Mitt liv som telefonförsäljare!

Hej Flashback!

Lång text!

Tänkte här beskriva hur mitt liv var, och är sedan jag blev telefonförsäljare.
Bör tilläggas att jag har sagt upp mig.

Satt på mitt sista sommarlov i hela mitt liv. Hade ingenting att göra, det regnade flera veckor och jag led av tristess. Så vad gör man då? Jag sökte jobb, in på arbetsförmedlingen och sökte jobb hos O*nline Sverige i Lund. Annonsen var väldigt suddigt skriven, å ena sidan skulle man "bara" intervjua människor via telefon (som ändå kunde tänkas vara helt ok) och å andra sidan skulle man sälja.

Nåväl, jag knaprar ihop ett CV, skickar iväg och får svar om att komma på anställningsintervju på torsdag(CV:et iväg på måndagen)

På lördagen började jag min utbildning som telefonförsäljare, lite om hur man ska låta när man säljer, vad NIX-telefonregister är och hur det fungerar.
Det man trodde var grejen med denna utbildning var just om hur man skulle få så mycket sålt som möjligt. Men utbildningen övergick mer till att bli en "propaganda"-maskin för att "telemarketing är bara en annan form av försäljning, många uppskattar faktiskt att vi ringer, bla bla bla"

Dock, glad för att ha ett jobb som man senare kunde ha när skolan drog igång, svalde man skiten och trodde faktiskt på det dom sa. Jag trodde verkligen, på fullaste allvar, att människor inte tyckte att jag var besvärlig.

Så, första säljprojektet drar igång. Man är glad, har jobb, kan "påverka min egen lön" och allt är guld och gröna skogar.
När man startar programmet, så sitter det en mätare för hur mycket man har sålt hittills under passet, de brukar säga två i timmen på hälsokost. Så denna sitter och man blir som besatt av den, man bara känner sig tvingad att sälja två i timmen, det måste man hinna med.

Jag sålde tyvärr mest Vitalas, ett fruktansvärt oseriöst företag som kör med massvis med fula knep (se förklaring längst ned) där man skulle sälja Solbrun till gamla tanter.

Jag lyckades i 9 av 10 fallen sälja mer än två per timme, kring fyra-fem stycken (120-150 kr/h) men ändå var coacherna aldrig nöjda, jag kunde alltid sälja för mer, jag kunde alltid låta lite mer positiv.

Vitalas var skit, tabletter som är fullständigt värdelösa och rena rama bluffmetoderna, coacherna klagade ständigt och jämt (förutom en coach, helt fantastisk var han!). Lönen var bra, iom att man kunde tjäna 600 kronor på fyra timmar, vilket ändå får räknas som helt okej.

Men dessa pengar är inte värt det. Att störa människor, människor som faktiskt visar avsky mot "oss" telefonförsäljare, coacher som inte tyckte man dög, sälja fullständig skit till gamla tanter som man bara tycker synd om, som man fan ta mig lider med.

Dock så fanns det ett projekt. Ett drömprojekt. Att sälja tidningen "Åka Skidor", kunderna var alltid positiva för det var faktiskt ett fantastiskt erbjudande som inte hade någon hake.


Man skäms inför vänner, familj, familjens vänner, människor man träffar på fest, och bara det faktum att man ringer och tjatar på sin kompis mamma att hon ska köpa (har hänt) är hemsk.

Jag har faktiskt (buhu ) blivit mordhotad några gånger. Män som vill veta min address för att de skall åka hem till mig, göra hembesök etc.

Sen är det väldigt vanligt att människor driver med en. Vilket är smått irriterande. Faktiskt. Jag hade en mun att mätta, tid är verkligen pengar, och då vill man inte vara upptagen med att prata med en skojare.

Det jag "ber" er om, Flashback, det är att ha lite förståelse för de stackarna som tvingas sälja via telefon. Köp inte deras produkter, bli inte sur på dom, tacka bara för er och lägg på. Vill ni ha tips på hur man slipper telefonförsäljare som vill sälja kosttillskott och annat så PM:a

Jag bölar inte ut, jag var glad att jag hade ett jobb. Och fick betalt för det.




*förklarning
Vitalas är ett företag som säljer massvis med tabletter, Omega 3, Solbrun och annat. Vissa av deras saker fungerar faktiskt, men deras villkor är för djävliga. Iom NIX-telefonregister har det blivit svårare för dessa företag att sälja, då de inte har lika många att ringa till, så de gör massa tävlingar på internet, om bland annat en iPhone 4 eller en iPad 2, där man skall uppge telefonnummer och adress, och när du godkänner tävlingens villkor så kommer du bli bombaderad med telefonsamtal.

Så av Vitalas blir du påprackad en produkt för 99 kronor (och ett presentkort på valfri restaurang i Sverige, huruvida detta faktiskt fungerar vet jag inte..men man kan gissa). Du godkänner detta, för det är "bara att ringa vår kundtjänst om du har några frågor eller funderingar". En till hake är att denna "kundtjänst" vara är en maskin som står och snurrar i Danmark, som du aldrig kommer fram till utan du kommer få betala 299 kronor varannan månad.


Förstår ni känslan av att vara "tvungen" att sälja sånt skit till stackars gamla tanter, när man vet deras öde....?


Tack för mig, hoppas ni har lite mer förståelse för telefonförsäljarna!

