Skillnad mellan 'på' och 'ovanpå'

Orsaken att båda/bägge tas fram är väl att det är samma ord i olika form. Det går ju även att fundera på hur olika hitta och finna är.

Du menar att det därmed faller sig naturligt för språkvetare(!) att tänka på just båda och bägge? För det kan ju inte ha minsta betydelse för gemene man.

Också bra. Finna kanske är något mer litterärt, i alla fall i min dialekt. Jag använder det nog nästan aldrig i spontant tal.

Med avseende på din invändning, som jag delar, försökte jag mig bara på en förklaring. Jag ser inte att det finns något annat argument. Något som, i enlighet med vad du skriver, saknar betydelse för personen på gatan.

Ett tillkommande argument för valet skulle ju kunna vara att de som nämner båda och bägge faktiskt tror att ingen ser någon stilskillnad, men det är just därför det är bra att påpeka att det finns de som gör det.

Upplever du att stilskillnaden är större än den regionala skillnaden?

Svårt att svara på. Jag använder nog personligen båda betydligt mer, men utan att se bägge som mindervärdigt på något sätt. Att Adde Malmberg avsåg en stilskillnad och inte bara en regional tycker jag dock kändes klart i sammanhanget.

Vid åtminstone ett tilfälle skulle jag aldrig ens överväga att välja bägge. I sammansättningen med "dem" utan tillägg av räkneordet (två) till exempel här: Jag såg dem båda/bägge.

Kom på ett annat synonympar i det sammanhanget: Jag såg dem alla/samtliga. Vissa använder "samtliga" som ett förtydligande.

- Alla närvarande, samtliga (En inte helt ovanlig tautologi inom det militära)

Förlåt, just med frasen »på något sätt« sår du ett frö av tvivel om det sagda. Varför väljer du att antyda att ordet »bägge« skulle kunna vara mindervärdigt och inte överlägset? En mera symmetrisk motivering skulle kunna gå så här:

... använder nog personligen båda betydligt mer, men utan att se bägge som mindervärdigt eller überlitterärt.

Att föredra en gammal fin dual genitivform med modern stavning av bäggia är visserligen lite högtravande, men inte i övermått. August Strindberg skrev »Bra alltså för bägge parterna!«

För den som har språkhistorisk kontinuitet mot söder och väster är »bägge« grundtips. Det ligger möjligen bakom Adde Malmbergs historia.

Ref: http://ordnet.dk/ddo/ordbog?query=begge

Därför att den tidigare diskussionen gått ut på att för dem som uppfattar en stilskillnad verkar det vara bägge som har det lägre stilvärdet. Jag anknöt till detta.

Den sista meningen förstår jag inte fullt ut. Direkt och apropå regionala nyanser så måste jag säga att verbet »råka« på mitt gamla idom betyder »hitta vägen« – förutom att råka på, råka trampa fel etc.

Din lite gåtfulla text skulle kunna syfta på Fyris’ sköna nejder via Owes varmkorv–dänga, Gunillaklockan, Anders Björcks exresidens och Olrogs senapsgula undervattningsbåt, för att slutligen hamna på Uppsala universitet i systerinstitutionen till Filologi en bit ifrån det klassiska senapsbruket(!) i Uppsala. Klart som korvspad var det i varje fall.


SAOB om verbet RÅKA, betydelse 4 – mycket uttrycksfullt om att råka genom skogen och eventuellt genom grumligt korvspad (metafor för svår dimma):

Tja, råka i knipa och dåligt sällskap kan man väl göra, och råka i korvspad borde i alla fall vara en teoretisk möjlighet i Uppsala med sin varmkorvgubbe uppå Fyris torg och sin råkkoloni.

Vad jag menade var att om jag kallat af Trampe "allmän språkvetare" hade det kunnat misstolkas på ungefär samma sätt som man kan misstolka "varm korvgubbe": "en språkvetare för alla" i stället för "en vetare av språk i allmänhet".