2011-11-20, 05:50
#1
Hallå.
Jag hade tänkt berätta min historia om det sjukaste jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Det inträffade den första augusti 2011. Bästa sommaren i mitt liv.
Jag vaknar på morgonen, duschar, klär på mig och äter frukost.
Får då ett samtal ifrån en kompis som vi kan kalla för Johannes. Han frågar om jag vill följa med honom och bada. Sommar som det var, så tackar jag självklart ja.
Fem minuter senare står han utanför mitt hus med bilen. Jag sätter mig i bilen och jag frågar vart vi ska. Får som svar: Göteborg mannen, lappar.
Jag hade länge varit sugen på att få återuppleva LSDn igen. Jag hade provat en gång tidigare, 2 rätt dåliga lappar. Blev hög motsvarande en halv av lapparna vi skulle iväg för att köpa. Jag tänkte att vi lever bara en gång. Fuck it, nu kör vi. Jag log och svarade: Hur många ska vi ha?
Får som svar: 4 köper jag. Du får 2.
Sedan beger vi oss till göteborg och träffar killen som hade lapparna. Han berättar lite om dom. Han säger att dessa buddha som vi skulle köpa var 50% starkare än shivorna som cirkulerade i göteborg. Aight, tänker vi och betalar snällt.
På väg hem så smsar jag min andra kompis som vi kan kalla för Simon och frågar om han har lust att prova syra. Får som svar att vi ska gå ut och snacka om det över en cigg framemot kvällen.
Halvvägs framme, så säger Johannes att jag ska plocka upp en lapp åt honom. Jag gör som han säger och plockar fram en lapp. Jag ger den till honom, och han droppar den direkt. Jag undrar: vad håller du på med, du kör ju! Han svarar lugnt: vi är hemma innan den har kickat, det är lugnt, jag ska inte köra sen ändå.
Jag blir lättad av hans ord, och vi åker vidare mot staden.
Väl hemma så säger jag godnatt till morsan och sätter mig vid datorn och kikar på mina 2 lappar. Fan vad små dom är. Tänk om jag har blivit blåst undrar jag, så jag plockar upp luren och smsar till Johannes och frågar om det händer något. Får då som svar: Ja. Blir då väldigt lättad över att det verkar fungera iaf.
Simon skriver till mig på skype och frågar om jag kan dra ut. Det kunde jag.
Vi träffas 10 minuter senare och tar varsin cigg och tjötar lite. Sen kommer vi in på ämnet LSD. Fan mannen, jag hade ju nästan glömt att jag hade dom, så jag frågar om han har lust att prova. Han säger att han vill, men inte vågar. Jag river av en halva och ger den till honom och säger: Ta den här nu. Du kommer inte ångra dig.
15 sekunder senare så ligger en och en halv lapp på min tunga, och en halv på hans. Han frågar hur lång tid man ska ha den på tungan. Svarar att han ska ha den där tills den är någorlunda upplöst.
Nu börjar den otroliga vandringen...
Jag och Simon har nu gått i 15 minuter runt området. Ingen utav oss känner någonting ännu, så vi bestämmer oss för att gå till ett utsiktsberg som vi kan kalla för HK. Väl där så tar vi varsin cancerpinne och tjatar om att vi inte känner något ännu, så vi börjar gå därifrån. Bort mot mitt hus. Vi var väldigt törstiga så vi tänkte ta varsin cola och sen dra ut igen.
På en liten skogsstig på väg hem till mig så märker jag att jag lägger mer märke till allting runtomkring mig, och träden fascinerar mig. Berättar detta för Simon, och han säger att han känner likadant.
Vi kommer nu hem till mig. Jag börjar känna mig konstig som fan, på ett bra sätt. Detta kommer att bli en bra natt! Jag går upp till köket och hämtar 2 color. Vi dricker halva och sen beger vi oss ut i natten igen.
Jag känner mig nu så konstig att jag börjar skratta. Det kändes som om min kropp var klyven, som om min kropp var i flera olika dimensioner. Ååjävlar vilken skön känsla säger jag högt. Simon skrattar till lite, och instämmer.
Vi är nu påväg ner för en backe. Vi hade tänkt gå till ett buddhisttempel som låg en liten bit bort. När vi går i backen så hör vi den skönaste musiken, och märker att det är några som har fest i huset brevid backen.
