Några tankar såhär i efterhand.
Jag tycker personligen att Sverigedemokraternas landsdagar var överlag, ett intressant sammanträde mellan partiets verkliga topp och det mer grästrotsinspirerade ungdomsförbundet. En sak är tydlig, vare sig man stödjer SD:s nuvarande politik eller ej - så är dagens situation någonting extraordinärt. Ett parti som kallar sig själva nationalistiska, med den ekononomisk-politiska fattningen social-konservativ, har slagit sig fast och skapat, någonting som börjar likna en folkrörelse baserat på invandringsmotstånd, samt etablerat sig i Sveriges riksdag. Man proklamerar att man vill, på ett reaktionärt sätt återgå till ett folkhems-inspirerat Sverige för att skapa morgondagens förutsättningar och viker icke hädan för illsinta liberala åtaganden om "bakåtsträveri". Partiets ordförande Åkesson, lyder den ofta benhårda utåtriktade partilinjen om "öppen svenskhet", där det svenska direkt översätts till vilka karaktäristiska beteenden en människa förhåller sig till. Ett per logik-argument som borde innebära att en etnisk kines som talar svenska och värnar svenska traditionalistiska historie-kulturella värderingar innefattas som svensk. Men samtidigt så påkallar man att lagstiftningen kring
diskrimeringensombudsmannens princip om att ignorera etniska svenskar som en genuin folkgrupp borde avskaffas, eller omskrivas så att den inkluderar etniska nordiska svenskar som en folkgrupp så att de kan innefattas i lagen och därmed officiellt erkännas som en preciserad folkgrupp i Sverige. Alltså en paradoxal motsägelse, emot den utåtriktade "öppna svenskhets"-parollen.
Med det, kan vi konstatera att den originella linjen utåt sett differentierar sig emot den ideologiska hållningen om vad Sverige och svenskar verkligen är. Kommer folket, och kritikerna att acceptera att SD utåt sätt väljer att diffusera begreppsfattningen och fortsätta revidera sin nomenklatur kring grundläggande begrepp för att vinna fler röster som förstärker partiets slagkraft, men samtidigt försvagar partiets moraliska ståndpunkt i att värna svenskars intressen. Den "öppna svenskheten" är någonting som gemene man måste utstå om han, de kommande åren tänker observera Sverigedemokraterna över huvud taget. Den nya fattningen verkar utgå ifrån att förhindra alla tänkbara fronter från att attackera partiet angående den existerande verkliga etniska svenskheten som någonting reellt. Utåt sett verkar den uppenbarligen(hittils) ha en parlamentarisk positiv inverkan på opinionen då partiet fortsätter att öka även om den abstrakta beskrivningen av ursprungsbefolkningen i sig negligeras av partistyrelsen p.g.a den politiskt korrekta hierarkiska synen på "värdegrund", och för att slippa onödig argumentation i media. Ingenting talar för att svenskhets-konceptet kommer att släppas tillsvidare, iallafall absolut inte tills den största, eller iallafall en betydande del av svenskarna i landet markerar öppet att den är kränkande, och det kommer den lurade svenska folkmassan med allra största säkerhet inte göra på ett bra tag. I dagens samhälle vore det högst överraskande om gemene man ens skulle komma till insikt, och erkänna att svenskar är en unik folkgrupp, och ännu mindre att Sverige borde eliminera all invandring. Den diskussionen ter sig sig i princip nästan alltför kontroversiell, ens för fikabordet på de flesta jobben, således också på riksnivå. Vilket förstås är beklagligt.
Om jag sammanfattar hela tillställningen, så var nog de två absoluta höjdpunkterna Patrik Ehn:s utspel och relevanta fråga angående vilka de israeliska affärsmännen egentligen var, som Björn Söder syftade till. Det andra var SDU:s Gustav Kassestrand och dennes tal. Han verkar ytterst lovande inför framtiden. Analogin kring definitionen på gift, och Reinfeldts likställelse mellan nationalism och gift var kreativ. Det skall bli kul att se vad dessa personer presterar inom den kommande framtiden! Mycket hopp finns inom SDU.