2011-11-12, 13:15
#1
Kön: Man
Ålder: 20-27
Tidigare erfarenheter: Nikotin, alkohol, cannabis, krypton, stesolid, sobril, etizolam, lyrica, AM-2201/-694, JWH-018/-250/-122 + en handfull andra SC, 4-ho-met, morfin, kodein, dexofen, MPA, lustgas och poppers
Substans: Cannabis, zolpidem och liten mängd alkohol
Inledning
Det var en måndag för inte så länge sedan. Regn, rusk och misär verkade vara vad denna dag hade i sitt sköte. Motvilligt hasade jag mig ut till postlådan med förväntningen att lådan endast skulle vara fylld till bredden med intetsägande och värdelös reklam (note to self; Skaffa Ingen reklam, tack-skyltar) men till min stora och glädjefyllda förvåning låg där blott ett ensamt lite vitt vadderat kuvert innehållande en gratiskarta zolpidem jag fick skickad till mig av en nu, som det verkar, nedlagd shop.
Utsikterna inför dagen såg helt plötsligt mycket ljusare ut.
Intag
Hade tidigare fått rekommendationen att två piller skulle göra jobbet för någon med låg eller helt utan tolerans, och då jag aldrig ätit preparatet förr var min tolerans således 0. Slängde i mig den rekommenderade dosen med ett glas cola. Kort efter kom jag på att jag hade några få buds som legat på tork och rökte en kopp för att invänta det andra ruset.
Koppen sänkte mig ganska omgående och försteningen av mitt arsle i fåtöljen jag satt i var ett faktum.
Tio minuters takstirrande följde varefter en sakta men säkert stigande lustighetskänsla infann sig.
Känslan blev allt mer påtaglig och jag föreställde mig att en riktigt vrickad cirkusupplevelse i stil med en scen ur Fear and Loathing in Las Vegas där Duke och Gonzo befinner sig på den minst sagt konstiga Bazooko Circus var likvärdig med tillståndet jag då befann mig i. Kunde man se dessa skumma mysgalenskapskänslor vore det så det skulle skulle vara utanför huvudet, konstaterade jag.
Tidsuppfattningen började bli lite skev här men omkring 20-30 minuter hade passerat sedan intaget och pillren hade vid det här laget mig i deras grepp, samtidigt började gräsbängan peakade. Jag kände mig nu skapligt väck och känslan av att något definitivt inte stod helt rätt till växte starkare och något verkade fel med mina ben; De hade tappat kontakten med övriga kroppen, jag kände mig manad att ta reda på om benen spelade mig ett spratt eller om huvudet spelade ett på sig själv. Jag ställde mig därför upp för att kontrollera att allt stod korrekt till.
Lättad över benens intakta funktion pallrade jag vidare till vardagsrummet där min laptop stod på ett bord med flashback framme.
Jag satte mig ned och slösurfade runt på fb och lyssnade på Ministry och Electric Wizard. Efter en kort stund av det knackade det på dörren och jag hoppades innerligt att jag skulle möta en hord sektkärringar utsända av Jehovas Vittnen i dörren så undertecknad kunde fråga ut dem lite om vad deras verkliga agenda är, och säga dem ett och annat vad jag tycker de istället borde spendera sin tid med, det visade sig dock att det var min bror och en gemensam vän, låt oss kalla dem B respektive TC och inte några vittnen. Vilket nog var för det bästa, vem vet vad som hade hänt om det faktiskt varit de som knackade på och då möts av en långhårig typ med skägg, rödsprängda ögon och en blick som sken av droginducerad galenskap och religionsförakt. Ett spektakel i stil med när Deicide's Glen Benton jagade kristna förespråkare från sin egendom med svärd. Nåja, kanske inte så extremt men lite munhugg hade de allt fått räkna med, de fanskapen!
Nåväl. Jag hälsade dem välkomna och bjöd in dem i värmen och sa att de kunde inta plats vid köksbordet medan jag skulle springa ett ärende in till sovrummet för att...Ni gissade det! Mer knark.