Fan vad najs tänker jag, och går vidare.
Nu har vi kommit fram till buddhisttemplet. Väl där så känner jag att det börjar snurra till i huvudet på riktigt. Vi bestämmer oss för att gå över en gata för att gå till en lekplats. Vi går längs en stig på kanske 5 meter som leder till gatan som vi skulle korsa. Helt plötslig börjar allt smälta och bilda spår efter sig, och när Simon gick så kändes det som om jag gick. Det kändes som om jag och Simon var samma person. Jag bad Simon stanna flera gånger under denna korta period på grund utav denna sjuka känsla. Skevhet deluxe tänkte jag.
Vi har nu korsat vägen och är påväg igenom en fotbollsplan i mörkret för att komma till lekplatsen. Allting känns helt sjukt. Såhär påverkad hade jag aldrig varit på lsd förut. Fick trots allt en deja vu känsla av att jag hade upplevt detta förut någon gång. Alla hallucinationer. Mindfucken. Allt hade jag upplevt i ett tidigare liv. Jag kom fram till insikten att tiden kanske är cirkulär och går runt. En tidslinje kan aldrig dö. Den börjar bara om och om igen. Mindblowing shit tänker jag. Jag kanske upplevde detta i mitt förra liv som jag, om min teori stämmer, den är ju omöjlig att bevisa så man vet aldrig.
I alla fall, nu har vi kommit fram till lekplatsen. Allting smälter och bleknar bort. Men sen när jag blinkar kommer allt tillbaka igen. Träd smälter ihop med andra träd och bildar megaträd. Jag tittar upp mot himmelen och ser den lysa starkare än vad den någonsin har gjort förut. Hela världen tycktes lysa vackert. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som jag var då. Allt var perfekt.
Stjärnor bildade streck till varandra och formade stjärntecken. Åååååh!! Det är ju helt fantastiskt, säger jag högt.
Jag och Simon tar varsin cigg och vi börjar röra på oss. Jag känner att jag börjar tappa bort mig själv. När jag tänker på vem jag är och vad jag är så kommer det inte upp några tankar om vem jag är. Men jag har en instinkt kvar om att jag heter **** *******, så det visste jag ändå.
Vi går bort mot några nybyggda hus och skrattar hela vägen dit. Nu börjar saker och ting skeva sig totalt..
Vi springer omkring bland husen, skrattar och flummar som aldrig förr. Simons ansikte såg ut som om det brann ansiktsfärger samtidigt som om delar utav hans ansikte krympte och blev större hela tiden.
Vi har nu flummat bort till ingången till en stor mörk skog. Jag frågar Simon om vi ska gå in. Får som svar att han inte vill, då säger jag att vi går in bara för att se vart trippen för oss.
Väl inne i skogen så känner jag ett enormt lugn spridas inom mig. Jag kände mig välkommen här inne. Vi bestämmer oss för att gå bort till ett vindskydd som ligger en bit in i skogen. Jag har ingen aning om vad vi håller på med. Jag vet inte vart jag är längre. Jag har tappat bort mig själv totalt. Mitt jag är borta. Jag existerar inte i mig själv längre. Alla mina minnen är borta, jag är bara en människa, och inget mer. Inget annat spelar någon roll, vi är alla bara i grund och botten människor. Allt annat är bara en illusion. Jag är numera bara ett väsen skickat till jorden med ett enda syfte, att observera.
Nu har vi kommit fram till vindskyddet. Jag sätter mig på en sten och börjar meditera. Det börjar med att jag känner marken runtomkring mig, sen luften jag andas. Helt plötslig kan jag känna varenda organism runtomkring mig. Alla känslor och intryck bara flödade in i min hjärna. Då fick jag känslan av att jag var gud. Jag började skratta. Aldrig förr hade jag varit så nöjd och glad med allting runtomkring mig. Världen är allt bra vacker.
Jag reser mig upp och lägger mig bredvid Simon i vindskyddet och efter många försök att kommunicera så lyckades jag säga: Känner du nåt?
Han säger: Ja, det är så jävla häftigt ju.
Framför mig så kan jag se mönster röra sig snabbt i massa olika färger och former. Dom rör sig snabbt mot mig, så jag tror att dom kommer skada mig. Men då kommer jag på att jag har tagit en drog och att det är den som fuckar med mig. Blir genast lugn igen. Att allting kan vara så vackert är sjukt.
