Snål/efterhängsen kompis. Vad göra?

Jag har ett litet problem som blir större och större för var dag.
När jag började tredje året på gymnasiet i år så hade jag inte så många vänner, eftersom vi hade blivit en helt ny klass nästan. Men så visade det sig att en utav de som börjat i klassen var en gammal 'bekant till mig, vi har vetat om varandra, hälsat på varandra och småpratat då och då genom kompisar, hade aldrig umgåtts med henne privat innan. Direkt, första dagen, så började hon snacka med mig. Jag blev förstås glad och vi kom mycket bra överens i början, de första veckorna. Men nu, senaste två månaderna, så har hon börjat bete sig på ett mycket jobbigt sätt för mig. Hon går efter ett citat "bästa vänner delat på allt", bokstavligen då. Allt ska hon dela på. I början var det mest att hon tog lite av mitt godis, mat i mitt kylskåp osv men då frågade hon först. Eftersom jag alltid sa det var okej, tror hon att jag tycker allt hon gör är okej tydligen. Hon kan ibland helt plötsligt börja äta från min tallrik när vi är ute, och ta nästan hälften av maten om hon tycker min mat var godare än hennes. Hon tar av min dyra parfym jag fått i present, och då snackar vi 7-8 sprut per gång minst. Hon lånar pengar hela tiden, eller tar, ska man nog säga. Hon ber liksom om nyckeln till mitt skåp ibland när vi sitter i cafeterian och ska 'låna en sak', sen har hon tagit småpengar jag haft i skåpet så hon kan köpa någon macka eller så. Om jag köper en cola, eller godis, tar hon och äter/dricker utan att fråga, en gång tog hon till och med med sig cola burken till sin lektion. Hon bjuder ALDRIG, och då menar jag verkligen aldrig, för hon tycker att jag som får mer pengar än henne i månaden ska bjussa henne på allt. Bussresor, mat ute, hon sover över hos mig när vi har varit och festat utan att fråga. Och verkligen hela tiden säger hon att jag borde börja träna (väger ungefär 15 kilo mer än henne), för vi borde se likadana ut. Och min klädstil, mitt hår, allt borde JAG ändra på för att vi är ju 'bästisar'. Dessutom måste hon med mig precis överallt. När jag ska hälsa på min pappa som jag nästan aldrig träffar tjatar hon om att hon absolut ska följa med. När jag sitter vid datorn så hänger hon över mig och läser allt och kommenterar precis allting jag läser. Jag säger aldrig till, eftersom hon tar åt sig otroligt mycket hela tiden. Jag saknar den personen hon var i början, när hon själv bjöd på saker och tog som man gör när man är vänner, men det börjar gå riktigt överstyr nu. Jag är otroligt rädd om henne, eftersom hon trots allt är min vän, men jag orkar inte med henne då hon tar extremt mycket på min energi. Det här är skitsvårt för mig, hur ska jag få henne att sluta utan att 'stöta' bort henne? Hon är väldigt känslig, och säger ofta att hon är deppig osv. Någon som vart med om det innan?

Säg hur du känner så kanske hon...förhoppningsvis tar livet av sig

Skämt åsido, säg hur du känner och att du inte vill bjuda henne på saker dag in dag ut

Läste tre rader sen orkade jag inte mer. Styckeindelning tack!

Ta ett rejält jävla snack med henne där du berättar att hennes beteende inte är okej. Om hon nu anser att ni är BFF<3<3<3<3(L)(L) så borde hon ta in det du säger och acceptera det.

Lycka till!

Börja ta hälften av hennes saker så får hon väl se hur kul det är.

Eller så kan du väl bara säga att du inte tycker det är okej det hon gör?

Tog mod till mig och sa det till henne nu när hon kom till skolan. Jag sa bara: Jag vill prata med dig om att vi aldrig delar lika på pengar, och att du tar mycket för givet av mig ...

Sen gick hon hem. Så mycket var vår vänskap värd

håller med, prova att ALDRIG köpa något eller lämna något framme i någon vecka och så fort hon har något / köper något så ta minst hälften och om ni ska göra något så säg att det är hennes tur att betala bla bla o se hur hon reagerar

Bra gjort, ett problem mindre!

Bra gjort! Sådan vänskap är inget att ha! Vem vill ha en energislukare som bara tar men inte ger något tillbaka?

