Varför skriver folk så himla dåligt på nätet?

Jag stör mig på folk som skriver frågetecken efter meningar som inte är frågor. Tyvärr är det väldigt vanligt förekommande =/

Kapitel nio i denna film berör ämnet: How the English language was developed

Ibland när man ser en statusuppdatering från en vuxen människa och ser lite särskrivningar så händer det att man blir mörkrädd. Jag vill inte skriva "Jätte bra" när jag är 40.

Beroende på sammanhanget så är det faktiskt fel. Jag ska försöka förklara.

Ordet 'Sen' är rätt i vissa sammanhang.

Jag blir lite sen. - Rätt
Först åt han korv, sen åt han potatis. - Fel (Men man säger så i talspråk.)
Först åt han korv, sedan åt han potatis. - Rätt

Det här med 'dom' är lite lättare.

Dom är söta. - Fel
Hans dom blev 30 dagsböter. - Rätt
De är söta. - Rätt.
Han sa åt dem att de är söta. - Rätt.
---

Jag har inte läst längre än Svenska B på gymnasiet, så jag kan ha fel. Men jag tror att jag ligger ganska bra till för att ha rätt att yttra mig i frågan.

Du har fel. Det finns inga officiellt fastslagna stavningsregler. Däremot finns det normer för hur man stavar. I många fall har samma ord flera olika väletablerade sätt att stavas på. Sedan och sen, de/dem och dom hör till dessa. Andra exempel är dig/mig/sig och dej/mej/sej, juice och jos, reflektion och reflexion, sade och sa, hava och ha, o.s.v.

Eftersom jag strävar efter att göra en text så lättläst so möjligt, så väljer jag att göra ett mellanslag före ett frågetecken då jag (och många andra) bedömer det som lättare att läsa.

Det är inte samma ord.

I så fall är det här "mer" fel att som du gör använda satsradning.

Återigen – inte samma ord.

Om det inte är fel, så är det rätt, eller hur menar du nu?
En text med sen i stället för sedan och dom i stället för de/dem tappar jag intresset för ganska snabbt. Synd att det blir så, för skribenten kanske har ett bra budskap men som jag missar för att jag retar upp mig på själva språkbruket.
Jag kan inte se någon anledning att reta känsliga språkögon om man seriöst vill nå ut till andra.

Därför att lärare inte "får" rätta elevers "kreativa" stavningar. Det känns "kränkande" för elever, då deras identitet hör ihop med deras språkbruk, har vuxna bestämt. Det är alltså synd om elever som har svensklärare som lär eleverna hur man stavar. Rättstavning hör inte till "roliga övningar" och allt i skolan måste vara roligt.

Det hela beror på att folk inte kan skriva ordentligt. Folk har brister i stavning och meningsbyggnad lite till mans och vi ska bara inte nämna den förbannade särskrivningen som verkar ha fått fäste ordentligt i alla under fyrtio. Det är buss station och tv apparat för hela slanten även långt upp i åldrarna.

Vem ska vi då skylla det här misslyckandet på? Ja, skolan har ju sin beskärda del ansvar i det hela. Sjuttiotalets flumskola där det inte fanns någon direkt kunskap utan bara olika åsikter i en diskussion är givetvis en del av problemet men galenskapen fortsatte under åttio- och nittiotalet även om det inte var lika uttalat som tidigare. Sen kom internet in i folks vardag och chattspråket krävde plats. Begrepp som "lol" och ";-)" blev allt vanligare och idag sitter vi med en befolkning som rakt igenom och med få undantag kuggats på ett svenskaprov anno 1959.

Ja, det är rätt.

Det är ditt problem. Men visst, om man vill nå ut till folk med "känsliga språkögon" så kan man givetvis skriva 'sedan' och 'de/dem' i stället för 'sen' och 'dom'. Frågan är dock hur mycket glädje man egentligen har av kommunikation med folk som har den inställningen.

Etablerad är ett farligt ord i sammanhanget, som kan betyda lite olika saker. När det gäller de/dem/dom eller mig/mej/dig/dej/sig/sej förekommer båda stavningarna sedan länge, men de har inte samma stilvärde, och förmedlar heller inte samma intryck till alla mottagare. Den som använder mej/dej/sej i fel sammanhang gör det helt på egen risk. Att mig/dig/sig är normalformen som det aldrig kan bli hur fel som helst att använda står fortfarande alldeles klart.

Vad gäller reflektion och reflexion använder åtminstone jag dessa stavningar i olika betydelser av ordet, så att reflektion avser den fysikaliska betydelsen och reflexion den mentala.