Vi bestämmer oss för att gå ut ur vindskyddet, för att det börjar bli ljust ute. Vi tycker att det är dags att dra oss ut ur skogen. Ingen utav oss kunde prata, men vi behövde inte. Vi förstod varandra ändå. Våran konversation såg ut ungefär såhär: Mannen... mannen?.. Manne, va?.. Va?... Känner mig som.. inget.
Nu har vi kommit ur skogen och Jolle drar på låten, chris medina - what are words samtidigt som ALLT skiftar i färg. Det ser ut som jag ser på 3d utan glasögon, fast färger hoppar ur varandra och bildar nya färger. Jag fylls av eufori, och exploderar utav glädje. Trodde att det var omöjligt att vara såhär lycklig. Här är mitt minne lite suddigt(resultatet av flera månaders dagligt cannabisbruk), men vi gick förbi en fotbollsplan...
Vi går längs fotbollsplanen, och någonstans i närheten så hör vi 2 människor stå och bråka över någonting. Jag tänker: Jävla människor! Ska alltid hålla på och väsnas! Som om jag vore någonting större. Någonting annat än mänsklig.
Vi har nu kommit fram till utsiktsberget HK igen. Vi slår oss ner på en bänk och tar varsin cigg och tittar på utsikten. Olika delar utav staden var i olika färger. Invadrarområderna var gula och de svenska områderna lila. Mina ögon fylls utav tårar. Det var så vackert. Vi sitter här och beundrar utsikten en stund.
Sedan går vi hem till mig och dricker upp våra color. Sen beger vi oss ut igen. Jag tar med mig en kniv ut. Tänkte att det vore kul att leka lite med den.
Vi går längs en hage som finns lite längre ner på min gata. Då börjar jag tänka djupa tankar.. Om hur det hade varit om samhället inte existerat. Hur simpelt man hade levt då. Kom även på hur Jorden blev förstörd av oss människor.
Om människor t.ex skapar en hage för första gången, och tycker att det är najs. Då försöker dom göra det ännu mer najs för sig genom att mata egot med materiella ting. Svårt att förklara, men ni kanske förstår lite hur jag tänker.
Jag hade tänkt berätta min historia om det sjukaste jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Det inträffade den första augusti 2011. Bästa sommaren i mitt liv.
Jag vaknar på morgonen, duschar, klär på mig och äter frukost.
Får då ett samtal ifrån en kompis som vi kan kalla för Johannes. Han frågar om jag vill följa med honom och bada. Sommar som det var, så tackar jag självklart ja.
Fem minuter senare står han utanför mitt hus med bilen. Jag sätter mig i bilen och jag frågar vart vi ska. Får som svar: Göteborg mannen, lappar.
Jag hade länge varit sugen på att få återuppleva LSDn igen. Jag hade provat en gång tidigare, 2 rätt dåliga lappar. Blev hög motsvarande en halv av lapparna vi skulle iväg för att köpa. Jag tänkte att vi lever bara en gång. Fuck it, nu kör vi. Jag log och svarade: Hur många ska vi ha?
Får som svar: 4 köper jag. Du får 2.
Sedan beger vi oss till göteborg och träffar killen som hade lapparna. Han berättar lite om dom. Han säger att dessa buddha som vi skulle köpa var 50% starkare än shivorna som cirkulerade i göteborg. Aight, tänker vi och betalar snällt.
På väg hem så smsar jag min andra kompis som vi kan kalla för Simon och frågar om han har lust att prova syra. Får som svar att vi ska gå ut och snacka om det över en cigg framemot kvällen.
Halvvägs framme, så säger Johannes att jag ska plocka upp en lapp åt honom. Jag gör som han säger och plockar fram en lapp. Jag ger den till honom, och han droppar den direkt. Jag undrar: vad håller du på med, du kör ju! Han svarar lugnt: vi är hemma innan den har kickat, det är lugnt, jag ska inte köra sen ändå.
Jag blir lättad av hans ord, och vi åker vidare mot staden.
Väl hemma så säger jag godnatt till morsan och sätter mig vid datorn och kikar på mina 2 lappar. Fan vad små dom är. Tänk om jag har blivit blåst undrar jag, så jag plockar upp luren och smsar till Johannes och frågar om det händer något. Får då som svar: Ja. Blir då väldigt lättad över att det verkar fungera iaf.
