Tvungen att acceptera undersökningsavgift vid reklamation?

Du upprepar bara sådant som är uppenbart eller direkt utläsbart från lagen och svarar inte på en enda av mina frågor. Jag uppskattar att du tog dig tid, men nivån på frågan var snäppet högre än att bara rabbla fram fakta som det redan borde ha framgått att jag var medveten om. Tack ändå.

Tack så hemskt mycket!

Då förstår jag inte vad du är ute efter. jag har ju skrivit att du måste acceptera villkoret för undersökningsavgift om det ej är ett reklamationsärende samt att avgiften bara tas ut om du själv åsamkat skadan på det du köpt. Vad mer är det du vill veta eller behöver veta?

Läs övriga svar så kanske du inser vilka nyanser i frågeställningen som du missat.

ARN gav mig inte rätt, eller rättare sagt de tog inte ens direkt någon ställning i frågan. De hävdade helt sonika att Webhallen ej givits chans att undersöka varan eftersom jag ej ville godtaga undersökningsavgiften.

Hur som helst så meddelade jag Webhallen, efter ARN:s beslut, att jag godtar undersökningsavgiften och att de kan skicka varan på reparation. De har inte svarat och det har gått flera veckor nu. De har fortfarande kvar den trasiga delen.

Passar samtidigt på att lägga in en varning för både Webhallen och ARN. Ingen av dem verkar särskilt kompetenta inom lagstiftningen och de verkar inte angelägna att göra rätt för sig.

Men, handlar inte detta om konsumentköplagen 20 a § ?

"Ett fel som visar sig inom sex månader efter det att varan avlämnades skall anses ha funnits vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art."

Är det inte så att denna paragraf tolkas motsatsvis på så sätt att bevisbördan för fel som uppkommer senare än sex månade efter köpet ligger på köparen och att det därmed är köparen som får betala undersökningsavgifter om det inte är ett fel som omfattas av reklamation (fuktskada t.ex).

Så här gör väl alla butiker? Därtill har jag svårt att tro att ARN inte skulle kunna detta.

//

Fast det verkar ju snarare vara du som inte är särskilt kompetent inom lagstiftningen då du helt förkastar andra rättskällor än författningstexten. Dessutom verkar du ganska otrevlig.

TS och signaturen ormanoff har en poäng här och frågeställningen är intressant.

Kärnan i frågeställningen lite mer allmänt formulerat:

Måste man verkligen acceptera av ena parten godtyckligt uppställda villkor för att kunna ta tillvara på en lagstadgad, icke dispositiv rättighet?

Svaret är givetvis nej, det måste man inte.

Man måste inte "gå med på" någonting när man lämnar in en reklamation, visst kan säljaren vid reklamationstilfället informera om att man avser att ta ut en undersökningsavgift om felet visar sig ligga utanför reklamationsrätten men man måste absolut INTE "godkänna" detta som konsument. Gör man det så ingår man ett avtal (helt i onödan) och skaffar sig ett betydligt sämre rättsläge om man sedan skulle vilja bestrida eventuell debitering.

Fast det är nog snarare så som du skriver att säljaren informerar om undersökningsavgiften och om man inte accepterar att en sådan kan komma att tas ut så väljer man att inte reklamera.
Det handlar alltså snarare om att man inte accepterar de rättsliga följder följder det får om man lämnar in varan för reklamation och det visar sig att felet inte alls är ursprungligt, och därför väljer man att inte försöka reklamera varan för att inte riskera att bli debiterad för felsökningen.

Det kan säkert framstå så för en lekman som t.ex. du eller ARN. Ni saknar dock ett juridiskt resonemang.


Ursäkta, men det här är bara dravel.

Ja så är det säkert, det vet vi dock redan och det är inte det TS juridiska frågeställning tar sikte på.

Det frågeställningen tar sikte på är det korrekta i att en näringsidkare i samband med en reklamation (som är en lagstadgad, icke dispositiv rättighet för konsumenten) försöker villkora mottagandet av reklamationen genom att ensidigt försöka införa vad som i praktiken är egenformulerade avtalsvillkor. För att tackla frågan juridiskt räcker det inte med att berätta hur det "brukar funka" utan man är tvungen att söka svaren i olika rättskällor:

1. Lagstiftningen

Av denna kan vi utläsa att reklamationsrätten är en rättighet som inte är villkorad med någon undersökningsavgift. Näringsidkaren ska alltså ovillkorligen motta reklamationen.

2. Förarbeten

Här resoneras det, som saken får förstås kring möjligheten för näringsidkaren att ta ut undersökningsavgift vilket i min värld tyder på att en domstol sannorlikt skulle godkänna förfarandet med undersökningsavgift. Det betyder i sin tur inte att näringsidkaren har rätt att ställa upp detta som villkor för att mottaga reklamationen då denna skyldighet enligt lagstiftningen är ovillkorad i detta avseende.

3. Lagstiftarens avsikt

Lagens syfte är uppenbarligen en sk skyddslagstiftning dvs den är avsedd att skydda en svagare part mot en starkare part i ett vanligt förekommande och samhällsvitalt rättsförhållande, i detta fall konsument vs näringsidkare. Det framsår inte som särskilt sannorlikt att en lagstiftning med det syfet är tänkt att ge utrymme för den starkare parten (näringsidkaren) att "skrämma" den svagare parten (konsumenten) till att avstå en rättighet som lagstiftaren har ansett så pass skyddsvärd att denna stiftat lagen såsom indispositiv. Detta förhållande talar mycket starkt emot att näringsidkaren skulle ha rätt att införa undersökningsavgift som villkor för att mottaga reklamation.

Att undersökningsagift enligt min uppfattning ändå gillas av rättsordningen torde tyda på att lagstiftaren har ansett att även näringsidkaren borde ha ett skydd mot tex missbruk av reklamationsrätten eller oskäliga reklamationer. Dock ska rätten att utkräva undersökningsavgift falla tillbaka på allmänna skadeståndsrättsliga principer och därmed materiellt skiljas från reklamationsrätten.

Det tar ju emot reklamationen. Men visar de sig sen att de inte är en reklamation måste TS betala... Rätt uppenbart och helt rätt då ts haft sönder sin produkt.