Citat:
Ursprungligen postat av Manifesta
Det betyder inte att jag sväljer allt de säger och hyllar allt de gör.
Det är bara bra. Man ska aldrig okritiskt svälja vad andra säger.
Citat:
Ett högt BNP är precis så som jag skrev INTE en garanti för välstånd.
BNP mäter som sagt inte produktion och är således inte vad jag pratar om [annat än att jag använde det som jämförelse för att beskriva storleken på i samhället ackumulerat kapital].
Citat:
Ett högt BNP är precis så som jag skrev INTE en garanti för välstånd.
BNP mäter aggregerad konsumtion. Om människor till exempel belånar sig upp över öronen och köper en massa saker så kommer BNP kortsiktigt skjuta i höjden utan att ta hänsyn till att hela befolkningen är skuldsatta för livet, för att på sikt sjunka för att reflektera det faktum att räntebetalningar och amorteringar börjar
crowda ut konsumtion.
BNP mäter inte produktion. Jag pratar om produktion.
Citat:
Jag tar del av rapporter om vem/vilka som inte får ta del av välståndet.
Människor som tar del av välstånd gör det
på grund av något. I en självförsörjande ekonomi är det den som lyckas producera vad helst den behöver som kommer få ta del av detta. Den som lyckas producera mat bäst kommer ha tillgång till mest mat när det kommer till att äta. Det man behöver för att stilla behov kan inte existera utan att man lyckas producera det. Ju mer effektiv man är på att producera det som behövs, desto mer av det kommer man ha tillgång till.
I en modern specialiserad marknadsekonomi är dessa beroenden inte lika tydliga och uppenbara eftersom människor inte längre jobbar och producerar för sin egen konsumtion
in natura [dvs de specifika varor och tjänster som personen behöver i privatlivet] utan snarare är del av en stor och komplex organiserad produktion av en specifik vara eller tjänst som produceras i stora volymer som sedan byts mot allt det de inblandade i produktionen behöver [genom pengar som medium för själva byteshandeln]. De människor som har tillgång till pengar att byta till sig [köpa] saker för har det
därför att de bidrar med något i produktion av något som andra människor behöver och således är villiga att byta bort delar av sin egen produktion för [också genom pengar som medium].
Allt som ska konsumeras för att täcka människors behov måste först produceras och människors tillgång till saker att konsumera står i proportion till deras förmåga att själva bidra i produktion av något som andra människor behöver. [Stora delar av finanssektorn, hela den politiska sfären och företag knutna till politiska intressen är undantag: deras inkomster står inte i proportion till vad människor på en marknad är villiga att betala för deras varor/tjänster.]
Den köpkraft människor har representerar något: nämligen hur mycket omgivningen värderar deras
input i produktionsapparaten. Att ohejdat börja omfördela resultat av produktion kommer inte skapa något ökat välstånd eftersom det bara tar resurser från områden som producerar det som dess omgivning sätter ett högt värde i till att istället avlöna produktion som av omgivningen inte prioriteras lika högt. Det enda man gör i praktiken är att subventionera ineffektiv produktion [eller ingen produktion alls], i den mån att människor när de själva värderar vad de är villiga att byta sina produktionsinput mot inte hade placerat pengarna dit de omfördelades politiskt.
Det här är
INTE ett argument mot att hjälpa människor i nöd utan bara ett konstaterande av att omfördelning på sin höjd kan vara ett nödvändigt ont som kanske kan behövas för att undvika att människor i nöd inte behöver uppleva misär och fattigdom, men aldrig kan vara något
bra i den mån att den leder resurser bort från den produktion som efterfrågas. Det är alltid bättre om omfördelning inte behövs eftersom det innebär att människor organiserat sig på ett för ögonblicket
bra vis för att producera det andra människor värderar, och nyckeln till välstånd är just att människor så effektivt som möjligt producerar det som andra människor anser sig behöva. Omfördelning innebär alltid att produktiva resurser måste slösas bort [i den mån att de omfördelade resurserna inte ger något tillbaka i utbyte] för att andra människor för tillfället inte är del av produktion av något som faktiskt behövs, eller iaf prioriteras tillräckligt högt.
En ekonomi som försöker uppnå maximal omfördelning kommer slösa bort maximalt med resultat av människors produktiva insatser på saker de själva inte skulle bytt sina arbetsinsatser emot [om de själva fått välja]. Det är inte välstånd, det är förmånen att få jobba utan att själv få något i utbyte mot sin arbetsinsats [den klassiska definitionen av det konceptet brukar vara
slaveri].
Att värdera priser och avkastning [lön är både ett pris på arbetskraft för den som hyr den och en avkastning för den som hyr ut den] som helt godtyckliga variabler som inte betyder något eller har någon koppling till något är det absolut vanligaste ekonomiska misstaget idag. Pris och avkastning representerar dock faktiskt något och är signaler om hur resurser används samt hur väl produktiva insatser tillfredställer andra människors upplevda behov. Att enbart ändra på signalerna genom omfördelning skapar inte välstånd utan gör det bara kortsiktigt möjligt för människor att använda omgivningens resurser till att ägna sig åt produktion som de inte behöver.
Man kan i termer av omfördelning heller inte förklara varför vi idag åtnjuter vårt nuvarande välstånd eftersom det skulle kräva att det under mänsklighetens samlade historia funnits någon eller några som satt och höll på alla moderniteter som vi idag åtnjuter oavsett om det är penniciliin, digitalteknik eller historiskt sett väldigt billig föda [som del av inkomsten], och att vårt nuvarande välstånd är ett resultat av att människan till slut hittade på dessa individer och omfördelade alla dessa moderniteter från dem till sig själva. Den förklaringen är inte ekonomi, utan sekulär religion.
Vi har tillgång till vårt nuvarande välstånd därför att vi klarar av att producera det. För att det ska finnas något att omfördela måste det först kunna produceras, och omfördelning leder att alltid bort resurser från de produktionsområden som människor själva efterfrågar.
Citat:
Oljekatastrofer, hur många som helst längs en kust kan höja det landets BNP då företag ska in och rensa upp skiten. Stora katastrofer kan alltså höja BNP men sänka välståndet.
Jordbävningar, tsunamis och krig är andra saker som moderna [mainstream]ekonomer anser kunna
stimulera ekonomin genom att öka BNP. Vilket var en av anledningarna till att jag hoppade av mina ekonomistudier och bytte ämnesområde. [De försöker fortfarande hävda att det som till slut övervann depressionen som orsakades av Wall Street-kraschen var andra världskriget och dess kopiösa produktion av vapen och krigsmaskiner: just eftersom det skapade stora godtyckliga BNP-siffror, som dock inte betydde någonting alls eftersom det var massiv brist på allt annat människor ansåg sig behöva; inklusive mat.]
Den ekonomiska kris vi befinner oss i just nu är ett direkt resultat av alla galenskaper som dessa [mainstream]ekonomer har lyckats producera.