suffixet -as

Är det inte egentligen Farlas med -r- då? Eller en riktig Djärvas (med akut accent).
Det är klart troligt, om inte förvanskning så kan -as vara ett medvetet mera maskulint suffix än det sexusmässigt neutrala -is som i neutrum »dagis«. Finns det något exempel på att benämningar med -as syftar på ett kvinnligt väsen? Sådana brukar snarare få -a som suffix. En ung dam skulle kunna vara en riktig Bugga, men då med akut accent till skillnad från verbet »bugga«.

En spänningssökande Djärvas är modig, medan en djärvis är en motsägelsefull typ, en halvfegis.

Pojknamnet Jonas är en kortform av Johannes.

Observera allstå att en riktig Buggas uttlas med akut accent som dagis. Namnet Jonas kan nog uttalas med både akut accent och grav accent. Men där är jag på fem famnars djup.

Visst är det så, men -r- hörs ofta inte i farligt heller. Det låter mer som falit på min dialekt. Det känns rätt logiskt att den som gör något falit är en falas.

Ungefär samma här vad gäller uttalet, men -ar- kan upplevas som en notation för förlängt a-ljud. Stavning *»faalikt« kommer mitt uttal nära men kan leda tankarna till ett gammalt danskt å-ljud.

Är det verkligen suffixet -as som menas?

Är det inte, som ovan antytts, att det är någon form av presens passivum av verb? Två personer kramar varandra - Här kramas det, ser jag! En person runkar - "Här runkas det" osv. D.v.s. egentligen ett suffix -s på infinitivformen?

Antar att du menar ETT riktigT buggas.

Petigt kanske, men detta påverkar uttalet en del. Jag tyckte först att det lät jättekonstigt när jag uttalade det "buggass" med kort a istället för långt.

Först: Nej, jag får åter hänvisa till att avledningssuffixet -as är nära parallellt till -us och -is.

Verbformen »att kramas« är inte passivum utan något som heter deponens. Sen är det väl – om jag är rätt underrättat – en motsägelse med passiv masturbation. Även i frasen »här masturberas det så det står härliga till« är det fråga om deponens. Det är ett surrogat för att deponera(sic!) på det sätt som de ursprungligaste prejudikaten föreskriver.

Nej, nej och åter nej. Om en person skulle man säga en riktig buggis och då blir det en riktig Buggas. Man konstruerar ett pseudonamn analogt med Jonas, men där man lägger in en egenskap i första ledet. Åter igen, tänk en riktig pajas.

Ja... Deponens är väl "någon form av passivum" - nämligen en passiv form som har aktiv betydels?

Nej, det är snarare sk. reciprok betydelse, dvs. att man kramar varandra. Deponens är verb som t.ex. andas och hoppas.

Varandra är ett reciprokt pronomen, men att kramas behöver väl inte alltid innebära ömsesidighet?

Men man kan väl inte kramas om det inte är (minst) två personer inblandade? Man kan krama något själv men inte kramas.

Nu ska kaviartubens innehåll kramas ut till sista kornet.

Vanligen pålitliga NE tar upp »brottas« som exempel på deponens. Vem vore jag att ifrågasätta? Rent tekniskt är det liten skillnad på att kramas och att brottas. Ömsesidigheten är i princip densamma.

deponens (latin, form av depono 'bortlägga', 'uppge'; kanske eftersom verben i fråga antogs ha förlorat sin passiva betydelse), verb som har samma form som ett passivt verb (t.ex. i latinet suffixet -r och i svenskan -s) men som saknar aktiv motsvarighet och som till betydelse och konstruktion inte liknar passiva verb (t.ex. i svenska avundas någon något, minnas något, brottas).

När ett 10-tal fotbollsspelare kramas efter ett lyckat mål så är det inte ömsesidigt i gängse mening utan snarare multilateralt.

Verbet »brotta« finns i en aktiv form som partikelverb: »brotta ner«. Och så fick vi ett exempel till inom ämnet:

Pelle "Brottas" Svensson.