Hur känns det att dö?

Frågan verkar mer vara: hur känns det när man passerat point of no return vid ett självmord?
Ja, man kan ju mest spekulera, om man själv inte råkat överleva ett sådant självmordsförsök. Leif GW, tror jag det var, sa i något av senaste säsongen, att det ser ut som de flesta ångrar sig i sista stunden, apropå någon som hängt sig. Alltså kan man tänka sig en stor jävla ångest innan hjärnan lägger ner. För det är väl när hjärnan dör som människan dör? Antar jag att det finns någon slags konsensus kring. Överlevnadsinstinkten är stark, ja. Det är nog ett jävla vacklande för många av självmördarna skulle jag gissa.

Att dö på ett välfungerande, resursstarkt sjukhus som en följd av långt gången cancer exempelvis, tror jag(hoppas jag) inte behöver vara så ångestladdat eller smärtsamt. Man kan sova in i döden med hjälp av typ ångestdämpande och olika medvetandesänkande narkosmedel. Förhoppningvis någon som ser till att man inte dör i en blöja full av skit. Att man ska dö i ett sådant läge har man ju ändå hunnit förbereda sig på med viss hjälp förhoppningvis. Är väl mest smärtan, ångesten och förnedring man vill undslippa. Att någon/några med gott anseende, lång erfarenhet, kompetens hjälper till att lindra, bidrar ju till att den korta övergången från levande till död blir mindre laddad/tydlig.

hur det känns beror på hur du dör , frontar du med en bergvägg i 250km/tim så blir det bara svart som att släcka lampan garanterat , dör du mer naturligt så innebär det mer ångest för livsgnistan är otroligt stark och människan vill överleva ända in i det sista , men när du kommit bortanför den sista gränsen så infinner sej ett riktigt starkt lugn och ro inombords och du somnar in i din eviga sömn och allt är över .

Tror det gör lika ont att dö som när vi kommer hit.

Man kämpar för glatta livet så upplevs nog rätt för jävligt.

Jag var nära på att dö, hela livet gick i sekunder, sen vart det helt svart.. Var inte rädda för döden, alla människor som har dött kommer välkomna oss!

Var nära att drunkna en gång, nja drunkna och drunkna. Tappade kontroll i vattnet, fick panik, tappade all luft ögonblickligen i och med detta. Vet inte hur nära jag var på att kola, men efter kanske 10 sekunder utan luft så började jag känna mig LYCKLIG! Liksom, en euforisk, obeskrivlig känsla, typ som att en ström bara gled igenom kroppen som gjorde en väldigt glad och till slut accepterade jag att jag faktiskt höll på att dö. Blev räddad kort efteråt, kippade efter andan i flera minuter efteråt, men intressant var det.

Det gör ont. Lika ont som det gör att födas?

Men jag tror du klarar av det. Eller inte.

Tough shit.

Jag har funderat på vad som pågår i huvudet på en om man hoppar från en bro på 45 meters höjd ner i asfalten. Har en kort stund vid liv innan nedslag.

Sedan undrar jag om man känner smärta vid nedslaget eller om medvetandet slocknar direkt. Antar att det inte är samma upplevelse som att dö av ålderdom t.ex.

I fallet kanske man upplever det som att man helt enkelt stannar upp i luften,
tänk att man blundar för sista biten inför fallet, för att bara öppna sina ögon?

Man undrar vad fan som precis hände. Eller vad som inte hände.

Tills man för en sekund börjar reflektera över ett annat minne kopplat till en annan plats,
och förvånat upptäcker att man då direkt är där.

(Det går så snabbt att du aldrig ges chansen till att faktiskt planera vart du landar).

Du är kvar på exakt samma plats. Minus tid och rum.
Tills du ställer dig frågan om det inte fanns någonting mer?

Pow! Ett ljus starkare än du någonsin skådat löser upp din då kvarvarande förmåga
till individuell tanke och resa. Det konsumerar dig.

Någonting passerar dig obemärkt. Du reflekterar på nytt över livet efter detta.

Du får en gigantisk arm runt bröstet och du ser dina ben hänga fritt i luften.

-För att sättas ned i någonting mjukt i rörelse.

Någonting mjukt åker i tillägg in i din mun som kliar. Du somnar.

När man dör så stannar tiden (vilket är relativt?). Då existerar både framtiden och forntiden samtidigt. Men allt går så snabbt ändå så man märker nog inget.

Förmågan till att resa kostar mindre än Ryanair.

(As in really, really, ( I mean really) cheap dude

Illustrerad vetenskap hade en stor artikel förra numret tror jag om nära döden upplevelser. Nu hittar jag inte den bara för det. Men tror det stod att vissa såg nära släktingar andra såg ett starkt ljus det är pga hjärnan gör ngt, extremt dålig förklaring ska försöka hitta tidningen och ge en tydligare bild

Känns förvånansvärt lugnande, iallafall om man gör det på piller. Inget att rekommendera dock, sjukt svårt att reparera själen igen och de få vänner man har kvar sinar satans fort.

Man blir så pass lugn av det att man slutar hetsa mot det ödet. Var ett klart uppvaknande även om liven inte är är bättre idag.

Själva "ljuset" är en ganska behaglig känsla så oroa dig inte. Ljuset och själva drömmen, känslan, sen blir allt bara svart och sen börja drömma igen är surrealistiskt och svårt att förklara.

Jag uppfattade det som någon sorts tidlöst mörker som egentligen inte känns som ett slut. Ett slags vakuum av ingenstans och överallt.