Poppade en till zolpi och tog en liten hit ur bongen. Begav mig sedan tillbaka ut till mina gäster, med solglasögon på då de inte känner till mina berusningsvanor. Satte mig ned hos dem och hade en givande konversation (skitkastning) en kort stund om mindre begåvade spån ingen av oss har mycket till övers för.
B och TC blev nu röksugna och gick ut på en giftpinne, jag avböjde inbjudan att följa med dem då en cigg inte var något av intresse för mig vid tillfället. Jag vandrade istället tillbaka till datorn där jag skulle skriva omdöme på en film jag sett kvällen innan. Vilket snabbt visade sig vara ett inte så enkelt projekt i mitt svängda tillstånd. Ihärdig som man är gav jag mig fan på att jag skulle få skiten skriven så jag försökte för allt jag var värd och här började även milda OEVs träda fram.
Något slag av mögelgröngult buskage började växa fram så smått bakom texten och raderna började få liv och rörde sig lätt omkring över skrivrutan. Tangenterna svällde och kändes stora som shotglas vilket gjorde det redan komplicerade bestyret än mer avancerat att slutföra.
Mitt i skrivandet hörde jag altandörren öppnas och stängas vilket jag inte gav mycket tanke åt då jag var mitt uppe i, vad jag ansåg var en ytterst viktig uppgift som var tvungen att slutföras. Här började allt på skärmen tillika mina tankar gå över gränsen i skevhet och jag hade nu grava problem med att forma korrekta meningar utan att sudda ut och skriva på nytt om vartannat och jag insåg att jag vände, vred och rörde kroppen som om jag skulle lida av Zelda's i Pet Sematary vidriga ryggåkomma i mina tappra försök att få omdömet klart.
Nu kom även mina gäster in dit jag befann mig och jag förstod att de skulle misstänka att något var knäppt så jag ursäktade mig med att jag var tvungen att gå iväg med datorn till sovrummet för att se om jag förlagt kabeln därinne, eftersom batteriet var lågt. I efterhand kom jag på att de måste ha undrat varför i helvete jag inte bara lämnade datorn och gick på jakt efter sladden, men det brydde jag mig inte om då och min anledning till att göra det jag gjorde kändes helt rätt och något som var tvunget att göras.
You took too much man, too much, too much
Väl inne i sovrummet dränkte jag ner ett piller till och skrev färdigt omdömet. Samlade mig lite och gick tillbaka ut till besöket och skevheten mildrades något när jag inte behövde oroa mig för den nu avklarade uppgiften.
De började nu göra sig i ordning för att sticka vidare till deras ursprungliga destination: Det lokala gymmet som ligger i närheten av där jag bor. Precis när de skulle gå började världens ösregn att falla ner varpå de bad mig att köra dem dit då de inte hade tid att vänta tills regnet gav sig pga andra åtaganden de var tvungna att betjäna efter träningspasset.
Tvekade först då jag fortfarande hade ett litet uns av sans och förnuft kvar att veta att det inte skulle vara en genomgenial idé att sätta mig bakom ratten. Men what the heck, tänkte jag, sträckan är kort och kör jag bara saktare än vanligt och ser till att behålla nogsamt fokus så kommer resan fortgå utan problem eller missöden, intalade jag mig själv, såvida inte en grisbil skulle vinka in oss till vägkanten. Det florerar dock inte värst många vandrande bacon suppliers i blåvit plåtbox häromkring, lyckligtvis, för hade jag blivit stoppad skulle mötet med största sannolikhet gått i samma spår som när Raoul Duke checkar in på första hotellet i filmen med ett huvud fullt av syra.
*Knack-knack* på sidorutan
Hur var det är då? Gick lite hackigt måste jag säga.
-Euuhmmm...HALLÅ där, eehh konstapeln.. uhhh...mitt namn..ärreh
...euhm..STOCKTON! Stockton T!
Hursomhaver; Jag skvätte lite kallvatten i ansiktet i ett förgäves försök att kvickna till ett par hack, sedan drog vi oss mot bilen där jag vred på Pantera för fulla muggar på bilstereon och vred om nyckeln. Jag är starkare än en drog, det här kommer gå galant.
