Tog bort min facebook - mår bättre!

Gör det Facebook är bara skit och du får ingen glädje av att ha kvar det. I så fall bara falsk glädje men inget som har med verkligheten att göra. Det finns bättre saker i livet att hålla på med.
Hur bra mår en människa av att vara helt besatt av vad andra skriver om en på Facebook? Folk som går och glor i sina mobiler hela dagarna och inte märker ett skit vad som händer runt omkring dem i verkligheten mår nog heller inte så bra. Vuxna människor har lite lättare att klara av detta men ungdomar som helt sugs in i Facebook mår mycket dåligt och många tjejer skär sig osv. Sen ska man inte inaktivera det utan radera det permanent så det inte längre finns kvar.

• Hur tar jag bort mitt konto permanent?

twitter børjar få ett uppsving, och før er som haft det i pereferin, rekommenderar jag att ni kollar upp det. också kul att många politiker och kændisar anvænder twitter som kanal.
det enda jag riktigt anvænder facebok till ær att chatta, men varfør chatta nær man kan prata med røsten istællet?

før er som fortfarande ær lite smått oroliga øver att missa något via facebook, du blir i princip væn med någon, men irl hænder inte det så mycket. du ser bilder på folk som har det bra, det ær i dessa bilder du ska vara med på, inte titta på.

jag har twitter nu (många jag kænner har det inte) men kommer snart avregistrera mig från facebook. jag undrar dock om det finns bættre chatalternativ, sms kostar

så i framtiden nær de undrar øver att få kontakt med er ær det telefonnr och "hej! jag finns på twitter, følj mig"

Hur blir jag av med skiten då! Får ju bara en konstig totalt oläsbar kod att knappa in och även om jag byter till en ny, om och om igen, så vägar sidan acceptera det jag skriver.

Då kan jag prova att "höra en kod" men det är ju totalt omöjligt att få ut något ur det bruset.

Får väl avaktivera istället och hoppa det försvinner om några år.

Ja! Jag klarade det. Verkar gå bort om 14 dagar.

Förlåt om jag störde

flera i min omgivning har tagit bort fb och säger samma sak, de mår bättre!

Hehe jo, det finns väl undersökningar och skit som visar att majoriteten av FB-användarna mår skit av fejjan?

tror den fixa idén vid att alltid vara uppdaterad skapar stressen.

rek varmt! minskar stress, frigör tid.

Klokt, funderar på att göra samma. Jag anser mig vara en mogen och förnuftig person, men kan ändå lägga osannolikt mycket tid på att fundera över varför jag får så få likes och kommentarer från den-och-den personen, fastän jag ofta är inne på hans/hennes sida och lajkar och kommenterar. Eller, om det är en man, att jag oroar mig över att han - eller andra - ska tro att jag är intresserad av honom på "fel" sätt, om jag är inne mycket på hans sida... Det hjälper liksom inte att man VET att man själv är orimlig, det tar upp tankar ändå.

Jag tycker att FB är bra. Insta också. Det är ett bra sätt att hålla kontakten med kompisar över hela världen på, men också som min egen dagbok där jag lägger upp bilder, videoklipps osv kring mina hobbys och det jag tycker är kul. Jag är för lat för att träffa de kompisar jag har i Sverige irl speciellt ofta, så att hålla kontakten via FB funkar fint. Jag är mer aktiv när det händer något och mindre när jag bara är i Sverige och jobbar. Eftersom jag jobbar som projektledare i IT branschen så har jag all personlig mänsklig konktat med folk jag behöver varje dag. Egentligen mer än så, därför jobbar jag ofta hemifrån. FB är som att gå och träffa någon och kunna bara resa sig mitt i ett samtal och gå. Det gillar jag. Vill man inte, stänger man appen och that´s it. Jag gör en hel del saker irl och har FB, Insta och nyligen skaffat Flickr för att på något sätt spara på kul minnen.

Jag har aldrig känt stressen av att behöva vara uppdaterad. Detta är helt på mina villkor och jag svarar på mess från folk när jag vill. Det pratas mycket om "frigöra tid"...lika ofta omnämns det inte för VAD. Folk frigör 1 min för att bajsa oftare ? Det är väl vad det tar att ta en titt på appen ? Skriva något och slänga en bild på ens MC när man är ute och bombar tar väl inte heller så lång tid, säg 2 min. Dessa 2 min kunde jag ju peta mig i näsan under, eller stirra på någon...så det är klart. Det går alltid att flytta sin tid från en sak till en annan.

Ibland är det kul att kolla på bilder från någon resa, dykning, bankörning, snöskoterrejs man gjort för ett tag sedan och minnas lite. Se kompisars ansikten och kanske skänka en tanke till de som var med då och som inte längre är bland oss. Det är min dagbok.

Har Messenger igång enbart för att kunna spontanskriva till några få. Är i stort sett omöjligt att hålla kontakt med folk idag, för folk är rädda för sms eller att ringa.

Hade väl 500 kompisar på Facebook först, men började rensa av redan för något år sedan. Men tog bort tills jag tillslut inte hade mer än kanske 10 personer kvar. Vissa människor var helt enkelt bättre att avstå än att umgås med, ren destruktivitet, medans andra hade runnit ut i sanden. Klippte kanske lite väl många band, men tänkte att vad är vitsen att umgås med folk som inte kan med att ringa eller sms:a alls?
Så fick från mängder med likes till totalt utanförskap...

Nu har jag gett upp vänskap mer eller mindre och pratar enbart med max 3 personer via Messenger. Men Facebook och Instagram använder jag inte förövrigt, nedstängda sedan många år.
Tror det skapar någon masspsykos och gör folk helt väck i skallen.
Sociala medier i allmänhet är bara rent destruktivt och förstör alla former av relationer. Skapar så mycket elände.
Men hittar inte en enda person som avstått media och satsas på verkliga livet, omöjligt!
Folk är helt besatta och beroende av omgivningens åsikter eller skvaller...

Håller med.

Ett annat problem: sociala media gör det så svårt att glömma människor som man skulle må bättre av att glömma (t.ex. ett ex, en person man är olyckligt kär i eller rentav en gammal fiende). Förr började ju glömske- och läkningsprocessen direkt efter att man sett personen för sista gången, och efter sex månader var det värsta över. Hade man inga gemensamma vänner, så var det nästan omöjligt att få nyheter om personen (om det inte var en kändis såklart, men även då var utbudet av information begränsat till det som stod i tidningarna i realtid).

Men idag kan man gå in och titta på foton av honom, hans vackra fru, hans söta barn, det stora, lyxigt inredda huset som de delar, alla trevliga fester de har och allt roligt de gör, varje dag... eller flera gånger om dagen. Och vem kan låta bli det? Det är som att peta upp en sårskorpa på nytt och på nytt, sådär som man gjorde som barn. Det tar aldrig slut.

Nä, ska man väga ihop allting så har sociala media blivit mer till skada än till glädje för mänskligheten...