Intressant läsning. Men hur kunde du tro att du var inte besvärlig? Aldrig någon försäljare som ringt dig?

Är i regel alltid trevlig då en vän i familjen jobbade som telefonsäljare och hon fick, liksom dig, så mycket skit av sura personer som inte ville bli störda.

Bra att du visar världen att telefonförsäljare också har känslor, även om ni är en pest.

Jo, absolut att telefonförsäljare har ringt mig! Men det inarbetas under tiden man jobbar där, att detta är som vilken försäljning som helst, fast per telefon istället.

Haha, där fick man sig ett skratt, vi är inte bara parasiter *simulerar en klapp på axeln*

Men faktiskt, är det inte bättre att vi är självförsörjande än att vi går på bidrag? Detta vänder sig inte till dig crying freeman, utan till trådens läsare

Usch ja, telefonförsäljning är inget toppenyrke, har själv jobbat med det under en period. Jag mådde så jävla dåligt, det var exakt samma grej där bland coacherna, till och med jättepress på de som sitter på kundtjänsten att de ska sälja. Så man måste bygga upp ett förtroende i början till kunden, när man har hjälpt den med problemet är det dags att lura på den ngt..

Kan tillägga att man kunde säga: har du några frågor eller ångrar dig är det bara att du når mig på detta nummer.. Numret leder till en avdelning där de bästa säljarna sitter, där kommer de försöka sälja på dig ännu mer och är absolut inte intresserade av att ångra ditt abonnemang, är det så att man faktiskt står på sig och fortfarande vill ångra har de inte behörighet att göra detta. Då kopplar de vidare kunden till kundtjänsten som också ska försöka övertala kunden och inte heller har befogenhet att ångra inköpet. Är du så envis att du fortfarande vill säga upp kopplas du till ångeravdelningen. Där kommer du få erbjudanden om sänkt månadskostnad (här har de faktiskt grymma möjligheter att ge riktigt låga månadskostnader) men om du fortfarande vill ångra så kan du faktiskt göra detta här. Tänka bara på att ånger avdelningen består av grymma säljare..

Precis, allt är bara bluff och båg...man skall låta positiv och glad, samt prata väldigt övertygande och ha korta samtal så att kunden inte hinner säga nej...

Det är nog något av de värsta jobben man kan ha. Tidigare har jag varit inne på att bli B2B försäljare, men nu...nej. Fyfan, vad som helst utom försäljning!

Alla företag är ju inte bluff dock finns det massor med oseriösa aktörer på marknaden.

Om du kan sälja så kan du dra in stora slantar, blir ju lite avundsjuk på folk som drar i väg ordrar för miljoner och för en viss procent på det.

Har aldrig litat på telefonförsäljare då jag tycker de är alldeles för "på". Vafan, vill man ha en vara eller tjänst så sitter man inte och väntar på att bli uppringd om det, utan man letar reda på fakta själv.
Trodde aldrig att det var såhär illa, kopplas till "kundtjänst" som inte går att komma fram till (???).

Hände iofs en lustig sak för morsan för ett tag sen. Ett företag ringde och ville sälja något (mobilabbonemang eller elleverantör-någonting?) och mamma som alltid är så snäll och trevlig (även mot telefonfärsäljare) tvingar sig själv att lyssna och ställer frågor på vad de säljer istället för att slänga på luren. Mamma säger då att det inte verkar vara något för henne och ursäktar sig för att hon "tog" h*ns tid.

Tiden går och efter ett tag kommer papper på att vi har bytt abbonemang eller vad det nu var som de sålde. Då har mamma klart och tydligt sagt att det inte var något för henne, men ÄNDÅ så har de bytt.

Hur kan man ens leva med sig själv om man gör på det viset

Haha, igår ringde faktiskt en ung tjej från Vitalas och ville sälja Omega 3 till mig. Stackaren var riktigt nervös så jag försökte tacka nej på ett så snällt sätt som möjligt. Tycker synd om er telefonförsäljare. Om ni ringer mig, då blir ni i alla fall bemötta bra. Dock tackar jag nej till allt för att om jag vill ha något, då skaffar jag informationen själv.

Man får säga klart och tydligt att man inte är intresserad. Hände samma min mamma och istället för "nej" sa hon "kanske" och då skickade de pappren direkt.
Jag brukar typ säga "Tack så hemskt mycket för att ni ringde men detta är tyvärr inget för mig". Sedan kan man alltid tillägga att man är en fattig student, har tre månader kvar att leva eller går på socialen om de blir allt mer påstridiga.

Det ska finnas en inspelning där hon tydligt svarar "Ja" på frågan om hon är intresserad av tjänsten/produkten, annars är försäljningen inte giltlig.

Be henne anmäla.

Jag hade en liknande upplevelse den veckan jag jobbade inom telemarketing. Fyfan vad allt var ruttet, och precis som du säger fick man känslan av att ens överordnade konstant försökte övertyga en och sig själva om att det är ett respektabelt yrke.

Skillnaden är att jag inte lyckades sälja något. Men det är fan en bransch som borde utplånas.

Jag är själv telefonförsäljare och visst känner jag igen mig i mycket du skriver. Men det låter som att det var ett ganska oseriöst företag du arbetade på.
Där jag arbetar lurar vi inga kunder. Vi ringer endast på uppdrag av stora företag som t.ex. Telia, AMF, Sparbanken och Fortum. Så ryktet är givetvis viktigt att tänka på.