Tidens hastighet är "c" och konstant!

Nä, det krävs ju att man tänker utanför boxen och att det redan nu borde finnas 3 olika sätt att se på rummet, ljusets och tidens "hastighet".

Vissa menar ju att universum är platt. Jag håller med, då den övergripande tidsdimensionen (NU) har en dimension av nästan oändligt antal platta (möjligtvis plancktjocka) partikeldimensioner som samverkar att bilda en verklighet för oss som har och får tid att bilda det som vi upplever som tid.

En upplevelse av tid hos materia sker kanske tack vara genom att den lilla obalans av materia och antimateria, som uppstod vid Big Bang tillåter att materia och energi kan finnas samtidigt ett mellanting av ett platt universum med c i noll hastighet och ett oändligt universum med en oändligt hög hasighet av c. Vår tidsdimension kan bara upplevas av den energi och materia som färdas i en hastighet som är skild från den mätbara hastigheten c.

Fillefilosof har kanske missuppfattat vad tid faktiskt är. Tid är ett mått på avstånd mellan händelser i RUMTIDEN. Tidens "utbredningshastighet" är således kopplat till RUMTIDENS utbredningshastighet (råkar vara exakt = c).

"Upplevelsen" av tiden har inget med kopplingen mellan rumtiden att göra utan är en egenskap som utrönas av ett systems referenspunkt i rumtiden (observatören) och systemet självt (observatören kan vara en del av systemet men behöver inte vara det).

Fille är dock kanske något på spåret här, undrar om du är medveten om att du faktiskt kopplat rummet och tiden till RUMTID i det resonemang du för i din postning här ovanför?

Tidens utbredningshastighet är = 0 i två punkter (möjligen tre), för universums början (fast punkt) och vid platser där rumtiden är såpass krökt att den faller in i sig själv (flykthastighet =/> c) samt ett tillstånd där inga förändringar kan utrönas (universums gravitationella kollaps eller när all materia har övergått till värme och universums temperatur är asymptot med absoluta nollpunkten).

Jag tror att den tankevurpa du gör är att skilja mellan tid och rum. Två partiklar kan uppehålla sig på exakt samma plats i rummet, men inte i tiden och vise versa, samma punkt i rumtiden är sluten för olika partiklar.

Dock blir saker riktigt knepiga när man studerar företeelser som rör sig vid relativistiska hastigheter. Ponera en foton i dubbelspaltexperimentet, ur fotonens synvinkel har den tid som löper mellan det att den emitteras, passerar spalterna (båda samtidigt!) och träffar detektorn uppfattats av fotonen som 0. Fotonen upplever helt enkelt hela resan momentant, medans observatören som står bredvid och noterar pipen från detektorn upplever att det faktiskt tagit en liten stund för fotonen att emitteras och sedan detekteras. Detta får konsekvensen att för fotonens del upplevs alla avstånd som 0 vilket skulle på ett enkelt sätt förklara kvantsammanflätning och en del andra ologiska fenomen inom kvantmekaniken. (OBS! Detta förklara inte varför fotonen bara passerar en spalt om man börjar mäta på vilken spalt den faktiskt tar eller andra riktigt bisarra företeelser inom kvantmekaniken!)

Det innebär att fotonen i det ögonblick den emitteras från källan redan är "medveten" (om nu en foton kan ha någon form av medvetenhet!?) om alla hinder den eventuellt träffar på vägen, oavsett sträcka den färdas och trots att en del hinder kanske inte är i "strålgången" (enligt den externa observatören) just då. En rak linje genom rummet eller den närmaste vägen är inte det samma som en rak linje genom rumtiden och det är nog här som vår hjärnor ger upp och skriker "TILLT!".

Jag har tyvärr inte den matematiska färdigheten att beskriva detta i fysikaliska termer men anser att resonemanget förklarar ganska väl att vi kan inte tillämpa vardagliga referensramar för att beskriva rumtiden och vad konsekvenserna av de experiment och teorier som fysikerna spottat ur sig verkligen är.

Dock för praktiska ändamål och filosofiska ändamål så tror jag att jag är ute på lite tunn is, jag är ju bara strikt valenselektronfysiker som ibland fuskar i lite kärnfysik...