Mycket riktigt klarade jag det med bravur och vi kom dit i en hel bil.
De frågade om jag vill följa med in en sväng och snacka lite mer, vilket jag gjorde. Här började jag känna av den senaste påfyllningen och i samma veva började tristessen i att sitta i en illaluktande lokal och kolla på när folk pumpar skrot visa sig, vi tar adjö och jag lämnar rummet och ser då att dörren till rummet i anslutning till gymmet står halvöppen. Nyfiken som jag är kikade jag inte och såg ett kylskåp. Sweet! Jag försäkrade mig om att ingen befann sig därinne och gick därefter in och öppnade kylen och såg till min förtjusning att det fanns några öl ståendes där. Ignorerade prislistan och snatchade två flarror ur kylskåpsdörren och stack sedan ut till bilen i all hast med bärsen i min famn.
Väl i bilen öppnade jag en av dem och halsade i mig och körde sedan hemåt igen. Lika försiktigt och aktsamt kört på hemvägen.
Vid hemkosten drack jag den andra ölen, rökte mer och kollade på japansk exploitationfilm och italiensk western resten av kvällen tills jag slutligen slocknade.
Slutord
Så som dagen artade sig var inte riktigt hur jag hade tänkt mig att den skulle te sig men jag hade
en grymt rolig dag. Kan dock säga att jag kommer hålla mig borta från dessa piller i framtiden då de fick mig att släppa lös på ett oberäkneligt och hyfsat okontrollerbart sätt. Att sätta mig och köra ångrar jag och kunde jag få den delen ogjord skulle jag nog göra det, trots att det var en upplevelse att minnas för en lång tid fram över.
Vill också tillägga att det är min första rapport, så var inte för hårda i kritiken. Vet inte hur intressant läsning det är för utomstående men jag ville dokumentera en oförglömlig dag för egna syften och om jag kan underhålla någon med min historia i samma veva så är jag nöjd.
P.s
Bärsen var bara 2,1or vilket säkerligen hindrade mig från att ställa till med något jävelskap på riktigt. Och det är jag glad för.
Tack för mig!
Ålder: 20-27
Tidigare erfarenheter: Nikotin, alkohol, cannabis, krypton, stesolid, sobril, etizolam, lyrica, AM-2201/-694, JWH-018/-250/-122 + en handfull andra SC, 4-ho-met, morfin, kodein, dexofen, MPA, lustgas och poppers
Substans: Cannabis, zolpidem och liten mängd alkohol
Inledning
Det var en måndag för inte så länge sedan. Regn, rusk och misär verkade vara vad denna dag hade i sitt sköte. Motvilligt hasade jag mig ut till postlådan med förväntningen att lådan endast skulle vara fylld till bredden med intetsägande och värdelös reklam (note to self; Skaffa Ingen reklam, tack-skyltar) men till min stora och glädjefyllda förvåning låg där blott ett ensamt lite vitt vadderat kuvert innehållande en gratiskarta zolpidem jag fick skickad till mig av en nu, som det verkar, nedlagd shop.
Utsikterna inför dagen såg helt plötsligt mycket ljusare ut.
Intag
Hade tidigare fått rekommendationen att två piller skulle göra jobbet för någon med låg eller helt utan tolerans, och då jag aldrig ätit preparatet förr var min tolerans således 0. Slängde i mig den rekommenderade dosen med ett glas cola. Kort efter kom jag på att jag hade några få buds som legat på tork och rökte en kopp för att invänta det andra ruset.
Koppen sänkte mig ganska omgående och försteningen av mitt arsle i fåtöljen jag satt i var ett faktum.
Tio minuters takstirrande följde varefter en sakta men säkert stigande lustighetskänsla infann sig.
Känslan blev allt mer påtaglig och jag föreställde mig att en riktigt vrickad cirkusupplevelse i stil med en scen ur Fear and Loathing in Las Vegas där Duke och Gonzo befinner sig på den minst sagt konstiga Bazooko Circus var likvärdig med tillståndet jag då befann mig i. Kunde man se dessa skumma mysgalenskapskänslor vore det så det skulle skulle vara utanför huvudet, konstaterade jag.
