Varför tror alla länder att dom själva är bittra, avundsjuka och gnälliga?

I Sverige finns ju bland annat något som kallas svenska avundsjukan. Svenskar beskriver sig själva som bittra, avundsjuka och gnälliga. Alla andra är bättre.

Grejen är att man hittar liknande saker vart man en letar. Varför tror folk så illa om sina länder? Alla verkar tro att "Gräset är grönare på andra sidan staketet" (eller hur fan den gick). Kan det vara för att man får en felaktig bild av allt annat medan man ser allt negativt där man bor mycket tydligare?

Jag tycker man kan likna fenomenet vid barnets uppror mot föräldrarna viket oftast slutar pinsamt för både barnet och föräldrarna efterhand.

Det är väl samma sak som de som söker sig ifrån "den unkna landsbygden" till storstan.

Det är nog lite fel forum förresten.

min erfarenhet av italienare i italien är att en sådan självuppfattning vore dem väldigt fjärran. men de har komplex för andra saker, t ex sitt parodiska statsskick.

bland amerikaner är hållningen att usa är himmelriket på jorden ganska vanlig enligt min erfarenhet.

Det är väl den judiskt-kristna traditionen av syndafall och föreställningen om ett allmänt mänskligt fördärv som under nationalismens och de politiska ideologiernas epok splittrats och delats upp på andra idékomplex. Det är ju t.ex. påfallande hur den politiska "högern" framför allt mässar om synderna avundsjuka och lättja medan "vänstern" predikar mot högmod och girighet som de värsta lasterna - här har ju den religiösa moral(ism)en och karaktärsetiken definitivt färgat av sig på de förment "politiska" analyserna. På samma sätt har väl nationerna under nationalismens tidsålder kommit att identifiera särskilda "nationalsynder" och lastbara "nationalkaraktärer" som får skulden för alla upplevda brister i det egna samhället. (Rolig svensk läsning på området är Lasternas bok - Våra kulturfel från 1946, där det är fascinerande att känna igen en del retorik som fortfarande dagsaktuell, medan annan - t.ex. rörande vår "titelsjuka" - blivit helt inaktualiserad.)

Att Sverige kanske ändå odlar ett större mått av självkritisk retorik än andra länder har väl att göra med att kyrkan fått en så obetydlig roll i samhällsdebatten här, så det har i stället blivit medias uppgift att gå till rätta med våra synder, att välsigna och förbanna.