1. Jag frågade inte vad som händer om man färdas från jorden i överljushastighet, utan varifrån tiden färdas, och till vart. Vad är svaret på det? Om tiden inte färdas någonstans, hur kan den ha en hastighet?

2. Nä, men nu var det ju inte det som var huvudfrågan. Frågan var varifrån nuet färdas, och vart.

3. Så du menar att du bara skrev fel när du sa att tidens hastighet färdas i c?

4. Okej, så du menar att om man färdas i hastigheten c så har man "noll tid"? Och återigen, något du inte svarade på, vad menar du med en "platt rumsdimension"?

5. 70 km/h jämfört med vägbanan på Essingeleden. T.ex. Hur mycket tid ger det?

Om jag inte är helt ute och cyklar så:

Tiden och rummet är som sagt samma sak, helt oskiljaktiga och eftersom universum expanderar i ljusets hastighet i kvadrat, eftersom det antagligen är tredimentionellt, så kan vi anta att tiden är konstant där gravitationen inte veckar/kröker rummet (vilket den gör).

MEN (vet inte om någon redan skrivit det) tiden som vi tycker oss mäta och uppleva är inte tid så som den är i verkligheten utan vi upplever entropi, sakers ökade oårdning.

Sen är tiden inte på något sätt en dimension, det är en effekt av att universum expanderar.
Men även om universum skulle kontrahera så skulle inte entropin ändras, så tiden skulle inte gå baklänges, tiden i min förståelse en eller flera relativa rörelser i rummet i jämförelse med en konstant (ljusets hastighet), som upplevs som det vi kallar tid genom entropi.

Ursäkta, men det låter precis som om du är ute och cycklar. Tidens gång har inte direkt med universums expansion att göra, och ej heller är tiden vi upplever direkt kopplat till entropins ökning. Och sen säger du ju emot dig själv i sista stycket, om tiden och rummet är "samma sak" vilket du skrev i stycke 1, så är ju tiden lika mycket en dimension som rummet. Så, som sagt, du är ute och cycklar.

1. Den övergripande dimensionen av tiden är NU. NU finns alltid och NU är endast den tid som existerar även om alla händelser som påverkar mitt och ditt nu hände nyligen i en tidigare dimension då det tar en viss tid innan signalerna når hjärnan och hinner bearbetas och upplevas.

2. Tiden i en övergripande dimension färdas egentligen inte någonstans utan finns alltid NU. Men i en underliggande dimension och om du vill hitta koordinater framåt i tiden så ska du färdas mycket nära hastigheten c för att nästan kunna "stanna klockan" och kunna hoppa valfritt framåt i tiden. Du får inte färdas exakt i hastigheten c för då får du aldrig tid, eftersom då står tiden stilla för dig. Allt som färdas i c upplever endast universum som platt (4) även om observatörer med tid ser att universums rum, är och borde kunna bl,i nästan oändligt stor för dem.

3. Många missuppfattar vad oändligt snabbt kan betyda. Om man tror att det man ser (vilket färdas i ljusets hastighet c) kan nås direkt i en oändligt snabb hastighet som överskrider 300 000 km/sek så betyder det att man färdas bakåt i tiden och skulle komma till en tidsdimension av nuet som redan hänt. Men rent teoretiskt finns ju denna gamla tid fortfarande och gravitationen från detta "nu" påverkar vårt nu på samma sätt som att våra nervsignaler till hjärnan upplevs av tidigare händelser i hjärnans nu.

Om solen slocknar nu så upplever vi det 8 minuter senare än solens nu, men vår verklighet av solens strålar och solens gravitation färdas liksom den underliggande tidsdimensionen i c. Så för oss är nuets reaktionsförmåga 8 minuter i vår underliggande tidsdimension istället för mikro- och nanosekunders fördröjning i vårt nervsystem och vår hjärna för vardagliga händelser som inte ens upplevs som en fördröjning.

5. C är konstant och kan mätas till en konstant hastighet för dem som har tid och rum, men kan samtidigt vara oändligt snabbt för det som färdas så, vilket inte är möjligt annat än rent teoretiskt.

Det spelar ingen roll om du färdas i 70 km/tim eller 99 % av c då den "oändligt höga egenhastigheten" av c och tiden alltid färdas från dig med samma konstanta hastighet och förflyttning i den underliggande dimensionen som ger oss både rum och tid.