Simon skriver till mig på skype och frågar om jag kan dra ut. Det kunde jag.
Vi träffas 10 minuter senare och tar varsin cigg och tjötar lite. Sen kommer vi in på ämnet LSD. Fan mannen, jag hade ju nästan glömt att jag hade dom, så jag frågar om han har lust att prova. Han säger att han vill, men inte vågar. Jag river av en halva och ger den till honom och säger: Ta den här nu. Du kommer inte ångra dig.
15 sekunder senare så ligger en och en halv lapp på min tunga, och en halv på hans. Han frågar hur lång tid man ska ha den på tungan. Svarar att han ska ha den där tills den är någorlunda upplöst.
Nu börjar den otroliga vandringen...
Jag och Simon har nu gått i 15 minuter runt området. Ingen utav oss känner någonting ännu, så vi bestämmer oss för att gå till ett utsiktsberg som vi kan kalla för HK. Väl där så tar vi varsin cancerpinne och tjatar om att vi inte känner något ännu, så vi börjar gå därifrån. Bort mot mitt hus. Vi var väldigt törstiga så vi tänkte ta varsin cola och sen dra ut igen.
På en liten skogsstig på väg hem till mig så märker jag att jag lägger mer märke till allting runtomkring mig, och träden fascinerar mig. Berättar detta för Simon, och han säger att han känner likadant.
Vi kommer nu hem till mig. Jag börjar känna mig konstig som fan, på ett bra sätt. Detta kommer att bli en bra natt! Jag går upp till köket och hämtar 2 color. Vi dricker halva och sen beger vi oss ut i natten igen.
Jag känner mig nu så konstig att jag börjar skratta. Det kändes som om min kropp var klyven, som om min kropp var i flera olika dimensioner. Ååjävlar vilken skön känsla säger jag högt. Simon skrattar till lite, och instämmer.
Vi är nu påväg ner för en backe. Vi hade tänkt gå till ett buddhisttempel som låg en liten bit bort. När vi går i backen så hör vi den skönaste musiken, och märker att det är några som har fest i huset brevid backen.
Fan vad najs tänker jag, och går vidare.
Nu har vi kommit fram till buddhisttemplet. Väl där så känner jag att det börjar snurra till i huvudet på riktigt. Vi bestämmer oss för att gå över en gata för att gå till en lekplats. Vi går längs en stig på kanske 5 meter som leder till gatan som vi skulle korsa. Helt plötslig börjar allt smälta och bilda spår efter sig, och när Simon gick så kändes det som om jag gick. Det kändes som om jag och Simon var samma person. Jag bad Simon stanna flera gånger under denna korta period på grund utav denna sjuka känsla. Skevhet deluxe tänkte jag.
Vi har nu korsat vägen och är påväg igenom en fotbollsplan i mörkret för att komma till lekplatsen. Allting känns helt sjukt. Såhär påverkad hade jag aldrig varit på lsd förut. Fick trots allt en deja vu känsla av att jag hade upplevt detta förut någon gång. Alla hallucinationer. Mindfucken. Allt hade jag upplevt i ett tidigare liv. Jag kom fram till insikten att tiden kanske är cirkulär och går runt. En tidslinje kan aldrig dö. Den börjar bara om och om igen. Mindblowing shit tänker jag. Jag kanske upplevde detta i mitt förra liv som jag, om min teori stämmer, den är ju omöjlig att bevisa så man vet aldrig.
I alla fall, nu har vi kommit fram till lekplatsen. Allting smälter och bleknar bort. Men sen när jag blinkar kommer allt tillbaka igen. Träd smälter ihop med andra träd och bildar megaträd. Jag tittar upp mot himmelen och ser den lysa starkare än vad den någonsin har gjort förut. Hela världen tycktes lysa vackert. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som jag var då. Allt var perfekt.
Stjärnor bildade streck till varandra och formade stjärntecken. Åååååh!! Det är ju helt fantastiskt, säger jag högt.
Jag och Simon tar varsin cigg och vi börjar röra på oss. Jag känner att jag börjar tappa bort mig själv. När jag tänker på vem jag är och vad jag är så kommer det inte upp några tankar om vem jag är. Men jag har en instinkt kvar om att jag heter **** *******, så det visste jag ändå.
