Varför spelar ni retrospel?

Får kika på dom. Broforce har jag spelat en del och jag tappade faktiskt intresset trots att det är ett riktigt skönt lir.

Det är med kluvna känslor som man jagar fram ett gammalt retrospel och drar igång. Två saker kan hända.

1. Spelet är lika bra som man minns det, man lirar, kommer ihåg sköna minnen, upplever spelglädje o.s.v. Allt är bara skitbra helt enkelt.

2. Spelet har åldrats horribelt dåligt och alla gamla fina minnen är förstörda eftersom man startade spelet igen och insåg hur många brister det faktiskt hade. Brister som man i sin ungdom förträngde för det fanns inte bättre spel.

I fall 1 så är det ju bara helt fantastiskt, spel som hamnar där är typ A link to the past, Mario World osv. Man blir 10 år igen och bara njuter (fast den här gången kan man ta en öl samtidigt).

I fall 2 så är det bedrövligt. Alla fina minnen man hade är bortblåsta och kvar är bara en tom, dammig känsla av bedrövelse. Man ångrar att man startade spelet överhuvudtaget. Spel som hamnar i den här kategorin är nog de flesta gamla C64 och Amiga spel som jag inte vågat spelat igen. Även en hel del gamla NES spel som jag inte vill första minnen av, t.ex. Top Gun och River city Ransom.

Ett spel som jag däremot har spelat och var helt bedrövligt är "Maximum Carnage" till SNES. Hade sådana jävla fina minnen av spelet från när det var nytt och nu när jag spelade det igen så sög det så jävla hårt att jag inte spelade klart första banan ens...

Mest på grund av nostalgi och att jag är insatt i spelen. Tycker nya spel har alldeles för mycket man måste sätta sig in och massa filmsekvenser hela tiden med dålig dialog.

För mig handlar det nog om lite verklighetsflykt. Man saknar barndommens dagar och får nostalgi av spelen Längtar liksom tillbaka till en simplare tid, utan mobiltelefoner eller massor skärmar överallt.

Det är lite olika anledningar.
1. Det är ett bra spel man spelat som ung och vill uppleva igen.
2. Det är ett spel som är väl ansett men som man aldrig spelade som ung.
3. Man vill ha nåt att spela utan att lägga ut stora pengar.
4. Spel var generellt sett bättre förr (personlig åsikt).

Det finns två generationer jag knappt kan med längre.

Nes. Musiken är bara ett pipande i 9/10 spel. Grafiken är för dålig. Det som var mysigt förr är mest stelt pixligt nu. Undantag Mario 3, mega man 3 och world cup. De spelen som släpps online på Switch nu är värdelösa för mig.

Xbox 360/ PS3. Det har alltid varit en generation för mig som saknade själ. De bygger så pass mycket på att vara häftiga actionspel att nu när spelen är 10 år gamla har jag ingen anledning att spela dem. Dessutom lyckades de släppa de sämsta spelen i många av mina favoritspelserier så som tekken, soul calibur, resident evil. Undantaget Halo 3

Trist att du känner så för NESen.. jag spelar mer än gärna igenom alla klassiker jag älskade som liten och fortfarande dansar igenom (kid icarus, metroid, zelda 2, gun smoke etc)

Håller med det där med NES. Efter ett tag blir det bara jobbigt för öronen.

spelar en del gamla klassiker på pc/emulator för nostalgin, exempel Diablo2, quake, goldeneye 64 och så vidare.
"Det var bättre förr" -nej. det kändes bara så för att man var ny, hade låga förväntningar och mkt mindre utbud. Jag kan inte sitta och spela ett lastgammalt spel i 7-8 timmar i sträck, det kan man med många nya spel eftersom dom är designade så.

Retrospel och nya spel är två olika kulturer, jag dras inte till att spela spel som ser ut som filmer, jag vill använda min fantasi och tänka själv och inte få allt serverat för min del föredrar jag spel som ser ut som spel och inte filmer, inte att förringa nya spel på nåt sätt, många är ju bra coola som Cuphead som kommer till sin fulla rätt men som ändå är retro

tror du citerade fel person.. jag uppskattar NES-musiken som fan :P