Citat:
Ursprungligen postat av
Quietdrive
Jobbar i en butik och idag kom tiggaren utanför in som vanligt med sin säck med mynt och ville växla. Hon häver bland annat fram 16st 2-kronor, den äldsta från 1922. Jag blev självklart väldigt angelägen om att hjälpa henne växla pengarna.
Bör man sälja dessa mynt till en mynthandlare, eller är det inte värt prismässigt? Bättre att vänta 50 år till kanske?
Vad är det för människa som skänker bort 100 år gamla mynt till en tiggare...?
2-kronor från före 1942 innehåller 80% silver och bör absolut avyttras hos mynthadlare eller liknande som betalar efter silvervärdet. Med nuvarande silverkurs bör man få 30-40 kr. För årgångar 42-66 är silverinnehållet 40% så de är värda hälften så mycket. Enstaka exemplar i exceptionellt bra skick kan dessutom ha ett samlarvärde högre än silvervärdet, men räkna inte med det om mynten varit ute i cirkulation.
Liknande gäller för 1-kronor, men där finns silver i alla till och med 67 och en del från 68. Enklast är att identifiera 68-or med silver genom den karaktäristiska silverklangen som man hör om man lägger myntet på fingertoppen och slår lätt mot kanten med ett annat mynt.
Många yngre människor nuförtiden är helt omedvetna om silverinnehållet i gamla mynt och det är antagligen därför de gett även gamla silvermynt till tiggare. Annars kunde de ju ha tagit omvägen förbi en mynthndlare och haft 5-20 gånger mer att ge.
När det gäller huruvida man ska sälja direkt eller behålla med hopp om ökat värde är det lite svårare att svara på. Spotpriset på silver ökade en hel del under första halvåret 1968, vilket kan förklara den abrupta övergången till kopparnickel mitt under ett präglingsår för 1-kronan och återupptagandet av tillverkningen av 2-kronan (men utan silver 68-71). Sedan steg spotpriset ganska markant 72-74 men sedan dess har silver varit en ganska tråkig och dålig placering sett över lång sikt, dock med undantag för 2 rejäla peakar då värdet mångdubblats för att sedan falla tillbaka till nästan samma nivå. Den första hade sin topp i början av 1980, den andra i april 2011. Även om det är frågan om uppgångsfaser på ca 1-3 år kan det vara svårt att sälja någorlunda nära toppen och man får dessutom räkna med att det bara är en del av rörelsen i spotpris som slår igenom på inköpspriset för fysiskt silverskrot som ju ska igenom flera led och hinna smältas om innan det när marknaden som fysisk råvara. Jag är inte insatt i vad som triggade de 2 stora peakarna för silvervärdet och man kan ju inte veta om det sker fler gånger, men silver är ju åtminstone en metall som har en del användingsområden inom industrin, så risken för stora värdeförändringar nedåt medan man väntar på uppgång är nog minimal.