Citat:
Ursprungligen postat av krimreporter
Jag tycker mina svar hänger fullständigt väl ihop. Det är du som gör någon sorts konstruktion jag inte begriper. Och så plötsligt måste du ändra frågorna för att mitt svar ska passa med dina uppfattning.
Man kan slåss för mänskliga rättigheter i Sverige. Det finns i Sverige grupper och personer som angriper demokrati och mänskliga rättigheter. Eftersom de ibland använder våld, 54-åringen, så kan nödvärn vara berättigat (taxichauffören och vittnet som ingrep i väntan på polisen).
Generellt är väl Sverige inte i det läget att enskilda behöver ta till våld för att försvara demokrati och mänskliga rättigheter.
Det hade varit intressant om Tryckfrihetssällskapet på sin hemsida gått ut och markerat mot våldet och polisföraktet som en av sällskapets grundare så tydligt uttryckt. Det är liksom ett tydligt skoavtryck som kommer att förfölja sällskapet ett bra tag. På samma sätt som byggnadsställningar för lång framtid kommer att vara kopplat till sverigedemokratiska riksdagsmän. Sverigedemokraterna försökte tiga ihjäl järnrörshistorien. Det lyckades inte.
Vilken väg väljer tryckfrihetssällskapet? Hur kommer Ingrid Carlquist att agera i samband med rättegång och dom.
Och hur kommer avpixlat att göra. Det här handlar ju om en man på deras hemmaplan.
Det är inte försent för sällskapet och carlqvist. Inte heller för sent för avpixlat,
Men varför är de här "förtydligande" uttalandena bara nödvändiga från den ena sidan i samhällsdebatten?
Det finns ju våldsdömda aktivister och journalister på "antirasist"-kanten som ingen känner sig tvingade att gå ut specifikt och ta avstånd från, varför ska Dispatch eller Ingrid Carlquist vara tvungen att göra det? Har vi någon anledning att tro att hon är våldsbejakande på något sätt?
Ska man inte bara utgå från att den som inte själv är våldsam eller förespråkar våld har sina demokratiska papper i ordning?
Det jag personligen ogillar är att det alltid ska vara så svävande och motvilligt med de demokratiska principerna när de ska omfatta dem man inte delar uppfattning med. Det är ju liksom det som är testet på om man menar allvar med yttrandefrihet och ickevåld, om det även omfattar dem man tycker illa om.
Det hade ju varit bäst om alla sidor var ense om att utomparlamentariska våldsmetoder alltid är fel, utan undantag. Nu finns det något slags våldsrabatt på vänsterkanten, känns det som.