Hur ser ni på EU:s framtid?

EU har präglats av ekonomiska problem. Länder som Grekland och Italien har skuldkriser och de europeiska medlemsländerna agerar. Euron är inte lika attraktiv längre. Överstatligheten har ledat till oenlighet i vissa beslut, alla är inte nöjda. Högerextrema partier har tagit plats i många länder som t.ex. Nederländerna, Finland, Danmark och även Sverige, dessa partier har en annan syn på det Europeiska samarbetet. Länderna utan Euro isoleras och det börjar kännas som att EU delas in i två "lag".

Själv tror jag att EU kommer få en mindre makt, då oenligheten mellan länderna tycks bli allt större då de ekonomiska problemen börjar synas. Vidare tror jag att t.ex. Norge kommer att gå med i EU när deras stora inkomstkälla olja tagit slut.


Vad kommer hända med den Europeiska unionen i framtiden? Säg 50 eller 100 år? Vilka politiska förändringar kommer att ske? Vilka blir de nya medlemsländerna? Kan något land lämna EU? Vad kommer att hända med EU?

Tidsperspektivet 50-100 år för långt. Vem kunde förutse framtiden 1911? 50-100 år framåt i tiden? Har aldrig sett att någon kunde förutse vare sig 2 världskrig eller EU:s bildande.

Vet vi om det ens finns civilisation om 100 år? Överbefolkningen lär vara akut då. Fler som kämpar om begränsade resurser.

Det jag tror avgör framtiden för EU/EMU, är om man kan hantera skuldkrisen/landkrisen.( O.f.s. har USA samma problem. Faller EMU/Euron, faller USA och v.v. )

Det som gör det så svårt idag att förutse framtiden är att idag `hänger´ alla länder ihop. Se vad som hände 2008. Faller ett land, faller alla.... ( Låter som en sångtext)

D.v.s. Redan vad som händer i morgon är svårt att sia om. Är övertygad om att minst en stor bank inom Eu snart kommer att kursa. Det drar med sig andra....

Frågan är hur länge Tyskland är villigt att försörja alla andra.

Eftersom detta kommer att leda till viss splittring inom befintligt EU, har jag svårt att se nya medlemsländer inom överskådlig framtid. Har dessutom varit väldigt tyst sista tiden om Turkiets ev. inträde.

Observera att det historiskt aldrig har funnits ett lyckat exempel på integration mellan stater/länder monetärt. ( Kom inte dragandes med USA )

Det som i slutändan avgör, tror jag, är politikernas agerande för att få sitta kvar vid köttgrytorna.

En federation styrd av Tyskar, Holländare, Schweizare och Belgare. Men framförallt av judar. Hälften av invånarna kommer att vara Araber/Negrer.

Hoppas verkligen att vi gar ur EU. Hade varit haftigt med en union enbart med skandinavien och tyskland. Snacka om stormakt.

Precis som som jag skisserade..

Otttopic, jag vet. Vem ville investera i Norges olja för 30 år sedan? Just det...

Norge har gjort rätt..

Visat att medlemsskap inte nödvändigtvis innebär framgång.


Utanförskap är bra ibland.

Ett av sveriges största misstag är att gå in i EU.

sant.

jag har svårt att tro att Norge går med i EU. tror snarare att dom slutar exportera oljan när den börjar sina för att hålla sin egna civilisation rullande så länge som möjligt. frågan är då vem som invaderar dem först. jag gissar på jänkarna

Tror att det blir dem som har slut på oljan först..

Skulle inte tro att det blir USA.. eftersom Norge redan sitter i knät..

Då hade iallafall Tyskland genom sin befolkningsmässiga överlägsenhet tagit kommandot, vilket förmodligen i flera avseenden hade varit bättre än att låta tokarna inom C, Mp, V och S styra. Tyska miljöpartister tror jag inte kan liknas vid de svenska; jag vet inte, men har en uppfattning att de förra är mer pragmatiska och problemfokuserade än de skogstokiga svenska miljöpartisterna (utan politik för sysselsättning, vård, försvar, ekonomi... samhällsutveckling och skydd, helt enkelt). Utbildningsnivån i den tyska administrationen är betydligt högre än i Sverige. Här är det nästan synonymt med avsaknad av eftergymnasial utbildning att vara politiker. Eller har jag fel?

Eu kommer nog att vara kvar (fast kanske inte längre heter Eu) och troligen går alla med i Euro samarbetet ett tag efter skuldkrisen är över. Jag tror att om 50 år kommer Island, Kroatien, Serbien, gamla Jugoslaviska staterna, Israel och kanske Ryssland. Sen om Norge går med är osäkert, fast de kommer nog att vara starka samarbeten mellan Norge och Eu. Eu tror jag även kommer att samarbeta mer med Usa och kanske inte har tull för varor mellan gränserna. Jag tror också att flera afrikanska länder som Egypten, Libyen, Tunnisen och många flera som har slutfört arabiska våren kommer att ansöka om de kan vara med. Det är vad jag tror, fast inget bevisar för- eller emot att det blir så.

EU skall bort, det finns inte någon behov av EU.
Det har aldrig funnits något behov av det heller.

EU har lika stor existens berättigande som lagen om att krigsleksaker inte fick säljas i sverige(1980-tal), Löntagarfonder(80-90-tal) eller Social departementets informations kampanj om 6-8 skivor bröd om dagen (1970-tal).
Enda skillnaden är att drömmen om snabba EU-pengar lockat många till svika både land och demokrati.

Jag väljer också att inte spekulera 50-100 år in i framtiden eftersom min spåkula är alldeles för repig för det. Vad beträffar de nästkommande åren så tror jag att eurozonen antingen upplöses helt eller i vart fall minskas kraftigt i storlek. PIIGS-länderna har i princip redan gått i konkurs, men hålls för tillfället vid liv med konstgjord andning och orealistiska löften. När förtroendet för euroländernas ledare har förverkats så kommer det stå klart att situationen är bortom räddning och reaktionen blir att räntorna når nya rekordnivåer. Detta blir dödsstöten för euron, eftersom flera länder härmed förlorar sin kapacitet att finansiera sina egna lånekostnader och som följd rasar euron i värde.

Detta innebär dock inte slutet för EU eftersom de samarbetsformer som unionen bygger på (den gemensamma marknaden t.ex.) kommer att bli viktigare än någonsin när Europas sargade ekonomier skall resa sig ur askan. Möjligen kommer vi att få se en mer mellanstatlig utveckling av EU i framtiden, med mindre utrymme för överstatliga institutioner och halvgalna monsterprojekt likt euron. Hur det hela utvecklas beror i stort på gemene mans inställning till EU-projektet efter att finanskrisen haft sin gång. Det blir m.a.o. upp till de yngre generationerna att avgöra hur man vill att framtiden skall se ut och med tanke på hur det ser ut idag (demonstrationer, upplopp m.m.) så tror jag inte att utvecklingen kommer att ske till EU-visionärernas favör.

Personligen tror jag inte så mycket på att EU kommer ha en stark ställning inom omvärlden under och efter denna kris. Samarbetet kanske rentav kommer att splittras? Det är för många länder som ligger på olika ekonomiska nivåer, har olika värderingar, vanor och traditioner så det blir svårt för ett enhälligt samarbete. EU är som en modell bygd på tändstickor, det finns inte mycket som håller den ihop.

Av det jag vet så tycker jag att Sverige inte behöver EU. Vi ger mer än det vi får, och varför bara inte vara med i Schengenavtalet?