Vi går bort mot några nybyggda hus och skrattar hela vägen dit. Nu börjar saker och ting skeva sig totalt..
Vi springer omkring bland husen, skrattar och flummar som aldrig förr. Simons ansikte såg ut som om det brann ansiktsfärger samtidigt som om delar utav hans ansikte krympte och blev större hela tiden.
Vi har nu flummat bort till ingången till en stor mörk skog. Jag frågar Simon om vi ska gå in. Får som svar att han inte vill, då säger jag att vi går in bara för att se vart trippen för oss.
Väl inne i skogen så känner jag ett enormt lugn spridas inom mig. Jag kände mig välkommen här inne. Vi bestämmer oss för att gå bort till ett vindskydd som ligger en bit in i skogen. Jag har ingen aning om vad vi håller på med. Jag vet inte vart jag är längre. Jag har tappat bort mig själv totalt. Mitt jag är borta. Jag existerar inte i mig själv längre. Alla mina minnen är borta, jag är bara en människa, och inget mer. Inget annat spelar någon roll, vi är alla bara i grund och botten människor. Allt annat är bara en illusion. Jag är numera bara ett väsen skickat till jorden med ett enda syfte, att observera.
Nu har vi kommit fram till vindskyddet. Jag sätter mig på en sten och börjar meditera. Det börjar med att jag känner marken runtomkring mig, sen luften jag andas. Helt plötslig kan jag känna varenda organism runtomkring mig. Alla känslor och intryck bara flödade in i min hjärna. Då fick jag känslan av att jag var gud. Jag började skratta. Aldrig förr hade jag varit så nöjd och glad med allting runtomkring mig. Världen är allt bra vacker.
Jag reser mig upp och lägger mig bredvid Simon i vindskyddet och efter många försök att kommunicera så lyckades jag säga: Känner du nåt?
Han säger: Ja, det är så jävla häftigt ju.
Framför mig så kan jag se mönster röra sig snabbt i massa olika färger och former. Dom rör sig snabbt mot mig, så jag tror att dom kommer skada mig. Men då kommer jag på att jag har tagit en drog och att det är den som fuckar med mig. Blir genast lugn igen. Att allting kan vara så vackert är sjukt.
Vi bestämmer oss för att gå ut ur vindskyddet, för att det börjar bli ljust ute. Vi tycker att det är dags att dra oss ut ur skogen. Ingen utav oss kunde prata, men vi behövde inte. Vi förstod varandra ändå. Våran konversation såg ut ungefär såhär: Mannen... mannen?.. Manne, va?.. Va?... Känner mig som.. inget.
Nu har vi kommit ur skogen och Jolle drar på låten, chris medina - what are words samtidigt som ALLT skiftar i färg. Det ser ut som jag ser på 3d utan glasögon, fast färger hoppar ur varandra och bildar nya färger. Jag fylls av eufori, och exploderar utav glädje. Trodde att det var omöjligt att vara såhär lycklig. Här är mitt minne lite suddigt(resultatet av flera månaders dagligt cannabisbruk), men vi gick förbi en fotbollsplan...
Vi går längs fotbollsplanen, och någonstans i närheten så hör vi 2 människor stå och bråka över någonting. Jag tänker: Jävla människor! Ska alltid hålla på och väsnas! Som om jag vore någonting större. Någonting annat än mänsklig.
Vi har nu kommit fram till utsiktsberget HK igen. Vi slår oss ner på en bänk och tar varsin cigg och tittar på utsikten. Olika delar utav staden var i olika färger. Invadrarområderna var gula och de svenska områderna lila. Mina ögon fylls utav tårar. Det var så vackert. Vi sitter här och beundrar utsikten en stund.
Sedan går vi hem till mig och dricker upp våra color. Sen beger vi oss ut igen. Jag tar med mig en kniv ut. Tänkte att det vore kul att leka lite med den.
Vi går längs en hage som finns lite längre ner på min gata. Då börjar jag tänka djupa tankar.. Om hur det hade varit om samhället inte existerat. Hur simpelt man hade levt då. Kom även på hur Jorden blev förstörd av oss människor.
Om människor t.ex skapar en hage för första gången, och tycker att det är najs. Då försöker dom göra det ännu mer najs för sig genom att mata egot med materiella ting. Svårt att förklara, men ni kanske förstår lite hur jag tänker.
