Varför spelar ni retrospel?

Om det inte redan har sagt så var spelen från förr klara/färdiga vid release. Inget PTW etc etc.
Spela gamla retrospel för mig är att gå tillbaka till en viss tid i livet, goda minnen kring det spelet och återuppleva en slice av ungdomen igen. Idag visar jag min son gamla klassiker som jag växte upp med, kan vara något så simpelt som Dig Dug och trots dagens grafik så kan han se charmen med det och spela i timmar (inte bara Dig Dug förstås).

Retro spel kan man plocka upp och spela lite när som helst tycker jag. Det är bra när man kan klara ett spel på några timmar motför dagens stora spel som tar 30-40 timmar bara för storyn.
Sen är det så skönt att bara trycka in kassetten och spela direkt utan massa sega menyer. Finns många gamla spel som har väldigt skönt gameplay. Retro spel har inte heller 10 timmar med videosekvenser vilket jag avksyr med dagens spel.
Ska beställa en RGB moddad snes nästa månad, nu har jag en Megadrive med 60hz mod och spelen känns fräschare.
Hatar emulatorer det ger noll känsla.

För grafik är inte allt och det finns spel redan från 80-talet och framåt som man kunde uppnå stor spelglädje genom att spela. Nu gillar jag moderna spel också och spelar många nya spel och gillar ny teknik. Men det finns så många bra spel från innan 2000-talet som egentligen skulle räcka livet ut nästan. Man har ju inte ens upptäckt alla spel till SNES, NES, MS, Mega Drive, Turbografx mm och äldre PC-spel.

För att det faktist va bättre förr? När spelskaparna var folk som brann för det dom gjorde och inte folk som insåg man kunde tjäna pengar på att göra spel.

Colonisation
Civ 1 och 2
Xcom
FF7
Panzer General

Satan va många timmar som har försvunnit där. Första suikoden är också en guldkant. Samma med första silent hill.

Först och främst så spelar jag för att jag fortfarande tycker att många av dessa spel är kul att spela. Annars hade jag ju knappast spelat dem.

Svåra spel eller spel som blev svårare för varje avklarad bana/uppdrag kunde vara en utmaning. Då fanns det inte en tanke på att använda sig av fusk, och även om jag skulle ha velat det så fanns det inte tillgängligt då. Idag finns visserligen fusk att använda sig av även när det gäller äldre spel, men de fanns inte tillgängliga när jag började spela dessa spel. Så de var en utmaning. Oftast fick man pröva sig fram, och man lärde sig hur man skulle spela tack vare/på grund av Trial and error. Dessa spel kunde jag spela i timmar, och ibland även halva nätterna. Vilket gör att jag har börjat spela dessa spel utan att ta hjälp av olika fusk och tips för att försöka klara av spelen idag. Jag älskar fortfarande känslan av att försöka klara av dessa spel på egen hand. Har inte fått samma spelglädje av nyare spel. Nyare spel har liksom ”fördummats”. Behöver man fortfarande hjälp så är det enkelt att finna det på internet.

Jag gillar också att det är snabbare och enklare att spela retrospel. Då det oftast går snabbt att installera, och sedan kan man börja spela med en gång. Man behöver inte vänta på att spelet ska ladda heller på något sätt. Det kan jag tycka är irriterande med nyare spel, ibland kan man till och med behöva vänta i några minuter på att spelet ska laddas.

Det finns en uppsjö olika spel när det gäller retrospel. Moderna spel har troligen en press på att vara lönsamma. Så man ser ofta uppföljare (det kan till exempel handla om en årlig uppföljare), och att man återanvänder saker som man har sett i andra spel som har varit framgångsrika. På 90-talet (då jag började spela) så var det lättare att hitta nya, ovanliga spel som man inte hade sett ute på marknaden redan. Man vågade satsa på nya ideer när man utvecklade nya spel. Så det fanns helt enkelt fler spel att välja mellan, och de var mer varierade. Kan sakna det när det gäller nyare spel.

Det där gäller dock inte alla spel. Det är ingen självklarhet att uppföljare bidrar med förbättringar etc.