Jag uppfattar det du säger som motsägelsefullt, eftersom tid och rum är samma sak, vilket har varit känt nu i över 100 år, och vi använder den kunskapen idag för att bland annat få GPS satteliter att fugera, visserligen är tiden lika mycket en dimension som rummet, för att det är samma dimension, tiden och rummet är så förenade att man inte kan skilja dem, för om du kröker rummet så kröker du även tiden, se lorentztransformationen.
Därför så kallar vi det för tidsrummet.

Vi mäter 3 dimensioner i X, Y och Z koorinater för att ange en relativ position, och tiden beskrivs ofta felaktigt för att *alla ska förstå* som en ytterligare riktnings variabel vilket verkar få många att tro att det rör sig om en egen dimension, och jag hävdar fortfarande att det vi ser som tid är entropi.
Entropins hastighet bestämms av tid, men de relativa rörelserna mellan entropins ökning och observationen går ju i samma hastighet, så det går inte att mäta om tiden går snabbt eller långsamt, bara vad som har förändrats, om allt till exempel skulle stå stilla i tiden och sen återfå tiden så skulle vi aldrig märka att tiden stått stilla, för att inget har förändrats under våran observation av entropin.

Är jag fortfarande ute och cyklar ?

Ja, du är fortfarande ute och cyklar. Det är inte felaktigt att beskriva tiden med en extra koordinat, och det är meningslöst att prata om "entropins hastighet", och att säga att det vi ser som tid är entropi är helt enkelt fel.

Det är korrekt att tid och rum hänger ihop, och tillsammans bildar de en rumtid som har 3+1=4 dimensioner. Tiden är definitivt en egen dimension där, den är dessutom inte ekvivalent med rumsdimensionerna eftersom den kommer med ett annat tecken i Minkowski-metriken. Det Lorentztransformationerna säger oss är att tiden och rummet blandas när vi byter referenssystem, så det finns inte en unik tidsriktning giltig i alla referenssystem. Däremot i ett visst referenssystem kan vi definitivt särskilja rumsdimensionerna och tiden.

Detta.
Och för att konvertera mellan tid och rum multiplicerar vi tidstermen med c².
Exempelvis:
(ΔT)² = (Δx)² + (Δy)² + (Δz)² - c²(Δt)²
(ΔT)² = (Δr)²/(1-Rs/r) + r²(ΔΩ)² - c²(1-Rs/r)(Δt)²

Du svarar ju fortfarande inte på mina frågor.

1. Det här är inte det jag frågade. Jag frågade varifrån och vart tiden färdas. Detta behöver jag fortfarande veta för att förstå vad du menar med tidens hastighet.

2. Det här känns lite mer som ett svar på fråga 1, eftersom du ju säger att tiden "i en övergripande dimension" egentligen inte färdas någonstans. Om det nu är så, vad menar du med tidens hastighet?

Hursomhelst så svarar du ju inte på fråga 2 heller. Varifrån och vart färdas nuet?

Om du menar att det du skrev om vad som händer när en observatör färdas nära c, så förstår jag verkligen inte varför det skulle vara ett svar på någon av mina frågor. Jag frågade ju inte om hur observatören färdas, jag frågade om hur tiden och nuet färdas.

3. Jahapp. Men frågan kvarstår, menar du att du bara skrev fel när du sa att tidens hastighet färdas i c?

4. Jag undrar fortfarande vad du menar med en "platt rumsdimension". Det jag tror att du försöker säga är att en observatör som färdas i c inte upplever att tiden går, samtidigt som observatören upplever en platt rumsdimension. Men jag förstår som sagt inte vad du vill ha sagt med det. Vad menar du med "platt" i det här sammanhanget? Noll krökning?

5. Nu frågade jag ju inte om huruvida c är konstant, jag frågar hur mycket tid som hastigheten 70km/h (relativt vägbanan) "ger". Detta för att försöka förstå ditt påstående om att c ger noll tid. Så hur mycket tid ger 70km/h?[/list]

Jag håller inte med, Minkowskimetriken visar linjära funktioner i utrymmen, och tiden som fenomen är inte linjär.

Vad menar du med detta?
[/quote]och tiden som fenomen är inte linjär.[/quote]
Och vad menar du med detta?