet osv, och som inte någonsin klipper sina naglar, inte skyler sin kropp med tyg, målar sig i ansiktet, borstar sina tänder. Ser framför mig en naturligt naken eremit i en grotta med långt skägg och hår på huvudet och med långa virvlande naglar och halvruttna tänder.

Varför skulle en människa anses behövas tvångsomhändertagas om den levde precis så naturligt som möjligt som vilken annan av de miljoner övriga arterna?
Varför är det tabu att fullt ut blomma ut som naturlig människa och låta bli att "gå emot naturen" med våra tvångsmässiga behov att förändra oss själva?

Jag tror att djuren också utvecklas, men givetvis når de inte upp i samma intelligens eller imponerande verk som människan gör. Vi har ett oerhört stort försprång.

Men man märker att djuren har potential och kan utvecklas snabbt (med människans hjälp).

Det blir spännande närmaste 200-500 åren eftersom människan med hjälp av genetik och situationsanpassning kan förändras väldigt mycket och detsamma gäller djuren. Även djur kan sättas i skola och tränas till att uppnå förmågor som får oss att häpna och givetvis också utsättas för genetiska förändringar.

I naturen förändras livet för långsamt i förhållande till de snabba förändringar som ibland sker på naturens villkor och numera på människans villkor, men man märker att det finns djur som anpassar sig väl och det är häpnadsväckande.

Sen får man komma ihåg att på många områden är djuren oss överlägsna. Faktiskt. Men vi har det viktigaste vapnet, vår intelligens.

Fortfarande återstår dock att vi människor ska förstå djurens språk och kunna kommunicera med djuren på rätt sätt. Ojojoj, då kommer det blir fart!!!