Kan ta följande som exempel även om det kanske är för nytt för att vara retro (Sims 1 alltså): The Sims släpptes 2000, och expansioner släpptes under de kommande åren (det sista kom 2003). The Sims 4 släpptes 2014. The Sims 4 är sämst av alla 4 spelen. Istället för att gå framåt i utvecklingen, så har man gått bakåt. Med försämringar som följd. Sims 1-3 har sina starka sidor, men ingen av spelen är ”perfekta”. Jag hade hoppats på att Sims 4 skulle vara ett steg närmare på den fronten. Det blev inte så. Så

Det kanske beror på att jag hade spelat de föregående spelen först, och hade vant mig vid vissa saker. Inklusive sådant som räknas som ”grundläggande saker” som finns i grundspelet. Det saknas i Sims 4, så man stör sig på den försämringen och det påverkar spelupplevelsen också. Kan inte komma på en enda förbättring med Sims 4. Så illa är det. Sims 4 har fått kritik från andra spelare också, så det är inte bara jag som tycker att det har skett en försämring.

Jag älskade verkligen Sims 1 när det var nytt, och jag gillar det fortfarande. Men när Sims 2 kom, så köpte jag det också (och expansioner senare). Det var annorlunda, men tillförde fortfarande något nytt till serien. Än idag är just dessa två mina favoriter i Sims-serien. Sims 3 är okej, och jag spelar det ibland också. Skillnaden mellan Sims 2 och Sims 3 är dock inte lika stor som mellan Sims 1 och 2. Ibland spelar jag ”sidospelen" som räknas som fristående spel (Sims Life Stories, Sims Castaway). Sims 4 spelar jag inte alls längre, för jag gillar det helt enkelt inte. Men det kanske är något fel med mig eftersom jag föredrar det första spelet från 2000 istället för den senaste uppföljaren som kom 2014....

Nej det är sant alla uppföljare är inte en förbättring. Men många är det, spelutvecklare har en tendens att förfina och förbättra saker som de inte var nöjda med.

T.ex. efter att ha spelat Metal Gear Solid 4-5 så var det nästan fysiskt smärtsamt att gå tillbaka till de låsta kameravinklarna och sunkiga kontrollerna i MGS1 och MGS2. Så tänkte ju knappast den som spelade MGS1 när det var nytt, för då fanns inget bättre.

Samma med striderna i Mass Effect. Efter att ha spelat 2 och 3 så framstår striderna i 1an som extremt klumpiga och stela. Men så kändes det ju inte första gången man spelade 1an.

När man blivit bortskämd med moderniteter så är det frustrerande att gå tillbaka till något som inte är lika finslipat.

Nu var det ett bra tag sedan jag lirade ME1 och 2 men var inte skillnaden snarare olika typer av strid där ME1 var mer åt klassisk bioware rpg hållet med mycket mer "självspelande" som kotor medan allt efter det hade större fokus på action? Funkade visserligen för de men det blir lite som att säga att Fallout 3 strider var bättre än FO1-2 för att det var mera pang-pang och mindre klick-klick.

Spelen jag spelar blir retrospel.

Jag älskar vissa gamla dataspel som jag har haft väldigt länge.
Nu får jag börja leta efter nya spel, då min dator från 1995 slocknade förra veckan, mitt i ett parti Civ.

Jag skaffar inga retrospel, dom bara blir det.

Varför inte?
Finns en heldel retrospel som än idag håller en rejält underhållen!
Själv kör jag både retrospel och de senare.

Lirar Final Fantasy Adventure på mobilen nu och då (gbc emulator) vid tillfälle och det är fan så skönt att bara få bli bjuden på ett underhållande pick up n play äventyr med 100% gameplay utan usla kameravinklar samt skön kontroll och slippa långdragna filmer och storysnack.

Finns mycket skit från spelens barndom där utforskandet och experimentlustan härjade men de bra grejorna håller och lär hålla länge till (med tanke på hur spelvärlden ser ut och verkar vara på väg).

För att det är på tok för ont om moderna spel som man kan spela med kompisen i soffan.