Sjöwall-Wahlöö

Författarna låter henne också utgöra lösningen på problemet som de lagt fram under senare delen av sin romansvit och nu känner sig nödgade att driva till en konklusion. Alltså låter de den unga kvinnan döda högsta företrädaren för landets politik, han som anses ansvarig för alla hennes bekymmer och beskrivs som ”en liten ettrig och nervös typ med effeminerade och lätt förgrämda drag”.

Och så kommer det sig att i sista boken skjuts landets statsminister ihjäl på gatan med ett revolverskott avlossat från två decimeters avstånd av en förorättad medborgare.

Alla inblandade är mycket förstående. Äkta människor som denna flicka kan inte förväntas anpassa sig till ett så kallt och ogint samhälle som det svenska. Indifferensen inför en mördad regeringschef är i det närmaste total. Ingen reagerar. Det är ett gestaltningshaveri av stora mått i en i övrigt välgestaltad romansvit.

Poliskollegan Fredrik Melanders hustru som inte har det minsta med handlingen att göra ges epitetet hans ”förbluffande fula och storvuxna fru” (”Polis, polis potatismos”, 1970).

I ”Den vedervärdige mannen från Säffle” flimrar en kvinna förbi som aldrig ska återkomma, ändå anses vi betjänta av uppgiften att hon har ”fula åderbråck på de bleka vaderna”. I ”Mannen som gick upp i rök” (1966) är vaderna i stället vackra på en receptionist vi inte återser: ”Hon var mycket söt, på ett rart och vardagligt sätt. Ganska liten, välväxt, långa fingrar, vackra vader, fina vrister, ett fåtal korta mörka hår på skenbenen, långa lår under kjolen. Inga ringar”. Det kan knappast vara Beck som vällustigt noterar allt detta, för han har samtidigt ”tankarna långt borta”.

Om man inte visste det förut får man av paret Sjöwall och Wahlöö veta hur en kvinna ska se ut. Inget tillfälle är för obetydligt eller för ockuperat av andra göromål för att låta bli att dröja vid kvinnornas företräden och brist därpå.

I några av böckerna dör faktiskt mördaren på slutet, mest notabelt i ”Den vedervärdige mannen från Säffle” (1971).

Maj Sjöwall växte upp mitt i centrala Stockholm och berättar om att vistas på hotellet i Klarakvarteren där hennes pappa var chef. Stockholm under andra världskriget var en bra lekplats, konstaterar hon.

I sitt Sommarprogram berättar hon också om livet tillsammans med Per Wahlöö, hur de två träffades och hur idén till de tio böckerna i serien om Martin Beck uppstod. Vi får höra om livet bakom kulisserna, och vilka som stått modell för Roseanna och för Gunvald Larsson. Och Maj Sjöwall berättar om den gång hon pratade med Frank Sinatra och om sitt särskilda förhållande till myror.