Tidsuppfattningen började bli lite skev här men omkring 20-30 minuter hade passerat sedan intaget och pillren hade vid det här laget mig i deras grepp, samtidigt började gräsbängan peakade. Jag kände mig nu skapligt väck och känslan av att något definitivt inte stod helt rätt till växte starkare och något verkade fel med mina ben; De hade tappat kontakten med övriga kroppen, jag kände mig manad att ta reda på om benen spelade mig ett spratt eller om huvudet spelade ett på sig själv. Jag ställde mig därför upp för att kontrollera att allt stod korrekt till.
Lättad över benens intakta funktion pallrade jag vidare till vardagsrummet där min laptop stod på ett bord med flashback framme.
Jag satte mig ned och slösurfade runt på fb och lyssnade på Ministry och Electric Wizard. Efter en kort stund av det knackade det på dörren och jag hoppades innerligt att jag skulle möta en hord sektkärringar utsända av Jehovas Vittnen i dörren så undertecknad kunde fråga ut dem lite om vad deras verkliga agenda är, och säga dem ett och annat vad jag tycker de istället borde spendera sin tid med, det visade sig dock att det var min bror och en gemensam vän, låt oss kalla dem B respektive TC och inte några vittnen. Vilket nog var för det bästa, vem vet vad som hade hänt om det faktiskt varit de som knackade på och då möts av en långhårig typ med skägg, rödsprängda ögon och en blick som sken av droginducerad galenskap och religionsförakt. Ett spektakel i stil med när Deicide's Glen Benton jagade kristna förespråkare från sin egendom med svärd. Nåja, kanske inte så extremt men lite munhugg hade de allt fått räkna med, de fanskapen!
Nåväl. Jag hälsade dem välkomna och bjöd in dem i värmen och sa att de kunde inta plats vid köksbordet medan jag skulle springa ett ärende in till sovrummet för att...Ni gissade det! Mer knark.
Poppade en till zolpi och tog en liten hit ur bongen. Begav mig sedan tillbaka ut till mina gäster, med solglasögon på då de inte känner till mina berusningsvanor. Satte mig ned hos dem och hade en givande konversation (skitkastning) en kort stund om mindre begåvade spån ingen av oss har mycket till övers för.
B och TC blev nu röksugna och gick ut på en giftpinne, jag avböjde inbjudan att följa med dem då en cigg inte var något av intresse för mig vid tillfället. Jag vandrade istället tillbaka till datorn där jag skulle skriva omdöme på en film jag sett kvällen innan. Vilket snabbt visade sig vara ett inte så enkelt projekt i mitt svängda tillstånd. Ihärdig som man är gav jag mig fan på att jag skulle få skiten skriven så jag försökte för allt jag var värd och här började även milda OEVs träda fram.
Något slag av mögelgröngult buskage började växa fram så smått bakom texten och raderna började få liv och rörde sig lätt omkring över skrivrutan. Tangenterna svällde och kändes stora som shotglas vilket gjorde det redan komplicerade bestyret än mer avancerat att slutföra.
Mitt i skrivandet hörde jag altandörren öppnas och stängas vilket jag inte gav mycket tanke åt då jag var mitt uppe i, vad jag ansåg var en ytterst viktig uppgift som var tvungen att slutföras. Här började allt på skärmen tillika mina tankar gå över gränsen i skevhet och jag hade nu grava problem med att forma korrekta meningar utan att sudda ut och skriva på nytt om vartannat och jag insåg att jag vände, vred och rörde kroppen som om jag skulle lida av Zelda's i Pet Sematary vidriga ryggåkomma i mina tappra försök att få omdömet klart.
Nu kom även mina gäster in dit jag befann mig och jag förstod att de skulle misstänka att något var knäppt så jag ursäktade mig med att jag var tvungen att gå iväg med datorn till sovrummet för att se om jag förlagt kabeln därinne, eftersom batteriet var lågt. I efterhand kom jag på att de måste ha undrat varför i helvete jag inte bara lämnade datorn och gick på jakt efter sladden, men det brydde jag mig inte om då och min anledning till att göra det jag gjorde kändes helt rätt och något som var tvunget att göras.
