Vem har liv egentligen

När jag har blivit äldre och erfaren har jag börjat automatiskt att stänga ute vissa personen och blivit mer själv, även trygg i mig själv. Men genom att jag ställer mer krav har jag också börjat irritera mig på vänner, familj, nära. Och blivit mer ensam. Vem har rätt egentligen, är det rätt att säga vad man tycker även om inte det uppskattas och får konsekvenser ? är det bättre vara tyst och ha mer vänner eller vara själv och ha heder i sig själv när ingen bryr sig.

Det funder jag också på ofta. Du mår bättre i längden av att stå upp för dig själv, men att man samtidigt inte är för stolt för att erkänna egna brister och fel. Om alla jobbade med sig själva skulle världen se mycket bättre ut.

Vad menar du med att säga vad man tycker?

Jag uppskattar ärliga människor och kan ta kritik, men inte hur mycket som helst. Jag tycker det kan bli rätt jobbigt om en person hela tiden måste säga vad h*n tycker, speciellt om denne inte försöker ge konstruktiv kritik utan bara kritisera i princip. Menar personer som bara påpekar det negativa och utelämnar det positiva, oftast när man inte frågar efter någon åsikt. Frågar jag så vill jag självklart ha ett ärligt svar. Om personen sen kan försöka vara lite konstruktiv så det ger möjlighet att diskuteras lite så är det ett stort plus, allt är inte svart och vitt.

Om du menar att alltid försöka vara positiv så håller jag med. Ett exempel skulle kunna vara när någon sjunger för en grupp och vill höra åsikter. Då känns det oftast som alla försöker vara snälla genom att säga att denna var bra även fast denne sjöng något förjävligt. De lämnar personen med en sådan kommentar medan jag lägger till ett "men..." och försöker ge konstruktiv kritik. Inte alltid lika uppskattad. Kolla bara på Idol, där kan man se vad som kan hända när man ska vara "snäll". De står där som idioter med ett stort frågetecken i pannan "men dom sa...".

Jag gör väl det på en jämn nivå och men alla vill inte höra sanningen, dom tar det inte positivt. Sen frågar dom jag känner mig ofta vad jag tycker och vill höra min åsikt om allt. Vet inte dock vad det beror på..

Alltså det beror på vad för krav du ställer. Kan du ge några exempel? Trivs du inte i ett gäng på grund av deras handlingar tjänar du inget på att vara med dem. Därför ska du ställa rimliga krav på ditt umgänge.

Som barajagkommerin säger gör man själv också fel som andra stör sig på. Vad ställer folk du känner för krav på dig? Där ska man stå upp för sig själv, istället för att låta dem styra och ställa, ha lika höga krav på dem.

Sen tycker jag att man borde vara öppen och ge sina nära kritik. Det är svårt att veta allt dumt man gör så det fina med kritik är att man nästan blir shockad över vad man gör, tacksam och ändrar på det utan problem. Däremot om en person inte kan förändra något som man ogillar är det i många fall lika bra att inte klaga för dennes skull.

Känner jag igen lite av. De blir nästan förbannade men sen är de tillbaka och frågar om min åsikt angående något annat. De kanske önskar att det vore på ett visst sätt och blir sen chockade/förbannade när man inte ser saken på samma sätt? att ha fel är ju inte så roligt. Så hatkärlek kanske?

Man måste kunna kombinera dom båda! Att säga en sak man tycker som kan få stora konsekvenser kanske inte är värt. Man kan nog förlora många vänner pga det men om man verkligen står för det så ska man säga det. Fast egentligen så ska man inte störa sig så mycket på vad ens vänner säger för man vill ju inte förlora dom.

besitter man inte någon vidare social kompetens, och därav inte kan avgöra vad som är passande och opassande att säga, bör man nog hålla tand för tunga oftare än inte. Du frågar väldigt allmänt, varför jag även svarar allmänt. Jag vet ju såklart inget om din sociala kompetens.

Nästan ingen tål sanningen. Jag ljuger ytterst sällan, och om någon frågar mig om min åsikt angående någonting svarar jag ärligt. Det är sällan svaret får ett gott mottagande. Tycker det är väldigt lustigt att folk frågar saker de egentligen inte vill höra svaret på, det är som om de försöker tvinga till sig komplimanger (något som inte riktigt går ihop för mig, då jag själv avskyr komplimanger).

Tycker mer att du verkar vara en negativ människa med dålig social kompetens, men det bygger jag bara på ditt inlägg.

Att du stör dig på dina vänner kan ju bero på att du är lite för kritisk och inte accepterar dina vänner för vilka de är? Du kanske har "fel" vänner?
Att acceptera sina vänner för deras bra sidor och även deras brister är ett krav för vänskap. Förmodligen accepterar de dig och dina dåliga sidor. Självklart gör/säger du saker som stör dem men för att vara vänner måste man låta vissa saker passera om man inte vill förstöra sin relation.

Om du skiter i detta kommer du förmodligen förlora alla dina potentiella vänner vilket i mitt tycke är helt värdelöst.

Eftersom du har börjat förlora vänner antar jag att du påpekar saker som är relativt känsliga? typ: "hur fan kan du rösta på sossarna/moderaterna/sd/vänster? du måste vara dum i huvet".
Alla är olika och kan du inte acceptera detta ska du fan inte ha några vänner.

Något mellanting känns ju bäst. Det är absolut inte bra att bli en dörrmatta som alla trampar på, men du behöver samtidigt inte alltid säga vad du tycker. Ibland räcker det med att man säger emot en gång när man tycker annorlunda för att man ska känna att man är en egen person med egna åsikter. Precis som de skrev ovan: Bli inte en sån som klagar bara för att.

Jag känner en person som har åsikter om precis allt och ofta vädrar dem oavsett om folk känner sig sårade. Jag behöver inte poängtera att personen är över 30 och levt singel hela livet, va?

Jag kan bara hålla med dig att man på senare tid faktiskt ställer lite krav på folket runt omkring en. Man lyses upp av folks dumheter och man märker snabbt att folk inte klarar av att ta sanningen för vad den är - utan man istället väljer att dra till med en vit lögn för att bibehålla sitt ideal.

Jag tycker att man ska stå upp för sig själv! Gäller att man inte snöar in sig på detaljer utan med sunt förnuft väljer att umgås med folk som faktiskt kan bidra med något vettigt i ens liv. Så resonerar jag idag, och mår faktiskt bra av det