Haha måste bara berätta! Hon ringde senare och ville ses över en fika. Så vi beställde, och bara för att jävlas så sa jag: jaha, jag ska väl betala som vanligt då eftersom jag är såååå mycket rikare än dig?

Hon var tyst, expediten var tyst, jag var tyst. Sen sa hon långsamt till expediten: Alltså, jag har glömt min plånbok hemma. Kan ni ta min mobil eller något som pant så kan jag komma tillbaka senare och betala..?
Expediten skrattade bara och sa att hon kunde bjuda på det eftersom det bara var en kopp kaffe och en bulle. Hon hade alltså, på allvar, verkligen väntat sig att jag skulle betala trots att jag försökt snacka om det med pengar till henne innan?! Jag var riktigt jävla sur fortfarande, eftersom hon bara hade gått innan. Så vi satte oss ner, och så bad hon om att få säga vad hon känner först. Och det var en jäkla massa, hon kände sig så ensam jämt, och hade varit så glad att hon fått en kompis att kunna dela allt med. Och att hon äntligen kunnat göra lite roliga saker eftersom hon 'aldrig' har haft pengar innan. Jag sa, att hon har inte pengar nu heller, eftersom det är MINA pengar som JAG får i månaden, absolut inte hennes. (Det fula är att hon får hela sitt studiebidrag i månaden, vilket är på tusen spänn vilket jag tycker är relativt mycket pengar som borde räcka till en fika iaf?) Hon var tyst ett tag, så berättade jag att det var jobbigt som fan, att någon hela tiden följde efter mig, tog mina saker utan att fråga, 'lånade' pengar, sov över varje helg trots att jag ville SOVA och inte ligga och snacka hela natten. Hon upprepade gång på gång att 'Men vi är ju bästisar! Bästisar gör sånt!' Jag förklarade flera gånger, att det tog på min energi, att det var riktigt jobbigt för mig då jag inte vill förstöra vår vänskap osv. Vet ni vad hon sa...?

'Men vill du inte förstöra vår vänskap, så kan du ju gå och betala min fika? Vänner bjuder varandra faktist'

Alltså, hon hade verkligen inte fattat någonting. INGENTING, av allt jag förklarat. Så jag sa bara: Jag kan inte kalla dig vän när du gör såhär, det är inte vänskap. Det är fan nästan stöld.
Hon började genast gråta, ställde sig upp och springer mot dörren. Jag bara suckade och gick hem. Hemma, så såg jag hennes status på facebook: 'Jaa, så har man blivit så sviken man kan av sin så kallade bästis. Känner mig som världens sämsta människa, för det är såklart bara jag som har gjort fel'

Jag var tvungen att kommentera att vänner stjäl inte från varandra (var skitförbannad), och jag blev genast borttagen och blockerad. Hon skickade ett sms för fem minuter sedan där det stod: Du kan glömma att jag vill vara din vän mera, du är så jävla falsk. Dra åt helvete, jag har det mycket bättre utan dig!
Vad fan hände med henne? Hade absolut INGEN aning om att hon skulle reagera så, jag trodde hon skulle ta åt sig och förstå, men inte bli arg och fortsätta med sitt beteende? Det är verkligen inte den personen hon var innan, verkligen inte! Är uppriktigt ledsen att det gick som det gick, då hon var en så bra vän i början innan det spårade ur. Skönt såklart att jag kan slippa oroa mig för att hon ska ta massa saker av mig, men ändå. Jaja , nu är det gjort iaf! Skrev det här ifall någon utav er ville veta hur det gick, det hade jag velat!

Henne kan du garanterat klara dig utan. Du kanske ska ställa en thermos med kaffe utanför hennes dörr så hon inte står utan gratis fika, som god före detta kamrat.

Förstår att du tycker det är jobbigt men tycker absolut inte att du ska känna nån skuld eller skyldighet att "krypa till korset" som det heter. Hon har uppenbarligen en narcissistisk läggning och möjligtvis också aspbergers då hon saknar insikt i sitt beteende trots ert samtal där du påpekade alla hennes "fel". Jag tror du skulle klara dig betydligt bättre utan henne faktiskt. En del människor kostar så mycket att hålla kontakt med, avlägsna släktingar, kompisar från förr, ständigt negativa jävlar etc.. rensa bort dem så kommer du må mycket bättre sedan.