You took too much man, too much, too much
Väl inne i sovrummet dränkte jag ner ett piller till och skrev färdigt omdömet. Samlade mig lite och gick tillbaka ut till besöket och skevheten mildrades något när jag inte behövde oroa mig för den nu avklarade uppgiften.
De började nu göra sig i ordning för att sticka vidare till deras ursprungliga destination: Det lokala gymmet som ligger i närheten av där jag bor. Precis när de skulle gå började världens ösregn att falla ner varpå de bad mig att köra dem dit då de inte hade tid att vänta tills regnet gav sig pga andra åtaganden de var tvungna att betjäna efter träningspasset.
Tvekade först då jag fortfarande hade ett litet uns av sans och förnuft kvar att veta att det inte skulle vara en genomgenial idé att sätta mig bakom ratten. Men what the heck, tänkte jag, sträckan är kort och kör jag bara saktare än vanligt och ser till att behålla nogsamt fokus så kommer resan fortgå utan problem eller missöden, intalade jag mig själv, såvida inte en grisbil skulle vinka in oss till vägkanten. Det florerar dock inte värst många vandrande bacon suppliers i blåvit plåtbox häromkring, lyckligtvis, för hade jag blivit stoppad skulle mötet med största sannolikhet gått i samma spår som när Raoul Duke checkar in på första hotellet i filmen med ett huvud fullt av syra.
*Knack-knack* på sidorutan
Hur var det är då? Gick lite hackigt måste jag säga.
-Euuhmmm...HALLÅ där, eehh konstapeln.. uhhh...mitt namn..ärreh
...euhm..STOCKTON! Stockton T!
Hursomhaver; Jag skvätte lite kallvatten i ansiktet i ett förgäves försök att kvickna till ett par hack, sedan drog vi oss mot bilen där jag vred på Pantera för fulla muggar på bilstereon och vred om nyckeln. Jag är starkare än en drog, det här kommer gå galant.
Mycket riktigt klarade jag det med bravur och vi kom dit i en hel bil.
De frågade om jag vill följa med in en sväng och snacka lite mer, vilket jag gjorde. Här började jag känna av den senaste påfyllningen och i samma veva började tristessen i att sitta i en illaluktande lokal och kolla på när folk pumpar skrot visa sig, vi tar adjö och jag lämnar rummet och ser då att dörren till rummet i anslutning till gymmet står halvöppen. Nyfiken som jag är kikade jag inte och såg ett kylskåp. Sweet! Jag försäkrade mig om att ingen befann sig därinne och gick därefter in och öppnade kylen och såg till min förtjusning att det fanns några öl ståendes där. Ignorerade prislistan och snatchade två flarror ur kylskåpsdörren och stack sedan ut till bilen i all hast med bärsen i min famn.
Väl i bilen öppnade jag en av dem och halsade i mig och körde sedan hemåt igen. Lika försiktigt och aktsamt kört på hemvägen.
Vid hemkosten drack jag den andra ölen, rökte mer och kollade på japansk exploitationfilm och italiensk western resten av kvällen tills jag slutligen slocknade.
Slutord
Så som dagen artade sig var inte riktigt hur jag hade tänkt mig att den skulle te sig men jag hade
en grymt rolig dag. Kan dock säga att jag kommer hålla mig borta från dessa piller i framtiden då de fick mig att släppa lös på ett oberäkneligt och hyfsat okontrollerbart sätt. Att sätta mig och köra ångrar jag och kunde jag få den delen ogjord skulle jag nog göra det, trots att det var en upplevelse att minnas för en lång tid fram över.
Vill också tillägga att det är min första rapport, så var inte för hårda i kritiken. Vet inte hur intressant läsning det är för utomstående men jag ville dokumentera en oförglömlig dag för egna syften och om jag kan underhålla någon med min historia i samma veva så är jag nöjd.
P.s
Bärsen var bara 2,1or vilket säkerligen hindrade mig från att ställa till med något jävelskap på riktigt. Och det är jag glad för.
Tack för mig!
